Frågor till en biskopskandidat

Det är möjligt att skicka in frågor till den s k hearingen i Växjö. Det gör jag inte. Jag tror inte mina frågor skulle bli utvalda. Det betyder inte att de är dumma. De är snarast informativa. Men jag behöver väl som bloggare inte bara bära dem inom mig. Här är några frågor som skulle kunnat bli ställda.

1. Karl Rahner menade att den enda väsentliga frågan att ställa är: Har du varit med i processen när en vuxen man blivit omvänd till praktiserad kristen tro? Har du?
Efter Sven Astevalls insatser kanske frågan om kvinnliga präster och s k jämställdhet ska upp på bordet - men den måste vinklas kreativt. Inte vad biskopskandidater tycker, för de tycker både det ena och det andra. Två frågor går bakom ordridåerna.
2. När kommunicerade du för första gången då en kvinnlig präst celebrerade? Årtal och plats räcker.
3. Har du vigt ett samkönat par? Ja eller nej
4. Hur ska vi förstå ditt svar? Som att du är/inte är en populär vigselförrättare?
5. Har domkapitlet någonsin riktat kritik mot dig?
6. Är det inte bara folk som ingenting gör som klarar sig undan domkapitlets kritik?
7. Är det sant att du är en feg och anpasslig person?
8. Påhak vid nekande svar: Ge exempel på när du visat mod, då?
9. Vilket var det senaste teologiska verk du arbetade dig igenom?
10. Vilka är de tre främsta utmaningarna stiftet står inför?
11. Vad tänker du göra när du står ställd inför dessa utmaningar?
12. Hur bedömer du biskop Johanssons insatser i stiftet?
13. Har du läst Svenska Kyrkans bekännelseskrifter? Som alla minns hade t ex inte Lisa Tegby och Jan-Olof Johansson gjort det vid förra biskopsvalet - men Johansson har numera boken i alla fall.
14. Vad är det farligaste du gjort som präst?
15. Vad är det som gör att du tror att du skulle klara ut att vara biskop i Växjö stift?
16. Vilken är din förebild som präst?
17. Vilken är din förebild som biskop?

På hearingen får valmanskåren höra svaren - men vad händer om alla som är på plats fattar att ingen av de fina kandidaterna håller måttet? Tar man den som är minst sämst? Röstar man blankt i valet? Kräver man att valprocessen ska göras om och begär att kandidaterna är hyggliga nog att kliva av? Eller kräver man av de som ansvarar för valet att kandidaterna ska genomgå ett vanligt chefstest och valmanskåren ska få se resultatet innan röstning?
Eller konstaterar man att vem det än blir, har vi så mycket tro på Guds försyn att detta är vad Gud själv sitt allvisa råd förser oss med?
Det är mycket man kan fundera över i dagar som dessa.

Jag rastade hundarna och tänkte ett slag på dem som ska rösta. De flesta har ingen aning om vilka kandidaterna är, tänkte jag. Är inte detta den förfärande sanningen? Men rösta ska dom! Och jag ska inte rösta fast jag är för dom allihop, biskopskandidaterna. Lika så gott det. Jag fattar att när man inte vet någon lämplig biskop själv, så följer man sin grupp Präster röstar individuellt, diakonerna kanske, några lekmän som orienterat sig under flera år i det kyrkliga och resten röstar med partiet. Det kan inte fungera på annat sätt. Och då blir det som politikerna vill, de som styr sina partigrupper. Vi kan förstås kalla detta för Guds försyn, vad det än i själva verket är.

Vore ett sätt att skaffa sig info att ringa till biskopskandidaternas kollegor och fråga om deras mening? Vilka vet bättre än de? Biskop Johansson, kanske? Eller respektive kyrkorådsordförande?

Valmanskåren får tänka till. MPA hette det när jag var konfirmand. Med Personligt Ansvar. Allt ska inte skyllas på Gud, tänker jag.