onsdag 4 februari 2015

Så svårt som det är

Jag kan gripas av den stora tröttheten - eller är det det stora vemodet som rullar in? Det händer när jag läser förenklade resonemang, felfrågor som stöts och blöts, pretentiös okunskap som luftas och mer i den stilen. Jag ser det i läggen. Artiklar decennier tillbaka avslöjar människor som vägrar se det de debatterar eller utlägger så svårt som det faktiskt är.

De skyr komplikationerna. Därför tar de sig inte an dem för att o-komplicera dem. Det är annars själva uppgiften. En del frågor är felfrågor och ska avföras, men inte utan att först ha analyserats för somliga frågor kan visa sig vara de väsentliga - fast fördomen dömde dem som något annat.

Till det svåra hör att kliniskt beskriva vad vi är oense om och försöka förstå varför vi är oeniga.
I går funderade jag över den så kallade bibelfrågan.

Det fanns en tid när bibelordet var referens för teologisk debatt i Svenska kyrkan. Man gick till Bibeln för att se hur det förhöll sig. Till det som Bibeln sa fick man så förhålla sig. Jag uppfattar att vi inte är där längre. Nu argumenteras med lämplighet som avgörande kriterium och lämplighet betyder på vanlig svenska relevans. Det är närmast ett kundperspektiv på heligheten. Det får bli som kunden vill ha det. Kunden - inte kungen, inte Kristus Konungen.

Ni kan pröva själva. Hör ni Den Heliga Skrift användas som auktoritet eller är det så, att då ett bibelord anförs - eller för den delen Kyrkans samlade Tradition - så dras omedelbart fram antingen ett annat bibelord eller, vanligare, ett löjlighetsargument konstruerat enligt modellen "men menar du verkligen att...."? Intresset att på djupet komma på vad Kyrkan lärt - alltid, överallt och av alla - är måttligt. Tanken att den tro som en gång för alla anförtrotts de heliga är ett depositum, just något av Gud själv anförtrott, tycks inte alldeles frekvent.

Jag an exemplifiera. Domprosten GA Danell talade för lärosamtal. Var man oenig om något borde det föras broderliga samtal om läran. Så blev det aldrig. Jag tror inte GA uppfattade detta som något annat än makthavares ovilja att blottställa sig inför de pålästa (och oppositionen är alltid bättre påläst). Tänk om det var värre. Tänk om utgångspunkten inte fanns kvar, dvs tanken att det fanns en gemensam och fattbar bekännelse att tränga in i? Tänk om teologi sågs vara en plocklåda som var och en själv kunde leka med för att göra teologi efter läge?

Detta sagt en morgon när jag funderade över hur svårt det är att låta det vara så svårt som det faktiskt är - och ge sig arbetsuppgifter i våld och ge sig tid till det.

29 kommentarer:

  1. Skulle tro att BloggarDags misstanke med anledning av det Danellska exemplet dessvärre är helt riktig. Dagens situation är inte alls ny. Det nya är möjligen omfattningen och genomslaget av dessa tankar.

    Vill man hitta roten till dagens situation är det bara att backa en eller två generationer och se vad som lärts ut till dem som sedan prästvigts. Den första generationen var förmodligen "vaccinerade" genom en gedigen egen erfarenhet av Kyrkans tro och liv och klarade sig därför relativt oskadd igenom. Efterföljande generationer hade inte samma motgift och blev därför svårare skadade.

    Man må ha synpunkter på FFG men den största skandalen är nog att det gick så lång tid innan de kyrkokristna förstod att man själv måste ta ansvar för utbildningen av Kyrkans tjänare och inte överlåta den på en sekulariserad stat.
    /Per H

    SvaraRadera
  2. Apparaten Svenska Kyrkan av idag:

    https://static.squarespace.com/static/5457c2b5e4b00956b2032f98/547c5746e4b0c94523efde13/547c5747e4b0c94523efe0d3/1410349271923/1000w/find+customers.jpeg

    Apparten Svenska Kyrkans nidbild av Dag Sandahl & Co:


    http://www.fightplay.tv/wp-content/uploads/2011/08/FIGHTPLAY_notbk.jpg


    Sandahl:


    http://3.bp.blogspot.com/-f5tPQc13MnM/T4gnPbiDM3I/AAAAAAAABXY/qoBYZecRvs4/s320/10150838-origpic-6d19ea_jpg_0_0_100_100_300_300_75.jpg


