Jag godkände under munterhet den bloggkommentar där det talas om den "förståndshandikappade" Eva i kapellet. Jag tvekade dock men tänkte att det är väl lika bra att alla som faktiskt vet vem Eva är, kvick, begåvad, påläst, rolig, kreativ och mycket annat, får en inblick i hur en bloggkommentators värld ter sig.
Kyrksyster kan inte ge besked om dag och tid för en händelse och det är rätt oviktigt. Det var sammanhanget som var dunkelt och detta sammanhang låg alltså 30-40 år tillbaka i tiden.
Jag visste alls inte vad det hela handlade om men hjärnan tuggar sig in i minnenas boningar. Det var alltså val till aKF:s styrelse och nu skulle någon ung in. De som förde fram henne menade att aKF:s gubbar förringande av den nya födelsen.
Om detta var det väl debatt mellan de av den laestadianska ungdomsväckelsen påverkade och några andra. Bertil E Gärtner talade vänligt med ett par. För det får han beröm. Ingen vet väl att det var i aKF:s styrelse ett samtal förts om hur de som talade om den nya födelsens nödvändighet skulle känna att det togs på allvar och förslaget blev att Bertil skulle tala med den som skrivit artiklar i ämnet.
Det underliggande problemet var förstås att aKF blev en rörelse som samlade fler än de högkyrkliga. I Göteborgs stift var somliga med i aKF eftersom Biskopen var ordförande där - och biskopen skulle man följa.
Kyrksyster deklarerar att aKF blev för trångt. Det beror på att Kyrksyster blev för stor, kan man tänka. Kyrksyster manar mig att inte berätta hur det var förr. Det är dumt. Om vi inte förstår det, är vi dömda att upprepa gamla misstag. Av dagens bloggpost del ett borde många ha en hel del att lära sig och få en hel del att fundera över.
Nu ville ju Kyrksyster skriva en bloggkommentar som var ett stöd för mig.
Det verkar som om jag inte anklagas för att ha varit misogyn, så som Anna uppfattade saken.
Då är jag nöjd.
Att det debatterades i aKF är alldeles klart. Högkyrklighet är också en intellektuell rörelse med debattglädje och krav på insikter. Det visade sig att de debatterande fortsatte den intellektuella sysslan vid akademierna och i skriftställarskap. SPT t ex. Kykligt Magasin. En del böcker, förstås.
Det visade sig också att en del högkyrkliga och alla de som varit med i rörelsen för att "det var där det hände" efterhand lämnade. Det är fullkomligt begripligt. En prästfru deklarerade sitt avfall med motiveringen att SPT bara skrev mot kvinnliga präster. Det gick jag, arme dumskalle, på så jag satte mig med en uppsättning av tidningen för att undersöka allt detta mot-skrivande som fanns där. Jag bläddrade. Och bläddrade. Och bläddrade. Så insåg jag att jag missförstått allt. Som Homsan ungefär.
"Jag bara förklarar, sa Homsan.
Det är en känslosak, sa Misan. Och den kan inte förklaras.
Nej, nej, sa Homsan nedslagen."
(Tove Jansson, Farlig Midsommar, Gebers Stockholm 1954 (tr i Helsingfors, s 30. Mor gav boken till sönerna midsommar 1955 och högläste den då. Bildad familj!)
Ok, då kör vi. Kaffet är urdrucket och jag har ännu inte åkt till landet.
SvaraRaderaJag vill börja med att klaga över ouppmärksamhet hos dina läsare Dag. Varför skriver ingen till dig vad du tror att det LEDER till att du skriver så många inlägg där du kommenterar något jag skrivit? Har du inte något bättre att använda din tid till?
Jaså, uppfattade jag det (felaktigt) som misogyni? Så här skrev kyrksyster:
"Var det så att man försökte välja in unga kvinnliga kandidater i Arbetsgemenskapen Kyrklig förnyelses ledning fick man utskällning av Dag Sandahl.
Som kvinna skulle man tiga och vara diskret."
Tja...liiite svårt att tolka denna text på något annat sätt, kanske en och annan håller med om?
Däremot var kyrksyster kommentar ett stöd för att även präster som är kvinnoprästmotståndare ska kunna verka som präster i Svk och jag tror inte att hon dömer dig Dag enbart p g a denna av henne upplevda händelse utan väger in annat också.
Men att jag skulle ha missuppfattat kommentarens innebörd - fnys!
