onsdag 28 januari 2015

Much ado

Är det bara jag som är bekymrad över tystnaden på Dagens Seglora? Där händer ingenting. Det var nättidningen med de stora ambitionerna att ta upp kampen med Kyrkans Tidning. Kyrkans Tidning utkommer. Dagens Seglora står still. Så vad har hänt? Har en nyckelperson lämnat, blivit sjuk eller vad? Finns ingen back-up? Varför satsar då kyrkliga organ pengar på företeelsen? Och hur klarar sig alla som är segloraberoende i dessa dagar? Är abstinensen svår? Breder depression och nedstämdhet ut sig över de suktande, hungrande och trängtande potentiella läsarna? Eller är (den temporära) förlusten av Dagens Seglora en icke-händelse?

Jag såg klippet på BBC om prästen med civilkurage.
http://www.bbc.com/news/uk-politics-30974547
Frågan om Libby Lane som biskop ställdes liturgiskt och församlingen sa sitt "ja" utom en man, som klev fram och sa nej. Det var Rev Paul Williamson. "Not in the Bible" och "absolute impediment", sa han - med all respekt. Nu skulle festen gå vidare, så ärkebiskopen av York lutade sig mot lagar och förordningar och så kunde allt fortgå. Ärkebiskop John Sentamu var glad. Urskiljningsförmåga har nog inte varit biskopars starka gren - historien igenom.

I Aftonbladet i går hette det "Störde ceremoni för historisk biskop" och Williamson var välkänt konservativ och en av Englands mest högljudda skeptiker till kvinnliga präster. Men om ärkebiskopen frågade, skulle inte frågan besvaras? Var det bara narrspel med att fråga, som ärkebiskopen faktiskt gjorde? Jag undrar. Vad tycker Aftonbladet?

Nu kommer det riktigt intressanta när en talesperson för Church of England ska kommentera händelsen: "the contrast was between a lone voice protesting and a sea of voices affirming." När det är så - borde inte en uppsättning bibelhändelser bekymra. "A sea of voices affirming" - var har vi besked om sådant? Johannesevangeliet 19 och Apostlagärningarna 19 kunde vara tankeställare. Folkmassor har inte alltid rätt. Vill någon fylla på med Polykarpos martyrium, går det också bra. Eller vi reformkatoliker som kanske inser att majoriteter och system inte alltid garanterar sanningen. Men så gick det inte till i Yorkminster. Där var själva poängen att vi var fler än den ensamme. Saken är klar. Men rätteligen borde festförsamlingen ha oroats. Kan den mannen ha varit Guds röst? Och jag är lite tagen av Paul Williamsons beslut att vara på plats och säga sitt nej. De flesta av oss som inte övertygats i ämbetsfrågan hade ju inte gjort så. Vi hade varit frånvarande - och ingen hade saknat oss.

Hur uppfattades Williamsons ord i England? "The service was briefly delayed". Ett litet avbrott bara. Inget att bry sig om. Ärkebiskopen frågade igen och då sa ingen emot. Allt var i sin ordning. Allt? Jag uppfattade nog att allt var bibliskt men alls inte så som Sentamu menade. Är det inte ett i sammanhanget intressant faktum?

Från Sverige kom en anglikansk kvinnlig biskop för att välkomna Libby Lane "to her ranks". Intressant. Oväntat. Inte visste jag att vi hade någon kvinnlig anglikansk biskop i Sverige och för bara några månader sedan hade en sådan kvinnlig biskop inte erkänts i Church of England. Intressant på min ära! The times they are a'changing. Och det snabbt. Ibland är själva brådskan att få igenom beslut också informationsbärande.

Sändaren uppskattar jag. Där stod det att Libby Lane "blir den första kvinnan som innehar biskopstitel in Engelska kyrkans historia". Alldeles riktigt! Om detta behöver vi inte bråka.

Räkna mig nu till godo att jag inte ställer frågan om Svenska kyrkans framgångar sedan vi fått kvinnor i prästämbetet och kvinnor som biskopar. Det sades upprepat att med dessa reformer skulle folk komma till kyrkan igen. Det borde gå att veta att det verkligen blivit så, veta i siffer- och tabellform. Men jag frågar inte. Räkna mig, som sagt, detta till godo.