    Maja Gräddnos

    SvaraRadera
  3. Ja, märkligt nog har "bibelfrågan" gått helt omstyr i det teologiska samtalet. Och det i en kyrka som efter Uppsala Mötes beslut är så hårt knuten till sola scriptura, skriften allena, som avgörande för alla tvistesaker uti religionen. Men just därför kommer Skrifterna att få en renässans. Om inte annat lär väl Koranen bli en utmaning.
    Renässansen kommer att kräva ett nyvaknat intresse för Skrifterna och såväl "bibelkritiken" på 1700-talet och framåt som en snäv fundamentalism är överspelade. Utan den Heliga Skrift som normerande norm blir tron tom och tidsandan, om den görs till norm, är ju passé redan i det ögonblick den anförs. Vi behöver lärohus, studiecentra, skriftakademiner, för att komma någon vart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi måste bli läsare igen. Såna som söker svar på frågor i skrifterna.

      Radera
    2. Läsare är bra. Men litet begränsande individualism. Behövs alltså miljö för gemensamt skriftstudium för att med andens hjälp utröna trons hemlligheter.

      Radera
  4. I nuläget upplever jag att:
    "Gud är större" än
    Bibelordet
    Traditionen
    Bekännelseskrifterna.

    Det enda som Gud inte är större än, är väl biskopsmötets samlade förstånd?
    Vad har man annars för goda argument att så uppenbart förbigå de tre storheterna nämnda ovan?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror +Björn och Peter T att så många av biskoparna, om de än skulle vilja, vågar eller kan annat än att möjligen försiktigt och lagom mumla om de tre storheterna?

      Tidsandan är stark, och i biskopskollegiet finns några i allt tidsriktiga och några vindflöjlar. Dessutom måste man passa sig för media. Kan något tolkas som icke-progressivt, börjar blåslampan jaga sina offer. Utträden följer. Dessutom har vi starka opinioner bland de anställda, inte minst bland prästerna, som inte tål vare sig Helbibel,, heltradition eller bekännelseskrifterna.

      Men hoppas kan man?

      J

      Radera
  5. Btrf användning av Skrifterna och lärosamtal, kan erinras om en ofta bortglömd person bland svenska teologer, som stod utanför de teologiska majoritetsriktningarna över lång tid, och kanske det pga en osedvanlig förankring i av erfarenhet gjord insikt: karlstadbiskopen Gert Borgensterna, vars skrifter har mycket att ge, i frågor som bloggaren tar upp. Vad gäller vemodet kan från Uppsala med den erhållna gåvan om metastas i lymfkanal, sprungen ur borttagen tumör i buk, med ev släktingar att efter löst bukinflamation, att spåra, ges ett tips av erfarenhet. För att överleva har Gud gett mig en bubbla att leva i som allt utanför inte finns, för finns det grips jag av besvikelse, men bubblan har små små hål, som släpper in luft och lämnar ut luft, för att bubblan inte skall bli en värre varböld än i buken, en aggressivare tumör än den vars barn härjar, nämligen bitterhet. Tag alla bubblor emot! Men med hål i, som alla levande system är organiska och alla döda slutna som varorna ICA-Stig säljer. / Magnus Olsson, som gillar Borgenstierna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Magnus, förbön är väl inte en bubbla kring någon men i varje fall en omsorg, som nu i högsta grad gäller dig. Det var väl Odeberg som någon gång liknade människans liv vid reklamfilmen, det som kommer före den film vi ska få se. Apropå ICA-stig, liksom.

      Radera
    2. Det tackar jag Dag Sandahl för, med mitt återkommande tal om att tack föregår all bön eftersom Jesus så lär, och då öppnas i tack vägen till bönen som är gudstjänsten på Sion, de tre sfärerna som St Paulus undervisar om, och vi behöver inte veta vad vi ber om, särskilt när vi ber för den okände, anonyme, eller som jag kallar läkarna, gudsavbilderna, eftersom vi i Sion inte talar om TRO utan SER och förundras, när det i evighet slaktade lammet öppnar Skriften. Således TACK, korsets T utan vilket allt är ack, och korset är inte tillbedjan framför som de romerske och inte historiska idéer efter korset som de calvinistiske, utan just på och därmed i, v-i, segerVI, Kristi Sanna kyrka, den som vinner nederlag. / Magnus Olsson, schweitzerostkarriärist.

      Radera
    3. För en kristen kommer alltid en morgondag. Frukta inte./ Maria

      Radera
    4. Tack Magnus. Du är verkligen Trons kämpe. Liksom Du gillar jag Borgenstierna. Vid min prästvigning deltog han som assistent. Borgenstierna visade verkligen vad apostelns ord innebär: när jag är svag då är jag stark.

