Lite konstigt är det. Ibland är "högkyrklighet" ett skällsord och då vill ingen vara högkyrklig. Under andra tider är "högkyrklighet" det finaste man vet och då vill alla kalla sig "högkyrkliga" - och "högkyrkligheten" innefattar då det mesta. Intellektuell oreda, skulle de finkänsliga kunna tycka.
Per Beskows memoarer Möten och minnen har jag nu läst. Där möter en del gestalter i en tid som var 40- och 50-tal. En del av dem är också mina vänner - en del är avdöda vänner. Och Per är kritisk mot den svenska högkyrkligheten. Om han inte varit det, hade jag blivit förvånad. Jag saknar dock en insikt om vad som var och är den kyrkliga förnyelsens syfte, nämligen inte idéer rakt ut i luften som ett teologiskt torn utan teologi som pastoralteologi ett redskap för att förnya församlingslivet. Detta är vad Gunnar Rosendals förnyelseböcker går ut på. Han är församlingsprästen som söker verktyg för det arbete han står i. Han är en ungkyrklig präst med rötter i gammalkyrkligheten som upptäcker något nytt och mera på flera håll utifrån sin erfarenhet att det ungkyrkliga programmet inte leder särskilt långt. Prästerna är ständigt verksamma och blir bara trötta.
Samtidigt är fader Gunnar mystiker. Han läste Bernhard Hegardt Religion och själsträning. En studie i jesuiternas andliga övningar, Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm 1937 och greps av programmet. Insikter också från Hegardt gjorde att fader Gunnar ville förse sin församling med möjligheter att få ordning på bön- och andaktsliv. Han visste hur svårt det kunde vara. Var det inte så bönboken Den bedjande Kyrkan kom till?
Att den sydsvenska högkyrkligheten hade några rötter ner i den lundensiska högkyrkligheten kan man förstå. Det är inte så tydligt hos Beskow, som vill särskilja den gamla och den nya högkyrkligheten. Det tror jag inte är så klokt. En del av den gamla högkyrklighetens kännetecken går igen i den nya, t ex läsningen av bekännelseskrifter. Sådant ägnade sig inte de högkyrkliga i Mälardalen åt.
Ämbetssynen ska man alltid lägga högkyrkligheten till last. Jag nöjer mig med att påminna om den intensiva debatten i Svensk Kyrkotidning under 1950-talets första år. Där kan man se linjerna dras upp och debatten med Gustaf Wingren förlorade inte Jan Redin, Nils Nicklason, Rudolf Walldén, Hugo Willny, Bo Hallberg och - lite senare - Bertil Gärtner. Jag kan återkomma till detta kära tema vid ett annat tillfälle. Men finessen var förstås att Svenska kyrkan i det ekumeniska kunde uppfattas vara en brokyrka. Så ortodoxerna 1925. Så inte de romerska katolikerna. Efter 1958 har det blivit lite annorlunda.
Per Beskow poängterar att "högkyrkligheten" inte var enhetlig. Nja, svarar jag. Hur enhetlig är den romersk katolska kyrkan? Lyssna till en arg benediktinermunk som ropar: "Jesuiterna motsvarar varje vrångbild av dem!" så förstår ni. Enhet är mer än enhetlighet och den "nya högkyrkligheten" hann inte sätta sig förrän den bistra kölden kom. Så såg de entusiastiska prästerna vad som hände 1957-58. Vårtecknen gick inte i blom och fick inte bära frukt. Det här var den väckelse Svenska kyrkan nekade sig. Visst, en del yta kunde man ta - men aldrig innehållet, teologin. Och det som kännetecknat den kyrkliga förnyelsen är att frågor om äkthet ställts, dvs sanningsfrågor, autencitetsfrågor.
Ska jag någon gång skriva memoarer kanske jag skulle skriva lite mer om skiljelinjen mellan den högkyrklighet som var till för sin egen skull och den som var pastoralteologi. Där går kanske den verkliga skiljelinjen. Och då noterar jag att Per Beskow föga skrivit om sitt eget pastorala arbete. Däremot har han skrivit goda böcker, är imponerande lärd och lätt att tycka om väldigt mycket. Men "högkyrkligheten" ser han med konvertitens ögon - och det får han gärna göra. Därmed inte sagt att den kyrkliga förnyelsen skulle sakna potential, en potential som nog hör samman med rörelsens rötter. Tror jag.