38 kommentarer:

  1. Smedjan förbereder kanske en radikal remake?:

    http://1.bp.blogspot.com/-zMLXUWhkZuo/USyuAs9WqPI/AAAAAAAAAhs/B8gUGAkdtM0/s400/SS.jpg

    SvaraRadera
  2. Det finns en mycket bra intervju av Sky News med Rev Paul Williamson, jag kan inte lägga in länken här men den går att hitta, bl.a. på Youtube.
    /Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Telegraph:

      http://www.telegraph.co.uk/news/religion/11369400/Rev-Libby-Lane-consecrated-as-Church-of-Englands-first-female-bishop.html


      Sky News:

      http://news.sky.com/video/1415477/protester-explains-his-actions

      Radera
  3. Nya tider stundar ju på Dagens Seglora. Kanske har de smygstartat fastan.

    SvaraRadera
  4. Jodå. Vi räknar Dag Sandahl tillgodo, att han inte mer än indirekt säger: "Vad var det vi sa!"

    Frågan blir dock, om de kvinnliga prästerna mer än marginellt kan ges skulden för skeppsbrottet. Den marginella skulden skulle då vara, att börjar man tumma på de i sten huggna satserna, får man allt tumma vidare. Till sist återstår inte så mycket. Börjar man med glasnost och perestrojka, vacklar snart auktoritet och folkligt stöd i det mesta. Alternativen blir lockande. Till sist orkar inte ens systemets upprätthållare hålla fanan högt. Korruptionen frodas. Och systemet faller.

    Vad beträffar Svenska Kyrkan som nationalkyrka, är systemet omöjligt i vårt multikulturella samhälle. Som kitt i vår svenska kulturgemenskap då? Ett SKUT inom svenska gränser? En identitetsskapare och festlig inramning åt det svenska? Visst. Ett tag till. Men den svenska identiteten vattnas ur och förändras. Någon plats för en folkkyrka lär det inte finnas i multikulturalismen. Oavsett prästers och biskopars kön.

    GG

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det sades väl öppet för något år sen:

      Svenskarna måste integreras i det multikulturella samhället!

      Radera
  5. Det är riktigt att kyrkan "inte haft framgångar" de senaste decennierna. Men det är inte ett tecken på att beslutet var fel utan att kvinnan trots allt fortfarande har lägre status. Där kvinnorna träder in träder männen ut och statusen försämras - inom alla yrken. I religioner där männen sätts framför kvinnan i gudstjänstlivet som i islam och den grekisk-ortodoxa kyrkan är det en jävla fart på gudstjänstlivet, eftersom männen tycker om den särställning de åtnjuter och kvinnorna också uppfattar den högre statusen. Men är de mer troende för det? Är det "rätt" anledning att gå i kyrkan ?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym 12.47 berör ett oroande ämne och gör troligen en riktig reflektion.

      Man behöver inte vara feminist för att bli fundersam.

      J

      Radera
    2. Det var väl tankar i stil med detta, som präglade Caroline Krook, när hon såg till att jag blev förflyttad från S:t Jacob i Stockholm. När man påpekade för henne att det kom förhållandevis mycket folk till de gudstjänster som jag ledde, sade hon: "Javisst, men det är fel sorts människor."

      Radera
    3. Sa hon verkligen det ordagrant med handen på Bibeln, Göran? Eller uppfattade du att hon menade något ditåt för att de som kommit kanske ville ge sitt stöd för kvinnoprästmotståndare mer än fira gudstjänst ? En fråga, inte ett påstående.

      Radera
    4. Jag är medveten om att det jag berättar inte skulle hålla som vittnesmål i en domstol, eftersom jag inte hört det själv. Men jag fick höra det från en trovärdig källa.

      Vem vet f.ö. vad som innerst inne är anledningen till att någon går i kyrkan? Är det vår uppgift att spekulera över det?

      Radera
    5. Nej det har du rätt i, vi vet inte och skall inte spekulera över det. Men att du "hört det" av för dig "trovärdig källa" kanske gör att du kanske inte ska sprida detta som ett faktiskt citat när omständigheterna är så oklara?

