Måndagsreflektioner

Jag inser att jag borde fortsätta min lilla genomgång av ämbetsfrågan för det är ju fruntimmersveckan. Men jag låter saken anstå något. Inte utan intresse noterar jag kommentarerna. Det är till att ha manifesta meningar och med dessa manifesta meningar svaras på begåvade frågor - om något annat!
Jag återkommer till ämnet.

Minns ni pr-firman med hetast-priset i Almedalen? Att kalla sin firma "pr-byrå" ändrar inte faktum att det är marknadsskojare vi talar om. De har rätt mycket makt, för de avgör vad vi ska uppfatta intuitivt och vilka föreställningar vi ska förses med. Vi borde förses med psykförsvar mot spindoctors och lobbyister, ett psykförsvar som kan följa pengars och intressens väg och förklara för oss vad "de där" är ute efter - plånbok eller hjärna eller bådadera. Luranterna är många i vår tid. Fast knepen är rätt enkla.

Ta Patrik Westander. Jag ser lite här och var hans teknik. Jag läste Kyrkliga Ting och insåg att Patrik Pettersson gjort en habil insats. Jag skrev om saken här och författade en motion till kyrkomötet, där jag föreslog att det inträffade ska beklagas eftersom Svenska kyrkan är verksam i sanningsbranschen och inte har råd med enkla lurendrejerier, dvs aktiviteter som ska slå i folk något som inte håller för en närmare granskning. Hur försvarar sig Westander? Genom att begära pastor Petterssons besked om vad han tycker om mitt kvinnoprästmotstånd och min homofobi. Guilt by association, alltså. Pastor Pettersson är inte den ende som utsatts för det tricket, kan jag säga. För ett trick är det. Pr-mannen konstruerar sig den figur han vill ha för att undgå kritiken. Diversionsmanöver heter det i Försvarshögskolans sammanhang. Jag har kanske inte så många synpunkter på att Patrik Westander blir lite desperat. Men jag undrar fortlöpande över de medkristna. Det är alldeles i sin ordning att jag ska målas ut som något jag inte är.För min svåra förbrytelse är en: Jag har frågat och levererat invändningar mot de beslut som fixats igenom i olika frågor. Det är rätteligen en ädel syssla.

Då kan vi ta oss till europeiskt 1930-tal. Den ekumeniska rörelsen är små kontor som måste ta itu med stora frågor och till mötena i Oxford och Edinburgh 1937 måste det fram material om de totalitära statsskicken. Det blir två volymer inför mötena och en rapport som också kommer på svenska efter mötet. Det är naturligtvis intressant att tyskarna måste fara hem. Ekumeniken är antinazistisk. Att kristendomsförföljelsen i Sovjetunionen uppmärksammas kunde man kanske fatta. Men det mest intressanta är nog hållningen mot det totalitära statsskicket och påpekandet att också demokratin kan bli totalitär. Om jag fattar kritiken rätt, hade ekumenerna från 1930-talet haft många synpunkter på det totalitära i det svenska samhället år 2014. Det talar vi aldrig om. Borde vi inte det? Ska biskoparna börja?

I så fall borde det samtalet konkret handla om hur tillgången på invändningar säkras i politiska och kyrkliga system. Vår vän Olle Wästberg har nu utsetts till demokratiutredare. Han kanske skulle gå igenom det ekumeniska material från 1930-talet som dåförtiden förmådde ställa vitala frågor. De kan visa sig vara fjärran speglar av vår tid, vårt samhälle och våra sammanhang. Men medge att det är lit tankeväckande att demokratin i den demokratiska folkkyrkan sitter trångt. Rösta får vi, för all offentlig makt utgår från folket. Vi bör nog ställa frågan vart makten sedan tar vägen - och fråga varför somliga ska förses med makt att tysta i stället för att debattera, det som är demokratins livsluft.

För övrigt anser jag att pr-firmor ska behandlas som de marknadsskojare de är.
Och vi ska inte gå på påhitt.