torsdag 2 oktober 2014

Hemortsrätt - juridisk, kyrkopolitisk och andlig

Hemortsrätt i det kyrkliga är ett väldigt konstigt begrepp. Jag sjunger efter förmåga psalmen Med pelarstoder tolv (sv ps 369) och utsjunger en teologisk utsaga med tyngd om Kyrkan som mitt hem - i livets skiftande omständigheter. Denna utsaga motsägs knappast av sv ps 56 Gammal är kyrkan, där jag, med flera, anges vara vår Herres kyrkohus. Går jag till doppsalmer tjatas samma tema, sv ps 385 t ex, för där talas om alla "som i hans kyrka fått ett hem." Det har jag fått, därför att himmelriket hör mig till eftersom jag är döpt, sv ps 378. Talet om hemortsrätt tycks vara rätt onödigt om man ser till dopets basic design. Och jag är, som alla födda före år 1959 döpt i en kyrka där kvinnor inte blivit präster. Hade jag varit född före den 9 april 1960, hade jag vari född i en kyrka som inte hade kvinnliga präster. Ibland ska man påminna sig. Saken tycks klar.

Likväl tjafsar Göteborgs domkapitel om hemortsrätt:
"1958 års allmänna kyrkomöte fastslog att de som hade en annan tro och bibelsyn på kvinnliga präster även fortsättningsvis skulle ha hemortsrätt i Svenska kyrkan. Hemortsrätten innebar dock inte att Svenska kyrkan godtog den åskådning som motståndet mot kvinnliga präster byggde på." Det gjorde Svenska kyrkan visst - om inte, hade frågan fått avgöras som en lärofråga.
Bortsett från den usla behandlingen av svenska språket har domkapitlet fel.

1958 års kyrkomöte har ingenstans uttalat sig om det som var en självklarhet, den att t ex biskop Bo Giertz självklart hörde hemma i Svenska kyrkan. Oss emellan, allt annat hade varit otänkbart DÅ.
Jag hörde Jonas Gardells sång framsjungas av Peter Jöback vid Riksmötets öppnande, en sång om inklusivitet och om att jag får vara jag. Sverigedemokraterna nickade belåtet, för här fick de höra något annat än vad som hördes vid talmansvalet. De fick vara med sådana de är.

Vi hör hemma i Svenska kyrkan och någon reglering av åskådningen, ett läroavgörande, har inte skett. Hittills har den kyrkopolitiska kraften till detta saknats. Om ett sådant beslut skulle fattas, skulle vi lugnt kunna förklara att beslutsfattarna saknar auktoritet att fatta ett sådant beslut. Och ska beslut som bygger på att somliga åskådningar inte godtas - hur blir det då för alla medlemmar som inte omfattar den kristna trons grundläggande och ändå är med? Ska vederdöpare, new age-are, flumkristna i allmänhet och sverigedemokrater köras på porten med oss andra? Hur blir det då med Jesus? Arierparagraf i samtida tappning får väl konsekvenser? Där är vi dock inte riktigt. Ännu?

Jag kan förstå en kyrkopolitisk traktan men domkapitlets flåbusar i det andliga (en objektiv beskrivning av domkapitelsledamöterna i Göteborg herrar Hanson och Andersson t ex) har inte riktigt juridiken på, sin sida. Än mindre teologin.

Jag läser Ingegerd Källström, som nu kommit ut med två nya mystikböcker: Hjärtat vår mötesplats. Stillhetens stund inför Ikonen II och Evighetsbarn. Stillhetens stund inför Ikonen III. De är fristående böcker men Ingegerds poesi hänger ihop. Den hänger också ihop som djup erfarenhet av vardagsmystik, den vardagsmystik som kommer ur förmågan att förstå världen sakramentalt. Hon har också mystikerns/poetens känsla för det som är serendipity, insikten om oväntade men underbara sammanhang. Hon ser - och inser. Detta kan hon gestalta i ord och meningar som bjuder in läsaren att själv upptäcka. Hennes kyrkokristendom har visat henne att vi är en familj, Guds familj. Helgonen blir vårt sammanhang, människor vi hör samman med. Så vad med hemortsrätt? En insikt om var vi hör hemma kan aldrig blir en rätt! Den är bara just en insikt som slagit oss. Psalmförfattare och mystikpoeter lika, för den delen.

Ingegerd Källströms böcker får man tag på hos författaren. Hon har fått utgivningsstöd och kan ordna böckerna själv. Det kan jag tycka är lite synd men också tycka om. Det utmanar just den sortens folk som gillar själva sökandet att söka upp Eniro för att få tag på böckerna.
Domkapitlets flåbusar kommer inte att ringa Ingegerd. Det är lika bra det. Deras sätt att tänka utgör en effektiv spärr mot det Ingegerd Källström har att förtälja. De kan inte förstå. Men då ska de inte fatta besluten heller.

