fredag 16 januari 2015

Helt underbart

Innan jag somnade tänkte jag på ett par bloggkommentarer. Det har hänt att jag tyckt att det nog, noga besett, är lite meningslöst att hålla på med bloggverksamheten. Men så kommer det kommentarer som ger ord för andras erfarenheter och det är osannolikt värdefullt och hjälper mig förstå.
Därför att kommentarerna präglas av insikter, klokskap och vishet?
Nej, inte nödvändigtvis. Också kommentarer i avsaknad av godsaker som dessa egenskaper kan vara upplysande. Jag får se sådant jag inte trodde fanns eller ens kunde finnas.

Självfallet blir jag mest tagen av inlägg från POSK. Jag kunde tidigare inte tänka mig att en POSK-are skulle försvara partipolitiseringen. Nu sker detta upprepat. Jag står här förstummad, tänkte jag, där jag låg i min säng. Men ni förstår hur jag tänkte. O, mysterium!

Bloggkommentatorn vill inte ha en präststyrd kyrka. När jag läser vidare, vill han inte ha en kyrka där gudstjänstfirarna ska leda heller. Han slår i stället vakt om den folkliga förankringen. Minns nu att jag i förrgår var i Bonhoeffer Haus i Berlin och kunde fundera en del över Deutesche Christen, som var just en sådan folkligt förankrad kyrklig rörelse vars män fick karriärposterna medan Bekännelsekyrkan, som efterhand tappade folk, var just en liten grupp för gudstjänstfirare och där prästerna på många sätt fick ange tonen. Det var i hög grad prästerna som Gestapo satte åt, nämligen. Dietrich Bonhoeffer är ett av exemplen. Det var viktigt att han inte skulle få överleva Hitler och hans  partis män och kvinnor och alltså avrättades han, hans kropp och hans tillhörigheter brändes. Hans familj visste inte förrän långt senare något om hans öde. Nej, präster ska inte bestämma men de har en herdefunktion och den har sitt pris. Då och där, här och nu.

Nu läser jag innantill om vilka Svenska kyrkans identitetsmarkering ska vara, det som kallas "verklighetens utgångsläge i vårt land", "Ausgangspunkt der Wirklichkeit in unserem Land", för att få fram Deutsche Christen-stuket på den ideologiska ansatsen. Inte ett ord om Kyrkan, men väl om landet.Precis, exakt så, var det när det begav sig. Folklig förankring är talet om en kyrka som är "völkerisch".
Men vad är det? Vi får veta "enkelt uttryckt" -ganz einfach - vad det betyder, och här kommer bloggkommentarens upplysande identitetsmarkör:
"Svenska kyrkans position vilar på en bred, allomfattad folkkyrklighet där allmänna val, dubbel ansvarslinje och kvinnors möjligheter att bli präst är - låt mig använda ordet - grundbultar."

Bloggkommentatorn får så gärna använda ordet grundbultar. Lägg ordet på minnet, för nu förstår vi att före år 1958 fanns denna kyrka inte i Sverige. Den fanns inte heller på kyrkostämmornas tid och alltså inte i någon rimlig mening före 1930-talet, när vi fick val till kyrkofullmäktige. Då förstår vi, inte bara vad som inte fanns, utan vad vi fått. Och detta skulle alltså vara verkligheten i en kyrka där 87% av väljarna väljer att inte rösta i kyrkovalet. Väljarna kan inte ha fel - så vad betyder den siffran?

Nu hälsas jag, som otvivelaktigt är en i Svenska kyrkan fostrad högkyrklig präst, varmt välkommen "i de låga trösklarnas kyrka". Tala med mig om den, som började bygga församling i en källare i ett hyreshus av miljonprogramstyp. Vad kännetecknar denna kyrka?

Det är en kyrka "där ingen är förmer än den andre, där frid och trygghet råder och den Högste alltid är i centrum." Kyrkobyggnaden som en viktig del av denna tro kommer med i bloggkommentaren (fast inte ett ord om att kyrkan som står där eventuellt endast sporadiskt används som gudstjänstrum). Gud vill ändå säga oss något genom denna kyrkobyggnad. Och jag läser maningen: "Ta en plats i den, känn dess värme och hopp, vig ert liv åt den, ge allt vad ni förmår - och det är mycket med den bakgrund ni har - för att låta Guds läkande ord, trösterika budskap och framtidshopp om det Eviga Riket råda."

