onsdag 29 oktober 2014

I minnenas boningar

Jag städade i går. Det tog som vanligt längre tid än planerat att organisera - för ni trodde väl inte att jag dammsög, torkade golv, dammade och sådant! Nej, papper, papper, papper.

Jag fick fram en mapp där min vän Åke skrivit "Dag, tillhanda!" Det var klipp från år 1987, det år jag disputerade och tidningarna i Kalmar hade ett par trevlighetsreportage. Men så kom nyheten den 4 mars 1987 i Östra Småland: Dag Sandahls AVHANDLING STOPPADES hette det på sidan 1 och i tidningen kunde man läsa Dags för nytt kyrkobråk. Kyrkoråd stoppade Sandahls avhandling. Barometern samma dag var inte sämre. På första sidan fick man läsa Sandahls lista snabbt nerriven och på sidan 4 fanns uppföljningen: Kyrkoråd tar avstånd. Strid om Sandahls doktorsavhandling

Blev jag förvånad? Vad var det för en lista som var min och som rivits ner och var inte avhandlingen godkänd och avfestad i en första omgång med tal och en del annat? Man kan bli osäker för mindre när man läser sina morgontidningar. När dimmorna lättat kunde man se att detta hade inträffat:

Den som var ansvarig för bokbordet i Garvaregården i Lindsdal hade för enkelhets skull satt upp en lista där de som ville införskaffa min avhandling kunde anteckna sig. Det var klokt, kan man tycka. Då blir rätt antal böcker hemköpta och kanske till rabatterat pris. Men kyrkorådets ordförande Kjell Hammar (M) slet ner teckningslistan. Kyrkorådet i Kläckeberga hade nämligen helt tagit avstånd från synoden och att saken nu gällde en doktorsavhandling, ändrade inget. Ni kan få pratminuset från Östran: "Det är ju Dag Sandahl som skrivit boken. Vi vill inte ha något som helst med hans skrifter att göra."

Det heter i Östran att jag är "synnerligen upprörd" - vilket jag inte tror att jag var. Ordförande Hammar fann det "magstarkt" att listan  sattes upp, men den som var ansvarig för bokbordet kände inte till kyrkorådets inställning.
Jag formulerade tre frågor: 1. Vilka beslut har fattats och av vem vad gäller synodens skrifter? 2. Hur stämmer det fattade beslutet med svensk grundlag och 3. Om det verkligen finns ett beslut mot synodens material, hur kan detta innefatta en avhandling som offentligt granskats. (Barometern).

Kjell Hammar kunde duga som biskopskandidat i ett val där tydlighet efterfrågas, ser jag nu: "Det är egentligen enfaldigt av en intelligent person att räkna med" att vi "skulle hjälpa honom att sälja några böcker."

Nu hade jag väl aldrig bett om det. Men det är en detalj vi kan strunta i för närvarande.
"Dag Sandahl kan gott få veta att vi inte vill ha med honom eller hans sekt att göra, säger Kjell Hammar."

Dagen efter blev det uppföljning. Jag dundrade nog ändå inte (i media dundrade jag dock alltid och var städse upprörd om man fick tro vad som skrevs) men jag undrade.
Att kyrkorådet i Kläckeberga tagit ett beslut om att synodens skrifter inte skulle få spridas, kunde jag tänka mig. Men jag ville gärna se beslutet som fattats mot Dag Sandahl.
Jag hade också läst vad Hammar sagt dagen innan när han påpekat att jag kritiserat förtroendevalda.  Den sortens tänkande var lätt att identifiera, menade jag, som på mitt saktmodiga sätt framhöll att också jag var förtroendevald. Hammar kunde berätta att han fått telefonsamtal från flera personer som tackat. Det var för honom obekanta människor, bland annat från Kalmar. Vi förstår.

Nu menade Hammar att det hela inte var så mycket att bråka om. När jag talat om demokratiska grundvärderingar genmälde han i Barometern den 5 mars:
"Jag tycker inte han skall tala om demokrati - han som saboterar ett fattat beslut i svenska kyrkan, från 1958, om kvinnliga präster - när Dag Sandahl inte rättar sig efter det beslutet är han den siste som skall ta ordet demokrati i sin mun, säger Kjell Hammar." Han kunde också beklaga att saken fått för stora proportioner:
"Eftersom Dag Sandahl är en rikskändis blir han ofta väldigt uppmärksammad av massmedia - inte minst av lokaltidningarna. Tyvärr. För så fort Sandahl 'nyser' så blir det en helsida. Och nu är det detta med den nertagna teckningslistan..."

Kontraktsprosten Olle Ekman skulle förstås kommentera. Han sa att det var fel att ta ner listan. Bokbordet är i varje fall inte kyrkorådets utan kyrkoherdens ansvar. "Lika lite som att bestämma innehållet i prästens predikan kan kyrkorådet avgöra vilken litteratur som ska erbjudas församlingsmedlemmarna." (ÖS 5 mars).

Församlingens kyrkoherde vägrade han någon uppfattning dock. "Jag vill inte yttra mig om det i tidningen. Dag Sandahl och Kjell Hammar får bråka om det här själva." Jo, men bråkade jag i egentlig mening?