Att rörelsens betytt mycket för mångas bedjande, gudstjänstfirande och teologiska reflekterande är obestridligt.
Vill någon fundera vidare så läs den senaste årsboken från aKF, arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse. Den är närmast typisk. Mycket om gudstjänsten och därtill en personlig illustration av hur Gud möter människor och griper in i deras liv. Gudstjänsten leder till erfarenheter av Gud också i byggnadstvister. Tron är på riktigt. Boken heter Gudstjänsten. Platsen för växt och fördjupning. Red Markus Hagberg. Artos 2014.
Ibland behöver vi kanske se vad Svenska kyrkan nekar sig - eller bättre: vad det svenska kyrkosystemet just nu nekar sig. Efter Ann Heberleins insats i Sydsvenskan och efter pr-kuppen i Almedalen tänker jag att tiden är kort för ett system som hålls uppe på det viset.
Tiden är säkert kort för den sekulariserade och korrupta "nya religion" som nu dominerar i Svky. Högkyrkligheten är tyvärr närmast död och finns snart uteslutande som ett fenomen bland en liten skara präster. Jag tror inte att det finns en enda högkyrklig församling, dvs där lekfolket ber och bekänner en "katolsk" och ortodox kristendom?! De högkyrkliga prästerna blir inte längre kyrkoherdar (de som blir det gör det med samvetet som insats - högt pris, även för charlataner) och de "unga" verkar stanna kvar i Svky för den hyggliga lönens skull. Sanna mina ord, Svky har seglat allt för vilse för att kunna räddas!
SvaraRadera/Antony
Omoget inlägg. Slå inte på de unga. Slå på pensionerade biskopar och präster som åtnjuter sitt otium och ägnar sig åt gnäll, de har tid till sådant. Lämna de unga i fred, det är knappast pengarna som styr dem, så välbetalda är de inte. / Magnus Olsson, varken ung, gammal, eller prefixkyrklig, bara medelålders.
RaderaÅjo, det är både lön och status som gör att de "unga" spelar spelet 51 veckor om året och leker "katoliker" under SSB-veckan. Ett tragikomiskt skådespel!
Radera/Antony
Det finns mycket kring människans natur som du tycks obekant med. Hebrerbrevet rekommenderas till läsning, också människans synd när den erkänns kan av Gud användas till att lära människan både vem Gud är och hurdan Gud är. Inte endast Gud är densamme i går, i dag och i evighet, utan också människan om hon vandrar i sig själv. / Magnus Olsson
RaderaJa, Per Beskow är utomordentligt lärd och jag vill gärna tro att han personligen är sympatisk. Men erkänna att han har fel, när han har fel på grund av bristande insikter, det kan han inte. Det vet den som skriver dessa rader.Läser PB detta så vet han vad jag syftar på./Bartholomeus
SvaraRaderaÄnnu ett omoget inlägg, en insinuant slutkläm där en offentlig blogg används till nån slags hemlig kommunikation med den bismaken av att ge läsaren en nyfikenhet och fantasi, dvs synd föder synd. Signifikativt för en del av högkyrkligheten och för all del många andra också, men likväl synd. / Magnus Olsson
RaderaOK, Magnus. Det gäller Nationalencyklopedins artikel om teosofi, vilket jag nog borde ha angivit. Omogen är jag med mina 77 år, men inte direkt högkyrklig. Synd att Du tog illa vid Dig. Bartholomeus
RaderaVar vänlig och tillskriv inte mig att ha tagit illa vid mig. Ditt påstående om insikt och agerande därefter tidigare och nu påtalandet om teosofi, gör att jag hoppas du känner skillnaden på nyare och äldre sådan./ Magnus Olsson
Radera-Menar BloggarDag att nuvarande folkkyrkosystem snart kommer att fallera? I så fall kvarstår frågan om vad som skall komma i stället.Högkyrklighetens renässans eller vad? Svenska kyrkans undergång?
SvaraRaderaUnder alla förhållanden är Ann Heberlein inte representativ för varken kyrkan eller etiken, även om hon har en doktorsexamen i nämnda ämne.
Jag tillhör också dem som reagerade mot hennes inlägg i TV-debatten från Almedalen gällande skilsmässor, i vilken för övrigt ingen av företrädarna för äktenskapet - inte ens Maria Larsson KD - yttrade ett ord om ansvaret för barnen.