      Radera
    6. Bedömningen "trovärdig källa" gör massmedia hela tiden, och rapporterar, om de bedömer källan så.

      Radera
    7. Så är r det, Göran. Så gör massmedierna hela tiden. Ger det också dig rätt att "slira lite" på sanningen, menar du?

      Radera
  6. -Bloggaren vill med sina avslutande meningar påvisa ett samband mellan kyrkans tillbakagång i antalet tillhöriga och kvinnans tillträde till prästämbetet.

    Något sådant finns dock inte alls; sambandet mellan tillbakagången och skilsmässan mellan kyrkan och staten är däremot tydligt och med statistik dokumenterat. Det har vid flera tillfällen påpekats här tidigare men är svårt att ta in för dem - ej minst de högkyrkliga i oskön förening med delar av frikyrkligheten - som agerade aktiva sabotörer av det långa, fasta, trygga och stabilt fungerade äktenskapet.

    Sedan är det dags att ånyo ställa frågan hur kyrklig enhet i Kristus uppnås - med eller utan kvinnor som präster? Min och, kanske, 97-98 procent av antalet kyrkotillhörigas åsikt är känd: utan kvinnor stannar kyrkan.
    Alltså förutsätter logiskt enheten kvinnor. Hur skulle det se ut om vi visar dem på porten?

    Ulla, Stina, Elsa, Carola, Karin, Ester, Lovisa, Edla, Gunnel, Elisabeth - ni skall alla avkragas!

    Klokt, realistiskt, tolerant?

    Svaret ger sig självt, fast det är knappast liktydigt med det som brukar massproduceras på denna spalt.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Avkragning sker automatiskt. När man inte har råd att betala löner, försvinner tjänsterna ganska snart.

      Om då som +Göran berättar, "fel" präster drar "fel" människor, blir det dessa "felingar" som bildar framtidens kyrka. Sådant har hänt förr i kyrkans historia. Det kan hända igen.

      Argus

      Radera
    2. Men snälle vän - det finns ju ingen väg tillbaka till den "trygga" statskyrkan!
      Därför måste vi leva med detta fait accompli och alla ha ansvar för att se och föreslå möjligheter i den nya situationen.

      LG

      Radera
  7. Dagens Seglora håller på att flytta till Nacka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag som trodde att dom höll på att flytta till Mecka?!
      /Antony

      Radera
  8. Tänk om någon riksdagsledamot skulle få för sig att rösta nej när talmannen frågar kammaren om den kan besluta att anta proposition X. Bort det, att någon skulle störa ceremonien!
    Vad gäller seglorianerna: vem behöver dem? Vänsterpolitruker saknas väl inte i hägnet kring Svenska kyrkans ledning i vilket fall som helst?
    /Sub versus/

    SvaraRadera
  9. BOD,
    Här talar mannen som inget förstår av statistik.
    Jag ger dig förvisso rätt i att jag inte skyller avsekulariseringen på kvinnors tillträde till ämbetet utom möjligens som signifikant för hela den process som medfört avkristningen I Sverige . Däri kan möjligens ett samband sökas.

    Oavsett, Dina försök till att visa sambandet mellan att kyrkan skildes från staten och nedgången i medlemmar är precis lika torftigt. Du måste för att överhuvudtaget kunna tolka statistik se på mer än korrelation. Två faktorer som t ex minskat antal medlemmar och antal år efter skiljandet från staten kan visa hög korrelation precis lika hög som t ex ökningen av antalet kvinnopräster kontra minskningen av antalet medlemmar- det sistnämnda har faktiskt ännu större korrelation. Det tyder inte automatiskt på något samband lika lite som sambandet kyrka och stat och dess upplösning. Det tyder på något tredje eller tom ännu mer- gemensamma faktorer. En tydlig odiskutabel sådan är avkristningen i stort där våra politiker som nu samtidigt som de låtsas vårda och akta kyrkan är de mest ansvariga för att den kristna tron urholkats och decimerats.

    Där har Du den verkliga orsaken, huvudorsaken, den som sedan leder till olydnad mot Kristi Kyrka och raserande av Kristi Kyrka.

