lördag 24 januari 2015

Sverige nästan världsbäst

Sverige är alltså världens näst mest sekulariserade land, vet World Value Survey att berätta. Japan kommer etta. 40% av de tillfrågade säger att Gud inte alls är viktig i deras liv och 8% säger att Gud är mycket viktig. På värderingskartan återfinns Sverige uppe till höger, det man kan kalla "det farliga hörnet". I det hörnet kan det ta vägen lite hur som helst.

Antje Jackelén svarar via mejl på Dagens intervjufrågor. Stämmer bilden med ärkebiskopens? undrar tidningen.
"Både ja och nej. Det finns en dynamik som utvecklas i mötet mellan sekularisering och religionens nya synlighet. Den leder till oväntade öppningar som gör något med rakt uppåtstigande sekulariseringskurvor."
Ska jag förstå detta som något annat än att läget trots allt inte är så farligt?

Å andra sidan är jag inte särskilt intresserad av det religiösa. Det är kristen tro som är min angelägenhet. Om sekulariseringen blir sakral sekularisering - vad är vunnet därmed? Vi kallas väl inte att bli religiösa. Vi kallas till lärjungaskap ihop med Jesus, som är världens Frälsare. Vi kallas till autentiskt mänskligt liv - som är et gudomligt liv. Jag behöver inte påminna särskilt mycket om det. Och då kan det befängda inträffa att de sekulariserade blir väldigt sakrala.
Det kan också hända att de sekulariserade med fromma ord sätter samman sin trosbekännelse, dvs sin värdegrund. Man behöver inte bli så imponerad av den sortens hemslöjd, inte den som något litet är orienterad i den kristna kunskapstraditionen i vart fall.

Men är det så farligt med sekularisering? Trosbekännelsen läses i gudstjänsten, allt är väl beställt med den kyrkliga identiteten, kan det heta. Med det argumentet sopas hela reformationen åt sidan. Det var egentligen inget som behövde reformeras så som Luther et consortes ville. I 1500-talets romersk katolska kyrkan lästes den apostoliska trosbekännelsen. Allt stod väl till.
Vad jag nu markerar är ett intresse för komplikationer.
Att vara kyrka i världens näst mest sekulariserade land borde föranleda frågor inte bara hur Svenska kyrkan ska möta människor utan också frågor om hur sekulariseringen påverkar Svenska kyrkan. Inifrån. Jag har ingen som helst förnimmelse att den sortens frågor ställs på allvar.

På Segersjö herrgård bygger Robert Montgomery-Cederhielm en gårdskyrka. Det är en kyrka där han kan bestämma vilka ritualer som känns relevanta i vår tid. "Vi kommer att ordna konfirmationer, bröllop och dop." Konfirmationen är tydligen en så kallas höstkonfirmation. Konfirmanderna har med sig egna hästar som stallas på herrgården.

I huvudsak är det lekmän som ska predika. De som ska predika, uteliggare och missbrukare från Örebro, "har mer at fömedla till mina kyrkobesökare än många präster."

Godsherren konstaterar att det är en ny reformation på gång.
Förstår jag Länsposten /22 jan 2015/ rätt, har biskop Nordin haft lite invändningar. Han var på plats och gillade inte att kyrkan kommersialiserades. Men godsherren visste att fråga tillbaka hur det då kom sig att kyrkan var en av Sveriges största jord- och skogsbruksägare och vad det där med kollekt var.

Det är rätt tydligt att sekularisering kan sakraliseras. Robert Montgomery-Cederhielm har förresten under årens lopp köpt inventarier till kyrkan - altarskåp, psalmtavla, korkåpor och mässhakar liksom nattvardskalk och oblatask samt en predikstol från år 1754. Ska det va, så ska det. Och det som en gång anskaffades för kyrkligt bruk, kommer väl till pass för den lagiska religion som nu ska draperas och utföras. Huvudbudskapet i tio Guds bud känner de flesta till, menar godsherren, "men vi komprimerar vårt budskap med den självklara regeln: 'Behandla dina medmänniskor såsom du själv vill bli behandlad.'."
Det är en glad religion: "I min kyrka pratar vi inte om himmel och helvete, här finns bara en himmel. Kyrkan skall fyllas med glädje, kärlek och värme och mycket sång och musik."
Fast handen på hjärtat - är detta inte som det mestadels brukar vara i vårt näst mest sekulariserade land?

Jag kanske ska hänvisa till Piratens* skildring av det religiöst nydanande livet på landet i skildringen Ett svårskött pastorat. Där var det också en godsägare som förnyade religionsbruket.

