Detta visste jag inte - om påhittsbranschen

Antje Jackelén fick pris som årets hetaste i Almedalen av pr-byrån Westanders. Det kunde vara trevligt om inte Kyrkliga Ting avslöjat den präktiga skandalen. Westanders har uppdrag för Svenska kyrkan och följer sin egen pr-handbok. http://kyrkligating.blogspot.se
Tala om praktskandal.

Handboken instruerar. Media älskar priser och utnämningar, så det ska det bli. Handboken finns också att tillgå via Kyrkliga ting. Finns det inte en enda anständig journalist som kan jaga detta? Vad är det för mönster vi ser och vill vi ha det samhället och den kyrkan. Bluffas av kampanjer? Få föreställningar som inte egentligen är sanning utan sken, påhitt alltså, overklighet?

Andra har skrivit om hur politiker, lobbyister och mediafolk vandrat med varandra i stilla berusning efter intag av rosévin, som tydligen innehåller alkohol, som i sin tur påverkar den mänskliga organismen. Vi ska alltså utsättas för detta rosévinsdoftande lurendrejeri. Kyrkliga chefer borde konfronteras. Det ska också ske.

Antje Jackelén framstår som köpt. Jag föredrar tänka att hon var ovetande om det sammanhang hon gladde sig över.
Bedrägeriet är till för att ge oss något som inte i egentlig mening finns och alltså inte bottnar i professionell kunskap mer än kunskapen hur man lurar folk..
Vi som möter nyheten i media ska röra oss i en skuggvärld och tro något som icke är.

Vi är rätt långt från seriöst kristenliv, må jag säga.
Och jag vill inte ha en kyrka som prostitueras dithän där vi nu tycks vara.
En kyrka som hamnar i påhittsbranschen - vad ger ni mig för den?

Hade jag varit församlingspräst hade jag i kungörelserna på söndag förklarat vad som hänt och kraftfullt tagit avstånd.
Hade kyrkomötet haft kvar frågeinstitutet, hade jag frågat.
Nu visste jag först inte. Jag bloggar och andra kanske fattar, tänkte jag. Men så beslöt jag mig för att motionera till Kyrkomötet. Kyrkomötet får be allmänheten om ursäkt för det inträffade. Menar jag.

Jag beundrar Patrik Pettersson med bloggen Kyrkliga Ting. Han har gjort en renhållningsinsats på sin blogg och skrivit den ultimata texten i ämnet.
Kommer Kyrkans Tidning att lyfta fram skandalen - eller ska vi lita på vanliga nyhetsjournalister - eller, hemska tanke, är detta det illusionssamhälle som blivit vårt?

Trollkarlen ropar: "Betala pr-byrån så får ni det ni betalat för. Påhittsbranschen ger er den verklighet vi vill att ni ska få.
Och finessen, gott folk, är att ni inte ens ska fatta att vi lurat er!"

Jag kan tycka synd om Antje Jackelén förutsatt att hon inte visste hur det hela gått till. Det inträffade blir förödande besvärande om hon visste. Och vi får aldrig veta sanningen.

Den här utmärkelsen fokuserar på andra hon fått som "årets opinionsbildare i Skåne" och så. Vad är på riktigt och vad är just pr-trick i handbokens mening eftersom media älskar priser och utmärkelser? I valet till ärkebiskop hölls dessa utmärkelser fram som meriter.
Men hur är det?
Egentligen.

Inälvorna mina greps av den kalla handen när jag läste hur det gått till. Jag har kunnat fundera över det prisande som Herren Jesus varnar för. Nu är det i stället så att Eigenlob stinkt. Det är kanske i teologisk mening inte värre än det Jesus varnar för, men riktigt illa är det. Jag ser en med makteliten konform kyrka.

Jag kom att tänka på den ryska kyrkan är 1905-1917, lierad med makten som den var. Men det kan bero på att jag sorterat några böcker om Ryssland och hade dem aktuella.

Hur eller hur.
Det är inte orimligt att konstatera att Antje Jackelén har problem.
Och därmed Svenska kyrkan.
Sådant ska upp i kyrkomötet.