tisdag 17 februari 2015

Gästblogg ÖN 1/2015

Angående ÖN 1/2015

I kölvattnet av Göteborgs stifts domkapitels avgörande i fallet Fogelqvist och Överklagandenämndens avgörande ÖN 1/2015 har det uppstått en debatt kring avgörandenas innebörd. Från vissa hålla har det framhållits att avgörandet inte skulle vara en framgång för klaganden utan att Överklaganden huvudsakligen har accepterat Domkapitlets avgörande och de resonemang som finns där. 

Detta skulle en betydande osäkerhet för de präster kring ramarna för den s.k. predikofriheten. Det är därför på sin plats att analysera avgörandena och göra en bedömning av betydelsen för andra präster.

Klagandens talan i Överklagandenämnden

Överklagandet var förenat med tre yrkanden. I första hand att ärendet skulle återförvisas till Domkapitlet på grund av brister i handläggningen. I andra hand att man helt skulle frikänna Fogelqvist från anklagelsen om brott mot sina vigningslöften. I tredje hand att påföljden skulle sättas ner.

Vid en ytlig analys av avgörandet kan man dra slutsatsen att ett bifall endast på tredjehandsyrkandet skulle vara att räkna som en mindre framgång för klaganden. En mer ingående analys av Överklagandenämndens skäl för sitt beslut är emellertid på sin plats.

Argumentationen för andra och tredjehandyrkandena är först och främst att Fogelqvist endast har hållit sig till klassiska ämbetssynen. Att ämbetssynen kan kallas för en frälsningsfråga framgår av bl.a.  Bo Giertz och Bertil Gärtners utläggning av 1 Kor 14. Fogelqvist har inte lärt att en felaktig lära i fråga om prästämbetet betyder att man går miste om frälsningen. Om Fogelqvists predikan uppfattas så har han erkänt att det är fel och har han har därför bett om ursäkt för detta. Det är bara den som går mot sitt samvete som på grund på denna lära kan gå miste om frälsningen. 

Vad skiljer sig mellan Domkapitlets och Överklagandenämndens beslutsskäl?

Domkapitlets avgörande tar sin utgångspunkt i lärofrågan. Vad Domkapitlet lägger Fogelqvist till last är att han predikat i strid mot Svenska kyrkans lära eftersom han inte har förkunnat Guds ord rent och klart och i enlighet med bekännelseskrifterna. Genom predikan har Fogelqvist därmed gett uttryck för en för Svenska kyrkan avvikande lära om prästämbetet som gör att han ska berövas rätten att utöva ämbetet. 

Överklagandenämndens bedömning av ärendet är i denna del helt annorlunda. Överklagandenämnden konstaterar inledningsvis att Domkapitlets läsning av predikan är den rimligaste. Samtidigt inskärper man rätten att hålla fast vid den klassiska ämbetsuppfattningen. Man finner inte att Fogelqvist har gått utöver den klassiska ämbetsteologin. Inte heller att han predikat i strid mot Guds ord eller bekännelseskrifterna. Man har heller inget klander att rikta mot Fogelqvists uppfattning om uppsåtligt synd i relation till budet i 1 Kor 14. 

Av detta får man dra slutsatsen att Överklagandenämnden har accepterat den huvudsakliga argumentationen i Fogelqvists talan och kan antas ha tagit intryck av sakkunnigutlåtandena som åberopats.

Vad Överklagandenämnden finner tveksamt är istället att Fogelqvist inom ramen för gudstjänsten har uttryckt sig på ett sätt som varit ägnat att skapa oro i församlingen. Men det är först i ljuset av att predikan kunde sättas i samband med tillsättningen av två kvinnliga kollegor i pastoratet som detta väger över i ett brott mot vigningslöftenas krav på en lojalitet mot Svenska kyrkans ordningar.

På detta sätt frikänner man Olle Fogelqvist från den egentliga anklagelse som Domkapitlet lagt honom till last nämligen att ha undervisat i strid mot kyrkans lära. Istället är det av Olle Fogelqvist  pastorala omdöme i den enskilda predikan som klandras. 

Av det ovanstående kan man dra två slutsatser. 

För det första: Olle Fogelqvists förkunnelse, som den uttryckts i hans predikan med förtydliganden inför tillsynsmyndigheterna, är inte oförenlig med Guds ord och Svenska kyrkans lära.

För det andra: Präster som delar hans teologi har rätt att undervisa denna men detta bör ske med tillbörliga hänsyn till den pastorala situationen. 

