söndag 12 oktober 2014

Om en varning

I de högre kyrkliga sfärerna dvaldes Ann-Cathrin Jarl. Hon var ärkebiskop Wejryds handgångna. Sedan gick hon i pension. Hennes fortsatta insatser ska tydligen få avnjutas på Dagens Seglora. Hon varnar nu för karismatiska ledare. Det är dock inte Anders Wejryd som avses. Kan det vara Jimmie Åkesson?

Jarls verklighetsuppfattning är lockande svartvit: "Många som är engagerade i politiken vill bidra till det gemensamma goda och skapa ett samhälle där mänskliga behov tillgodses. Mot dessa idealister står mörka krafter." Det hela känns lite hotfullt, tycker ni inte? Ann-Cathrin Jarl bekänner sin nypåkomna vilsenhet: "Det ruskar om i verklighetsuppfattningen när det blir tydligt att vi förstår och analyserar det politiska förloppet så olika." Tänk att tillvaron inte är svart-vit! Det tog henne uppenbarligen många år att komma till denna nya omruskade (och ruskiga) insikt?

Parlamentarismens problem är inte Jarls: "Det är ovärdigt agtt inte våra valda representanter är villiga att ta ansvar och hjälpa till att styra landet. Men Sverigedemokraterna är väl det - om de skulle få frågan? Och, handen på hjärtat, gör inte oppositionen sin insats att hjälpa till och styra landet just genom att opponera? Men genom sin ovilja bereder "man" makten för karismatiska ledare med enkla svar på politiska problem.

Det kommer en slutsats, värd att ta till sig - men först en inledning till slutsatsen: "Demokrati är det möjligas konst." Och jag som trodde att politik var det möjligas konst! Demokrati måste väl i all rimlighets namn vara något annat - om inte måste någon ta hand om demokratin och göra den möjlig och vem skulle det i så fall vara? Inte en karismatisk ledare i vart fall, fattar jag. Vi försöker förstå: "Så mer upplysning, tydligare och mer utförliga problemformuleringar, högre röstläge i kyrkornas och partiernas demokratiska uppfostran." Alldeles okomplicerat ställs nu kyrkorna och partierna samman - alla ska uppfostra medborgarna. Ordet var just uppfostra! Fråga inte hur Ann-Cathrin Jarl tänker. Det vet ni nu. Hon satt högt upp i Svenska kyrkans maktsystem och inget säger att hon tänkte annorlunda där och då.

Vad vore en framställning utan en uträckt hand? "Nu är det tid för samarbete mellan goda krafter. Den förenklade omvärldsanalys som är grunden för all fundamentalism har ingen plats i ett demokratiskt samhälle."
Men vänta, vem bestämmer det? Vill de goda krafterna inte har med dem att göra som gör förenklade omvärldsanalyser? Nej, tydligen inte. Det finns inte plats för dem. För hur eller hur är det alltid människor som gör de där förenklade analyserna och människor som gör sådana analyser måste uppfostras, omprogrammeras och om de vägrar måste de väl helt enkelt bort. Det är så det går till.

Det kanske är värt 250 000:- i bidrag från Stockholms stift till seglorianerna så att vi ska få en inblick i deras tankevärld? Nej, kanske ändå inte, även om inblicken i Jarls tankevärd är värt en del. Men inte 250 000:-.
Glöm bara inte att Ann-Cathrin Jarl var den som hjälpte ärkebiskop Anders Wejryd att tänka.
Minns också formuleringen "högre röstläge i kyrkornas och partiernas demokratiska uppfostran".
Så tänker en apparatjik - om ordet tanke ska användas i sammanhanget.

Vad är det man ska varna för nu?

9 kommentarer:

  1. Läge för en ny anmälan!

    DS kopplar samman ÄB Wejryd med Sovjetkommunismen. Använder ryska uttryck i avsikt att förklena både ärkebiskopen emeritus och hans handgångna tankehjälp emerita.

    Dags för höjt röstläge från det ansvarstagande etablissemanget, nomenklaturan. Sandahl och andra reaktionens krafter måste uppfostras! En angelägen uppgift för varje liten sann pionjär och apparatjnik i vår goda folkfront. När sådana fascismens karismatiska röster tystats, inställer sig mir i ett välordnat kosmos. Den sant mänskliga kommunismen rycker lite närmre.

    Men till dess, tavaritji, gäller realsocialismens fasta, men kloka uppfostran!


    Lars Jensen

    SvaraRadera






  2. Godmorgon Dag
    Ett passande bibelord till dagens bloggtext, vad sägs?

    Jes 5:20

    Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert!