Om Eva i kapellet har tillfrisknat så gör det mig glad, och jag förstår att Gud fixar förståndshandikapp lätt som en plätt om man bara ber, det brukar han göra!
Dock så har jag ju egentligen aldrig påstått att jag vet något om "Evas" förstånd - jag tycker däremot att det visar på mycket dåligt förstånd av dig att ursäkta utskällningar av arbetskamrater som ett charmigt drag som de blir glada över "för då visar du att du tycker om dem". Och det sättet att tänka känner jag igen hos en del (manliga) präster med grandios självbild som jag mött tidigare. Och har kommer faktiskt jämställdhet och kvinnosyn också in.
Vet ni för övrigt vad mina medarbetare brukar säga om mig? Jo, att ingen skriver så snälla bloggkommentarer som jag!
Det var jag som blev uppmanad att inte riva i det gamla. Det var ironi att föreslå dig att inte heller älta gammalt.
SvaraRaderaJag anklagas för att ha berättat något som faktiskt hänt. Dag slänger ur sig klyshor som att "kyrksyster blev för stor". Vad vet du om det? Jag kanske blev för liten i stället? Det är märkligt det där att vissa kan komma med vilka påhopp som helst. Jag har inte tagit heder och ära av dig, men du och i synnerhet din doakör försöker på alla tänkbara vis få mig att framstå som okristlig eller vad det nu är.
SvaraRaderaOm kyrksyster har rätt, skall hon tacka för det. Se den gångna söndagens evangeliepassage om de tre sönerna, och missa inte Guds egenskaper! Ringen, skaparens blick, som fadern ser med, gödkalven, frälsarens gåva, sig själv, och klädnaden, Guds Andes verk.
Radera/ Magnus Olsson
De tre sönerna? Måste ha missat nån...
RaderaJa de är tre, min ohängde bror, bror duktig och så den slaktade kalven som inte är av guld och ingen dansar runt, fast det både dansas och hörs musik från huset, när fadern brgåvat håller de två bråkstakarna i sär, som Kristus på korset då han inte fästes mellan två silverljustakar utan mellan två bråkstakar. / Magnus Olsson
RaderaNu har du lyckats Dag med att inte publicera tre kommentarer av mig på bara några dagar. Ska jag se det som att du skälver av rädsla för mina knivskarpa analyser eller att du bara är en j-kla klant när det gäller datorer?
SvaraRadera"Det underliggande problemet var förstås att aKf blev en rörelse som samlade fler än de högkyrkliga."
SvaraRaderaSå det var ett problem att unga troende människor anslöt.
Både maken och jag är uppvuxna med högkyrkligheten. Vi anslöt oss tidigt till aKf. Men vi fann med åren andra källor att ösa ur också. Men om jag förstår rätt så borde vi aldrig ha släppts in. Det säger ju ganska mycket om vilken trång värld du förespråkar.
Dag var nog mest ironisk han med. "Problemet" inom osynligt citattecken, tror jag. Nog har det alltid funnits plats för andra än dedicerat och väluppfostrat högkyrkliga inom AKf.
RaderaMen kanske var han inte helt och hållet ironisk. Jag menar - det ÄR ju faktiskt ett problem OM det fanns/finns medlemmar som inte ens delar eller åtminstone i huvudsak sympatiserar med en rörelses mest grundläggande mål och värderingar (jfr SvK!).
Kyrksyster manar oss att inte älta det som är förgånget. Dag går ju också långt tillbaka i sina betraktelser och glömmer naturligtvis aldrig år 1958. Högkyrkligheten prisas i nästan varje inlägg från honom.
SvaraRaderaDet är förstås tillåtet. Jag undrar bara om han menar, att Svenska kyrkan skall anamma dess teologiska linje - eller vilket är Dags syfte med den ständiga kritiken mot kyrkan?
Är det möjligt, framkomligt, accepterat att ta flera steg bakåt, förbjuda kvinnor att bli präster? Eller vad skall kyrkan enligt Dag göra? Intressant om han svara på frågan och därmed lätta en smula på förlåten.
Tacksam alltså för svar!
Intresserad bloggläsare
Kyrksyster fann aKF vara en alltför trång rörelse. Det kan rimligtvis inte bero på att hon blev för liten. Och så kommer en jeremiad att hon bemöts med klyschor.
