måndag 19 januari 2015

Förföljelsetider

Det var tydligen, förstod jag av en kommentar, en försummelse att jag inte tagit upp Open Doors årsredogörelse och Svenska kyrkans reaktion på de aktuella siffrorna 2014 om de 50 länder där det var svårast att leva som kristen. Jag blev lite trött. Jag hade inte varit i landet, inte följt debatten. Rapporten från Open Doors hade jag via vänner i USA men detta är ingen resursstark nyhets- och ledarredaktion. Det är en blogg. Pigg, käck och munter, naturligtvis, men inte mer.  Jag brukar uppmärksamma fenomen i det kyrkliga, dvs fenomen som oftast har bäring på Svenska kyrkan. I lördags hade jag kommit till hanteringen i Kyrkans Hus av dokumentet om förföljelse. Det var intressant.

Det är uppenbart svårt för den kyrkliga byråkratin att helt enkelt konstatera att de kristna förföljs och att vi som lever just nu, sannolikt lever i den värsta förföljelsetiden - martyrtiden - någonsin, räknat till antalet offer. I stället vill de som uttalar sig, fokusera på religionsförföljelse. Om ett antal kristna församlingar med kyrkor och allt extermineras i Syrien måste alla uttalanden i ämnet på något sätt vattnas ut med tal om att IS inte är så hyggliga mot muslimer heller. Därmed går en poäng förlorad. För det vore en poäng inte bara att vi skulle stå upp med dem som är våra trossyskon. Den verkliga poängen i Sverige vore att tala om för alla döpta här, att det är sådana som du nu som nu förföljs och att konfirmationen kan få obehagliga konsekvenser. Worldwide. Det finns väl goda skäl att låta människor få fundera över vad det där gulliga med barndop och samlingar för barn och ungdomar i församlingshemmet verkligen kan kosta? Ofarlig är sannerligen inte vår verksamhet. Texterna om vad lärjungaskapet kostar, borde vara högt uppe på prioritetslistan nu.

Erik Lysén ifrågasatte på Svenska kyrkans hemsida siffrorna och jämförde med Pew Research. Förklaringen till att rapporterna skiljer sig åt är att Open Doors undersöker de kristna situation medan Pew Research undersöker religionsfrihetens villkor i allmänhet. Det blir för vanliga läsare en rätt meningslös sifferexercis när undersökningarna ställs mot varandra men den fungerar väl för att fokusera på något annat än det faktiska läget för de medkristna.Och det är islamismen som blir den avgörande förklaringen även om kommunismen i t ex Nordkorea åstadkommer den förföljelse som sätter landet främst bland förföljelseländerna.

Men är det inte fint med en kyrka som arbetar humanitärt utan begränsning i form av religion, ålder, kön eller etnicitet? Jo, men det finns ändå en prioritet för de kristna att först och främst slå vakt om trossyskonen. Och jag kan med bästa vilja i världen inte se en sådan självklar uppställning. Inte genom uttalanden, inte på nationell nivå, inte i stiften, inte i församlingarna. Martyrdagen Annandag Jul var inte  i den samtida praktiken en dag för medvetande om de kristnas blodspillan i världen. Det var en dag med reducerat gudstjänstliv och mycket av julens sånger och psalmer. Några präster försökte säga något om dagens allvarstexter, påstås, fast det var musiktema. Sannolikt försvann detta allvar i julens sentimentalitet, dränktes av sången och stämningen.

Jag tror att jag är för korståget. Det första, alltså. Syftet var att säkra pilgrimslederna mot Jerusalem genom att attackera banditgäng. Det kan vi väl inte vara emot? Det som blev en fortsättning där kristna slog ihjäl kristna i södra Frankrike och i Konstantinopel kommenterar jag inte här och nu. Jag tror att jag är emot islamiseringen av Nordafrika och Turkiet. Den genomfördes med svärd. Det kan vi väl inte vara för? Och när det handlar om Afrika ser jag på kartorna att islamiseringen genomfördes från kusten genom arabiska handelsmän och soldater. Den kristna missionen i inlandet ter sig närmast gullig. En missionär som bygger kyrka, skola och sjukhus - vad ger ni mig för det?

