tisdag 13 januari 2015

Falskt medvetande

Ideologi kan definieras som "falskt medvetande". Jag tror vi ska definiera religion på samma sätt. Den egna deklarationen måste väl vara: "Jag är inte religiös. Jag är kristen." Och skillnaden mellan mig och ateisten är enkel. Ateisten uppfattar verkligheten fel medan jag uppfattar den rätt. Den som ger sig till att beskriva verkligheten som om Gud inte finns och har en avsikt med tillvaron, har helt enkelt grundläggande fel.

Det är ett fel som kan förklaras. 2 Korinthierbrevet 4:4, Romarbrevet 1 och Kolosserbrevet ger material för förståelse, bara för att hugga lite referensmaterial. Den som inte vill se, kan inte se. Och många väljer att inte inse. Andra närmast drabbas av insikt, upplysning och då avslöjas verkligheten. Jesus blir inte en figur i marginalen, en udda vishetslärare eller världens finaste person lika i den marginalen. Han är i stället tillvarons hemlighet, den som bär upp allt med kraften i sitt ord. (Hebreerbrevet 1:3)

När Kyrkan vet detta blir hennes projekt mission och undervisning i konfrontation med ideologier och religioner, makter om ni så vill. Det handlar i sin helhet om ett upplysningsprojekt. Jag anför inget referensmaterial om det folk som sitter i mörkret. Men kyrkokristna kanske då och då ska repetera vilka konfrontationer det kan handla om. Apostlagärningarna kap 16 och 19 om man inte ska kolla hela den lilla boken, den första kyrkohistorien. Ideologi, intresse och makt utmanas. Medvetenhet ställs mot falskt medvetande. Då blir det som det blir.
Till medvetenhet hör ett alltid bedrivet analysarbete. Vad i samtiden är falskt medvetande - oavsett hur många som har det. Det är falskt ändå. Och vad en sådan verksamhet än kan karaktäriseras som så blir den knappast populär - det profetiska är inte populärt.
Jag tyckte att Allans passning om narnissimen i vår kultur var en klok komplettering. Fyra hot! Känn på det. Det tar sig, sa kärringen, tände eld på håret.

Är inte dialog och samförstånd något viktigt? Jo, eftersom bitar av sanningen finns också i ideologier och religioner. Men det ändrar inte utmaningen att komma åt det falska medvetandet genom att avslöja det som falskt eller otillräckligt.

Är det här så mycket att skriva ett blogginlägg om.
Jag tror mig behöva tänka kring det här i en kyrkostruktur, som alltmer förefaller mig satsa på att bli religiös och vårda samtidsideologi på ett icke-utmanande sätt.
Det är lätt för en kyrka att tappa fokus, lätt att imponeras av makt och tryggas i ett välkommet innanförskap när de kyrkliga får vara med i salongerna och tycks räknas med.
Men att vara Kyrka är att vara något annat.
Det är ett ständigt pågående upplysningsprojekt - för Kyrkans egen del och för världens.
Jag får väl, i det sällskap där jag just nu befinner mig, påpeka, att hållningen kunde vara ett program för en Frimodig Kyrka.

31 kommentarer:

  1. Amen.
    "Jag har inte sanningen, jag söker den."
    Det blir inte ett uttalande i den mission som talas om ovan.
    "Jag har funnit sanningen i Jesus Kristus, men jag förstår den inte till fullo ännu."
    Det är ett sunt uttalande i linje med kyrkans uppdrag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag besökte en gudstjänst i en Svky kyrka för en tid sedan och blev mycket förundrad över hur syndabekännelsen och avlösningen var formulerade. I den förra handlade det om underlåtelser mot skapelsen, min nästa och mig själv (kanske "ok" men rätt så kvasisekulärt) och sedan kom "avlösningen" med löfte om förlåtelse och upprättelse för alla som söker Kristus. Jag trodde att det var i tro på Jesus Kristus som Guds nåd verkar, men i Svky verkar det röcka med att vara en "sökare"?!
      /Antony

      Radera
    2. Man anpassar väl produkten till den lokala marknaden?

      GG

      Radera
  2. -Det bör nog tilläggas, apropå att kyrkan är ett alltid pågående upplysningsprojekt, att kyrkan ännu mer är, skall vara, ett missionsprojekt, ett offensivt sådant. Precis som Missionsbefallningen anger men som tyvärr i dag kommer alltför mycket på undantag.

    Huruvida denna befallning kan sägas vara en del av FK:s program kan diskuteras, eftersom just offensiven och det centrala samhällsarbetet, som den förutsätter, lyser med sin frånvaro. FK:s gruppmöten kan säkerligen jämföras med akademiska föreläsningar i teologi, därtill med upprepade ledamotsryggdunkningar och bekräftelser av varandra.