    Onekligen är det dock lustigt att Du så gärna vill peka på statistik när det stöder din tes och sedan lika tvärsäkert förkastar samma statistik när det går emot dina politiskt grundade trossatser.

    Att Du har rätt i ena fallet och fel i det andra må vara men Du har rätt av fel orsaker och utan att begripa vad det är du hänvisar till.

    Du agerar så bakvänt logiskt att man inte kan annat än att le i sitt stilla sinne när Du pratar om logik och logiska slutsatser. Du agerar som eleven som noterade att 2+2= 4 och att det också gällde att 2 x 2=4 och därefter drog slutsatsen att eftersom 3+3= 6 så måste också 3 x 3 vara 6.(Vilket alltså inte är sant).

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att kyrkopolitikerna skulle vara de mest ansvariga för avkristnandet betvivlar jag. Frågan är vilka som kommer att dömas hårdast på den yttersta dagen, kyrkopolitiker eller horden av präster som jamsat med och varit mer lojala mot domkapitel än mot den Herre som kallat dem att förkunna människors frälsning genom tron allena på Honom som lidit och dött och uppstått för dem, även om ett antal dylika präster nu menar att Jesus plojjar när han pratar om såväl dom som uppståndelse.
      /Sub versus/
      /Sub versus/

      Radera
  10. Sub Versus,
    Visst kan vi undra-något svar lär vi inte få förrän på yttersta dagen. Vi har förvisso, där är jag helt eniga många undermåliga präster, kyrkoherdar och biskopar . Det är förvisso sant men varför har vi detta? Jo därför att de väljs huvudsakligen av PK-skäl i en minst sagt ljum kyrka och där inga som tar bekännelsen på allvar har någon möjlighet att påverka utvecklingen.
    Han hamnar i kylan och ges minsta chans avkragas han.

    Domkapitel- tja vilka är det som styr där och hur hamnade de där? Kanske en fråga att ställa sig när man söker orsaken till förfallet.
    //HH

    SvaraRadera
  11. -Nej, HH och mina andra kritiker, försök inte förneka det uppenbara och genom siffror dokumenterade sambandet mellan skilsmässan och de starkt nedåtgående tillhörighetssiffrorna. Det sambandet - räkna åren före och efter år 2000 - behöver man ej vara docent eller akademisk statistiker för att se. HH:s utvikningar, förnekanden och diverse maskliknande rörelser får nog ses som resultat av oönskade fakta; då gäller det att hitta andra förklaringar, vilka skall skyla över förnekelserna.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som HH påpekade räcker ju sällan korrelationer som förklaringsmodell, åtminstone vetenskapligt sett. Kanske måste man vara just docent e d för att inse detta.
      /Sub versus/

      Radera
  12. BOD: Vad spelar det för roll om besöksstatistiken gått ner sedan kyrkans skiljande från staten? Tycker du att barn oavsett föräldrarnas tro ska tvångdsanslutas till Svk när de föds?

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD skulle ha älskat den kyrkoskrivare som utan vidare skrev in alla invandrade som medlemmar i Svenska kyrkan, oavsett tro. (Ja, det är faktiskt sant. Jag har själv sett det.)

      Radera
    2. Och jag har varit med om att muslimska invandrare, efter att ha fått veta att de var tvungna att betala en mindre avgift till SvK för bl a begravning och folkbokföring, begärde att få gå med. Om man ändå betalade, skulle man få något för det!

      Radera
  13. Sub versus, Anonym och Elisabeth!

    Den förstnämnde försöker på ett närmast formalistiskt sätt ifrågasätta sambandet. De andra synes inte nämnvärt bry sig om den starka avtappningen av tillhöriga, vilket i så fall är en förväntad reaktion, eftersom högkyrkligheten alltid har haft väldigt svårt för att acceptera den breda och heltäckande demokratiska folkkyrkan.

    För mig är dock varje förlorad tillhörig en allvarlig förlust. Mot bakgrund av att det inte är mer än för ett par decennier sedan som Svenska kyrkans tillhörighetsprocent ej var långt ifrån siffran 90, är det lätt att förstå omfattningen av kyrkans tillbakagång.

