måndag 27 oktober 2014

Tänk efter före!

Fem biskopskandidater. Vem vill vi rösta på?

Först att intervjuas i lördags var Peter Wänehag. Han beskrev sig alldeles sant som en som väntar in när diskussionerna förs, för att sedan hålla ihop det hela. Det är ett sätt att hantera verkligheten som påminner om biskop Johanssons.  Herden går sist och följer flocken. Risken är förstås att herden väntar för länge och att de beslut han inte fattat befinns ha fattat sig själva.
På Wänehags minussida står förstås att han såg högkyrkligheten i Kalmar som en "enorm tillgång". Visserligen är också detta sant men en kyrkopolitiskt olämplig sanning. Gudstjänstglädje och Stadsmission kan gå hem bara man resolut glömmer vilka agenterna bakom detta var och är.
På plussidan måste väl påpekas vad intervjuarna inte framhöll: att han varit kyrkoherde i Berlin samt att han aldrig varit kvinnoprästmotståndare. I det sista torde han skilja sig från övriga biskopskandidater - men det kan snart kollas.
Är det sant att Wänehag var den ende som vigt samkönat eller missuppfattade jag något? När och var gjorde han förresten det? Och varför har de andra inte?

Därefter kom Christopher Meakin. Han sa vackra ord och lämnade åhöraren osäker för det gavs aldrig besked om hur. Meakin påpekade att det år 1928 var 5.3% av befolkningen som gick i kyrkan - jag antar att han syftar på DN:s kyrksamhetsundersökning 1927. Vi skulle, om jag fattade saken rätt, tröstas av att det inte var så lysande siffror då heller. Vilken är motsvarande siffra i år, kan jag undra. 75 000 personer i kyrkan söndag förmiddag är väl jämförelsetalet. 6 miljoner medlemmar. Nu är jag klen i matte men nog handlar det om 1.25%. Beskriv då nedgången i procentenenheter och lämna svaret i en bloggkommentar. Vill vi ha en biskop som ägnar sig åt att bortförklara en obehaglig verklighet. Kanske. Biskopar brukar vara bra på sådant
Att Meakin varit den kvinnoprästmotståndare som organiserats i den hårdaste organisationen mot kvinnor som präster, ska man kanske notera. Omtänkningen kan tänkas vara ett plusvärde. Eller så kan det vara så att han egentligen aldrig tänkt efter utan anpassar sig efter omgivningen. Det är inte ett minus för en biskop i Svenska kyrkan det heller.
Meakin var den som tydligast åkte dit på frågan om en felande präst som Aftonbladet ringde om. Vill prästerna verkligen ha en biskop som inte har vett att hantera de honom sig anförtrodda när en journalist ringer? I ett skarpt läge kan det vara dig det gäller!

Fredrik Modéus var trea in på scen. Det är på honom stiftet satsat 2.8 miljoner för att det skulle bli en avhandling. Den ska komma.
Lite häpen var jag över att han markerar att han varit från stiftet i 20 år för för de 2.8 miljonerna skulle han ändå göra några insatser i stiftet de gångna 6-7 åren. Biskop Thidevall ordnade fram pengarna, sägs det. Thidevall var den biskop som fick avgå, som några kanske minns. Det kan vara ett plusvärde för Modéus att tydliggöra biskopssuccessionen.
Modéus var tydlig i frågan om s k kvinnoprästmotståndare. Nog skorrar det hörbart när han dels beskriver sig som lyssnande och och angelägen om människor i utanförskap men därefter uppträder som en Obersturmbannführer i det andliga och är angelägen om att somliga i utanförskap ska hanteras därefter. Känsliga människor uppfattar inte trovärdigheten.
Vi får se hur det blir på hans slutseminarium dagen efter biskopsvalet. Kanske är allt klart - men det vet vi inte ännu. Det vet vi inte förrän han disputerat. Att hans pastoralteologiska koncept är det högkyrkliga kan bara upprepas.
Vi struntar i ämbetsfrågan här men lite överraskande var det väl att han nämnde sina föräldrar som förebilder. Det kan vara ett plusvärde liksom att hans CV innefattar arbetsuppgifter han hade som gymnasist. Långa syftlinjer! Men ska Växjö stift göra Svenska kyrkan den illgärningen att se till att två bröder blir biskopar? Så visas att en kyrka närmast är att förstå som en sekt eller ett släktmöte. Small is beautiful - eller?