    Men finns i programmet texter om att gå ut (på gator och torg) i samhället och där sprida evangelium? Finns uppmaningar om att det är alla kristnas (alltså även kvinnors) uppgift att aktivt i vardagslivet föra ut och stå för Budskapet i möten med dem som tvivlar eller inte alls har någon tro?

    Har FK presenterat något heltäckande program för sådan mission i KM, i KS eller stiftsvis?

    Och, inte minst, var finns den dubbla ansvarslinjen företrädd i FK:s personifierade KM-grupp, dvs de förtroendevalda, som ICKE är teologer?
    Dessa frågor kan måhända bloggaren svara på.

    Detta skrivet - vill jag ärligt tillägga - med största respekt för FK. Men gruppens sammansättning avviker starkt från andra gruppers genom att präster och teologer helt dominerar, precis som förre kyrkoherden i Vasa församling i Göteborg vill att den kriskommission för kyrkan som han nyligen föreslog i KT skall vara dominerad av teologer.

    Därför, bäste bloggare och doakörmedlemmar med absolut gehör, är det viktigt påpeka att kyrkan ej blott skall ha djup och innerlighet i budskapet; den måste även ha bredd, vara folkligt förankrad för att nå resultat.
    En Guds kyrka, för folket, med folket och med beslutsorgan, som är valda av folket.
    Alltså en folkkyrka i ordets bästa och mest heltäckande bemärkelse!
    Ställer FK upp på detta?

    Om svaret tyvärr blir nej, måste FK också på ett övertygande sätt motivera sitt nej och sina dubier.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kristen mission utan folkets Amen bedrivs i otroligt många länder, varav de allra flesta inte har vare sig något direktval till det högsta beslutande organet eller är statskyrka.
      Mission funkar visst ändå.

      Men om Folkkyrkan (genom KM) säger nej till mission och ja till snällhet, nog sjutton är det varje kristens uppgift att missionera ändå.

      Radera
    2. BOD, bloggens välformulerade moderator?

      GG

      Radera
    3. Men Bengt Olof Dike, teologer är väl en del av folket också? "Folk" och "teolog" per definition två olika saker??

      Är det märkligt att behöva påpeka att de som ska jobba grundligare med problem och lösningar i första hand bör vara yrkesfolk? Frågan gäller mer hur de är utbildade.

      Begreppet "folkkyrka" handlar inte om att alla till varje pris måste baxas eller definieras in. Vad som är tydligt är vilket språk och vilken tradition som gäller.

      Dagens svenska kyrka har ev en relation till ett svenskt folk men den har ytterligt svag relation till sin bakgrund. Är det fel med sådan kunskap också? Bra med okunniga som lättare kan formas pånytt?

      Bra med hängivet kyrkfolk som känner sin kyrka och sitt folk och som är beredda på att möta kritik både av hög (samtidsnomenklaturan) och låg (de oönskade).

      Radera
    4. Visst är det bra med nya medarbetare som saknar förankring i tidigare tradition!
      Då kan man byta image, produkt och rent av kärnverksamhet utan större problem.
      Det är väl det SvK har gjort?

      J

      Radera
  3. När det gäller kyrkans möte med världen ger Paulus tal på Areopagen, Apg. 17, ett mönster att inte förglömma.

    I mycket är det ett tal präglat av dialog. Paulus visar sig intresserad av athenarnas andlighet, och han anknyter tydligt till flera aktuella filosofsystem.

    Men han gör ändå till slut bedömningen: "En lång tid har Gud haft överseende med okunnigheten …" (Detta med det marmorglänsande Parthenon i sikte!)

    Han tar inte fram särskilt mycket av det kristna budskapet. Dock kommer två avgörande saker: Gud skall en gång döma världen, och han har låtit den kommande domaren uppstå från de döda. (Detta var tillräckligt för att flertalet skulle göra sig lustiga över honom.)

    De här sidorna av Paulus tal lyser helt med sin frånvaro i vad som vanligen torgförs från Svenska kyrkan i dag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "som redan era egna skalder säger", och pekar på
      Något allmänmänskligt, kanske vad den naturliga lagen säger varje människa, att i hennes behov, begär, gömmer sig Gud. / Magnus Olsson

      Radera
    2. Jag uppskattar +Görans sakliga, alltid väl formulerade och insatta kommentarer.

      +Göran, bloggens visitator?

      GG

      Radera
    3. I så fall delar jag dock episkopén med biskop Biörn!