    Nu vet jag mycket väl att det svårligen finns någon väg tillbaka vad gäller den av delar av kyrkfolket självt framdrivna äktenskapskraschen, alltså den som i många år öppet och dolt planerades av bekanta krafter. Men nu kan bovarna i dramat, om man får säga så, se resultatet, ej blott i tillhörighetsminskningen men också i försälda fastigheter, stängda kyrkor, indragna tjänster och en ständigt försämrad kyrklig ekonomi.

    Den allvarliga skadan är redan ett faktum. Men erkännandet av felgreppen saknas. Tänk om högkyrklighetens företrädare vågar ställa sig upp, öppet säga och skriva så här:

    -Vi hade komplett fel i våra förutsägelser om livet i kyrkan efter skilsmässan. Det blev inte alls den levande kyrka, som vi lovade, den gudstjänstrenässans som vi förespeglade, det ökade intresse för kyrkan som vi förutsatte.

    Vi tog grundligt fel i alla våra löften och framtidsvyer. Vi bidrog därigenom till den uppgång av antalet utträden, som följde på skilsmässan. Vi är genom vår naivitet och oförmåga att se realiteterna skyldiga till kyrkans försämrade ekonomi.

    Vi förhastade oss och kommer nu att tvingas se allt flera präster och andra anställda lämna kyrkan, eftersom tjänster dras in.

    Vi har inget att säga till vårt försvar. Vi har tyvärr varit aktiva pådrivare till nedmonteringen av kyrkan, pådrivare genom vår naivitet och oförmåga att förstå kyrka-statäktenskapets oerhörda betydelse för trygghet, ekonom, ett helt och sammanhållet Sverige, ett Sverige med en kyrka alltid mitt i byn.

    När skriver ni under detta Sub versus, Anonym och Elisabeth?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  14. BOD,
    Ja inte skriver jag under eftersom inget av de löften som gavs i samband med skilsmässan hållits. Det blev ingen fri kyrka utan en än hårdare styrd politruk kyrka. En kyrka där PK-anpassning är honnörsordet -inte Guds ord och apostlarnas lära.

    Ni har sett till att enbart anpassliga karriärister blivit kyrkoherdar och framförallt biskopar. Rakryggade har ni på olika sätt gjort allt för att de ingen plats i kyrkan skall ha. Metoderna varit många. Avkragning en när inget annat hjälpt.
    //HH

    SvaraRadera
  15. HH,

    -Du är uppenbarligen den personifierade envishetens åsiktsfundamentalist. Alla andra präster än högkyrklighetens återstående företrädare är alltså enligt Din karakteristik "anpassliga karriärister", liksom samtliga biskopar är detta. De förtroendevalda ej nämnda.

    Tänk att det endast är några få av kyrkans samtliga företrädare som står för den "rätta" läran. Alla andra är förtappade, viljelösa eftersägare, vilka styrs av politruker som itne alls har något intresse av kyrkan.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  16. I princip hade BOD nog ganska rätt för en gångs skull. Men inte skall vi
    väl tala överdrivet klarspråk?

    SvaraRadera
  17. BOD,
    Nog är det ganska fantastiskt. En liten grupp av präster som systematiskt förföljts negligerats i en mansålder görs av BOD dels ansvariga för skiljandet av Kyrka -stat och dels tros kunna räta upp vraket. Detta utan att ta någon hänsyn till vad "vi" tycker och vad "vi" ständigt påpekar är ett nödvändigt villkor för att rädda det näst intill totalförlista vraket SVeK.

    Det är till att ha pretentioner. "Vi" med våra stelbenta rigida åsikter som innefattas av knappt två procent enligt BOD själv skall klara att rädda de 98 % fast de alltså inte har den minsta avsikt att lyssna på oss eller ta emot råd av oss. Nej allt skall fortsätta i samma stil. Vi futtiga, maktlösa och illa sedda två procenten -vi skall vara räddningen genom att förklara att allt står väl till? Kan någon verkligen vara så naiv? Tydligen kan BOD det men han måtte vara ett unikum.