    /Lennart

    SvaraRadera
  3. En karismatisk ledare är tydligen enl. ACJ a priori av ondo. Hon måste nog tänka så enl. den tanke som hävdar att "demokratin är en successiv uppenbarelse". Att Gud skulle kunna utse och kalla profeter och apostlar är tydligen en omöjlighet enligt det tankesammanhang hon rör sig i. Att Mose tillsammans med Aron, Josua och Kaleb inte lyssnade till hela folket som ville stena dem skulle kunna uppfattas deras brott mot demokratin eller? Eller för att inte tala om dödshotet mot Jesus och folket som ville styra honom. Bakom demokratifasaden hos ACJ döljer dock totalitära krafter som kräver ett "rätt uppfostrat" folk, inte av Gud och Guds bud utan av den immanenta tankevärld med dess konstruktioner som man menar är möjliga och som upphöjs till uppenbarelse. Som "karismatisk ledare" för dock Jesus sin Kyrka till det möjligas gräns där vi ropar: vem kan då bli räddad? Den karismatiske ledaren svarar: för människor är det omöjligt men inte för Gud.

    SvaraRadera
  4. Jag satt med på studentpubarna i Uppsala på 70-talet och hörde dåtidens vänster lufta sina idéer. Det var mycket klargörande! Där fick jag veta att om man vill genomföra den socialistiska utopin ska man inte bli politiker. Dessa har nämligen rätt liten möjlighet att påverka. I ett demokratiskt val röstar alla på traditionella värden, därför att de tänker traditionellt. "Uppfostran" måste därför till, så att folket komme att tänka i enlighet med vänsterns paradigm.

    Därför uppmanade man varandra att bli forskare (som bestämmer vad som är sant), journalister (som bestämmer vad folk får veta) och lärare (som avgör hur barn och unga tänker). Med kontroll över dessa tre samhälls-områden kan man på ett par generationer förändra människors tänkande. De politiska besluten kommer sedan av sig själva.

    Kyrkan är förstås viktig för denna uppfostran. Hon kan tala om för de religiösa att Gud är socialist, palestinavän, hbtq-vänlig, jämställd, miljövän och så vidare. Det fjärde nyttiga yrkesvalet efter forskare, journalist och lärare var därför att bli präst eller i alla fall jobba inom kyrkan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så! Den kortaste och bästa sammanfattningen över hur det kunde bli så. Men också ack så tragiskt. Men ändå många Tack !!!

      Och denna "uppfostran" ger en ny "tidsanda" och nåde den som vågar avvika det allra minsta. Då blir man avkragad eller får löpa gatlopp på facebook / twitter och Rapport är förlängt och Ekot kan avslölja. (När journalister i nyhetssammanhang säger att SVT, Ekot, DN ... "kan avslöja" då stänger jag av, för då blir journalisten som "avslöjar" plötsligt viktigare än själva nyheten, "Titta alla, vad jag kan och så fantastiskt perfekt jag inrättar mig i ledet" men se det var en annan historia, eller?)

      Och säkert som amen i kyrkan; inom en inte alltför avlägsen framtid kommer väldigt många att förhoppningsvis fråga sig: Hur kunde vi tänka så, då ? (Såvida inte Jesus kommer tillbaka innan dess. Ser man sig omkring med öppna ögon och därtill vet vad det står i Den Heliga Skrift så inser man attt det inte torde vara så särskilt långt kvar.)

      Svante Pilt i Borgunda

      Radera
  5. Sicken tröttmössa!

    1. De mörka krafterna för mig är miljöpartisterna och vänsterpartisterna, som nu tydligen med stöd av endast drygt 12 % av väljarna ska sätta agendan och förstöra vår välfärd. Men att man kan se det så tänkte Jarl kanske inte på...

    2. Fortsätter makthavarna att stigmatisera SD kommer det partiet bara att få ytterligare stöd. Polariseringen blir värre och eländet större. Jag vill inte att nästa statsminister heter Jimmie Åkesson.

    3. Makthavarna ska också inse – verkligen inse – att de inte är satta att uppfostra folket utan att tjäna folket. Det är en stor skam att politikerna kan sno andra människors pengar för att sedan använda dem till att uppfostra sagda människor. Politikerna ska bara göra som de blivit tillsagda. Att så många politiker uppenbarligen har en annan uppfattning bevisar bara att det område politikerna har att styra över ska vara så litet som möjligt. Det mesta ska beslutas av den enskilde. Det är vi mycket långt ifrån i dagens Sverige.

    SvaraRadera
  6. En del är alldeles förfärligt upplysta...

    SvaraRadera
  7. "Demokratisk uppfostran", är inte det att lära att väljarna alltid har rätt?
    Att pådyvla väljarna fostran är väl snarare ekon av "folkrepublikernas" fostran via parti(er) och kyrkor.
    Det är märkligt att alla med andra idéer plötsligt får epitet som "mörka krafter", när en av de mest fördömande och elitistiska sammanhangen inom SvK vidare kretsar är just Seglora smedja.

    Var förresten inte en av världshistoriens mest karismatiska ledare en jude vid namn Jesus?

    SvaraRadera
  8. AC Jarl är numera medlem i Missionskyrkan i Uppsala - välkomnad enligt församlingsbladet.

    SvaraRadera