      Radera
    4. Det är intressant att jämföra resultatet av Paulus lysande tal på Aeropagen (det finns med i en bok jag har som heter "Världens bästa tal" ) med Petrus tal på pingstdagen ( som inte är med i den boken). Resultat i form av omvändelser:
      Aeropagen - några få
      Pingstdagen - inemot 3000!
      Men vi vet ju från hans brev att Paulus kunde predika utförligare om försoningen !
      En av de allvarligaste bristerna i mycket av dagens predikande är att omvändelseförkunnelse saknas.
      Hakon

      Radera
    5. Nej, jag skulle säga att det är just mycket av det som SvK försöker göra: rannsaka människor för hur de lever utifrån en tänkt samtidsanalys (Lögstrup+uppståndelsetanke). Problemet är snarare att eftertanken sekulariserats. Eftertanke och slutsats är så samtidspräglade att den kunde göras i vilken förening som helst - så som någon kulturskribent recenserade Modéus första storsäljare.
      Jag tror att en avgörande fråga är bekännelsen till den Treenige som Skaparen. Hur reflektera en samtid utifrån tron på den evige Skaparen och hans uppenbarelse i Kristus såsom som den är given genom Anden, formulerat i evangeliet?

      Radera
  4. Två saker:

    Allan säger visserligen att han saknar en punkt i listan. (Som väl ska vara 'narcissismens kultur' och inget annat.) Men i övrigt uppfattar jag hans inlägg på så sätt, att punkten 'Multiculturalism' kanske till och med kunde plockas bort. (Om nu inte listan bara är en löst sammanhållen lista över möjliga hot).

    Varför argumenterar Du förresten utifrån någon slags förtäckt folkkyrkoteologi, Dag? (Eller kanske ett arv från unkyrkligheten). Vad 'Multiculturalism' anbelangar är ju inte Ditt argument att det utgör ett hot mot den kristna tron, utan ett hot mot samhället. Är det något jag missar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det inlägget, särskilt andra stycket. Det kommer alldeles säkert ett svar...

      Radera
    2. Ang andra delen.
      Uppfattar nog inte att det skulle handla om någon förtäckt folkkyrkoteologi. Kalla det ett arv av ungkyrkligheten för att inte tappa orienteringen, även om högkyrkligt väl är äldre? 40-talets högkyrkliga samtidsanalyser handlade ju om ett folk som förlorat kontakten med sin kyrka, eller tvärtom. Den internationella poängen fanns ändå redan då, där.
      Jag tror du missar att mångkulturalism på svenska idag också beror av en kunskapssyn som jag inte tror att man kan anklaga Dag för - den som tror och bekänner att vi enbart får hålla oss till relativa sanningar (parat med en urholkande språkfilosofi). Internationellt tror jag inte att det kunskapsteoretiska villkoret gäller som regel därför att där är begreppet och fenomenet så mycket äldre.

      Radera
  5. En strålande analys!
    Kring begreppet "religiös" står det en unken odör av gammalt kyrkkaffe.
    Omkring ordet "kristen" blåser friska vindar.

    LG

    SvaraRadera
  6. Jag brukar tacka nej till kyrkkaffet, men många gillar det. Är nu också kyrkkaffet förbjudet av dem som sitter inne med hela sanningen? Lövestads församling hånades för att man bjöd på kaffe - är hånet riktat mot dem som serverar kaffet, eller mot dem som dricker det?

    (Lövestad hånades förresten också för att det stod fel i predikoturerna. Något sådant har nog aldrig hänt tidigare, aldrig någonstans!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nåja, nu var det väl inte kaffet som var problemet utan att man, till synes, ersatt gudstjänsten med tv-tittande och fika. Kanske kunde man istället ha firat gudstjänst och sedan gått till församlingshemmet och kollat på tv och fikat.

      Radera
    2. Huvudsaken är att man klagar på allt! Alltid är det någon som blir ledsen.

      Radera
  7. Bloggardag: "Fyra hot! Känn på det. Det tar sig, sa kärringen, tände eld på håret."

    Oj! Fyra hot! Och att det ska gå så där fort. Vilket öde för en världsreligion! Det måste finnas en annan väg. Ett hållbart alternativ. Det finns.

    En anonym en

    SvaraRadera
  8. Tappat fokus, icke-utmanande, imponeras av makten, innanförskap. Tack för denna blogg som är precis motsatsen. /Annika Borg

    SvaraRadera
  9. -Jodå, bästa Annika Borg, bloggen må gärna vara utmanande och gå egna vägar, kyrkan orädd och inte räddhågad anpassa sig till makten utan stå för Guds rena, klara och tydliga budskap, men folkkyrkan - som Svenska kyrkan är - förutsätter en stark förankring hos folket.

    En smal kyrklig topp kan aldrig någonsin åstadkomma det som en bred folklig kyrka är mäktig - om den är just tydlig, offensiv och syns och hörs i samhället, deltar i debatten och låter tala om sig.