Men så har det tyvärr blivit i dagens meningsutbyten: egoismen visar sitt fula tryne överallt. Det egna jaget sätts i centrum. Det egna jagets krav dominerar. Det egna jagets påstådda rättigheter kommer i första rummet.
Ingen talar om skylidigheter och ansvar. Ingen säger något om ansvar och omtanke.
Kan högkyrklighetens företrädare månne göra en insats i debatten härvidlag? i så fall applåder jag insatserna.
BENGT OLOF DIKE
Bäste Dike!
RaderaJag läste ditt inlägg på Åke Bonniers blogg ang. Marcus Birros konvertering till Katolska kyrkan och Bonniers irritation över de sanningens ord som Birro uttalade över Sv.kyrkan.
Du gjorde ett bra inlägg där som du skall ha all heder av. Du får utstå mycken nesa på denna blogg på gr. av din envishet att framhålla det gamla statskyrkosystemet. Men när du nu skriver något bra så är det på sin plats att du får ta emot äran för detta.
Äras den som äras bör, heter det ju. Tack för ditt inlägg där. Det behövdes som motvikt på den bloggen. Åke Bonnier har då sannerligen sin "doakör" på sin blogg, mer än doakören på denna blogg skulle jag vilja påstå. Riktiga "...slickare" som håller med i allt.
"Präst från Skara stift"
Hoppas få tag på memoarboken och se med egna ögon vad PB skriver om högkyrkligheten. Antar att han rör vid något känsligt. Jag tror nämligen på goda grunder, att det redan från början fanns två olika inriktningar av det som kommit att kallas högkyrklighet. Och jag tror mig ana att det som redan från början var särskiljande handlade om äkta katolicitet kontra den urvalskatolicism som ville stå "med ett ben i Rom och det andra i Wittenberg", dvs som hämtade liturgisk inspiration från katolska kyrkan men läromässigt höll fast vid reformationen. Sedan är det vissa personer som alltid nämns som företrädare för högkyrkligheten medan andra aldrig nämns. Varför nämns t.ex aldrig Hugo Blennow? Var han för katolsk för att passa in bland f Gunnar, Jan Redin och de övriga som ses som förgrundsgestalter?
SvaraRaderaRätt men fel, det är ännu fler trådar, en hel väv, vad sägs om Mary von Rosén för att bara ta ett exempel, eller Jean Gondret, som exempel på förgreningar bakåt till Stovkholm. / Magnus Olsson
RaderaHörde Pernler tala om fem högkyrkligheter i mitten på åttiotalet. Intressanta nyanser. Vi vet något om varianterna av folkkyrkligheten. Gammalkyrkligheten är minst lika mångfasetterad. Kyrkan eller ämbetet som kärnfråga för en högkyrklighet? Enhet - kyrka - ämbete?! En katolicitet utan öst är lika obalanserat som Svenska kyrkan i sin egen självupptagenhet. Pernler räknade med en östorienterad svensk högkyrklighet med bl.a. Sjögren i spetsen. Har Beskow ö.h.t. kommit över den tröskeln?
RaderaJag har uppenbart problem då jag har svårt att tolka Birros ställningstagande annat än som uppgivenhet inför en upplevd total tystnad. Synd på den rösten. Är romare bättre lyssnare? Blir han en ny Stolpe?
RaderaAtt inte se svensk kristenhet i ljuset av en roll mellan väst och öst är att dock att se för lite. I det sammanhanget är Svenska kyrkan lika viktig för både Sverige o Nato som Ryska kyrkan är för Putin. Hur långt ifrån en Ukraina-zon är vi egentligen? Förhoppningsvis längre bort.
Högkyrklighet kan idag kallas för Reformkatolsk. Då upptäcker vi precis som Elia och Paulus att det finns fler än vi ser och tror som inte böjt knä för Baal. Den "Reformkatolske" tål att vara i existentiell minoritet och håller ut i trons goda kamp som inte kommer att avta i framtiden. Bloggardag har i det närmaste om jag minns rätt i sju år uppmuntrat till denna kamp. Det är inte konstigt om "själafienden" vill försöka hindra detta med alla tänkbara medel. Kan "hen" uppträda som ljusets ängel är det ingen större konst att använda sig av domkapitlet.