Hur Överklagandenämnden skulle resonera kring en predikan som inte belastades av ett mått av oklarhet kring frälsningsmöjligheten för dem med en avvikande uppfattning går inte säkert att säga. Skrivelsen i avgörandet att det är tveksamt att förkunna på detta sätt ger ett visst utrymme för antagandet att detta i sig inte är ett brott mot vigningslöftena. Stöd för detta kan sökas i att förändringarna i pastoratet verkar vara utslagsgivande i Överklagandenämndens prövning.  

Detta bör exempelvis medföra att man kan hålla bibelstudier över 1 Kor 14 och utlägga texten i enlighet med den klassiska förståelsen av Herrens bud. Skäl för detta är att ett sådant sammanhang ger utrymme för dialog och diskussion kring texterna.

Sammanfattningsvis fastslår Överklagandenämnden att det finns en predikofrihet som dock begränsas av den pastorala omsorgen. Detta medför en viss osäkerhet som innehavare av vigningstjänsten bör ta notis om.

Överklagandenämnden har inte fastställt Domkapitlets beslut så vitt gäller gärningspåståendet utan endast i rubriceringen. En rättvis presentation av utgången i Överklagandenämnden är följaktligen att Fogelqvist frias från anklagelsen om heresi men fäller honom för en ringa oaktsamhet i tjänsten.

När det gäller påföljden ska det notera innebörden en skriftlig erinran ska uppfattas bokstavligt. Det är en påminnelse om vad prästen borde ha gjort annorlunda.

I denna menig går Domkapitlet inte fri från en skriftlig erinran genom den kritik som riktas mot deras handläggning av ärende. Närmare bestämt att som första åtgärd pröva frågan om Fogelqvists behörighet att utöva prästämbetet utan att först föra samtal med honom. Att Överklagandenämnden finner det befogat att uttala sig om detta obiter dictum är en av de mer anmärkningsvärda skrivelserna i beslutet. Att man inte finner några övriga handläggningsfel i ärendet är värt att notera. I övrigt torde avgörandet ligga i linje med tidigare praxis.

Med vänliga hälsningar
Andreas Stenkar Karlgren
Grönvall & Partners


12 kommentarer:

  1. -Vänta bara! När jag får av mig munkorgen så ska ni få se på andra fettisdagsbullar! morrar Bulldoggen Freisler Berntsson djupt nere i basen. Tar jag inte den ene av er, tar jag den andre! Förr eller senare åker ni dit. En efter en. Ni åker diiit!

    Bill och Bull och jag ser givetvis oberörda och obekymrade ut, men vi håller oss trots munkorgen utanför löplinans räckvidd. Sicken Phuling!

    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  2. Nyss läst ÖNs avgörande igen. Noterar bl.a. att Domkapitlet är "Olle" med Olof. ÖN är "Olof" med Olof. Finner bl.a. med anledning härav Domkaitlets avgörande personligt och ÖNs dito sakligt.
    Hälsar kollegan RL

    SvaraRadera
  3. obiter dictum = WTF, snacka med karln först.
    Det mest anmärkningsvärda är att det inte är DKs ansvar att utöva pastoral omsorg, det är biskopens ansvar.
    Men det är uppenbart svårt att lyfta luren och prata om vad som sagts under en predikan.

    Då är det ju enklare i Stockholm där man efter en värderingsövning under diakonutbildningen, "som absolut inte skulle spridas utanför rummet", kallade till enskilt samtal om det verkligen förelåg en kallelse till vigningstjänsten.
    Angiverikyrkan kanske är ett passande epitet?

    Jag har apropå detta sett en avkragad präst dela ut nattvarden, men DK har väl inget tillsynsansvar för avkragade präster utan anställning i SvK?
    Inte för att jag skulle ange någon.

    SvaraRadera
  4. Obiter Dictum, latin ("Vid sidan om saken"), syftar till återgivningar av, eller inom rätten, som ej hänför sig till den specifika rättsfrågan, utan omständigheterna i övrigt.

    SvaraRadera
  5. Tragiskt att advokaten blir underlag för en dagblogg. En fettisdagsblogg?Obotligt graverande? Saken gällde hur ett domkapitel avlyssnar en predikan, inte underhållsbränsle. Det är för många unga inblandade. Denna blogg gäller gubbar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag undrar. Jag känner till några "kärringar" och några under 30, f ö Olle F:s f d konfirmander, som läser BloggarDag. Dock utan att kommentera.