    Jag brukar ofta påtala betydelsen av att präster och förtroendevalda skall "utnyttja" medierna mycket mer än vad som nu är fallet: med debattartiklar, repliker, reaktioner, etc. Från predikstolen när prästen kanske 20 eller 30 personer. Via tidningen 5.000, 10.000, 15.000 eller flera.
    Här några ledord: aktivitet, vitalitet, offensiv, mod, framåtanda, vilja!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bästa Dike!
      Hur lätt tror du det är att överhuvudtaget få in en artikel som handlar om kristen tro i våra tidningar? Kyrkliga skandaler är det mycket lättare att få publicerat. Men det var väl inte det du avsåg.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    2. "förutsätter en stark förankring hos folket" - är det tydningen av den satsen som hela diskussionen handlar om? Är tanken om att Gud har skapat alla människor tillräckligt stark? Folk vet vilka förkunnare som bekänner och tror det. Jag tror bestämt att Dag gör det. Gör du?

      Radera
  10. BOD nu är det ju inte bara det att präster och förtroendevalda ska utnyttja medierna, utan HUR man utnyttjar medierna. Skapar man en kommersiell bild av sig själv som andlig ledare genom reportage i tidningar är detta knappast lyckat, tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om man dessutom bara når medialt genomslag genom svävande svar på frågan om Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed, så kan det användandet av medierna knappast ligga i linje med missionsbefallningen.
      Somliga av oss anser nämligen att missionsbefallningen är viktigare än "folkkyrkan", "kyrkomötet" och andra kyrkliga nymodigheter.

      Radera
  11. Nu är ju Sverige ett land genomsyrat av ideologi, värdegrunder osv. rationalismens religion. Men lika absolutistisk som någon annan religion till sina anspråk. Nu har vi kanske 700000 muslimer i landet, anhängare av en annan religion som är österländskt irrationell. Tala om brandfarlig blandning! Sådan tur då, att vi har en Svenska kyrkan, som med andens hjälp kan utgöra brandkår och desarmera brandsatsen! Eller har jag missat något... För en kristen kyrka borde ju inte ha några problem med att sätta t.ex. martyrskapet (hur många martyrer har vi nu fått i detta land? 20, 30 eller ännu fler?) in i ett sammanhang som svarar mot "tidens fordringar" och "mångkulturens utmaningar"? Det är väl det du har betalt för att svara på, Antje? Eller föredrar du att låta pensionären Dag reda ut också den frågan? Eller våra ideologer i regering och riksdag? För än är ideologin inte död -- den bara luktar illa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. stefan aake!
      Du förväntar dej att svenska kyrkan skall utgöra brandkår för att släcka den brandfarliga blandning som uppstår i mötet mellan kristendom och islam; något av en mångkulturens utmaning.
      Jag förstår att du ironiserar över detta. Det är nog inget vi kan förvänta oss, tyvärr, av kyrkans ledning på trons område. Det finns ingen missionsiver kvar i vår kyrka. Allt går lika bra. Religionssynkretismen har nog kommit för att stanna är jag rädd.
      Jag såg på vår biskops blogg här hur han resonerar: Åke Bonners senaste rubrik där lyder: "Tack och lov att inte alla måste tro lika".
      Sedan utvecklar han det hela med att det är en risk att försöka övertyga andra (underförstått muslimer) med en enda sanning, något som ju en kristen kyrka alltid sett som en självklarhet genom sin mission.
      Så någon brandkårsutryckning till trons försvar kan vi nog inte förvänta oss. Allt går an. Så talar en biskop som skulle gå i spetsen för att hävda den kristna trons sanning i vårt stift och i vår kyrka.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
  12. Bloggardag. "Den som ger sig till att beskriva verkligheten som om Gud inte finns och har en avsikt med tillvaron, har helt enkelt grundläggande fel.
    .......... Den som inte vill se, kan inte se. "

    Här tycker jag att Bloggardag har rätt, om jag nu förstått vad han menar. När ateisten påstår att Gud inte finns och därför vägrar att använda de instrument (bön, meditation, praktiserande av sann förlåtelse) som skulle visa att Han faktiskt finns så är han (ateisten) som en person som inte tror på bakterier och vägrar därför använda mikroskop. Ateisten kräver kanske också att andra ska leverera bevisen för Gud åt honom. Det knepiga med Gud är att varje människa måste göra det där jobbet själv.

    Det som skulle få ateisten att vilja se är att han hamnar i en situation där han inte klarar sig utan Gud och när han inte längre har någonting att förlora om han testar Gud.

    En anonym en

    SvaraRadera