Ding-dong i en ding-ding värld

Är det inte lite synd om domprosten Hermansson?
Han kom på att man skulle ding-donga och så kommer Ante Jackelén och snor åt sig belöningen för insatsen! Pr-byrån såg hennes insats. Alternativt är det så att det alltid är någon högre upp som ska premieras. Det ligger s a s i pr-byråns självklara intresse. För ett sådant finns förstås. Man är inte pr-byrå inte för inte.

Detta inträffade blir bekymmersamt av minst två skäl.
1. Hermansson får inte heder av sin anrättning.
Han blir nog ledsen. Det vill vi inte att han ska bli. Var hela idén god, ska han få ett erkännande. Var idén dålig, ska den inte belönas. Nu var den kanske så dålig att någon annan får belöningen för det som kallas "världen" gillade tilltaget. Då kan man tycka att Hermansson kom väl ur det hela, men så ses nog inte saken. Det är väldigt trevligt när "världen" gillar något kyrkligt. Det ges mycket uppskattning då. Man får vara med. Man får visa hur relevant man är. Det kan vara roligt inte minst för präster att få känna att det är någon som uppskattar insatserna. Hur kul är det i Visby under vinterhalvåret tror ni? Sen kummar summarn, Almedalsvecka och demokratifestival och - plötsligt ett år är det fint med religion igen. Det är som förr. Prästen är fin, med i Rotary, du och bror med officerskåren och provinsialläkaren samt rektor på läroverket och en uppsättning lektorer där.

2. Jackelén-mönstret går igen
Nu vet vi alla att Antje Jackelén fick en utmärkelse för något som någon annan gjort. Hon uppskattade utmärkelsen. Jaja. Vilket värde har en utmärkelse man fåt om någon annan gjort den verkliga insatsen? Och vad är, oss emellan, en pr-byrås utmärkelse egentligen värd? Asinus asinum fricat?
Jag ska inte tjata om det där mönstret att när det kommer till Antje Jackelén tycks det vara så att när allt kommer till allt så stämmer inte det som först sagts. Men uppenbarligen går det igen. Så som pr-byrån säger att det var, var det inte. Ingen fara. Världen vill bedragas. Det är en ding-ding värld.
Det finns en särskild projektledare för de kyrkliga insatserna under Almedalsveckan. Jag tror jag skulle vilja veta vad den kyrkliga insatsen kostat och vad den gett.

Antje Jackelén hörde jag tala om religion.
Kan det vara så att i Sverige har under årtionden någon fått slå vakt om at tillvaron också måste ses "religiöst". Det var inte bara ekonomiska rekordår, utbildningsreformer, naturvetenskap och professor Hedenius. Tillvaron var mer än så. Svenska kyrkan fick försöka markera den saken. Så gott det nu gick. Sedan blir religion inne. Visserligen tror man på sitt eget sätt och somliga vidunderligheter presenteras i offentligheten av hemmakokt religion men det är själsfiiint alltihop. Då står Svenska  kyrkan och är fortsatt religiös! Det var inte de kristna i det romerska imperiet. De var kristna. De sa att de talade om verkligheten sådan den är till skillnad från de religiösa, oavsett om det religiösa var privatreligion eller statsreligion. Det betydde att de talade om Jesus. Greppet hade de lärt sig av aposteln Paulus som tagit debatten när han ställdes inför ett granskningsorgan på Areopagen i Atén. (Apg 17)

Jag tror det borde vara slut med religionssnacket nu.
Nu är det tid för hårdfakta. Jesus, jungfrufödelse, kors och försoning samt uppståndelse, Helig Ande, Kyrka, apostlarnas tro och ordningar och en del mera sådant.
Den som beskriver Verkligheten utan att tala om Gud som uppenbarat sig och som vi därför vet ett och annat om, beskriver helt enkelt Verkligheten fel.
Det borde påpekas.
Jag har dock en känsla att pr-byrån inte skulle utmärka ett sådant tal. Men egentligen skulle detta vara det hetaste av allt. I Almedalen och överallt.