      Har det sen inte visst underhållningsvärde att DK:s agerande faktiskt döms ut? Lite inlindat kanske, men dock? Och det av Svenska Kyrkans egen överklagandenämnd?

      Argus

      Radera
    2. Denna blogg gäller kyrkans framtid, den som man från centralt håll bara hoppas ska bli ljus utan att man ändrar på något, utan bara kör mer av samma, mer religionsdialog, mer samhällsfrågor, mer politik, mer sekularisering, då kommer nog väckelsen och medlemmarna strömmar till?

      Rudbeckius

      Radera
  6. Men saken här är att advokaten som skulle föra klagandes sak går in och analyserar domens betydelse för andra präster??? När fick vi en sådan praxis i svensk rätt? Jag vet inte med vilken befogenhet. Har vederbörande blandat ihop vem han företräder? Det var väl precis det grundfelet som andra i fallet gjort?
    Ska det finnas någon gemensam framtid i Svenska kyrkan så blir det avgörande att det inte handlar om hur mycket "svängrum" den ene eller andre får utan att vi kan ha tilltro till att präst under svenskkyrkligt domkapitel är beredd att stå till svars inför biskop och domkapitel och låta sig prövas, att vederbörande gör rätt avväganden per förnuft - Andens ledning, och kan förklara varför innehållet kom att se ut som det gjorde.
    Apropå Argus ser jag inget underhållsvärde i saken. Det är väl sådana tankar som kan få läsare av denna blogg att må illa. Tydligaste tjänstefelet av alla inblandade? Om inte försvararen ska göra bort sig lika mycket som domkapitlet gäller det att inse att de egna funderingarna bara kan formuleras i kommentartexterna:) Just publicerade på detta sätt blir de tyvärr ganska värdelösa. RL noterade ovan ÖNs förmåga att hålla nivån. Observant.

    SvaraRadera
  7. Jag vill i all korthet klargöra följande. Denna gästblogg har tillkommit efter medgivande från min huvudman. Han har genomläst och godkänt dess publikation.

    Bakgrunden till att detta ligger i min klients intresse är den mediala uppmärksamhet som har rönts genom pressmeddelanden, tidningsartiklar, mm.

    Det är självklart av stor betydelse för min huvudman att den sakliga analysen av ärendet kommer allmänheten tillhanda. Som avgörandena skildrats och som avgörandet faktiskt ser ut skiljer sig åt på ett mycket tydligt sätt.

    SvaraRadera
  8. Vilken klients? När åtog sig Grönvall & Partners att åta sig pastorala råd till präster i SvK när och var 1 Kor 14 kan och får refereras?

    SvaraRadera
    Svar
    1. I och med att detta blev en rättssak föll det inom ramen för mitt uppdrag att kommentera saken. Hur präster bör göra har jag ingen anledning att kommentera men däremot hur de har tillåtelse att göra utan att förlora jobbet.

      Radera
    2. Men som gästbloggen klargör låter ÖN bekräfta domkapitlets stipulering att predikan skulle stått i samband med nya kollegor och att dessa skulle blivit överraskade. Om man köper att så var fallet kan domen vara tillämplig i sådana fall. Men gästbloggens analys och kommentar förefaller dra långt större slutsatser: hur göra för att behålla jobbet?
      Kan det tänkas att det var just tack vare domkapitlets vridning av predikan och "prövningen" av den, inklusive ÖNs beslut, som gör att predikanten inte blir tvungen att av den principiella anledningen lämna? Alltså - att vederbörande är kvar just därför att predikan hölls! Vad gäller kollegialiteten - kan man tänka att kollegor uppskattar när andra kollegor försöker vara tydliga?
      Det rimliga vore att domkapitel o KO tog på allvar att kyrklighet ser olika ut. Predikan ser olika ut om den hålls i Göteborgs innerstad eller i församlingar som inte förväntas svälja det senaste från kyrkohandboksanvisningar.
      Kan det hänga på tonfallet? Om predikanten i ett svårt ämne tror att församlingen hejar på eller reserverar sig?! I detta fall glömde predikanten att det inte bara var de närmaste som lyssnade? Där fanns i princip hela Sverige i kyrkbänkarna.
      De präster som läser och försöker utlägga allt Guds Ord från predikstolen tror jag håller längre än de som håller sig till favorittexterna och olämpligförklarar annat.

      Radera