* FEL AV MIG! Visst är det Falstaff, fakir som skrivit boken. Piratens verk är Bock i örtagård, som visar en förtroendevald i full aktion. Jag är nog mer tagen av den lömska fortkörningsboten i går än jag förstått. Solen sken, 100 km på den breda vägen mot Kalmar och bakom smyger en civil SAAB upp med plötsligt blinkande blå och röda ljus. En polis klev ur bilen men försvann alldeles. Jag tittade mig omkring - men borta var han. Hann hade slagit dit på en isfläck bakom min bil. Då ville jag inte bråka med den stackars mannen. Jag hade med min tunga vinterbekängade högerfot antagligen tryckt upp bilen i 112. Jag trodde jag hanterat erfarenheten väl men felet i dag visar under vilken inre press jag lever.

19 kommentarer:

  1. Det är knappast underligt att det dyker upp falska profeter och "religionskrämare" i ett samfund som saknar ett tydligt läroämbete, en fungerande kyrkorätt och som i praxis har övergett en ortodox kristologi och den apostoliska tron!
    /Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker inte att Antonys tirader tillför något till diskussionen./Gustaf Björck

      Radera
  2. Det var Falstaff, Fakir - Axel Wallengren - som skrev om det svårskötta pastoratet.

    SvaraRadera
  3. Korr: Ett svårskött pastorat skrevs av signaturen Falstaff, fakir. (Obs. att det skall vara med komma: Falstaff, fakir. Han hette Axel Wallengren och dog tyvärr ung 1896.) Mycket rolig är samlingsvolymen 'Vitterlek'. Bör ännu finnas på välordnade bibliotek.

    SvaraRadera
  4. Är det inte Axel Wallengren som skrivit ett svårskött pastorat?

    SvaraRadera
  5. Piraten skrev om en annan godsägare. Patron Esping blev hastigt religiös när han fick klart för sig att det var fint att vara kyrkvärd och lyckades, efter diverse fromlerier, bli just det. Boken heter "Bock i örtagård". Läsvärd, liksom allt Piraten skrivit.

    För övrigt kan man ju undra varför någon som inte är troende kristen vill leka kyrka. Men det är väl, som maken nyss sa, så att det är många som lider av religionsklåda.

    SvaraRadera
  6. Det är allvarligt när den som BOD kallar "huvudman" finner "öppningar" i sekulariseringen (läs avkristning). Kan det vara Gogarten eller Sölle (ni vet hon med "ateistisch an Gott glauben") som här "spökar"? Denna blogg är inte ensam att våga kritiskt granska makten. BOD skulle nog få fullt upp med Lilly Sofia Jönsson också. Varför inte läsa hennes blogg och dialogen mellan henne och Judith Fagrell? I denna dialog nämns den tyske diktatorn vid namn i en kritisk diskussion angående vår äb. Det skulle kunna tolkas och uppfattas som... vi minns DK:s motivering.
    Vår tids privatreligiositet påminner om domartidens.
    "Vid den tiden fanns ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad honom behagade (Dom 21:25). Detta kaos kan knappast leda till önskvärda öppningar. På den kyrkliga mejlen fick jag från talarforum ett brev med rubriken: Bankerna döda om tio år. Hur blir det med vår kyrkoorganisation? Denna organisation som ser sitt föredöme i att följa den profana politiken och deras överenskommelser. Den senaste profanpolitiska överenskommelsen hette ju DÖ.

    SvaraRadera
  7. Ja, Sverige är sekulariserat! Men vad är det för konstigt med det? Bloggaren själv och hela hans kör hävdar ju dagligen att Svenska kyrkan är helt under isen på grund av vanskötsel överallt, från Uppsala domkyrka till Lövestad. Då är det väl helt naturligt att många tar er på orden och struntar i denna meningslösa kyrka! Är det inte just det ni vill uppnå?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tjänar det så mycket till att söka prata upp SvK? Eller för den delen prata ner? Det negativa trycket är ändå mycket stort. Demonteringen av kyrkan pågår för fullt. Lyssna på vad som sägs! Privat och offentligt. Media. Kommentarer. Se på verkligheten med en handfull åldringar, några konfirmander och några betalda gudstjänstdeltagare i högmässan! Så är det på de flesta håll. De anställda med familjer lever sällan kyrkans liv. De ansvariga i SvK prioriterar annat och matnyttigare än det kristna. Varför skulle någon vilja vara kvar? Ett litet, litet tag till, sedan ramlar korthuset.
      Sverige blir kanske rent av världsbäst?