Och ordet hemortsrätt borde utmönstras ur samtliga kyrkliga sammanhang och ersättas av det enkla ordet "hem". I Guds kyrka hör jag hemma - och därmed i en kyrka som i sin bekännelse och självförståelse anger sig vara Kyrka i alldeles vanlig mening. Det vill säga Guds kyrka. Vill hon inte vara detta längre, har jag inte mitt hem i henne, det fattar jag. Lika väl som jag begriper att den som börjar tala om min hemortsrätt antagligen är ute efter att beröva mig den.

13 kommentarer:

  1. Domkapitlet i Göteborg verkar bestå av både charlataner och idioter!
    /Antony

    SvaraRadera
  2. Käre Antonio! Även om du tänker så, så är det det är bättre att du ber Gud Välsigna. Han allena vet vilken välsignelse och hjälp vi behöver. Fader förlåt oss, när vi säger det som inte behagar Herren. Det innebär inte att vi kan ifrågasätta handlingar.

    SvaraRadera
  3. DK Gbg består ock av andliga "flåbusar"!

    SvaraRadera
  4. Överklagandet av Gbg DK:s beslut kan vi nu alla få del av tack vare Anders Brogren som med sin utmärkta hemsida är en lika utmärkt kyrklig nyhetsportal. Ett religionspsykologiskt eller religionssociologiskt forskningsprojekt kunde vara varför gamla "avfallna" kvinnoprästmotståndare blir så fanatiskt hårda mot dem som upprätthåller deras "gamla" uppfattning eller är på resa i rakt motsatt riktning än de själva.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lysande skrivelse till överklagandenämnden.
      Liknar lite av min egen argumentation kring fallet.
      Ska bli mycket intressant att läsa vad Överklagandenämnden kommer fram till.

      Radera
    2. Stiftschefen längst uppe i Norrland, buren och frambedjad av de kristtrogna i Tornedalen prästvigdes för biskop Bertil.
      Så fort som lägligt bleve efter lite nyprästtjänstgöring i den bohuslänska skärgården åkte han - den tidigare bataljonspastorn på Cypern, där han fick smak på det goda livet - hem till sina gamla jaktmarker, var länge populär bland dem som gick i kyrkan och även leastnianerna, eller hur det stavas, fram tills han övergav dem för en vackrare spira. Ty då det blev aktuellt att komma ifråga för episkåpatet ändrade han åsikt om allting.

      I Uppsala var han flera år studiekamrat med Olle F. -

      Kan inte någon av er alla som känner de båda Herrans tjänare sammanföra dem, eller åtminstone fråga vad +Hans anser om hur stiftschefen i Gbg har behandlat -Olle?

      Ibland kanske informella kontakter fungerar bättre än formella överklaganden. Men det är klart: han där uppe vågar väl inte uttala sig emot vad den fjärde efter Giertz nu tycker och anser om sina underlydanden. Och gjort är gjort.

      Det enda som kan rädda Olle F. är om det kan konstateras något formellt fel. Om jag vore juridiskt biträde hade jag siktat på "saklig grund", ty då måste DK och/eller stiftschefen (biskopen) utifrån LAS uppge skälet/skälen för uppsägning. Det porfyra resonemang som angavs i avkragningsbeslutet fyller inte kraven för avsked.

      GAF

      För övrigt vill jag rekommendera lite musik till tröst:
      Mendelsohns Femte Symfoni "Reformationssymfonin"
      https://www.youtube.com/watch?v=AqdcnNYROLo

      Förtvivlas ej du lilla hop!

      Radera
  5. Jag fattar inte hur någon kan vilja vara med i en sådan kyrka! Charlataner, idioter och flåbusar styr, i stället för de verkliga kristna som alltid är kunniga, kloka och vänliga, som har svar på allt. Och som ser alla fel hos alla andra.
    K

    SvaraRadera
  6. Dom vill nog inte heller vara med i en sån kyrka som den svenska. Varken vanligt, hedniskt folk eller dom kristna.

    Åtminstone inte betala. Inte så länge till i varje fall.


    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  7. 'Hemortsrätt' - Rätt att betala kyrkoavgift.


    Lars Jensen

    SvaraRadera
  8. Tja, Du Anonyme (2:ndre okt 20:27).