Det vill till att kunna utslunga feta ord men jag förblir mer än kallsinnig. Jag är nämligen en präst som genom dopet fogades in i Kristi kyrka, inkarnerad i Svenska kyrkan. Det var då en kyrka utan kvinnor i prästämbetet. Jag frågade biskopen om han såg en prästkallelse i mig och han vigde. Jag har varit präst i 44 år detta år, vilket väl ska ses som en avsevärd del av mitt liv. Jag förberedde mig genom studier ett antal år innan. Jag har antagligen inte gett denna kyrka allt jag förmår, men en del har jag otvivelaktigt bidragit med. Men plats ska vi egentligen inte ta. Bloggkommentatorn är helt tillfreds med att en sådan som jag nuförtiden alls inte skulle bli prästvigd och självfallet nöjd med att de präster som fortfarande är i aktiv tjänst ska utstå Sonderbehandlung.

Den lilla högkyrkliga minoriteten uppfattas vara en "fantastiskt fin resurs i en folkkyrklig missionsoffensiv" (offensiv för en dyrkan av det Högsta väsendet, väl) "om den äntligen inser basala realiteter, tar bort sina skygglappar".
För egen del vill jag inte ägna mig åt att vara ceremonimästare år ett stycke borgerlig religion. Så var det sagt.
Jag tror inte vad bloggkommentatorn tror och jag ser att vi i det grundläggande är helt oense om vad kristen tro egentligen är. Vänligheterna kan jag klara mig utan. Jag tror helt enkelt inte bloggkommentatorn. Han tar i för mycket om den fantastiskt fina resurs folkkyrkan har i högkyrkligheten.

Vill någon verkligen veta vad jag menar, får ni besvära er med att läsa mina böcker, brukar jag påpeka. Vad annat ska jag säga?  Kanske ett "försök se vad jag prioriterat i mina församlingar och/eller i det kyrkopolitiska." Men det kanske inte ska sägas något om de där satsningarna på förtroendevalda eller mission, som var Svenska kyrkans satsningar och bar min signatur? Ett sådant klargörande skulle inte vara kyrkopolitiskt lämpligt.

Varför är det partipolitiska listor som vinner folkets bevågenhet? - undrar bloggkommentatorn, som tillhör POSK.
Nå, 87% röstar inte.
Med så få ansvarstagande blir det enkelt för stabila politiska partier att ta hand om den kyrkliga beslutsapparaten. Nästa val hamnar väl Sverigedemokraterna i kyrkostyrelsen. New Brave Church och ett uttryck för den folkliga förankringen ska detta uppfattas som. Och den socialdemokratiska partistyrelsen fastställer det kyrkopolitiska programmet som ni vet och ombudsmännen tar hand om nomineringarna. Så blev Vanja Lundby Wedin 1 v ordförande i Svenska kyrkans kyrkostyrelse. Lars Rydje, min gamle vän, placerades bort och Levi Bergström förflyttades. Die Partei hat immer recht.

Jag ska inte bli långrandig. Bonhoeffer varnade för den billiga nåden och någon annan hade ett och annat ord att säga om den port som är vid och den väg som är bred. Den sagespersonen talade inte om kyrkporten, om man så säger.

För att vara läsarvänlig: Kommentarerna återfinns under blogginläggen Berlin, onsdag och Den förskräckliga händelsen, alltså 14 och 15 januari.Var detta vänligt eller var det ovänligt? Fråga POSK. Där borde det vara uppståndelse nu. Eller passionstid? Passion som i lidande. Till partipolitiseringens försvar - POSK! -?

20 kommentarer:

  1. Ja, nu har vi fått året 1958 ordentligt inpräntat i oss. Det hade jag förut, som snart fyller 80 år. Nu är det dags att flytta fokus på att det var lammet, som blev herden och ingen annan. Upp 7:17

    SvaraRadera
  2. Man kan nog tycka att det är ganska så meningslöst att gång på gång föra fram samma uppfattning och ge samma argument och att brottas med människor med annan uppfattning som också hela tiden för fram de argument som de har fört fram massor av gånger. Själv i en ålder då senilitet börjar visa sig måste jag undra om en sådan har drabbat vissa herrar här?
    Man ser nog bättre på andra hur det är ställt!?
    Men Dag vart skulle alla frustrationer ta vägen om du lade av att blogga?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detta är långt ifrån hela sanningen. Bloggen blir en daglig dos lättsam information, ibland lätt irritera(n)de gräl, men också kristen undervisning, ibland på djupet, trots det ringa formatet. Följer man med ett tag, känns mycket igen, inte minst av kommentatorernas käpphästar, uttryckssätt och preferenser, men det finns alltid några, för vilka gamla frågeställningar är nya, Det visar inte minst en vanligt förekommande, övergående och inledande upprördhet hos en del nykomlingar. Vissa frågor måste tyvärr ältas.