SvaraRaderahttp://www.huffingtonpost.com/2014/07/14/women-bishops-church-of-england-_n_5584266.html?ncid=fcbklnkushpmg00000051
SvaraRaderaJag tackar Skaraprästen för de fina orden. Men det är nödvändigt att kyrkan äntligen reagerar med förnuft mot oförnuftet, med sans, måtta och balans mot överdrifterna och de ständiga försöken från vissa att överskrida alla gränser, med klokhet mot dumheterna och resolut säger ifrån mot de omoralens och destruktivitetens krafter, vilka ibland gör sig breda och även ges plats på radikala medieplattformar.
SvaraRaderaVi har exempelvis en abortdebatt, som tycks sakna djup, humanism, hänsyn och självklarheter. När till och med en prästvigd europaparlamentariker (FP) framträder som vore en abort enbart en fråga om kvinnans rätt till sin egen kropp och går till storms mot dem som med djup oro ser det stora antalet aborter, kan man undra vilken politisk färdväg Sverige har. I går (Expressen 13/7) pläderade en RFSU-företrädare för tillsättandet av en sexminister i Sverige, samtidigt som en icke okänd FI-företrädare attackerar familjen och hennes likar pläderar för ett tredje kön samt att sexuella normer skall brytas, undrar vän av ordning vart vårt land är på väg.
Varför vågar kyrkan inte säga ifrån och med kraft reagera? Varför är den rädd? Det har jag ofta frågat mig. Och det till leda använda uttrycket "vita heterosexuella män" i kritisk bemärkelse mot dem som påstås ha makten i landet står mig upp i halsen, för att vara drastisk.
Ja, befolkningen i Sverige har som bekant vit hudfärg, utom möjligen någon procent av den.
Och motsatsen till nämnda sexuella preferens är ju svarta homosexuella män; hur många sådana finns det i landet?
Alltså detta: varför tiger biskoparna i moral- och samhällsdebatten? Varför markerar vår kyrka inte klart och tydligt mot förflackningen, torftigheten, sexualiseringen, ansvarslösheten och den allmänna nedsmutsningen i debatten?
En kyrka måste vara orädd, våga säga sin och Guds mening, påtala de groteska och själsligt nedbrytande åsikterna - kort sagt stå rak i ryggen när det blåser. En sådan kyrka vinner respekt och - vågar jag påstå - i längden fler tillhöriga.
En kyrka, som böjer ryggen och hukar under dumhetens beskjutning fullföljer inte sitt uppdrag.
BENGT OLOF DIKE
Bra skrivet, Bengt Olof! Kan bara instämma.
RaderaBra igen Dike. Du har förvånat mig igen. Tack för ditt inlägg!
RaderaGud välsigne dej! Äras den som äras bör.
"Präst från Skara stift"
Men DIKE ! Vi har ju en kyrka som styrs av dagens åsikter i samhället.
SvaraRaderaDetta sker genom de politiska partierna, som inte vill eller våga säja ngt
annat än det som är gångbart i tiden. "Kvinnans frigörelse", "rätten till sin egen kropp", etc. fostrets rätt göms och glöms, för lyckligtvis har så små
ingen rösträtt. Sexualfixering och aborter vill inte våra partier gå emot.
Detta är ett av skälen emot våra politiska partiers dominans i kyrkan.
Med visstvekan går jag in med ett inlägg.
SvaraRaderaLåt mig först påpeka jag har inte läst Dikes polemik mot biskop Bonnier men det lär ha varit berömvärt. Även det sista inlägget här har jag inget i sak att invända mot bara som lite smolk i bägaren kanske påpeka att vi har de biskopar som "vi" valt. Öronkliare, anpasslingar och PK allt efter vad majoriteten av fof politiker ,ofta i skarp konstrast mot vad kyrkfolket önskat. De borde därför inte förvåna sig . Det man sår får man skörda.
Nog om detta? I ett tidigare inlägg nämnde jag att medicinen för att vrida SVeK från att vara en icke Kristi Kyrka till att bli det -åtminstone eftersträva att vara det är så besk att jag hyser föga hopp om att det kommer att ske men låt mig försöka ge vad jag menar kan vara en början. En början som onekligen är besk.
1, Tillkalla ett extra kyrkomöte vars huvudsyfte är att klargöra vad som gäller re Guds ord och ännu gällande bekännelse.