Efter kaffepaus dök Thomas Petersson upp. Han vill dela med sig av glädje och energi. Kanske skulle den som lyssnade noga notera, att han sällan sa hur det vackra skulle komma till stånd. Han har gjort ett storpastorat och kraftfullt dragit ner på gudstjänstlivet kring Växjö. Om detta ställdes inga kritiska frågor. För honom var detta att bygga församling en fråga om fastigheter och ekonomi som första svar och som andra gällde att "återerövra andligheten". Betyder det något annat än att bli en entreprenör i det religiösa så begrep jag inte det.
För egen del är jag angelägen att påpeka att Petersson m fl fällts i Överklagandenämnden för grovt rättegångsfel. Han står inte för rättssäkerheten när han sitter i domkapitlet. Det kunde präster och diakoner fundera ett varv kring.
Peterssons förebilder är Martin Lönnebo och Martin Lind. Lind som förebild torde skrämma somliga. De kan dock hämta delad glädje och energi av den roll-up-bild i Växjö domkyrkas vapenhus där domprosten återfinns i helfigur. Den som inte förstått att Martin Lind är en förebild hade kunnat tänka att detta var rätt självupptaget. Nu är det fromt och fint.
Petersson organiserade sig tidigare som kvinnoprästmotståndare.

Sist men inte minst kom Anders Göranzon. Han flackade med blicken när han fick en konstig fråga om OAS-rörelsen och Hjelmserydsstiftelsen. Han hade, sa han, inte varit på något OAS-möte och någon gång kanske medverkat på Hjelmserydsstiftelsen. Vari det eventuellt klandervärda i detta låg, fattade jag inte. Men den flackande blicken avslöjade att Göranzon förstod vad jag inte begrep. Han sa att det var ett bra ställe när han väl samlat ihop sig. Det är uppenbarligen mycket med Hjelmserydsstiftelsen som gått mig förbi. Jag är glad att få förstå att jag inte förstår.
Göranzon ville samtal och inte maktmedel mot "kvinnoprästmotståndarna". I stiftet finns 300 präster - hur många är det vi talar om som motståndare numera? Och vilka faktiska samarbetsproblem har redovisats under årens lopp? Den senaste anmälan mot en kyrkoherde från en kvinnlig präst för att han behandlat henne illa handlar om en som är för 1958 års beslut. "So", som det heter i internationella sammanhang, "what's the fuss about?" I stort är Göranzons med z kända för stabilt kvinnoprästmotstånd. Jag åsyftar nu släkten.
Tydlig, trygg och trovärdig sa sig Göranzon vara. Jag förstår för egen del inte hur man kan säga ja på en sådan beskrivning och vara just trovärdig. Är inte trygghet något en kristen har till skillnad från alla andra som tror att de är trygga? Undrar jag. Och tydlig - vad betyder det i en värld som är så svår att entydigt förstå? Inte vet jag. Kan det vara så att folk tvärsäkert uttalar sig där de borde ha vett att fundera ett varv till? Jag vet inte. Så är jag inte biskopskandidat heller.

Återstår bara att upprepa den viktiga frågan när nu frågan om kvinnoprästmotstånd kommit upp och biskopskandidaterna lamenterat över att det inte fanns någon kvinnlig biskopskandidat. När, det vill säga vilket år, gick kandidaterna för första gången till en mässa som en kvinnlig präst celebrerade. Vi fick de första kvinnliga prästerna 1960. Dag Sandahl gick första - och enda - gången i allhelgonahelgen 1965. För att allt ska bli korrekt: jag är född år 1948. Vilken slutsats går då att dra av vad biskopskandidaterna svarar på den enkla årtalsfrågan?

14 kommentarer:

  1. Det se ut som om Växjö stift oavsett utgång kommer att begåvas med en vettig biskop.

    Själv hade jag helst sett Anna Karin Hammar eller Helena Myrstener som biskop i Växjö. Detta för att påskynda der Untergang. En lustiger dans att träda!

    J

    SvaraRadera
  2. -Jaså minsann, Göranzon fick en fråga om Hjelmserydsstiftelsen. Då måste ju frågan ha gällt - enligt vad vi fått veta av BloggarDag om stiftelsens verksamhet - om han någon gång sovit över i gästhemmet där.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fredrik Fernbom28 oktober 2014 14:57

      Hans föräldrar vilar på Gamla Hjelmseryds kyrkogård i väntan på uppståndelsens dag. Det kan väl kallas ett gästhem...

      Radera
    2. Fredrik Fernbom28 oktober 2014 15:52

      ...övernattning i ett gästhem, menar jag.

      Radera
  3. Jag förstår inte att någon kan hoppas på att bli stiftschef i ett av stiften i Svenska kyrkan i dag. Uppgiften kommer att bli att drastiskt reducera och anpassa verksamheten, för att undvika total konkurs. Försök att gå till offensiv kommer att bli patetiska piruetter. Man kommer att skrivas in i historieböckerna som en av kyrkans ledare, när denna slutligt förlorade sin ställning i svenska folket.

    Borde inte (sedermera Sankt) Martins beteende vara det klokaste – att gömma sig, när några får konstiga idéer.

    SvaraRadera
  4. Det enda OK sättet att påskynda en Untergang är att göra det som är rätt och uppbyggligt. Låt dem som river ner riva ner. Sån't ska inte vi syssla med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Delar givetvis fullständigt den kloke Ursus' uppfattning. Men svarta skämt kan man alltid ta till i ett skymningsläge.