      Även om frågan om de turkiska kristnas trängda situation ältats i omkring 150 år och morden och deportationerna i stort är avslutade, betyder detta inte att den minimala restens öde nu skulle vara likgiltigt?

      Bloggen ger åtminstone mig inte så lite av kristet, värdefullt tankegods, även från dess kommentatorer.

      P

      Radera
  3. Bloggen meningslös? Bloggaren känner läsarstatistiken. När släpps den? Månne Seglora har anledning till bävan?

    Wer eine Reise tut, hat etwas zu erzählen. Inte bara en ny injektion uttryck och glosor. Men också insikter, paralleller och skillnader. Min tanke blir, att Deutsche Christen kanske inte var så unikt? Kanske ligger det just i folkkyrkans väsen, att följa sitt folk, på gott och ont, i förnuft och vansinne. Vad säger i så fall Svenska Kyrkans nuvarande tillstånd om svenskarna? Oroande tanke.

    SD i Kyrkostyrelsen? Nu är, trots Aftonbladets, Expressens och De Rättänkandes bestämda uppfattning, inte SD vare sig nazistiskt eller ens fascistiskt. Kanske kan ett SD i viss inflytandeställning, rent av bli en motvikt mot kyrkans funktion som fånig megafon åt det politiskt korrekta? Back to basics, alltså. I så fall enbart välgörande. Men allt hänger på om SD kan få fram kompetenta företrädare.

    Partipolitiker som kyrkans förstörare? Ibland ja. Många gånger nej. Någon gång ett rungande nej. Jag tror nog att den apostroferade kommentatorn kan både ha och ta sina poänger ibland. Den politiska styrningen behöver inte enbart vara av ondo. Allt missbrukas. Allt som kan gå snett, kommer att göra det. Även alternativen till politikervälde.

    I nuvarande situation vore det bästa, tror jag, att låta stiften bli i stort självständiga från SvK. Förhoppningsvis skulle detta medföra viss mångfald i stället för rådande enfald, och ge utrymme för DS och hans meningsfränder utan kyrkosplittring.

    Argus

    SvaraRadera
  4. Innebär denna blogg att vi kan hoppas slippa tjatet om den fina, folkliga,
    partistyrda och demokratiska Svenska Kyrkan? BOD-resonemangen står
    oss väl alla upp i halsen, när ändå många försöker förklara fakta utan att
    bli förstådda av BOD. Tänk så många viktiga, andliga synpunkter vi kunde
    få och utbyta på denna blogg, om inte så stor plats slösades bort!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, vi är många som håller med BOD! Ofta,men inte alltid. Självständigt och kritiskt tänkande är viktigt! Det väsentliga är vad som skrivs, inte vem som skriver. Dessutom varnas för dem som säger sig alltid ha rätt, de som vet allt!

      Radera
    2. Du slösade just bort en hel del plats själv med ditt tjat, du hedniske Sven!

      Radera
  5. Försök till definition av begreppet "folkkyrka":
    Där "folk" dvs enskilda människor, tror på Jesus Kristus som uppstånden och allas frälsare.
    Behövs mer?

    LG

    SvaraRadera
  6. Men tant Svart har inte kommenterat på länge. Vart tog hon vägen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är många som tog vägen bort, eller också bytte de signatur...

      Radera
    2. Själavandring till djurriket och könstransformation?

      Radera
    3. Skriver på http://expo.se/

      Radera
    4. Är Anonym 11.50 säker på att tant Svart var en hon?

      Radera
  7. SD fick 13 procent i senaste valet och utgör en skrämmande minoritet för många (Du är inte min.... osv). Även Kyrkomötet har framröstats av en lika liten men inte "skrämmande minoritet" av folkkyrkans röstberättigade. Ändå vill många av den demokratiskt styrda kyrkogemenskapen uppträda som om man vore i majoritet. Tänk om fler skulle vara lika fräcka som vänstern och säga "typ" Det här är inte mitt kyrkomöte eftersom ni struntar i den stora majoriteten av Kyrkans medlemmar som ni utan vidare kör över med era tidsanpassade beslut. I Kyrkan råder även "de dödas demokrati". Hur skulle annars helgonen kunna vara våra föredömen?