Om dagens ansvar för gårdagens mission måste betyda ett resolut försvar för våra medkristna, är det vad som måste ske med prioritet och i alldeles klara ord. För vi är de enda som kommer att stå upp för våra trossyskon. Sker det genom Svenska kyrkan? Det sker just nu knappast övertygande. "Vi tror mer på dialog än på att skrika högt", som Svenska kyrkans internationella chef får till det. Men det är inte läge för dialog när våra syskon i tron slås ihjäl, fördrivs, misshandlas. Då är det tid att medvetandegöra och protestera. Ungefär som när det handlade om apartheid eller krigföringen i Vietnam där grunden var att vi läste på och visste vad vi talade om och såg till att protestera och därmed förändra.

Jag finner det lite svårt när rättfärdighetsfrågor hanteras med artighet och polityr när det skulle handla om argsinthet och politik. Jag är ute efter Guds hållning mot djävulskapet.

En som presenterade sig som muslim undrar om det finns någon som hör de många bönerna och hur det blir efter detta livet. Svaret är inte ett debattämne utan ett konstaterande att det är Guds sak och Gud bryr sig om både människor och djur. Grundfrågan handlar om Jesus - vem han är och vad han gör för oss. Är han Frälsaren och har han tagit skulden och döden på sig så att vi går fria? Det tror jag. Med goda skäl. För denna tros skull plågas mängder av medkristna. Jag borde plågas riktigt mycket av denna insikt, tillgänglig i tabellformat. Kristna är verkligen svårt utsatta på många platser. Fokusera ett tag på det problemet. Skulle det styra frågan om var Svenska kyrkan investerar, t ex?


17 kommentarer:

  1. Hur ska den synkretistiska islamkramande Svky kunna försvara och hjälpa de kristna i Mellanöstern?!
    /Antony

    SvaraRadera
  2. Svenska Kyrkan har ETT område, där man fokuserar och bränner av allt krut: De räliga judarna i Israel som plågar de goda palestinierna, vår tids martyrer, vår nästan kristna nästa och främsta omsorg i vått och torrt.

    Då finns inte kraft, tid och pengar till så mycket annat.

    Argus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Behandlar den sionistiska staten kristna palestinier på ett annat (läs 'bättre') sätt än muslimska palestinier? Är inte de västliga kristnas brist på solidaritet med de kristna palestinierna något att skämmas över?

      Radera
    2. Man kan ju ställa frågan så:

      Vill de kristna och muslimska araber, som i ett fredsavtal kommer att transfereras till en nybildad(!) palestinsk stat i ett landbyte, att deras nya hemland blir Palestina?

      När planerna om landbyte blev kända, resulterade det i ett ramaskri från kristna som från muslimer. Kristna palestinier har i allt högre utsträckning börjat göra miitärtjänst i IDF. Måste inte, men kallas till mönstring. Man vet från kristet håll, att deras dagar är räknade under islam.

      Man kan ju se på vad som hänt med de kristna i Betlehem och Gaza, sedan Israel lämnade kontrollen. Googla gärna!

      Argus

      Radera
  3. Där kom det fram i ljuset!

    Bloggaren tror sig vara för korståg! Och i förlängningen mot Nordafrikas och Turkiets muslimska identitet. Slikt (skulle BOD ha skrivit) är inte gångbart i den offentliga diskursen och närmast offentligt självmord att yttra.

    Vad vi har att göra med är en uppfattning, som säger att det är naturgivet, rätt och självklart, att islam tar över det mänskliga medvetandet och dess sociala uttryck, eller för den delen socialism, liberal demokrati som vi känner den, vetenskap, könsdekonstruktion eller konsumism. Allt efter behag och tidsanda.

    Överallt och i alla lägen anses Den Kristne och Kyrkan ha stått i vägen. En atavism och ett hinder för all sanning och rätt och allt förnuft.

    Uppfattningen är inte ny. Den har hyllats under lång tid och i många sammanhang. Under Franska Revolutionen. I den tyska nationalismen. I det vetenskapliga samhället. Inom islam. Den kristne som fiendebild är en stark och livskraftig projektion. Den överträffas i styrka endast av Juden, en figur som väcker rysningar av obehag i stora delar av världen.