Kyrkorådet gav därefter sitt stöd till Kjell Hammar (ÖS 6 mars) men i Barometern tycks det ha blivit en något mer mot Hammar kritisk debatt. Teol dr Bo Hallberg hörde till de kritiska liksom signaturen "Gudstjänstfirare i Garvaregården", som konstaterade att "boken får vi tag på ändå" men hade du en aning om hur vi t ex firade Askonsdagen skulle du satt i halsen, blev hälsningen till Hammar. (Bar 9 mars). Det fortsatte med insändare några dagar till. En Lindsdalsbo (Garvaregården ligger just i Lindsdal) hade fattat galoppen (Barometern den 13 mars):
 "Men är det riktigt att Dag Sandahl tog sig rätt att gå in och utnyttja grannförsamlingens lokaler och använda dessa för sina idéer?"
Den lilla detaljen att jag alls inte gått in i grannförsamlingens lokaler och utnyttjat dem är nog betydelselös.

På Barometerns ledarsida skrev Per Dahl en krönika (10 mars) och gratulerade till gratisreklamen för min avhandling. "Få avhandlingar får sådan gratisreklam som hans, genom att bli satt på index." För den utomstående betraktaren bidrar Hammars uttalanden till denna förundran: "Vad kan ligga bakom den intensiva känslan han visar? Han tycks ju helt enkelt vilja tysta sin meningsmotståndare, hindra församlingsborna att själva ta ställning. Är han rädd för Sandahls argument?"

Nuvarande kyrkoherden i Oslo, Sankan, dvs Per-Anders Sandgren undrade om inte Hammar inkompetensförklarar Lunds universitet (Barometern 12 mars)

Kanske var debatten än mer omfattande - men jag läste det jag fick av min gamle vän, när han städat i sina samlingar.
Så här hade jag det alltså - inte ens 40 år fyllda.
Jag kanske skulle leta upp klippen från kyrkoherdevalet i Kalmar två år senare liksom klippen från när jag blev utnämnd till kontraktsprost - bland annat över Garvaregården! - och i tjänsten besökte stället och, tror jag, visiterade. Uppställning och jag ropar: "Jag visiterar" ni vet.

Nå, den kristliga kärleksläran är i praktiken understundom en kraftfull berättelse om rent och skärt hat, har jag fått för mig.

Nu spelar jag något till Ermutigung:
http://youtu.be/nZMNanOTsEg
Det slutar fromt och fint. Livet är ett tärningspel på vinst och förlust, sjunger dom.

24 kommentarer:

  1. De goda och fromlande har härskat länge. Fariséer och skriftlärde i evangeliernas värld. Kyrkofurstar och världsliga munkar under medeltiden. De socialreligiösa i nutiden.

    Att DS orkat ro skutan! Och inte bara han, f ö.

    Hur mycket enklare vore det inte att dra sig undan in i skuggan! Att sätta ljuset under skäppan. Att inte utmana. Att visa social begåvning. Att säga gooda och snälla saker, medan man ser till sitt eget och de sina.

    Varför vara ute i snålblåsten och haglet, när man kan hygga sig gott i värmen framför brasan med de gooda människorna? Ha anseende och ikläda sig de breda och stortofsade bönesjalarna? Mötas med aktning av människorna? Där ens minsta och obetydligaste ord tas emot som klokskap och inte med vrede och misstro?

    GG

    SvaraRadera
  2. Arga katter får rivet skinn.

    Det anser Bill och Bull och BOD också.


    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  3. Hammar var säkert så biblisk av sig att han hänvisade till Apostlagärningarna när han klassade viss litteratur som olämplig.
    För det kan väl inte vara politiskt motiverad bortsållning av viss litteratur?
    Det skulle ju kunna föra tankarna till bokbål på trettiotalet och det skulle ju kunna tolkas som en koppling mellan honom (eller rentav SvK) och Nazityskland.
    Tur för honom att kyrkorådsordföranden inte kan anmälas till domkapitlet 25 år i efterhand.

    SvaraRadera
  4. "Så här hade jag det alltså!.
    Jovisst. Men ska man se det positivt (och det ska man väl?) så verkar vår vän Bloggaren ha levt ett spännande och innehållsrikt liv.
    Vida mer engagerat av någon gammal undangömd landsortspräst mitt i ingenting.

    LG

    SvaraRadera
    Svar
    1. Erinrar mig ett samtal mellan den åldrige Gustav V och Tage Erlander.

      -Hade jag fått välja, hade jag velat bli kyrkoherde på landet, menade kungen.

      -Jag också! skämtade(?) statsministern.

      Jag är inte säker på att livet mitt i ingenting är så fel. Förvisningsorten Norra Öland var troligen en välsignelserik period både för Bloggaren och Nordölänningarna. Bloggaren kanske numera rentav beklagar, att han tidigare hamnat mera i händelsernas centrum?