      J

      Radera
  5. Bloggaren uppmanar att tänka. Det är bra. Det tycks mig som en biskopskandidat är bloggaren mer misdbehaglig och en är mer behaglig, vilket självklart inte bara kan utan med tanke på bloggarens sedvanliga argumentation sannolikt är feltänkt. Men om likväl tanken tänks och till det erinras om att bloggaren tidigare menat att Gud inte skall blandas in i biskopsval utan dessa skall ses som kyrkopolitik, med reservation för att jag sannolikt tänker fel då också, och det faktum konstateras att bloggaren är just kyrkopolitiker, om inte också det är ett av mig begånget feltänk, då kan frågan ställas: varför bloggaren tycks mena det han eventuellt menar men som desto troligare är vad undertecknad feltänkande, tror att bloggaren menar.

    Vad blir då svaret? Tja, tänk före, kan väl duga.

    / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  6. Från mitt kontrakt (som jag såg åtminstone) var vi två stycken av alla präster och diakoner som var närvarande vid hearingen (med de andra kanske satt bänkade framför datorn????)
    För mig understryker det bilden av Svenska kyrkans sammanbrott och upplösning. Folk bryr sig helt enkelt inte. Det är inte en gemenskap samlad kring sin biskop, utan varje grupp söker sig till sina sammanhang: regnbågsmässor, Hjelmserydsstiftelsen, OAS-möten (som man vid hearingen fick intryck av är ett terrornätverk värre än al-Qaida) eller var ens preferenser nu finns. Nog verkar den kloka kvinna ha rätt som sa till mig när vi samtalade efter mässan igår: "Det är snart slut med den här kyrkan!". Så grattis på förhand blivande stiftschef!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oas sommarmöte hölls väl senast i stiftet 2003 i Värnamo?
      Det måste vara de nu pågående TV-gudstjänsterna som avskräcker, inte minst talet om att trons centrum är Jesus Kristus.

      Det finns väl få sammanhang i detta land som samlar så olika kyrkotraditioner till gemenskap som Oas-möten? Katoliker, pingstvänner, celibatärer, lågkyrkliga, equmeniakyrkister, trosrörelsefolk, kreationister, högkyrkliga, gammalkyrkliga, missionsprovinsare och dessutom med talare från Anglikanska och Koptisk kyrkan.

      Nä, det måste väl vara en värre sekt än Seglora Smedja som sanktioneras av stiftskollekter och därmed är rumsrena.
      Om man mäter andlig sundhet i ekumeniskt utbyte och ekumeniska kontakter så får man åtminstone tydlighet i sundhetsfrågan. Somliga hävdar dock att de är sunda för att de "går före" och att alla mörkerkrafter som inte följer är fel ute.
      Andra hävdar att det är sunt om de ekumeniska kontakterna välsignar och bejakar.

      Min fråga till biskopskandidaterna är om de skulle välkomna predikobesök av biskopar från Anglikanska, Koptiska, Katolska eller afrikanska Lutherska kyrkor? Då skulle de vara i gott sällskap på Oas-möten.

      Radera
  7. Lägg ner sådant!

    SvaraRadera
  8. Otroligt(?) att Växjö Oas och Hjelmseryd framställs som omöjliga ställen. Hur ska dessa miljöer kunna rentvås? Det krävs nog bättre koll än sakramentstestet. Vem vet fö vad som pågår där? Vad det gäller Växjö Oas så har väl Roxberg könsneutraliserat det som ev fanns kvar? Är det kommande Oas i Jönköping man far efter?
    Fantastiskt att det skulle vara relevant att fråga vilka som befunnit sig/ medverkat på Hjelmeryd i en biskopsutfrågning. Det ligger i nivå med de prästkandidater i antagningsförfarandet/ arbetssökande akademiker som klandrades för att de varit i gudstjänst på Lauerentistiftelsen. Den som vågar sådant vågar göra sådant som inte förväntas. Det är kanske trots allt en bra egenskap? Lindfelt visste ändå att uttala Hjelmserydsnamnet rätt. Kanske bra med några spöken så folk tittar var de sätter ner fötterna? Gamla hushållerskan kunde skrämmas på riktigt.
    Det är rimligt att blivande biskop börjar med att respektera och fascineras av stiftet man kommer till och därtill lägger dels sin egen kompetens, intresse och överhetens förväntan.
    Växjö stift kommer alltid att ligga efter, eller före...?? Farligt många ÄB därifrån.

    SvaraRadera
  9. De glömde att fråga Fredrik Modeus hur han förhåller sig till Laurentii. Där har visst han varit i sin ungdom. Anders Göranzon har ju ändå i första hand aktivt bara begravt sina föräldrar i G Hjelms. Men det är kanske också graverande?

    SvaraRadera
  10. För eller emot Kristus gäller det. Tjafsa inte om andra nyanser! /Sven.

    SvaraRadera