    Är man på Kyrkans Hus/Bunkern klok, som söker tona ned det kristna spöket? Göra kyrka och tro förenlig med islam, vetenskap, socialism, miljöradikalism och genderteori? Kanske hoppas man att som ofarlig och medgörlig undgå vidare angrepp och få behålla medlemmar och deras avgifter ett tag till?

    Att resterna av Europas kristna identitet skulle bestå mer än några generationer, är en illusion. Förföljelsen kommer. Kanske inte alltid blodig. Men kännbar. Förföljarna är de nya, segervissa tankarna, som inte tål någon Gud vid sin sida och förför de många.

    För övrig är väl redan det ständiga ifrågasättandet och den upprörda misstänksamheten från de rättänkande här? Fråga fåtalet unga kristna!

    En ovän har gjort det.

    GG

    SvaraRadera
  4. Väl rutet. Vi kanske samtidigt bör fortsätta kräva att kyrkoledningen svarar ordentligt på frågan om Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger. Journalistiken bör vara som bönen - tydlig och uthållig tills svar ges.

    SvaraRadera
  5. I Bjuråker-Norrbo församling ber vi varje söndag i kyrkans förbön särskilt för alla våra kristna trossyskon som lider under förtryck, förföljelse och ofta också lider martyriet. Vi har gjort det under hela 2014 och fortsätter under 2015.

    SvaraRadera
  6. Här ser man än en gång att kristna har missat en massa trots att de har mässat en massa.
    Bloggardag: "Fokusera ett tag på det problemet."
    Okej. PROBLEMET är att man har missförstått Jesu undervisning och ersatt den med sitt eget ego-tänk.
    Bloggardag: "Är han [Jesus] Frälsaren och har han tagit skulden och döden på sig så att vi går fria? ........För denna tros skull plågas mängder av medkristna."

    Just det. Stackarna. För hade de kristna verkligen förstått vad Jesus menade skulle de inte uppleva (eller ska det heta "erfara"?) att de plågas av ANDRA utan istället skulle de fått insikten (som f.ö. inte finns i tabellform) att det är deras egna obearbetade skuldkänsla som speglas i deras liv och i deras omvärld.
    Den förträngda och projicerade skulden, när den dras tillbaka från världen och bekänns som egen, kan FRÄLSAREN Jesus hjälpa att bli av med. Det är ju helt klart att Jesus INTE tog den skulden på sig för då hade den ju försvunnit och kristna hade gått VERKLIGEN fria. Jag undrar vilka är Bloggardags "goda skäl" att tro det när allt tyder på motsatsen?

    Min egen personliga erfarenhet är också att det inte funkar att släta över sitt inre mörker med att "Jesus har dött för mig" utan man måste personligen vända sig till Frälsaren, i sk syndanöd. Jag försökte i många år tro och tro och tro...och mådde pyton. Men när jag ropade på hjälp så gav Jesus sig tillkänna och då kände jag mig fri. Sedan många år senare kom jag i kontakt med En Kurs i Mirakler som verkligen går till botten med allt detta och förklarar hur det hela hänger ihop.

    En anonym en

    SvaraRadera
  7. Att just dop och konfirmation är farliga saker i ett internationellt perspektiv förstår man bättre om man vet hur Open Doors räknar. En kristen martyr är i deras statistik någon som dödas eftersom gärningsmannen uppfattar offret som kristen. Ingen hänsyn tas till om offret uppfattar sig som kristen eller ateist. Alltså kan det inte nog poängteras att det kan innebära livsfara att ha genomgått kristna initieringsriter oavsett vad man själv tror om deras innehåll.

    SvaraRadera
  8. Antony, Argus och GG!

    När man självpåtaget tar till orda för andra (GG) och tror sig veta vad någon annan kunnat hävda, gäller det ju att ha ordentligt på fötterna. Så icke här, vilket var väntat, då GG tidigare har excellerat i märkliga, felaktiga och dessutom gentemot kyrkan kränkande uppfattningar.

    Den som någorlunda har följt min ringa persons aktiviteter i pressen kan konstatera min kritik mot att kyrkoledningen ej tillräckligt har reagerat mot förföljelsen av kristna i särskilt Mellersta östern. Så var detta satt på pränt.

