Kyrkovetenskap

Trots allt är jag utbildad vetenskapsman. Det är man om man är doktor och det är man än mer om man är docent. Det kunde betyda att den som talar utifrån sin vetenskapliga kompetens bemöts med aktning, för att inte säga respekt. Det kunde också betyda att kyrkosystemet gärna inhämtar rönen från den vetenskapliga produktionen och tacksamt tar emot när en vetenskapsman fullgör den så kallade tredje uppgiften och populariserar sitt vetande i andra böcker - för att inte tala om blogginlägg. Riktigt vad man ska säga om en vetenskapsman som också bereder plats för en mängd frågor, invändningar och kommentarer i bloggformat vet jag inte. Men fundera kan man.

Till den vetenskapliga hållningen hör att kategorier inte får blandas. En av kommentatorerna gör gärna det. Talas om den högkyrkliga pastoralen för att bygga församling - och man  kan undra om doktoranden Modéus i Lund säger något annat än de högkyrkliga redan sagt från 1970-talet och framåt, men det är en konst att upprepa vad andra sagt och låta som om man tänkt ut det själv - så hugger kommentatorn in och börjar tala om ett kyrkligt - gästhem! Detta gästhem är inte ett utflöde av verksamheten i ett pastorat heller.

Ett gästhem är inte en församling utan, vetenskapligt sett, just ett gästhem. På gästhem kan det firas högmässor men det ska inte byggas församling. Å andra sidan består Hjelmseryd. Det är mer än man kan säga om Sta Katharinastiftelsen på Sparreholm, Österskär och Östermalm.

Har då de högkyrkliga skrivit pastoralteologiska böcker och visat att teorier håller i praktiken? Obetingat och begränsat. Under årtionden har just dessa nybyggare misstänkliggjorts och punktmarkerats. Det har, för att tala teologiskt, varit för djävligt. Folk har blivit lurade. Visserligen har några fattat det - men icke desto mindre. Det hela påminner närmast om de fraktionsstrider och de interna bråk som Daniel Suhonen redovisar från socialdemokraterna. Jag antar att barn gör i by som de hemma lärt, dvs de gör i Svenska kyrkan som i SAP. Bannstrålarna har haft effekt. Några. nej många, har anpassat sig. Andra har mycket bestämt markerats ut. Kanske ska de vara nöjda med att de varit ställföreträdande så att andra klarat att vara modererat högkyrkliga och anständiga just därför. Men riktigt rättvist har det inte varit och för kyrkolivet har det varit förödande att oduglingar fått ansvarsbefattningar som de inte kunnat sköta/utveckla.

Samtiden är onödig. Vi - somliga av oss - hade kunnat sköta deras tjänster mycket bättre. Det kan somliga av oss visa papper på i form av akademiska och andra meriteringar. Om vi inte var odugliga i de befattningar staten anförtrodde oss i andra sammanhang, varför var vi odugliga i de kyrkliga? Sug på den!

Likväl byggde vi församlingar. Det var inte så svårt bara man knäckt Den Helige Andes kod för hur det ska gå till. Och den saken bistod Guds Helige Ande i allt med! Vi byggde församling utifrån en reformkatolsk pastoral ty vi var och är reformkatoliker, dvs högkyrkliga med betoning på kyrkliga. Rötterna fanns i den svenska kyrkan som blev resultatet av 1500-talets kyrkoförbättring. Denna kyrkoförbättring förbättrade också den romersk-katolska kyrkan och bordellen för präster och munkar i Rom fick slå igen - eller?

Naturligtvis har det på det kyrkliga gästhemmet blivit annorlunda. Hjelmserydsstiftelsen sågs länge som en av stiftets resurser. Av kyrkopolitiska skäl blev det annorlunda. Det var idiotiskt - men inte bara stiftets fel. När salig biskop Hellström ville ge stiftelsen resurser på så vis att prästtjänsten skulle bestridas av stiftet, tackade Hjelmserydsstiftelsen nej.

Till det kyrkovetenskapliga ansvaret hör nog också att belysa hur den kyrkopolitiska justisen fungerar. I vilket annat sammanhang än i de totalitära kan en oförvitlig man dömas for att han uttryckt något "som skulle kunna komma att uppfattas som" och att det "inte spelar någon roll" i vilken genre orden uttrycks utan detta är "mycket olämpligt"? Det är precis så här de totalitära systemen fungerar och Svenska kyrkan håller sig med en kyrkopolitisk justis,  D v s Överklagandenämnden har hållit emot och dömt - Domkapitlet!

Nu vill bloggkommentatorn inte ge sig in i det aktuella fallet. Det beror självfallet på att han fattar att så här kan man inte ha det och då är det bäst att vara tyst för annars skulle det alla kyrkosystem överlägsna - Svenska kyrkan - kunna komma att dras i vanrykte. Men oss andra emellan: vad är det för ett system där samma organ utreder, anklagar och dömer?

Hela Svenska kyrkans rättssystem är orätt. Ni kan fråga mig. Jag är dock dömd i politiska rättegångar tidigare och förvunnen till ansvar i de klassiska politiska brotten: olaga intrång, förargelseväckande beteende, uppvigling (friad i hovrätten, den härskande klassens lydig redskap över Skåne och Blekinge) samt rättegångsförseelse. Jag kan väl med en sådan meritförteckning högaktningsfullt skita i Växjö domkapitel och biskop Johansson kan man tycka. Jo, men hellre på än i, om ni förstår hur jag menar. För jag hör till dem som värnar grundlagsfästa fri- och rättigheter. Det är också en vetenskaplig hållning. Fast när vi kommit till mål i detta må tror jag att jag ska begära ett utdrag om hur många prickningar Växjö domkapitel försett mig med och hur många anmälningar från fjärran, mer än när, som lämnats in. Jag vet faktiskt inte riktigt siffrorna. Det kanske är så att jag är dysnumerisk?

I går var det 365 dagar sedan jag celebrerade mässan. Skulle jag firat det? Eller räcker det med en notering i memoarerna? Är jag för gammal? 66 år gammal blev Landgren biskop i Härnösand och 67 år gammal blev Viktor Prinzell kyrkoherde i Väckelsång - om ni undrar. Det blev de också om ni inte undrar - för den delen.