SvaraRaderaJag är inte så säker på det. Här förs ett rannsakande samtal och jag har försökt komma på vad hänsyftningen till mig handlade om. Sedan kommer, och här är Kyrksyster inte ensam, att hon fann vidare vyer någon annanstans. Det är väl helt i sin ordning. Men då ska jag inte läsas så, att unga människor inte var välkomna till aKF eller förespråkar en trång värld (eller kyrka, kanske). Det är helt enkelt inte sant. aKF samlade de högkyrkliga och till det reformkatolska hör att integrera vida insikter. Det kräver kanske ansvar och inte bara en konsumentattityd - andra ska göra för mig. Men de som tänkt om, är många. Det har i de flesta fall lönat sig. Det borde vara ett problem för dem som fann att det i akF dock fanns goda medkristna. Det var dessa medkristna som stämplades ut som motkristna. Kyrksysters diakonala kallelse såg säkert detta.
Jag bara läser vad du skriver.
SvaraRaderaDet är också bra att vi ibland får motsägelser, och att man tänker illa eller mindre gott om oss, även om vi handlar riktigt och avser det som är rätt. Detta hjälper oss ofta att bli ödmjuka och skyddar oss från fåfäng ärelystnad. Ty ju mer vi ute i världen ringaktas av människor och ju mer man inte tror oss om gott, desto mer söker vi då inom oss efter vittnesbörd om Gud. Därför bör människan ha sitt fäste i Gud, så att hon inte behöver söka mycken tröst hos människor. Fullkomlig trygghet och full frid kan inte bestå i denna världen. /Tomas a Kempis
SvaraRaderaJa, eftersom även jag fått ta emot en del i samband med kyrksysters inlägg och "försvarsskrift" för Dag Sandahl . Där hon sedan ironiskt i bästa Dike -metod talar om doa-kör och i övrigt inte vill försöka förstå oss andra.
SvaraRaderaLåt mig då "pedagogiskt?" ta upp åtminstone två punkter som störde mig i inlägget.
1, När kyrksyster hävdar att pågående diskriminering / eliminering av gammaltroende inte ä värre än när kvinnorna tidigare inte fick bli präster är det samma. (Ett oskyldigt påpekande som hon anser och återkommer till i sin blogg.) Ja då utgår man ifrån att det handlar om diskriminering i båda fallen och att det alltså till syvende och sist är frågor av typ, rätt och rättvisa och underställd jämlikhetstanken.
Man vägrar och acceptera att detta för dem /oss är en teologisk fråga och en fråga om lydnad inför Guds bud och över huvudtaget inte handlar om diskriminering.
2, Det andra är formuleringen- vi behöver fler män som präster för att undvika att prästyrket blir ett kvinnligt låglöneyrke!
Ja, då har man nästan nått ett bottenmärke när det gäller att skilja sig från den kristna synen på vad prästämbetet är. Långt från synen på att ämbetet är ett kall -att präst är något man är inte en sysselsättning eller yrke som man stänger av när man rabblat sig igenom ett antal formalia.
När det än idag , av sådana som själva ser sig som djupt kristna framförs sådana tankar och motiveringar då är det väl inte svårt att inse att det var än tydligare när ämbetsstriden rasade.
Honnörsorden var jämlikhet, rättvisa och rättigheter. Om kallelse var det mycket tyst . Det kom senare och då som skrivet mest som led i ytterligare eliminering av de "obotfärdiga". Erkänn min kallelse eller försvinn. Det är vad som gällde och ännu gäller.
Staten var "smart" när den lyckades genomföra sin reform mha tricks och påtryckningar, svek och rena lögner men jag har påpekat att jag ansåg och ännu anser att kyrkan gjorde fel och aldrig skulle ha låtit sig duperas av samvetsklausulen.
Detta i sin tur av flera skäl. Det ena är att om man är övertygad om att ha rätt i sak finns ingen anledning att låta ett nej bli ja. Det andra är att man borde ha insett att löftet var omöjligt. Det var ett löfte gjort för att prästerna skulle kunna döva sina samveten genom att låta sig bedras.
Allt enligt den gamla regeln- det krävs två för att genomföra ett bedrägeri. En som bedrar och en som vill bli bedragen.
(Ja, det sista får väl förtydligas även om jag är övertygad om att "alla" vet vad jag menar, Det är som han som köper en Rolex på gatan för en struntsamma av en person som berättar en snyfthistoria om varför han måste sälja sin Rolex. Efter ett tag upptäcker köparen att det var allt annat än en äkta Rolex och beklagar sig högt över att ha blivit bedragen.)
Ja, vem är egentligen bedragaren och den bedragne. Juridiskt sätt är det kanske klart men moraliskt sätt finns det mycket att påpeka.
//HH