    I övrigt slås återigen fast att vi undanber oss det på kommentarsfältet i system satta underkännandet av Svenska kyrkan. Det är inte värdigt kyrkliga debattörer att som ett mantra dagen skriva usel, avskyvärd, ogudaktig kyrka, särskilt som författarna bör veta att den överordnade strävan hos kristenheten skall vara enhet. Enhet i Kristus.

    Skall man sabotera denna enhet eller befrämja den? Den retoriska frågan ställs till ovannämnda signaturer och andra, som inte vill, kan eller förmår se återhållsamhetens och omdömets överskuggande värden och som tydligen struntar i att arbeta för enheten.

    Låt mig avsluta med denna uppmaning:
    -Sluta med förtalet av Svenska kyrkan! Upphör med smutskastningen av kyrkan! Se det som förenar i stället för det som skiljer! Kritisera gärna exempelvis kyrkliga ståndpunkter och beslut men gör det sakligt, konstruktivt utan att trampa på vår gemensamma folkkyrka!

    Det är mig obegripligt att erfarna präster, bildade akademiker med åtskilliga år på nacken och lång tjänstgöringstid bakom sig överhuvud vill ägna sig åt att trampa på sin tidigare jordiske huvudman - en kyrka som gjort dem och alla andra så mycket gott.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Se det som förenar i stället för det som skiljer!"
      Vad förenar oss när inte Jesus Kristus får vara Herren hos Svenska kyrkans ansvariga?

      Radera
    2. Såvitt min ringa person kan bedöma, kan hänsyftningen till vår BOD:s person endast hänföra sig till ordet 'slikt', eftersom inget annat än just detta ord föregår parentesen ovan.
      Slikt ordval används numera ej veterligt av någon annan än just BOD, dessutom frekvent, varför slik hänsyftning knappast bör uppfattas som annat än möjligen en godmodig liten retsamhet...

      I övrigt tackas för omdömet att jag excellerar. Helt excellent, alltså.

      Ordentligt på fötterna? Givetvis mina mörkbruna favorit-inneskor, vad annars? Det måste väl räcka??

      GG

      Radera
    3. "...erfarna präster, bildade akademiker med åtskilliga år på nacken och lång tjänstgöringstid bakom sig..."

      Kan Du vara säker på det, BOD?

      Radera
  9. Förföljelsen av Kristustroende kommer att vara och fortsätta av dem som uppfattar Kristen Tro i sig såsom hädelse. Så förföljde han som var född efter naturens ordning (kata sarka) den som var född på ett andligt sätt (kata pneuma) och så är det också nu säger vi med aposteln Paulus och reformatorn Luther. (Gal 4:29). Inte ens den välvilligaste dialog kan skydda vår tunga från "freudianska felsägningar" som kan sätta världen i brand. Det fick Ratzinger erfara. Birger Olsson kan dock utan att bli hotad, och inte KNT:s redaktion i sin helhet, när man pryder omslaget till 1 Petr kommentaren med en för Kristen Tro hädisk bild. Alla förstår att dessa fromma Efs: are inte på något sätt har för avsikt att häda Kristus, men när det gäller att citera något om profeten Muhammed blir det annorlunda. Yttrandefrihet, demokrati och dialog förmår inte skydda mot det besinningslösa våldet som inte tvekar att ta till dödande vapen.

    SvaraRadera
  10. Tack för att du tag vara på tipset. detta behöver SvK få bassning för. En skam utan like att bortförklara Open Doors siffror i stället för att agera. Jämför engagemanget i Israel/Palestina-frågan, nog finns det vilja ibland och diskuteras inte statistik. Kan SvK bara ha en tanke i huvudet samma decennium?

    SvaraRadera
  11. Läste nånstans att 270.000.000 kristna har fått känna på Jihad. Stämmer verkligen det?

    Det måste ju vara överlägset största folkmordet någonsin?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej!
      Israels övergrepp på våra palestinska bröder och systrar överträffar ALLT av ondska som hittills skett i världshistorien.
      Det vet ju minsta jourrnalist och tjänsteman på Kyrkans Hus.

      Radera