2, Gör klart att gummiparagrafen med ungefärliga lydelsen - och övrigt vad kyrkomötet beslutar. måste förtydligas / omformuleras. Det måste vara helt klart att kyrkomötet inte får utnyttja en sådan paragraf så att bekännelsen görs ogiltig.
3, Tag helt bort lekmännens rätt att ingripa i lärofrågor. Teologiska frågor skall bemötas av teologer och med teologiska argument. Betänk att idag kan vilken teologisk fråga som helst och även mot en enig läronämnd köras över av lekmän bara de skaffar 2/3 majoritet. Det har visserligen ännu inte hänt men detta enbart för att läronämnden och dess biskopar varit helt i händerna på lekmännen och sitter på sina positioner för att de lydigt vrängt ut och in på både bibel och bekännelse .
4, Återge biskoparna deras rösträtt. (Visserligen har jag inte mycket förtroende för de nu sittande men förhoppningsvis får de efterföljare med mera resning och vem vet , kanske någon biskop vågar fatta mod om politikernas/ lekmännens obehöriga inflytande försvinner.
Detta torde vara en framkomlig början men sedan återstår mycket.
Detta extra kyrkomöte som jag efterlyser måste göra helt klart vad som gäller . Vill man inte acceptera t ex en del av bekännelsen så skall det klart framgå och den delen isåfall bort. Inte som nu att man hävdar att bekännelseskrifterna gäller men straffar den präst som följer dem liksom sina vigningslöften.
Vad sedan kyrkomötet beslutar skall likt Martin Luthers teser klart och tydligt anslås på alla relevanta platser så att kyrkfolk och förhoppningsvis kommande sådana kan ta ställning. Även nuvarande och blivande präster skall ha denna möjlighet dvs ta ställning till om detta är en kyrka de kan tänka sig att arbeta i och för.
De bör inte inbilla sig att de kan gå in i en gnostisk eller rent sekulär "kyrka" och inifrån omdana den.
Som jag skrev tidigare, jag hyser inte mycket hopp om SVeK, tror det gått för långt men ingen skulle bli gladare än jag om jag har fel.
Och återigen vill jag påpeka vad BOD inte tycks förstå innebörden av.
Nej, jag vill inte be Jesus om framgång för Antje i hennes heresier och gnostisism men däremot för att SVeK återigen skall eftersträva att vara en Kristi Kyrka.
//HH
Ett litet tillägg,
SvaraRaderaNoterar att Anders Brogren tagit upp ett uttalande av Angela Merkel. (Låt er inte skrämmas av att artikel nämner påvebeundran. Det hon säger framförallt slutklämmen borde vara något även våra politiker borde ta till sig.
" Statens uppgift (är) att säkerställa förnuftiga ramvillkor för politiskt oberoende kyrkligt liv och verksamhet."
Ja,jag flikade in "är" för att få en sammanhängande mening. Läs artikeln så kan Ni själva notera att det inte handlar om att förvränga innehållet.
Jag skulle till meningen ovan vilja tillägga. (Det och inget annat!)
//HH
Ännu en sakupplysning bibringas härmed HH:
SvaraRadera-Biskoparna har närvaroplikt i KM, utgör den tunga läronämnden, vilken avgör lärofrågor, och är därtill per automatik ordförande i stiftsstyrelserna. Bland annat därför ansågs en gång att de inte också behövde rösträtt i KM. De skulle då så att säga få dubbelt inflytande där.
Jag förmodar dock att HH överhuvud inte vill se folkvalda kyrkoföreträdare utan föredrar en renodlad prästkyrka. Men där får han njet av mig och (nästan) alla andra i Svenska kyrkan.
BENGT OLOF DIKE
Än en gång Du läser dåligt kommentarer.
SvaraRaderaI ett tidigare inlägg skrev jag just om närvoroplikt och yttranderätt men ingen rösträtt. Sedan kan man undra vilka nästan "alla de andra är" de är förmodligen bara dina gelikar . Fråga istälet kyrkfolket , de som kommer även när det inte handlar om de större helgerna som advent eller evanemang som bröllop, dop eller begravningar . Den generationen är på utdöende och de som idag döps kanske tom konfirmeras får du nog krasst räkna med inte kommer att nöta kyrkbänkar och inte bidra till din käpphäst-ekonomin.
//HH
HH!
SvaraRadera-Alla de andra är de som föredrar en demokratisk folkkyrka i motsats till en prästkyrka. FK är en nomineringsgrupp, vars valsedelskandidater och invalda ledamöter i KM helt domineras av präster och teologer. FK är också en av de minsta nomineringsgrupperna.
Drar Du några slutsatser av detta faktum och vilka alla de andra är, HH?
BENGT OLOF DIKE
Ja Du BOD, vi kan hålla på tills det växer mossa på oss. Du är lika oemottaglig för argument och lika blind som en mullvad i dagsljus när det gäller att se vad som sker med SVeK och varför.
SvaraRaderaDet slår dig inte att alla de som talar om en demokratisk folkkyrka är de som mycket lite bryr sig om vad Kyrkan är och vad den är till för.
Jobba Du på med din skendemokrati och Du kommer att finna att SVeK går i graven .Problemet ligger inte i demokratin -skenbart eller inte utan i bristen på lydnad inför Kyrkans Herre.
//HH
-HH, är det inte fantastiskt att Du upphöjer Dig till besserwisser, slår fast att vår kyrka - dvs tusentals förtroendevalda och präster - brister i lydnad för Herren och att kyrkan är skendemokratisk.
SvaraRaderaVad ger Dig rätten att på detta sätt stämpla vår älskade folkkyrka, döma ut dess budskap och påstå allt annat, som bär Ditt signum i kommentarerna?
Vet Du månne mer än alla vi andra? I så fall på vilka grunder?
Anonym,
SvaraRaderadetta får bli mitt sista inlägg under högkyrkligt.
Det stora problemet är inte om kyrkan är demokratisk eller skendemokratisk. Problemet är att de som tagit makten inom kyrkan inte bryr sig om Kyrkan -notera versalen.
Ett delproblem är alla klåfingriga "demokrater" som inte inse att Kyrkan inte är deras utan Kristi, inte inser att vissa saker är helt enkelt inget som löses mha demokratibeslut. Det finns saker och ting som är det "rätta" oavsett vad en eventuell majoritet tycker liksom det finns saker som är "fel" oavsett vad en aldrig så stor majoritet tycker.
Teologiska frågor kan bara besvaras utifrån Guds ord eller inte alls. Vi har ingen annan kunskap om Gud än vad han uppenbarat och med Helig Ande väglett. Majoritetsbeslut av lekmän där många tom är uttalade ateister är knappast ledda av den Helige Ande.
Rent generellt om man skall jämföra med den profana världen så fundera över hur det kan komma sig att det anses helt OK att utestänga moderater och folkpartister, jag vet, känner till några sådana fall, Det rörde sig då om sådana medlemmar som av det lokala facket röstats fram, Detta av medlemmarna som väl visste att de de röstat fram var "borgarbrackor". Detta till trots hyste de stort förtroende för dem som värnare av de fackliga frågorna.
Centralt underkändes dock valen som det lokala facket gjort.De ville inte ha några borgare i styrelsen-punkt slut.. Där ansågs det självklart att t ex en moderat politiker och mångårig medlem av aktuellt fack och vars medlemsavgift de gärna tog emot, inte fick sitta i någon styrelse, och representera "arbetare"
Det ansågs /anses självklart. OK, varför då inte inse att det borde vara lika självklart att inte rena ateister , agnostiker eller medlemmar av annan religion skall sitta i ngt kyrkomöte t ex och bestämma över Kyrkan , dvs Kristi Kyrka kan man sannerligen förundra sig över..
Är det mammon som här helt tagit över? Ja, jag skulle vara beredd att minska det ytterligare , dvs acceptera att uttalade ateister inte skall betala någon avgift till kyrkan, inte få men då också inte heller vara valbar.
//HH
HH, det var undertecknad som skrivit ovanstående inlägg, som jag glömde underteckna med mitt namn.
SvaraRaderaMen kritiken kvarstår förstås än mer efter detta: det är ju Du som upphöjer Dig till domare och som sådan utmönstrar alla förtroendevalda och präster i Svenska kyrkan. Det är Du som tolkar vad som är Guds ord. Som om alla andra inte vet något om, detta.
Och jag hävdar - med en övertygelsens envishet som står pall för dem som vill annat med kyrkan - att demokratin i organisationen är livgivande, engagerande, breddande, central och oerhört värdefull. Varför försöker Du och andra kommentatorer skjuta den i sank? Har den skadat kyrkan?
BENGT OLOF DIKE