    I övrigt, Har Du BOD inte förklarat på vad sett ett kvarvarande i statens hägn skulle kunna minska medlemsraset. Jag kan det förvisso och säkert Du med men Du törs tydligen inte tala klarspråk om hur staten isåfall skulle förhindrat det?
    Staten skulle med lätthet ha kunnat förhindra medlemsraset och förbättrat ekonomin- helt klart. Det hade de gjort genom att försvåra utträden som de gjorde fordom när de hade intressee av det och skulle de behöva mera pengar så hade de bara höjt skatten i gammal god stil. Allt det där vet vi och Du med men Du vill inte låtsas om det och inte svara på om det är en sådan kyrka du vill ha.
    Att kyrkan skildes från staten hade oerhört lite med vad vi "gräsrötter" ville. När har staten lyssnat på gräsrötter som haft åsikter som inte varit PK? Nej, det enkla faktumet var att Staten ville bli fri från kyrkan och ansvaret för denna. Hade inte dåvarande kyrkomöte accepterat statens önskan hade nytt inkallats med samma uppgift ungefär som man gjorde med ämbetsreformen.
    Att vi sedan var åtskilliga som såg skiljandet som en nödvändighet är en sak- att vi hoppades på en vitalisering av kyrkan och att den skulle få styras i enlighet med sina bekännelser och sin apostoliska lära- något man måste vara - ja, jag vill inte använda ordet... för att inte inse att detta är vad Kyrkan minst av allt styrts efter.
    SVeK är / var ett resultat av reformationen och i den låg en stor tveksamhet till att låta staten i princip ta över den roll som tidigare påven innehaft- det blev så - inte helt lyckat men fungerade hyggligt så länge staten ansåg sig vara kristen och en försvarare av den kristna tron. Det är länge sedan det gällde . I stället fick vi en stat som i stort förklarade sig ateistisk men ändock ansåg sig ha rätt att styra över kyrkan, dess tro och lära samt utse ärkebiskopar som t ex KG Hammar. (Dåvarande ecklesiastikminister om jag inte minns helt fel var uttalad ateist- alltså inte ens en ljum kristen.
    Att en kyrka med ambitionen att vara en Kristi Kyrka på jorden inte kan låta sig styras av en ateistisk stat borde vara en självklarhet- varför kritiserar vi annars vissa stater i vår närhet som just gör / gjorde detta? Är det bara en fråga om gradskillnad?

    Vi skildes från staten, ja, dvs staten gjorde sig oansvarig för de beslut som fattas men inflytandet har de inte släppt- snarare ökat genom att metodiskt se till att "rätta" PK-vänliga biskopar valdes innan skiljandet . Som en extra försiktighetsåtgärd såg man också till att de miste rösträtten- någon kunde ju tänkas ändra sig men framförallt var det ett i andra sammanhang berömvärt förutseende.
    Nej, Kyrkan släpptes sannerligen inte fri. Det finns verkligen ingen anledning för någon som av kristna skäl ville slippa ifrån en ateistisk stats styre över en kyrka. Det han (eller hon) här kan beklaga är att han återigen blev bedragen men mest att beklaga är Kristi Kyrka.
    Nog kan det vara dags att grunna över den retoriska(?) fråga Jesus ställde om hur mycket av den som skulle finnas vid hans återkomst.
    //HH
    //HH

    SvaraRadera
  18. HH,

    Din långa utläggning bygger på helt felaktiga, förvanskade premisser. För det första innebar inte den månghundraåriga äktenskapet med staten, att kyrkan - som Du påstår - styrdes av staten. Jag vet inte hur många gånger på denna bloggs kommentatorsfält, för att ej säga i andra kyrko-och offentliga debatter, jag har frågat om någon präst eller annan person kan ge exempel på refuserade predikningar, andra "statliga" eller "politiska" påbudmot kyrkan, om alltså stora stygga staten försökte blanda sig i kyrkans inre liv.

    Ingen har kunnat ge ett nöjaktigt svar. Ingen har kunnat belägga att någon maktfullkomlig KR-ordförande krävde att få se sin kh:s predikan på förhand. Predikstolens frihet ifrågasattes aldrig - utom möjligen av Dig nu i efterhand.