    SvaraRadera
  8. Kanske något i stil med:

    "Men den spillbit som inte duger till någonting, en krokig trästump som är full av kvistar, den tar han och täljer vårdslöst till under någon ledig stund, och han formar den med lekfull skicklighet. Han ger den en människas gestalt"?

    Vish 13:13

    SvaraRadera
  9. http://www.sydsvenskan.se/sverige/forr-eller-senare-kommer-hitler-upp/

    SvaraRadera
  10. Till bloggaren och hans alltidf eftersägande meningsfränder!

    -Det är uppenbarligt känsligt att erinra om, och förespråka, en öppen, demokratisk och varmt välkomnande folkkyrka, den som har en förakring också i valresultat. Inte präststyrd, nej, det vill inte svenskarna. Inte heller styrd av gudstjänstfirande, skriver bloggaren och vill med detta ord rikta en ironisk pil mot undertecknad.


    Det får han så gärna, liksom att ironisera över att bara 13 procent röstade i senaste kyrkovalet.
    Herrskapet känner sig tydligen trampat på tårna, därav de upprörda texterna.
    Då tar vi det igen, punkt för punkt - i lugn, pedagogisk ordning:

    1. Valen. 13 procent motsvarar omkring - om jag minns rätt - mellan 600.000 och 700.000 röstande. Är det inte bättre att de får säga sin mening, än om inga alls tillåts göra detta? Alltså fråga till kritikerna.
    700.000 personer, eller, bokstavligt, en handfull FK-ledamöter i KM och vilka ALLA. just ALLA, är präster.

    2. Gudstjänstfirarna skall styra kyrkan, menar tydligen bloggaren, som glömmer den logiska följdfråganm vad som konstituerar en gudstjänstfirare. Får han eller hon styra efter att ha firat gudstjänst en gång, eller först efter tio gånger? Och i vilken kyrka. Måste gudstjänsten för dem som bor i Moheda alltid firas i Alvesta eller Rydaholm, elelr räcker det med besök i Gällivare, om personen är där? Alltså detta: när är man kvalificerad att styra kyrkan? Att prästerna, enligt denna FK-modell, alltid är det, förstår vi. Men andra då?

    3. Förringandet och nedvärderingen av Svenska kyrkan. Dessa ständigt i bloggtexterna och deras kommentarsfält instämmande rösterna ringaktade kyrkan, den som jag - sakligt, nejutralt, rättvist - sätter i sin historiska, kulturella, demokratiska och för nästan alla av oss på något sätt kontext, viftas bort som mer eller mindre i avsaknad av kristuscentrering och trosförankring! Slika påståenden dementeras nästan dagligen och söndagligen i varje kyrka från norr till söder, från öster till väster i vårt avlånga land. Oförskämdheterna om denna gamla, fina och högt älskade kyrkas brist på det RIKTIGA budskapet, förutsätter då att den lilla högljudda kritikerkåren kan konkret påvisa bristerna. Är kyrkan hednisk, hyllas avgudar, står inte Jesus och Gud i centrum, eller vad?

    Svara nu, men svara konkret, ni som vräker ur er detta om Svenska kyrkan. Att bloggaren, som för övrigt är en vald del av denna kyrkas ledning, då vill fortsätta att vara det, är en aldrig besvarad gåta. Förstår inte karln, att han å det grövsta motsäger sig själv: å ena sidan dömer ut bilen han rattar men, å den anda, vill fortsätta att sitta i förarsätet?

    4. Bloggaren vill inte höra vänligheter onm kyrkan, dess värme, höga trösklar och välkomnande famn.
    Men då skall han veta, lika säkert som stambanans tåg varje timme rusar precis utanför hans hus i Moheda, att svenska folket vill, uppskattar och välkomnar denna famn, denna värme och vetskap om att varje person får komma som han eller hon är och utan krav på att bli söndaglig gudstjänstfirare.


    Jag, min ringa person, försökte i all ringhet välkoma dem till kyrkan, att arbeta för den, för den Högste, bli Svenska kyrkans aktiva missionärer mede sin kunskap och erfarenhet.

    De slår förnärmade, förtörnade och fräckt bakut som en ko, vilken ej vill bli mjölkad.Som vore de för fina, förnäma, kanske fisförnäma, för att helt och fullt ställa upp för Svenska kyrkan!

