I minnenas boningar

Jag städade i går. Det tog som vanligt längre tid än planerat att organisera - för ni trodde väl inte att jag dammsög, torkade golv, dammade och sådant! Nej, papper, papper, papper.

Jag fick fram en mapp där min vän Åke skrivit "Dag, tillhanda!" Det var klipp från år 1987, det år jag disputerade och tidningarna i Kalmar hade ett par trevlighetsreportage. Men så kom nyheten den 4 mars 1987 i Östra Småland: Dag Sandahls AVHANDLING STOPPADES hette det på sidan 1 och i tidningen kunde man läsa Dags för nytt kyrkobråk. Kyrkoråd stoppade Sandahls avhandling. Barometern samma dag var inte sämre. På första sidan fick man läsa Sandahls lista snabbt nerriven och på sidan 4 fanns uppföljningen: Kyrkoråd tar avstånd. Strid om Sandahls doktorsavhandling

Blev jag förvånad? Vad var det för en lista som var min och som rivits ner och var inte avhandlingen godkänd och avfestad i en första omgång med tal och en del annat? Man kan bli osäker för mindre när man läser sina morgontidningar. När dimmorna lättat kunde man se att detta hade inträffat:

Den som var ansvarig för bokbordet i Garvaregården i Lindsdal hade för enkelhets skull satt upp en lista där de som ville införskaffa min avhandling kunde anteckna sig. Det var klokt, kan man tycka. Då blir rätt antal böcker hemköpta och kanske till rabatterat pris. Men kyrkorådets ordförande Kjell Hammar (M) slet ner teckningslistan. Kyrkorådet i Kläckeberga hade nämligen helt tagit avstånd från synoden och att saken nu gällde en doktorsavhandling, ändrade inget. Ni kan få pratminuset från Östran: "Det är ju Dag Sandahl som skrivit boken. Vi vill inte ha något som helst med hans skrifter att göra."

Det heter i Östran att jag är "synnerligen upprörd" - vilket jag inte tror att jag var. Ordförande Hammar fann det "magstarkt" att listan  sattes upp, men den som var ansvarig för bokbordet kände inte till kyrkorådets inställning.
Jag formulerade tre frågor: 1. Vilka beslut har fattats och av vem vad gäller synodens skrifter? 2. Hur stämmer det fattade beslutet med svensk grundlag och 3. Om det verkligen finns ett beslut mot synodens material, hur kan detta innefatta en avhandling som offentligt granskats. (Barometern).

Kjell Hammar kunde duga som biskopskandidat i ett val där tydlighet efterfrågas, ser jag nu: "Det är egentligen enfaldigt av en intelligent person att räkna med" att vi "skulle hjälpa honom att sälja några böcker."

Nu hade jag väl aldrig bett om det. Men det är en detalj vi kan strunta i för närvarande.
"Dag Sandahl kan gott få veta att vi inte vill ha med honom eller hans sekt att göra, säger Kjell Hammar."

Dagen efter blev det uppföljning. Jag dundrade nog ändå inte (i media dundrade jag dock alltid och var städse upprörd om man fick tro vad som skrevs) men jag undrade.
Att kyrkorådet i Kläckeberga tagit ett beslut om att synodens skrifter inte skulle få spridas, kunde jag tänka mig. Men jag ville gärna se beslutet som fattats mot Dag Sandahl.
Jag hade också läst vad Hammar sagt dagen innan när han påpekat att jag kritiserat förtroendevalda.  Den sortens tänkande var lätt att identifiera, menade jag, som på mitt saktmodiga sätt framhöll att också jag var förtroendevald. Hammar kunde berätta att han fått telefonsamtal från flera personer som tackat. Det var för honom obekanta människor, bland annat från Kalmar. Vi förstår.

Nu menade Hammar att det hela inte var så mycket att bråka om. När jag talat om demokratiska grundvärderingar genmälde han i Barometern den 5 mars:
"Jag tycker inte han skall tala om demokrati - han som saboterar ett fattat beslut i svenska kyrkan, från 1958, om kvinnliga präster - när Dag Sandahl inte rättar sig efter det beslutet är han den siste som skall ta ordet demokrati i sin mun, säger Kjell Hammar." Han kunde också beklaga att saken fått för stora proportioner:
"Eftersom Dag Sandahl är en rikskändis blir han ofta väldigt uppmärksammad av massmedia - inte minst av lokaltidningarna. Tyvärr. För så fort Sandahl 'nyser' så blir det en helsida. Och nu är det detta med den nertagna teckningslistan..."

Kontraktsprosten Olle Ekman skulle förstås kommentera. Han sa att det var fel att ta ner listan. Bokbordet är i varje fall inte kyrkorådets utan kyrkoherdens ansvar. "Lika lite som att bestämma innehållet i prästens predikan kan kyrkorådet avgöra vilken litteratur som ska erbjudas församlingsmedlemmarna." (ÖS 5 mars).

Församlingens kyrkoherde vägrade han någon uppfattning dock. "Jag vill inte yttra mig om det i tidningen. Dag Sandahl och Kjell Hammar får bråka om det här själva." Jo, men bråkade jag i egentlig mening?

Kyrkorådet gav därefter sitt stöd till Kjell Hammar (ÖS 6 mars) men i Barometern tycks det ha blivit en något mer mot Hammar kritisk debatt. Teol dr Bo Hallberg hörde till de kritiska liksom signaturen "Gudstjänstfirare i Garvaregården", som konstaterade att "boken får vi tag på ändå" men hade du en aning om hur vi t ex firade Askonsdagen skulle du satt i halsen, blev hälsningen till Hammar. (Bar 9 mars). Det fortsatte med insändare några dagar till. En Lindsdalsbo (Garvaregården ligger just i Lindsdal) hade fattat galoppen (Barometern den 13 mars):
 "Men är det riktigt att Dag Sandahl tog sig rätt att gå in och utnyttja grannförsamlingens lokaler och använda dessa för sina idéer?"
Den lilla detaljen att jag alls inte gått in i grannförsamlingens lokaler och utnyttjat dem är nog betydelselös.

På Barometerns ledarsida skrev Per Dahl en krönika (10 mars) och gratulerade till gratisreklamen för min avhandling. "Få avhandlingar får sådan gratisreklam som hans, genom att bli satt på index." För den utomstående betraktaren bidrar Hammars uttalanden till denna förundran: "Vad kan ligga bakom den intensiva känslan han visar? Han tycks ju helt enkelt vilja tysta sin meningsmotståndare, hindra församlingsborna att själva ta ställning. Är han rädd för Sandahls argument?"

Nuvarande kyrkoherden i Oslo, Sankan, dvs Per-Anders Sandgren undrade om inte Hammar inkompetensförklarar Lunds universitet (Barometern 12 mars)

Kanske var debatten än mer omfattande - men jag läste det jag fick av min gamle vän, när han städat i sina samlingar.
Så här hade jag det alltså - inte ens 40 år fyllda.
Jag kanske skulle leta upp klippen från kyrkoherdevalet i Kalmar två år senare liksom klippen från när jag blev utnämnd till kontraktsprost - bland annat över Garvaregården! - och i tjänsten besökte stället och, tror jag, visiterade. Uppställning och jag ropar: "Jag visiterar" ni vet.

Nå, den kristliga kärleksläran är i praktiken understundom en kraftfull berättelse om rent och skärt hat, har jag fått för mig.

Nu spelar jag något till Ermutigung:
http://youtu.be/nZMNanOTsEg
Det slutar fromt och fint. Livet är ett tärningspel på vinst och förlust, sjunger dom.