Fromma lögner - men lögner

Jag var i Kalmar i går och passerade i ett ärende pastorsexpeditionen. Där fanns en broschyr i den intressanta genre som heter "Om du funderar på att lämna Svenska kyrkan". Jag tog en sådan liten trycksak, även om min fundering snarast är den om inte Svenska kyrkan lämnat mig. Läste gjorde jag.

Först fick jag veta att varje medlem är viktig och bidrar "på olika sätt" till Svenska kyrkans liv och verksamhet. Det kan man säga. På olika sätt? Viktigast är dock medlemmarnas ekonomiska bidrag, det fattar en idiot. Också om några ber och firar gudstjänst så är det för alla gemensamma, att pengar strömmar in i systemet. Det fattar vi utan att det sägs rakt ut.
Sedan blir det intressant. Jag kursiverar så att ni ska förstå vad jag citerar:

Öppenhet och debatt
Alla är välkomna att vara med i Svenska kyrkan. Här finns olika sätt att tolka och utöva sin kristna tro, och här uppmuntras till kritiskt tänkande och debatt. Kyrkan arbetar för att olika utövare av olika religioner möts. Uppmuntrar till öppenhet, respekt och tolerans för andra kulturer och sätt att tro."

Detta är inte sant. Att alla är välkomna - det var ju det svar som gavs Maria Landgren som undrade över hennes plats eftersom hon uppfattat signaler om att hennes plats inte längre var riktigt självklar. Fanns det plats också för traditionalister/konservativa kristna, undrade hon. Då fick hon beskedet att alla var välkomna. Det var ett svar som var ett icke-svar och hon skulle förstås kunna uppfatta det som en personlig oförsynthet. Det är en sak. Men det som är lögn är det andra.

Vi som försökt vet, att här uppmuntras inte till kritiskt tänkande  och debatt. Säger någon emot systemet är det fritt fram att deformera den personen till något som han eller hon i all sin mänskliga svaghet dock icke är. De motkristna blir skoningslösa. Det är bara somliga olika sätt att tro som accepteras. Inte ett sätt där någon kommer dragande med Bibel och bekännelse. Det vore inte bara intellektuellt hederligt utan grundläggande moraliskt att inte tala om öppenhet för debatt.

Lite undrar jag över de olika sätten att utöva sin kristna tro. Nog vore det skojigt att få den meningen utlagd för sig. Kanske kommentatorerna kan ge några besked. Hur ska Apostlagärningarna 2:42 förstås i sammanhanget?

Så blev det religiöst - men varför? Är det verkligen sant att kyrkan arbetar för att utövare av olika religioner möts? Var det detta aposteln Paulus ägnade sig åt på Areopagen? Apg 17:22-34 Jag har varit präst rätt länge i Kalmar och kan inte minnas en enda gång när vi gjorde några särskilda ansatser för att utövare för olika religioner ska mötas - och varför skulle de det egentligen? Bryr man sig om att försöka besvara den frågan blir det nog lite råddigt. Lika råddigt som det blir om någon skulle begära exempel på hur kyrkan uppmuntrar till öppenhet, respekt och tolerans för andra kulturer och sätt att tro. Är inte mission just att ge sig på andra sätt att tro och som bäst uppfatta dem som ett protoevangelium, i väntan på det som Kyrkan har att komma med?

Jag antar i den stilla morgonstunden att Svenska kyrkan genom att satsa på religionsbranschen djupast sett sviker sina döpta medlemmar. Vi är kristna. Verkligheten är vårt intresse. Därför förkunnar vi Kristus. Och den som vill läser brevet till församlingen i Kolossai.

Det handlar om pengar, förstås. Efter avsnittet om öppenhet och debatt kommer det långa stycket om avgifter till lokalt och globalt. "Genom din kyrkoavgift har du hittills bidragit till ett betydelsefullt arbete både på orten där du bor och globalt." Är det verkligen så betydelsefullt? Jag tillhör dem som alltmer tvekar om den saken för att inte säga att jag numera misstänker att Svenska kyrkans arbete mångenstädes är betydelselöst - och uppfattas just så! Det är inte mycket att bråka om ifall bara jag tänker så - men vi tycks bli alltfler och alltfler av de tveksamma är kyrkoarbetare.

Jag struntar i resten av broschyrens text. Självfallet sas ingenting om vad kristen tro är och inte ett ord om Jesus.
En analytiskt anlagd kvinna sa mig att felet är att det är för många ord som inte berör, ingen orkar läsa. Jag sa emot.  blev berörd. Illa berörd. Och på en punkt hesiterar jag om klokskapen
"Rättigheter för dig som lämnar kyrkan:
Du kan fortfarande döpa ditt barn även om ingen av föräldrarna är medlem."

Kan du döpa ditt barn, verkligen? Jo, vi har väl religionsfrihet - men då skulle väl knappast kyrkan behöva blandas in i sammanhanget? Eller sägs det i texten att barn döps utan familjesamband? Då behöver man inte vara smålänning för att fatta att saken gäller ekonomi mer än frälsningsekonomi. Intresset ljuger inte. Dopet är medlemsgrundande och då blir dopet viktigt för kyrkoavgiftens skull. Jag blir mer än lätt illamående.

Knepigare är det med vigsel. Där måste en av kontrahenterna vara medlem. Det blir också konstigt: "För att få gifta sig i kyrkan ska en av makarna vara medlem" - men rimligtvis är ingen av de giftaslystna make eller maka när de ska gifta sig. De vill väl gifta sig för att bli - makar?

När det kommer till begravning är det kört. Ingen begravning för den som inte är med. Här gives ingen pardon. Lite konstigt är kanske det för nog skulle en kyrka kunna hävda att den som är döpt därmed utan vidare borde kunna få en kristen begravning - oavsett utträde för man kan utträda ur Svenska kyrkan men en gång infogad i Kyrkan genom dopet, alltid infogad. Det fattar ni förstås varför det inte går att resonera så. Pengarna!

Jag lämnar broschyren för att gå in på stiftets hemsida. "Stort intresse för hearingen"
Omkring 200 personer kom till Växjö och 750 visningar på webb-tv redovisas. Är detta verkligen ett stort intresse - eller vanligt, kristligt skönljugeri därför att ingen kan ta i det som tycks utspela sig inför våra häpna ögon - en markerad likgiltighet inför biskopsvalet. När det finns för få högkyrkliga kvar att hata, kan de motkristna bara samlas kring sitt vakuum.

Ska jag muntra upp mig läser jag förstås dr Lars Aldéns analys Tradition och struktur. Den hittar ni enkelt på http://kyrkligdokumentation.nu/alden1014.pdf
Det är roligt att få se en analys av sönderfallet i det lokala och förstå mekanismerna.
Samtiden är onödig.
Vem bryr sig?