    Ack, i vilken kyrklig värld lever de egentligen?
    Jo, jag vet: sin egen, introverta teologiska, upphöjda och totalt inflexibla värld, där de har satt i system att borsta varandra på ryggen, bekräfta varandra med ständiga upprepningar av hyllningstexter.
    Bara FK-gruppen i KM får godkänt. Högsta betyg.
    Alla andra nomineringsgrupper kan förpassas därifrån. De är mer eller mindre partipolitiserade. Som om politiska öpartier skulle förbjudas ställa uipp i kyrkoval.

    -Kom någon gång tillbaka till verklighetens värld, ni vilsegånga får med tjurnackar!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  11. Vi utsätts för nya vänligheter illustrerade med djurmetaforer. Dessvärre tycks det inte framgått alls vad vi menar. Normalfallets gudstjänstfirare finns inte, de som med församlingen tror att Jesus är deras Frälsare. Tror de olika partistyrelserna så? Sverigedemokraternas eller socialdemokraternas lika. Och nu får vi veta att POSK också är partipolitserat, fast kanske mindre. Är det så? FK har 12 ledamöter i KM. Alla är inte präster. Men det kan vi som valts inte riktigt ta ansvar för. FK ska granskas utifrån sina listor och där är det blandat. Kryssandet ändrar på det. Väljare kan inte ha fel - eller?
    Svenska folket uppskattar denna av bloggkommentatorn hyllade kyrka - och lämnar den på samma sätt som folket lämnade gudstjänstgemenskapen de föregående 100 åren - eller mer.

    SvaraRadera
  12. Nej, jag förstår inte vad ni menar: "Normalfallets gudstjänstfirare finns inte..." Betyder det att dagens gudstjänstfirare inte duger, att de inte räknas? Inte någon? Är det svaret på alla BOD:s konkreta frågor?

    SvaraRadera
  13. Nils Persson,
    Jag svarar inte för DS. Det gör han förvisso bäst men vad jag skulle vilja ha sagt re "normalfallets gudstjänstfirare" är ett påpekande.
    !, Jag vet inte heller riktigt vad DS alluderar på med begreppet själv föreställer jag mig att han tänker på alla de som visserligen är en liten minoritet sett till SVeKs formella medlemskader, Dvs den lilla krets som deltar i stort sett varje Gudstjänst om de inte pga sjukdom eller liknande är oförmögna att bevista en sådan.
    De är förvisso få men det är enligt mig de som håller ihop det snart skrotfärdiga skeppet SVeK- utan dem skulle kyrkorna förvisso gapa än tommare.
    Trots denna sin trohet mot kyrkan är det dessa som SVeK negligerar i alla sina "upptåg" och ändringar / anpassningar till en sekulariserad omvärld. De som får stryka på foten och vars önskningar och åsikter ingen bryr sig om.
    Jag tillhör själv de äldre om än inte lastgammal. Jag måste säga att jag beundrar de gamla , ofta skröpliga, som orkar resa flera mil bort för att lyssna på en präst som de har förtroende för trots att "deras" församlingskyrka ligger på gångavstånd från hemmet men vars präst / prästinna de saknar allt förtroende för.

    Ingen lyssnar på dem av de som har makten och vi andra som känner med dem har ingen talan. Det värsta är att ingen vill förstå vari det egentliga problemet ligger. Hr Dike fortsätter med att tro sig vara logisk liksom kunnig i statistik- båda begrepp som han tydligen inte förstår sig på , Nå oavsett han ställer i olika varianter frågan om det inte är en Kristi Kyrka vad är det då. Tja det är som att konstatera att ett föremål inte är -låt säg en bil. Vad är det då. Tja , det kanske är en mus i en råttfälla?

    (Dvs vad man kan konstatera att man kan lätt ange den kontradiktoriska motsatsen vilket inte innebär att man alltid kan eller vill säga den kontära motsatsen. Det behöver inte ens finnas en sådan.

    En Kristi Kyrka har vissa kännetecken som jag och andra tagit upp i åtskilliga sammanhang nu. SVeK uppfyller inte dessa, har inte heller viljan att uppfylla dessa. Den vill och eftersträvar att vara den sekulerade omvärlden till lags .

    Det är inte genom att säga Herre,Herre aldrig så ofta eller som i liknelsen med de två sönerna- lova utföra en sak- man skall också göra detta. Åtminstone försöka.

    //HH

    SvaraRadera