    Din fråga kan synas berättigad och hade förvisso varit om SVeK ebart varit en förening av medlemmar för medlemmar. En förening där medlemsskapet också antas ge inflytande och bestämmande och där det som i alla andra föreningar gäller att "gilla läget" eller dra sig ur. Dvs om det tillåts. Det där som kallas föreningsfrihet men som det onekligen i vissa sammanhang är lite si och så med. (Tänker nu på fackföreningar och kollektivavtal. Där talas gärna om föreningsfrihet men det talas väldigt illa upp om man påpekar att det borde innebära rätten att slippa vara med i en förening liksom borde innefatta rätten att slippa teckna avtal.Nåja det var en liten avvikning utanför ämnet kanske)

    SVeK hävdar sig dock fortfarande vara något annat än en förening vilken som helst. De hävdar sig vara en Kristi Kyrka, som sådan en helig, allmännelig och apostolisk kyrka. En sådan kyrka för att leva upp till detta kan inte självsvåldigt ändra stadgar och lära hur demokratiskt man än må hävda att de är fattade.

    Vi som kritiserar och som Du sarkastiskt benämner som citat: "..de verkliga kristna som alltid är kunniga, kloka och vänliga, som har svar på allt. Och som ser alla fel hos alla andra.". Slut citat.

    Nej, vi är knappast alltid de kloka och vänliga t ex. Själv är jag nog huvudsakligen både grinig och gnällig och visst ser vi fel hos andra men det gör vi sannerligen hos oss själva med. Är det något vi är överens om inbördes är det att vi alla är syndare som tigger om nåd inför vår Herre.

    Nej, anledningen till all vår kritik och ibland hårda ord vilket inte nödvändigtvis är okristet. Ibland krävs klarspråk, är att vi inget annat vill än att vara medlemmar i Kristi Kyrka men att vi menar att det som sker är att ljusstaken håller på att tas ifrån SVeK.

    Vi har då bara två alternativ och där kan varken jag eller någon annan ännu med visshet säga vad som är rätt. Det är ännu, åtminstone som jag bedömer det, en samvetsfråga för den enskilde.

    Många av oss kritiker anser att avfallet inom SVeK gått för långt, är bortom räddning och att vår plikt nu är att dra oss undan från denna fallna kyrka för att inte bli delansvarig i dess synder.

    Andra anser att ännu kan kyrkan ledas tillbaka och strävar efter bästa förmåga att göra detta inom SVeK.

    Alla vi är dock ganska eniga i att kyrkan nu har ockuperats av de som inte är intresserade av en Kristi Kyrka och som sådan helig,allmännelig och apostolisk. Många av dem ulvar i fårakläder andra endast nyttiga idioter

    Vad åtminstone jag tycker mig se är att dessa ulvar i fårakläder nu i maktens sötma tycker att den falska fårskinnsklädseln är onödig. Inte längre behövs och i allt större utsträckning kastar av sig densamme.

    I ljuset av detta kan man sedan eventuellt börja diskutera hemortsrätt. Är det vargarna eller fåren ? Vem som tagit makten är möjligen en annan fråga och för hedningen(?) är ju makt= rätt men inte för en kristen. Han medger på sin höjd att makten kan ha rätt.

    //HH

    SvaraRadera
  9. Tack för ditt svar! Tack för att det går att föra en vettig diskussion!

    Man kan säkert ha åsikter om kyrkan ledning, men består Svenska kyrkan bara av dess ledning? Själv är jag förtroendevald i en liten församling på landet, nära en större stad. Vi har flera kyrkor att förvalta, och bygden är av tradition ganska okyrklig med få kyrkobesökare. Men våra engagerade präster framför ett tydligt kristet budskap, och församlingens absoluta mål är att utveckla gudstjänstlivet. Där försöker jag bidra så gott jag kan.

    Ska jag lägga min tid åt att kritisera kyrkomötet, ärkebiskopen och övriga makthavare i stället för att ägna mig åt min egen församling? Ska jag tävla med vissa skribenter här om att hitta de elakaste formuleringarna, allra helst på tyska? Ska jag bara leta efter fel, aldrig bry mig om det som är bra och som kan bli ännu bättre?

    Är det inte bättre att försöka göra något själv än att enbart kritisera andra?
    /K.




    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan bara önska och be att du ska få upp ögonen över det orättfärdiga som pressas på uppifrån. Om det fungerar i din församling är det bara en tidsfråga innan det inte gör det...

      Rudbeckius

      Radera
  10. Trams! Våra kyrkor har funnits här sedan 1100-talet. Att just dagens styre i kyrkan skulle rasera hela kristenheten är helt osannolikt, den är mycket starkare än så. Än en gång; gnäll mindre, gör något bra i stället!
    /K

    SvaraRadera