      Argus

      Radera
    2. Det var verkligen en rolig historia! En socialdemokrat som vill bli präst! Vem i hela Svenska kyrkan skulle vilja ha en sådan?
      /Moderat så klart

      Radera
    3. Är inte så säker på att Erlander menade allvar.
      Personligen föredrar jag en sossepräst före en ekonomistisk nyliberal, dock.

      Argus

      Radera
    4. Det är synd att förstöra en god historia. Skrönan är att Erling Eidem när han var ÄB hade sökt en kyrkoherdetjänst på landet. Gustaf V uppmanade honom att bli vid sin läst med orden "Käre Eidem vem hade inte velat bli kyrkoherde på landet?"/Gustaf Björck

      Radera
    5. Finns fler versioner?

      Argus

      Radera
    6. Fredrik Fernbom29 oktober 2014 23:17

      Har dr Björck (har den äran att gratulera förresten!) verkligen belägg för att Eidem sökte en tjänst på landet? Var det inte snarare så att han längtade tillbaka till Gårdstånga.

      Radera
  5. "Der liebe Gott würfelt nicht", menade Einstein.

    Nej, det finns nog andra orsaker till det kristliga och världsliga hat som kommer Sandahl och hans meningsfränder till del. Visar man att något annat än det nuvarande vore möjligt, "underkänner" man ju därmed sin omgivning. Visst blir folk sura då. Lika sura som elever (och dessas föräldrar) som inte får högsta betyg.

    Som följd får vi i skolan betygsinflation och kravlöshet. I samhället socialreligiösa föreställningar om alla människors lika värde. I kyrkan görs trösklarna låga och taken höga.

    I skolan försvinner därmed bildning och kvalitet. I samhället välfärd och rätt. I kyrkan tro och sanning.

    ("Das Leben ist ein Würfelspiel" har jag f ö inte hört sedan jag blev inbjuden till Bierabend på en Burschenschaft för länge sedan. Tack!)


    Lars Jensen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte helt korrekt.

      Det är låga trösklar i SvK, men ännu lägre i tak.
      Eller som tycker något som ligger en millimeter utanför nomenklaturans norm trycks ner i källaren ganska bums.

      Radera
    2. Tyska är också fantastiskt roligt...

      /Msk

      Radera
    3. Åtminstone tycks tyska sätta fart på anmälare, kapitularer och domkapitelsjurister. Sånt är väl alltid fantastiskt roligt?

      Radera
  6. Fick DS ö h t något svar på sina tre frågor till kyrkorådet?

    Man brukar undvika att svara i trängda lägen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns inte någon grundlagsskyddad rättighet för varje författare att bli representerad på varje församlings bokbord!

      Radera
  7. Tänk, Dag, om det kommer en dag då du INTE blir omskriven! Det skulle nog inte vara roligt alls...
    Men visst är lokalpressen och kvällstidningarna som de är. Fast livet hade nog varit tråkigare utan dem. Sedan var det väl i Östran som du DUNDRADE, knappast i Barometern, eller hur, säger jag som har frilansat på Sydöstran?
    Vi får väl hoppas att det inte är hat som styr, utan rädsla. För visst är många, som gärna vill framstå som framstående, förskräckligt rädda och fega! Då blir whistle-blowers livsfarliga, men praktiska, när man vill gömma sig bakom dem och stämma in i det de tror eller tycker. Bara man själv slipper stå i kulregnet och kan surfa i sina egna framgångar. Eller hur?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så insiktsfullt talar en som själv stått där ute i kylan.

      Tocke

      Radera
    2. Och, jag kan tycka att Dag Sandahl är skitjobbig! Sur och gnällig och med långa ordharanger, som jag ibland inte orkar igenom.
      Jag håller inte med honom i många frågor. Men en sak är säker. Han är hedervärd och modig! Det ursäktar mycket!

      Radera
  8. Vi är en del som känner igen agerandet från arbetsgivaren/lokalförsamligen: Hänga ut, förtala och beljuga präst med familj i lokalpressen. Vem är tänkt att vara den s k vinnaren - kyrkopolitikerna, kyrkfolket, lokalpressen...? Prästbarnen är i varje fall inte vinnare!

    Jag i Halland

    SvaraRadera
  9. Precis, Tocke! En del av oss vill gärna strida öppet för det som vi tror är rätt! Det kostar oftast.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis!

      Därför behåller jag huvan på och visar därmed "social begåvning" och undviker att reta de annorledes tänkande. I många lägen det enda rimliga. Kanske...

      Tocke

      Radera
    2. Jo, så kan man ju göra. Såvida man inte syns- trots huvan för då är det kanske inte så bra... :-)
      Men visst, folk kan ju ana, men inte komma åt en! Vet inte om jag vill kalla detta för social begåvning...
      Själv har jag mera smak för det sanna och äkta! Man får välja. Att stå i krutröken och låta det kosta, men kanske vara sannare mot sig själv, eller leva bekvämt, men...

      Radera
  10. Att vara sann mot sig själv och kristen tro kan kosta på.
    Dock är det värt det! Allt tjafsande omkring detta är bara
    larv och dumheter. Gud lever - be happy! / Sven

    SvaraRadera