    Däremot är det rätt att staten utsåg biskopar, valde mellan de tre som fanns på förslag. Har då något sådant val varit till direkt men för kyrkan? I så fall är det upp till Dig och Dina teologiska bröder (dito systrar kan ju inte nämnas) att bevisa detta.

    Och om nu den statliga och påstått allvarliga politiska styrningen var så motbjudande, undrar ju vän av ordning varför den då utan några problem kunde pågå i mer än trehundra år? Märk väl, HH, att det i grunden INTE var statliga företrädare som drev fram skilsmässan. Det var i stället just de högkyrkliga i oskön förening med de frikyrkliga krafter, vilka högkyrkligheten annars inte ville ha med att göra.
    Inte särskilt snyggt alltså, men i denna fråga förenades ni, Du och missionsförbundspastorn på Din eller närbelägen ord.

    När Du - högst motvilligt - erkänner att resultatet av er förödande attack mot det månghundraåriga äktenskapet inte blev det förväntade, skyller Du det på att skilsmässan inte blev tydlig och fullt ut genomförd, dvs att politikerna fortsätter att styra (Din utgångspunkt är alltså att politikerna även tidigare styrde).

    Men detta är ju nonsens i kvadrat. Om nu kyrkan blev betydligt "friare" efter skilsmässan, skulle ju ändock framgången tydligt synas. Men det har blivit tvärtom. Ekonomin rasar som ett korthus, tjänster dras in, byggnader säljs, antalet gudstjänstbesökare minskar drastiskt, likaså dop och konfirmationer.

    Äktenskapet med staten tryggade kyrkan ekonomi. Ekonomin tryggade kyrkans representation överallt i landet. Tryggade präst- och diakontjänster, underhåll av kyrkor och församlingshem, osv.

    Men ni högkyrkliga präster har aldrig visat varken ekonomisk realism eller ekonomiskt sinne för kyrkan. Ni tror att den saken sköter sig automatiskt.
    Men så är det inte HH.

    Försök i stället att komma ur den högkyrklighetens kokong, där världen utanför inte syns, där realiteterna är lika sällsynta som blommande tulpaner i trädgården i februari och där det ständiga misstänkliggörandet av Svenska kyrkan synes vara den sorgliga och destruktiva livsluften.

    Högkyrkligheten är faktiskt värd ett bättre öde än att långsamt, fjärran från verkligheten, tyna bort i en kokong för blott inbördes beundran och en liten grupps ständiga ryggdunkningar och dess tillhörigas ständiga bekräftelse av varandra.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  19. Får väl ge BOD lite senkommet vatten på hans kvarn:

    "No-one would remember the Good Samaritan if he'd only had good intentions; he had money as well."
    (Maggie Thatcher)

    Lars Jensen

    SvaraRadera
  20. BOD, Fundera lite på vad Du skriver-bara ett gott råd exempelsevis citat:
    "Om nu kyrkan blev betydligt "friare" efter skilsmässan, skulle ju ändock framgången tydligt synas"....???
    Vad menar Du egentligen? Är det något jag påpekat är det ju att om något blev resultatet av allt detta så var det precis motsatsen och resultatet-ja det blev som man kunnat vänta sig av detta.

    I övrigt gäller som tidigare- besvara "HUR" staten skulle ha förhindrat det medlemsras som förövrigt initierades långt innan och bl.a gav upphov till en önskan om att vitalisera kyrkan och vrida den rätt. En orsak var ju just att kyrkan tappade medlemmar . En iofs helt logisk följd av en medveten politik där kristendomsundervisningen helt åsidosattes och i stora delar utsattes för löje och jämfördes med sagoberättande.

    //HH

    SvaraRadera
  21. Ja, man kan tycka vad man vill, men den utlovade väckelsen som skulle komma med kvinnliga präster och biskopar, kan man titta sig i ändan eller stjärnorna efter, för än har den då inte infunnit sig! BOD försöker likt Bagdad-Bod på sin tid lägga allt till rätta, alla har som vanligt missförstått systemets goda intentioner och hade vi haft statskyrkan kvar hade allt varit på topp! Fan trot!
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera