söndag 4 januari 2015

Väktarna

Biskopar finns till som väktare. En av uppgifterna är att vaka över läran. Det har betytt att slå vakt om det som Kyrkan lärt med en rätt enkel formel för att kolla läget: vad har lärts av alla, alltid och överallt. Kristen tro bygger på ett Guds eget avslöjande om Verkligheten: Uppenbarelsen. Slarvar vi bort själva avslöjandet blir vi förvisade till oss själva och fortsätter med våra verklighetsbeskrivningar  och litar på dem i stället för att möta Verkligheten, när den kommer till oss och gripas av den. Så ungefär. Biskopar har en slags GPS-funktion.

I går slog det mig att "vaka över läran" också kan betyda att vaka över läran så att den inte (alltför) brutalt kolliderar med samtidsideologierna - med Makten. Så har det ofta varit i Kyrkans historia och biskopar kan vara dugliga diplomater i spänningarna mellan Guds rike och världen. Men i det spelet brukar världen ofta stå fram som vinnare. Hållningen "inte för mycket uppståndelse" innebär komplikationer för Kyrkan, vars själva utgångspunkt är just Uppståndelsen.

Biskopar är professionella optimister. Vad annat kan de vara? Hur illa det än går, måste de hitta något att muntra upp skarorna med. Själva grejen med Kyrkan, att de kristna samlas på Solens dag för att fira eukaristi, blir till en framgång för något som kallas vardagskyrkan, dvs verksamhet som produceras av anställda för tacksamma konsumenter. Det är just denna vardagskyrka som visat sig oförmögen att bära tron till nästa generation.

Några biskopar förstår sig på kyrkopolitik, de flesta inte. Det ska möjligtvis uppfattas som sagt de oförståndiga till heder. Konsekvenserna blir dock bekymmersamma. Biskoparna Hellström och Fjärstedt köpte den lösning med resoluta tag mot de s k kvinnoprästmotståndarna som blev resultatet i biskopsmötet av samtalsrapporten Kyrka Ämbete Enhet i tanke att den gick att leva med. Det var just det den inte gick. Det blev, som Jan Arvid ropade, "konstitutionell kris" när biskoparna underställdes ett kyrkomötesbeslut om vilken kategori prästkandidater de inte längre av kyrkopolitiska skäl fick viga. Kyrkopolitiska skäl? Ja, och inget enda bibelord eller citat från Bekännelseskrifterna anfördes som motiv för den nya politiken - inte av biskoparna, inte av utskottet, inte av kyrkomötet. Det var ett för Svenska kyrkan förödande beslut, menar jag. Inte för resultatet utan för att beslutet visar en funktionell ateism. Vi bestämmer vem Gud kallar till präst. Och de som redan var präster begrep, att de var präster i väntan på pension och så var det inte mer med det. Jan Arvid Hellström och säkert också Biörn Fjärstedt kunde tråckla igenom några men så fort det kom en ny biskop till Växjö stift, Anders Wejryd, återkallade han de gjorda antagningarna, dvs bröt det av stiftets biskop givna löftet.

Mitt problem är det konsekventa sönderfallet. Visst kan en biskop, professionell optimist, tala om hur vi får glödpunkter här och var och att det gäller att blåsa på dem så att glöden inte slocknar. Det är rätt, förstås, men inte okomplicerat. Först därför att många av glödpunkterna finns i sammanhang som inte har utvecklingspotential - åldrade församlingar i avfolkningsbygd/landsbygd. Därefter av det enkla skälet att prästerna på plats kommer att avlösas av andra präster utan förmåga att hålla liv i glödpunkterna. De stampar ut glöden för att tända en ny brasa. det går som det går. Jag säger alls inte att glödpunkterna är oviktiga. Men till detta måste höra en kyrkokritik, dvs analyser av varför det gick som det gick och prognoser som visar vart Svenska kyrkan är på väg. Jag har för egen del ändrat mig och säger inte som jag sa "det här håller inte länge till". Jag säger "det här håller inte." Varför skulle det göra det? Och väktarna?

Jaja, väktarna, de väktarna. Vakar de över något mera än illusioner? Jag vet inte så noga. De tycks mig faktiskt inte ägna sig åt några egentliga väsentligheter och har inte gjort på decennier. Strängt och ständigt upptagna av sina sysslor är de emellertid.

43 kommentarer:

  1. Varför skulle biskoparna ägna sig åt annat än apparaten? Den är den sista rest som återstår av Svenska Kyrkan.

    Och så kan man ju alltid krydda med lite pekå-uttalanden inför sina journalistkontakter, uppträdande i På Spåret och sådant viktigt. Alltid får man någon klapp på axeln för att man är så sympatisk och trevlig?

    Argus

    SvaraRadera
  2. Det är inte lätt för biskoparna.

    Jag upphör inte att förvånas över att så många känner sig kallade till ett sådant kneg. Någon enstaka gång händer det, att någon otippat och osökt slinker in i ämbetet mot alla odds, som vore det ett Guds under, den Helige Andes verk. Kanske har inte Svenska Kyrkan helt övergivits av Anden?

    Vi får se.

    Svenska Kyrkans ställning påminner om monarkins.

    Anses lite löjlig, korkad och principiellt fel. Föraktas av eliterna, åsiktsmaskinerna, de rättänkande och majoriteten av de makthavande. Ur tiden. Har ännu en tid så stark folklig acceptans, att man från maktens sida inte vågar göra sig kvitt anakronismerna. I väntan på bättre dagar kontrolleras de illa tålda fenomenen hårt. Alltid kan knugen och kyrkan användas till nå't, resoneras det rent pragmatiskt. Alltså fyller man på de gamla formerna med nytt, eget innehåll. När en institution blir innehållslös och självmotsägande, självdör den förr eller senare. Att utgången skulle kunna bli någon annan än de av Utvecklingen och Vetenskapen överkörda institutionernas försvinnande, är det få i eliterna som kan föreställa sig.

    Vi får se.


    Lars Jensen

    SvaraRadera
  3. Rätta mej om jag har fel! Men var det inte så att beslutet i kyrkomötet kom EFTER beslutet i biskopsmötet i Uppsala i oktober 1993 om att inte viga dem som inte erkände prästvigda kvinnors ämbetsutövning?
    Jag gick då på pastoralinstitutet i Uppsala och minns att jag förundrade mig över att av biskoparna - som möttes i samma stad! - var det bara en, Stockholms Henrik Svenungsson, som gick över till PIUS och informerade stiftets kandidater.
    Nu far jag iväg att predika och leda gudstjänst på tyska i Sankta Gertruds Kirche i Gamla stan. Min predikan har ämnet: Was wir über Jesus und über uns selbst lernen können.
    Hakon

    SvaraRadera
  4. Lägg ned. Låt staten ta ansvaret. Njut av stand up Comedy. Om du ser nyheter och inte bara matlagnings prog. Härmed kapitulation. Det får räcka med ökad besöksstatistik nu. P rästen senast skrattade själv, 33 st - undrar hur man kan AV-löna.??? Är det sant att Gud inte är död? / omotiverat infantil

    SvaraRadera
  5. "If things can go wrong, they certainly will do so", är en devis jag försökt frölja. Det gjorde det också. Jag prästvidgde till punkt och pricka efter biskoparnas beslut och fick löpa gatlopp för det, med demonstration utanför domkyrkan och alla kvinnoförbunden emot mig. Det var inte handlingar utan åsikten som var förhatlig. Tyvärr gjorde jag om misstaget i fråga om förbön för homosexuella, i enskild själavård. Det desavoerades redan i ÄB:s kansli. Det var saken som skulle främjas.
    Jo, jag är obotlig optimist. En ortodox teolog påpekade att en nyvald patriark i ett obevakat ögonblick vände trenden i Konstantinopel, där arianerna då var i klar dominans.
    Men optimist är ju även Dag. Han har hållig sig kvar i systemet längre än jag. I dagens GT-läsning hörde vi att det på den tiden var ovanligt att Herren talade tilll människor och profetsyner förekom sällan. Men så...

    SvaraRadera
    Svar
    1. ".Det var inte handlingar utan åsikten som var förhatlig."

      Kanske snarare vad samtidens goda och rättfärdiga TROR är åsikten?

      GG

      Radera
  6. "Kristen tro bygger på ett Guds eget avslöjande om Verkligheten: Uppenbarelsen."

    En uppenbarad sanning, alltså. Tydligen var Gud inte tillräckligt tydlig, då det lämnas till människor att bestämma vilken sanning som gäller.
    Lite mystik och oklarheter hör till soppan, Stora begynnelsebokstäver också, så vi kan skilja på verklighet och Verklighet, fast jag inte förstår skillnaden.

    Människor behöver också en gud som gömmer sig för människorna.

    De danska och svenska präster som inte tror på uppståndelsen, uppväckande av döda människor, gående på vatten och andra roliga trick, har rätt. Jag kan förstå att de inte drar konsekvenserna och avslutar verksamheten. Det krävs många små steg för att helt ta avstånd. Precis de små steg som er lära varnar för, för ni kan mekanismerna. Nationalkyrkan skapar starka bindningar, eller vad säger du, Dag?

    Nobelpristagare Ricjhard Feynman om gud och provinsialism:
    http://youtu.be/YltEym9H0x4

    SvaraRadera
    Svar
    1. "det lämnas till människor att bestämma vilken sanning som gäller". Skulle vara intressant att få veta vilka sanningar det är jag har att välja mellan?
      /Per H

      Radera
    2. Tanken gäller väl tron att denna uppenbarelse är överlämnad i människohand. Insiktsfullt att inte kunna skilja på verklighet och Verklighet. Det tror jag är den normala utgångspunkten i alla ärliga eftertankar om hur vi ska leva. Ja, den är lokalt bestämd liksom det mesta av vår eftertanke. Riktigt intressant blir det när de med universalistiska anspråk möts. Uppståndelsetanken som sådan är väl inte unik men att Jesu uppståndelse skulle uppfylla allt förutsagt i Skrifterna - det överträffar det mesta. Mig veterligt finns ingen boksamling som så samlar världens olika eftertankar i en enda - den om Guds kärlek i Kristus.

      Radera
    3. Kanske bäst att släppa stressande, livsförkortande tankemönster?


      http://www.livescience.com/8434-thinking-god-calms-believers-stresses-atheists.html?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+Livesciencecom+(LiveScience.com+Science+Headline+Feed)&utm_content=Google+Feedfetcher

      :-)

      J

      Radera
    4. så enkelt....
      så svårt!

      Radera
    5. sett det. de som har lugnet. väntar och tror att något bra väntar dem. Evulotionsläran till trots tror de, och är lugnare än de andra. så går de genom tiden. Nästan kan avundas sagoberättelserna.

      Radera
    6. Strider här på bloggen och strider mellan olika kyrkor tyder ju inte på att det var glasklart vad bibelns gud menade, Per H. Två olika sanningar är ju ryskortodoxa kyrkan med välsignelse av kärnvapenstyrkorna på agendan, och Antje Jackelens kyrka där radikalpacifismen får stort utrymme. Den ena ser gärna mellan fingrarna på misshandel av minoriteter och avvikande, och den andra uppmuntrar i stället dessa grupper.

      J, jag har läst om dessa undersökningar. Tror de är trovärdiga.

      Radera
    7. Apropå pacifism, är inte SvK idag, mycket i linje med de mål som de arbetade långsiktigt och uthålligt på? De östtyska och sovjetiska säkerhetstjänsterna. Fredens hav. Fredens kyrka.

      Radera
  7. Glödpunkter är just vad de är - de glöder så länge någon låter syre komma till. När syret tas bort slocknar de illa kvickt. Begreppet är fint, till ytterlighet. Vem hoppas inte på lite mer värme? Varför det inte får heta/vara/bli mer än glödpunkter finns det väl många förklaringar till. Vad som förefaller ännu mer intrikat är varför Engelska kyrkans biskopsmötes deklaration, för att säkra mångfalden, inte anses mer intressant och angeläget. Det finns nya dokument inom Borgågemenskapen som faktiskt talar om att säkra resterna. Är t.o.m. det för mycket i dessa dagar?
    Att glödpunkterna inte har någon som helst faktisk kyrklig förankring verkar bekymra mindre. Vilken av glödpunkterna har av biskop sänd eller av församlingen kallad herde?
    Kyrkostyrelsen bör omgående uppmana glödpunkterna att välja/kalla biskopskandidat. Vederbörande kanske kan vigas av de engelska om nuv ÄB vägrar ordna saken?
    En annan lösning vore att biskop Biörn vigde kandidat för glödpunkt men där måste finnas några som uppfodrar, allrahelst legitimt.
    Är vi här nu?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Frågan blir, om inte i så fall +Biörn åker på mer än en varning av biskopsmötet. Myteri brukar bestraffas hårt. Men föralldel, varför inte göra nuvarande situation tydlig?

      P

      Radera
  8. Bara en stilla undran efter att lite översiktligt ha läst igenom inlägget och en del kommentarer. Ska de glödpunkter ni skriver om få sitt syre av det förakt och de nedvärderingar som tycks vara det som alltid styr er?
    Era glödpunkter tycks ju snarare handla om hybris än om kristendom.
    Jag är inte helt nöjd med det jag har sett av Svenska kyrkan, men om jag vore präst och så till den milda grad missnöjd, som en del av er är, då hade jag nog bytt samfund. Det måste väl finnas något som passar er bättre? Men då kan ni kanske inte kverulera. Är detta möjligtvis er livsluft, era glödpunkter? Det verkar ju vara som att ränna runt och lida i ett gammalt förtorkat äktenskap som man inte ids eller inte har modet att lämna!
    Kom igen med något uppbyggligt- för detta är bara destruktivt- så kanske det till och med kan komma en ny väckelse! Byggd på annat än allt det som ni anser vara fel! Eller tror ni att ni med era tjatigheter kan ändra på ett beslut som är äldre än ni själva många gånger? Det hela är ju faktiskt urlöjligt!
    Visa i stället lite tåga och driv viktiga frågor, exempelvis abortfrågan! Folk ska väl inte behöva bli sverigedemokrater för att hitta någon som vill ha ner gränsen för fri abort till 12:e veckan! Och om ni nu tror att en del hamnar i helvetet, för en del av er tror väl på det, för att kyrkan har blivit fel, så bekymra er i stället för era egna själar! Översitteri och hybris lär väl inte vara goda kristna egenskaper som renderar en plats i himlen? Ni får väl se hur Gud ställer sig på den yttersta dagen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den lille pojken i H.C. Andersens välbekanta saga om Kejsarens nya kläder bör väl i så fall, enligt tants definition, också lidit av hybris och översitteri? :-)
      /Per H

      Radera
    2. Vad Per H inte tycks hysa insikt i är att den lille gossen i sagan inte ger anledning till att någon missaktar Jesu namn eller begabbar honom. Det borde inte minst morgondagens texter ge anledning till erinran om, då de som följer det allmänna och uppenbara väljer en annan väg tillbaka för att inte blott se utflykten som en expedition eller studiecirkel i betlehemiana. Det kan finnas anledning att nå längre in i stallet än endast titta in över tröskeln. Dock kräver det ju visst mod att bege sig in där det luktar fårakit och både åsnepink och dito av får. / Magnus Olsson, sedan 8 dec avsidestagen till sjukhuset, tillika stallet.

      Radera
    3. Magnus kommentar med besked var han finns i tillvaron, betyder att han hör hemma på våra respektive förbönslistor. Jag har en för sjuka präster. Det betyder att han är både avsidestagen och samtidigt mitt i centrum, tänker jag. Men folk på denna lista kan, om ni förstår mig rätt, be utan listor också.

      Radera
    4. Nej Per H., inte den lilla pojken, men däremot anser jag att kejsaren lider av översitteri! Dessutom av dumhet eftersom han inte förstår att han är sedd sådan han är och visar sig!
      Sedan tror jag att för de allra flesta så är Kyrkan det man har närmast sig, det vill säga församlingen. Synen på kyrkan blir därför avhängig av hur man blir bemött där och vad som händer och sker i församlingen. Jag tror också att ens tro är en mycket personlig sak, kanske betingad av händelser i ens liv. Det har nog inte så stor betydelse vad som anses vara rätt och fel. Gud finns, som jag övertygad brukar säga, trots allt! Kyrkan är ju vi alla, inte enbart ett delvis missnöjt prästerskap, som stundtals verkar ha monopol på både Kyrkan, tron och Gud! Och som tror sig vara mera rätt än alla andra!

      Radera
    5. Jag, detta bedrövliga ord, tackar inte bloggaren utan f Dag. Tack! Gud är god. Själv har jag efter tre veckors sakta återhämtande och ett i dag nytt ingrepp, förts inte tillbaka till ruta ett men kanske tre, och därmed "tvingad" att äta i salens stank, det som kunnat undvikas sedan ett bra tag, och bättre återgång en trettondagsafton kunde jag inte tänkt ut själv så Ordet, inkarnerat och satiskatioerat, får tackas för detta fantastiska inslag av hur Guds försyn skyddar. Nåväl skall inte orera om den saken utan som sagt, tacka, f Dag. / Magnus Olsson, lagårdsman på Södersjukhuset, där också en och annan vårdpersonal kan ges Guds Ord, så rummet är inget att klaga på.

      Radera
    6. Ett litet problem bara, ntl!

      Att ta i abortfrågan är i dagens Sverige självmord. Inte ens KD vågar. Då är alla vägar stängda, alla broar rivna, man är varg i veum, fredlös i media, driftkucku, kvinnofiende, Hitlers like eller värre.
      Tro inte att jag tänker annorlunda än du i mycket!
      Men att driva abortfrågan är att driva människor från kyrkan. Vissa saker går bara inte.

      Troligen kommer nya vindar att blåsa. Det dröjer nog inte länge innan man barmhärtigt kommer att vilja avliva födda barn med låg livskvalitet, liksom svåra vårdfall och mentalt störda med dålig prognos. Samma samhälle som avskaffat dödsstraff, kommer snart att av humanitära skäl att börja avlägsna icke värdigt liv. Genetisk ingenjörskonst kommer att bli normalförfarandet och ingå i föräldrarätten. Troligen med "ångervecka". Evolutionär slump kommer att ersättas med eugenik. Allt med högstämt humanistiska, etiska motiveringar. Då blir kopplingen mellan livets början och dess slut synlig.

      Troligen kan man då väcka nytt liv i frågan om abort som en fråga om mänsklig värdighet.


      Tocke

      Radera
    7. Tack, f Dag, för denna kommentar!

      Radera
    8. Nej,Tocke, jag tror inte att du tänker så annorlunda än jag gör! Skillnaden är att jag ger offentlighet till vad jag anser! Så har jag - i eget namn- försökt lyfta abortfrågan i många år och i olika forum, även, som medlem i KD, i Kristdemokraten. Jag anser att den är vårt samhälles skandal, ett uttryck för total brist på humant tänkande, och jag fruktar samma utveckling som du..

      Radera
    9. Verkliga glödpunkter beror av verkligt syre, verkligt bränsle och verklig värme , inte av gnäll.

      Radera
  9. Det ligger förvisso en sanning i att mycket på denna blogg är negativa resonemang. Under allt detta är väl ändå förhoppningen om att fler skall inse vår kyrkas belägenhet och försöka vända utvecklingen. Men innan man kan vända utvecklingen, måste flera bli medvetna om läget.
    Nya tant lila tycks instämma med BOD och mena att vi som är kritiska
    till Sv.Kyrkans utveckling, själva skall göra ngt bättre. Men är det möjligt?
    Den partipolitiskt styrda och allmänt samhällstillvända kyrkan vill inte ha ngn
    väckelse. Den tycks finna det bäst med en "light variant" av kristen tro, som inte skaver emot den allmänna meningen om livet och sånt.
    Ett trivsamt "kristet land", som är positivt till det mesta och talar mera om
    "happy end" än om synd, skuld, offer, förlåtelse, omvändelse och bätt-
    ring. Visst håller vi på bibeln - men på vårt sätt och i valda delar. Andra
    delar placerar vi i bibelns "skräpkammare". Det börjar bli trångt där, men
    nog bereder vi mera plats ...
    Genom att vara negativ, så påpekar man medaljens baksida. Därigenom
    påminner man åtminstone om att medaljen finns.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sven, man kan inte fastna i ett evigt, destruktivt harvande om det ska ge någon effekt. Någon gång måste man komma vidare!
      Annars ter det sig snarare som frustration och som ett behov att kanalisera ett illamående och ett allmänt missnöje. Kanske beroende av något helt annat i livet?

      Radera
    2. Det är uppenbart att vi för mer än ett decennium sedan nådde vägs ände när det gäller ämbetsfrågan. De gångna decenniet förefaller vi nått detsamma vad gäller homofrågorna. "Gnällspikarna" är bortdefinierade. Dagbloggen är det tydligaste exemplet. Bara att medverka med kommentarer här motsäger det beslut som gäller. Nya tant lila avrådes från att öht kommentera. Du vill rädda något som är förlorat?

      Radera
    3. Begriper inte mycket av detta. Vad skulle jag ha att förlora på att kommentera här?Jag har ingen position som är i fara. Att det är meningslöst är så klart riktigt, men själv har jag inget emot varken ämbetsfrågan eller samkönade pars rättigheter. Men jag förväntar mig att Svenska kyrkan vaknar i abortfrågan, åtminstone så att man arbetar för en sänkt gräns för fri abort.

      Radera
    4. Svar på frågan "Du vill rädda något som är förlorat?". Kan man göra det?
      Vad säger man? Hur är det med det där vansinnet att tro att just man själv kan rädda världen?

      Radera
    5. Det vansinnet kallas 'narcissism' och är en psykiatrisk diagnos.

      Men för allan del... om ingen försöker, går det som det nu kan gå.

      Radera
    6. Det som var förlorat kan i alla fall bli återfunnet - det har vi f[/F]aderns ord på i Lk 15 om den yngre sonen; frågan är om det också gäller den äldre.

      Radera
    7. Ja, Anonym kl 22.32, så resonerar de som verkar under Jantelagen och försöker krympa andra! Tur att inte de människor som har betytt mycket för världen tänkte så! För det är ju ett utmärkt sätt att hindra utveckling!

      Radera
  10. Vilka är "alla"?
    När är "alltid"?
    Var är "överallt"?
    Och framför allt, vad innefattas i läran?

    SvaraRadera
  11. Tillägg:: För att få människor att se Ljuset måste man visa på det! Om man hela tiden lyfter fram det mörka går man kanske andras ärenden än Guds/Kristi? De mörka krafterna är starka i vårt samhälle! Man ska nog vara observant att man inte i sin beskäftighet blir ett redskap för dem! Vi är nog inte alltid så kloka att vi hittar medaljens framsida själva!

    SvaraRadera
  12. Nya Tant Lila,
    Ditt resonemang skenbart(?) så riktigt bygger på diverse förutsättningar som kan verka självklara. Helt självklara för den rent sekulariserade och till största delen för de liberalalt kristna.
    Förutsättning 1, att prästämbetet är som vilket yrke som helst och därmed t ex en självklar rätt för alla oavsett genus att ägna sig åt.

    Förutsättning 2, Egentligen en följd av 1, innebär att den som verkar i "företaget" har att gilla läget och vara lojal mot fattade beslut eller antingen sluta frivilligt eller avskedas.

    Förutsättning 3, återigen mer eller mindre en följd av 1+2 är att de inom kyrkan verksamma skall inse att "högsta hönset" och den enda beslutande är kyrkomötet vilket i förlängningen innebär politikerna och tidsandan. Vad som för tillfället är PK.

    För en sekulariserad humanist är det ovan sagda helt självklara saker och med skrämmande tydlighet för en överväldigande majoritet av de som kallar sig kristna men åtminstone i ärlighetens och sanningens namn omöjligt kan hävda att de omfattar den apostoliska läran liksom bekännelsen som SVeK, visserligen lögnaktigt ,men trots allt påstår sig lyda under och vara bunden av.

    Detta till skillnad mot de som då liksom jag menar att:

    1, Prästämbetet skall vara en följd av kallelse och är i sig ett kall- inte ett 9-5 arbete vilket som helst utan något man alltid är.
    (Jag anar redan protester i stil med -vad ved han HH om kallelse och hur kan han påstå , insinuera att jag inte skulle vara kallad? Den diskussionen vill jag inte ta upp nu -diskussion ,anklagelse eller bara ifrågasättande om Du så vill.)
    2, Jag,vi anser att Kyrkan har bara en Herre , det ansåg f.ö också Luther, liksom han hävdar jag att alla kyrkomötesbeslut som går emot den apostoliska läran är ogiltiga och att det inte är de som hävdar detta som är illojala mot Kyrkan utan de som inför tidsandans regler och PK-anpassning som har att ändra sig eller lämna SVeK och om de nu är så övertygade om att de har rätt bygger en egen kyrka med en egen lära.
    3, Det allt överskuggande blir då för oss "dissidenter" att vi måste välja mellan Guds lära och människors lära och när de som nu kolliderar har vi inget alternativ.

    Övrigt. Det låter så bra , detta att koncentrera sig på det väsentliga. Du ömmar t ex i abortfrågan-tro mig det gör jag med men sanningen är nog att skall Du få ngn acceptans i sådana frågor så måste själva SVeK ändra sitt betende och agerande just från grunden.

    Jag förstår att Du liksom många av alla ni andra som på olika sätt agerar inom SVeK på dess premisser / förutsättningar och tycker de är mer eller mindre självklara att trötta på oss gnällspikar som envisas med att påeka att Ni är på fel väg och avlägsnar Er mer och mer från Kristi Kyrka. Ni tycker kanske att Ni gör ert bästa för SVeK. (Ni är många som jag ärligt medger att jag inte tror annat om).De med annan agenda är säkerligen ingen majoritet men de har makt och inflytande.

    Ni är -förståeligt nog trötta på oss och våra Jeremiader liksom judarna på gamla testamentets tid var trötta på sina profeter som påminde dem om sanningen. (Nej,jag är sannerligen ingen profet och utger mig inte för det).
    De slog med skrämmande regelbundenhet ihjäl dessa sina gnällspikar- så långt har det förvisso inte gått här vilket vi väl får vara glada för.

    Alltnog, när profeterna tystanade så var det mer som tystnade. Jag är tyvärr övertygad om att den dagen när alla vi som nu gnäller -tystnar av olika anledningar- ja, den dagen tystnar nog även SVeK. Till glädje kanske för dem som hela tiden haft det på sin agenda men i övrigt till stor sorg för alla dem som trott att man kan hantera Kristi Kyrka och lära hur man vill och ändock få del av dess välsignelser.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Först, jag är inte aktiv i Svenska kyrkan numera. Jag är ersättare i en nomineringsgrupp på två (opolitiska)) personer i kyrkofullmäktige. Min kontakt med kyrkan inskränker sig till att jag ser söndagsgudstjänsten på TV, av olika skäl. Men jag är fortfarandet intresserad, men i vilande läge så att säga. Och jag är kritisk till mycket. Detta betyder inte att jag tror att ert harvande ger någon positiv effekt.
      Ibland tycker jag mig ha sett människor med en stor potential (och en vacker själ?)verka gå förlorade i ett värdelöst tragglande om vad som är rätt och fel!
      Men tack för ditt svar!

      Radera
    2. Ett tillägg: Är Gud underställd läran?
      Jag vill inte etiketteras! Etiketterna håller nog inte ändå, lika lite som jag kan finna mig i partipolitiska - eller andra- fållor.
      Ni är inga profeter! Profeterna ser inte Gud enbart i trycksvärta!

      Radera
    3. "Profeterna ser inte Gud enbart i trycksvärta!"
      ntl

      Den sentensen bör ramas in, huggas i sten och spridas på vykort!


      Lars Jensen

      Radera
    4. Intressant positionering av nya tant lila. Hur kan du sitta på ledande plats i Svk om du inte är aktiv? Du förefaller vara själva definitionen av det som f Dag kritiserat hela sin gärning??

      Radera
    5. Vi har nog olika definitioner! Det är definitivt inte ledande position i Svenska kyrkan att vara ersättare i kyrkofullmäktige- utan yttranderätt när ordinarie är tjänstgörande- i ett pastorat i landsorten. Vad kan man göra där?

      Radera
    6. Tillägg:
      Jag har varit ur Svenska kyrkan två gånger ht 2000 och ett och ett halvt år fram till 2007 någon gång. Min bild av Svenska kyrkan är mycket dubbel. Dels tror jag att den är viktig för många människor, och till en del också för mig, dels har jag fruktansvärt dålig personlig erfarenhet av anställda där. Så? Jag ligger lågt för närvarande. Avvaktar. Läser protokollen från kyrkofullmäktige, går om jag blir kallad. Återigen; Gud finns trots kyrkan. Det är bara tråkigt om den skymmer Gud!

      Radera