      J

      Radera
    2. Det är vad talibankatoliken Antony vill uppnå. Att Sveky rasar ihop totalt, men inte att någon konverterar till katolicismen, som i så fall skulle förgiftas med kristen tro. Nejdå, Sverige ska avkristnas så att det lilla gänget på Medborgarplatsen kan glänsa som sista dagars heliga. Stora gänget på Medborgarplatsen är som bekant de tusenden som besöker moskén därstädes. Båda gängen har växt genom invandringen, men skillnaden är att lilla gänget inte lyckas behålla sina invandrade medlemmar särskilt länge. När dessa har lärt sig svenska ordentligt skulle de ju - precis som en massa lutheraner som plötsligt stormar in i Katolska kyrkan - kunna utgöra ett hot mot det rådande lekmannastyret i denna kyrka., f.d. moderater som har konverterat till kristedemokrater och för ut löntagarfientlig högerpropaganda i Jesu namn via Timbro. De egna maktpositionerna går först. "Finfolk" som inte lyckats kvala in i Frimurareorden blir katoliker i stället. Det är ju lite dödskult i Katolska kyrkan också, med all dyrkan av benknotor som har tillhört gamla helgon. Ett helt avkristnat Sverige, utom den här lilla eliten alltså, men är den egentligen kristen? Snarare talibaner.

      OHP

      Radera
  8. Egentligen är det väl kyrkans undergång alla vill förhindra!

    SvaraRadera
  9. Jackeléns nya synlighet: glasklar - som vanligt. Sekulariseringen är en illussion, sekulariseringen är verklig, sekulariseringen kan vara bra. Ja, alldeles uppenbart, för somliga!
    /Sub versus/!

    SvaraRadera
  10. Apropå 112 km/h:

    Lätt på tassen skall man va',
    varlig bland bilar som rasar.
    Den som mest är slö och gla',
    sällan världens barn förfasar.

    Elaka Katten Måns

    (Maja tycker att jag ska skriva en vers till henne oxo)

    SvaraRadera
  11. Se på Extrema Sverige, i övre högra hörnet av VärldsGemenskapen.
    Denna ”kulturkarta” är baserad på ett flertal frågor som ingår i World Values Survey. Varje land är positionerat på kartan beroende på medborgarnas värderingar och inte utifrån landets geografiska läge. Således blir Australien, Kanada, USA och Storbritannien grannar.

    Kartbilden är förvånansvärt konstant över tid: de nordiska länderna hamnar i det så kallade högerkrysset, med låg religiositet och en hög andel av befolkningen som har så kallade emancipativa värderingar (ung. frihetliga värden), ett mönster som avviker ganska kraftigt från andra länder.
    Är detta då konstigt: http://www.friatider.se/12-ringar-ska-f-byta-k-n
    Kyrkan? Ja, men utanför den då?

    SvaraRadera
  12. I Sverige gör vi oftast tvärs om, som ett slags socialt experiment....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fullskaleexperiment brukar sluta illa.

      Realsocialismen var ett sådant fullskaleexperiment. Chockterapin i Ryssland efter kommunismen likaså. Det socialdemokratiska högskattesamhället med jämlikhet i fokus var ett annat. "En skola för alla", ännu ett.

      Vart genus- och genderpolitik leder, liksom det multikulturella samhället och familjens upplösning, vet vi ännu inte. Abortpolitiken, liksom om hörnet eutanasi (åt alla?), kan få oförutsedda och oönskade konsekvenser för samhällena.


      P


      Radera
  13. Bloggardag: "Det är en glad religion: "I min kyrka pratar vi inte om himmel och helvete, här finns bara en himmel. Kyrkan skall fyllas med glädje, kärlek och värme och mycket sång och musik.""

    Detta är jättefarligt. Leder käpprätt åt helvetet. Även om Gud från sin sida har sett till att människors synder är förlåtna så hjälper det ingenting om människorna inte tar emot förlåtelsen. Och bara den som är dömd behöver förlåtelse.
    Om man med vacker musik och annat kul täcker över sitt inre mörker och den skuld som man i hemlighet har inom sig så blir reslutatet att man bara projicerar allt sådant på andra. Ett psykologiskt faktum. Man blir inte helad och renad på det viset.
    Sedan är det lätt att bli martyr och man undrar hur andra kan vara så hemska mot en så här gullig kristen som "tror" på Jesus.
    Men vem vill komma till kyrkan om prästerna börjar prata om synd och skuld och behovet av omvändelse och frälsning? Det är lättare att bara säga att sånt har Jesus fixat på korset nu ska vi ha kul och bara sjunga och supa oss fulla tills vi dör och kommer till himmelriket. Men det är inte himmelriket man kommer till på det sättet. Och det här är tabu i kyrkan.

    En anonym en

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag måste nog göra En anonym en gruvligt besviken. Ovanstående framstår som renlärig, traditionell kristendom.

      Skärpning!

      Argus

      Radera