      Radera
    5. Gratulerar till att ha haft en sådan assistent! Ser fram emot den dagen någon analyserar hans teologiska position och skriver om det. Tack för vänliga ord. Jag, kan endast berömma mig av Kristi kors ty en kristen har inget, jag upprepar: inget, att berömma sig av, annat än korset, och det är en paradox, men också skälet till att en kränkande Gud som kränker människans behov av gudar, föds i Betlehem, och så kränkande alla gudsföreställningar och behov därav: det religiösa begäret, och dör sedan kränkt av all makt, ÄR något att berömma sig av och därför är varje kränkning mottagen av människor en djup välsignelse, PÅ korset, I korset. Menar vi två, St Paulus och jag, för något eget har jag inte att komma med. Jo mitt jag, och det skall dö, fanskapet.
      Därför tackar jag för allt.
      / Magnus Olsson

      Radera
    6. Härlig avslutning!

      Radera
  6. Si det vart till en liten predikan att minnas!

    Argus

    SvaraRadera
  7. Kommentaren till Magnus Olsson hamnade nog fel.
    Så jag tillfogar: Fortsätt höra av dig till bloggens läsare, Magnus! Vi ber för dig.

    Så till dagens ämne.

    Kanske kan man finna viss insikt i Svenska Kyrkans problem, genom att studera marknadsföring? Gör en uppgiven kyrkoledning och villrådiga kyrkomedarbetare fel? Alltså desperat försöker vara lyhörda och ge kunderna det de tycks vilja ha?


    http://chef.se/det-finns-alltid-kroniskt-missnoejda-kunder/


    Argus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, lovar, det är min plikt och skyldighet, att påminna om att utan bön är ingen kyrklighet nått att ha, inte ens sakramenten och Ordets hörande, ty som kristna med förankring i judisk Skriftssyn, den Jesus använde och brukade, öppnas inte Kol 3:3, som en sakramental verklighet där Kol 1:24 ger Joh 3:16 sin tillämpning, att för duger inte om det inte blir i.

      / Magnus Olsson, i dag i skick för återtransport till Sthlm och SÖS men åter i Uppsala tidigast om tre veckor. Som lundensare sitter det hårt inne, men de kan saker här, om vi räknar bort teologin.

      Radera
  8. Intressant att höra att en lundensare kan få och lämna lite luft i Uppsala. Hur var det nu: Lunds exegetik och Uppsalas dogmatik?! Odebergs läsning av Skriften tror jag håller länge. Men Söderbloms religionshistoria tror jag inte räcker på samma sätt. Bibelläsning javisst men bekännelsen till Jesus är det som ger riktningen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ack att inte all den bibeltrogna exegetik som spirat i skuggan av de stora förnekarekarna aldrig beaktas!
      G.A. Danell var med och grundade Stiftelsen Biblicum, men när några i styrelsen började fundera i samma banor som fader Dag gör nuförtiden, avgick han och återgick till sin gamla liberalteologiska åskådning. Nya Väktaren blev aldrig densamma igen, började propagera för extremlutheranism à la Tom G.A. Hardt. (Vad blev det av honom förresten?)
      O quae mutatio rerum.

      Radera
    2. Tom Gunnar Arvid Hardt avled oväntat. Han var konsekvent i sin lutheranska tro och hade inte sakramental gemenskap med någon annan kristlig sammanslutning än den egna församlingen. Jag kände honom. Församlingen lever kvar fastän i annan form än på hans tid. Hans änka stod nära Missionsprovinsen. Läs Tom Gunnar Arvid Hardt och håll inne med omdömen som "extremlutheranism"./Bartholomeus

      Radera
    3. Att inte ha sakramental gemenskap med någon annan kristlig sammanslutning än den egna församlingen är inte det extremt?

      Radera
    4. Toms hustru Karin var född Hassler.

      Vidhåller dock att en församling som kallar sig evangelisk-luthersk men utesluter tanken på kyrkogemenskap med någon annan församling i denna världen inte kan betecknas som annat än extrem.

      Toms skrifter har jag minsann läst och en hel del av hans privatbrev, vilka är en skrämmande läsning. Hans översättning av Franz Piepers dogmatik var dock en förbisedd märkesgärning.

      Men jo bevars kunde Tom vara trevlig. En gång på KB visade han mig Karl IX:s personliga exemplar av Chyträus, med ettrige anteckningar där den kryptokalvinistiske konungen (eller om han nu var hertig vid tillfället) rasar emot en sund luthersk syn på sakramentet.
      (Nattvardens sakrament var f.ö. temat för Toms doktorsavhandling.)

      GAF

      Radera
  9. "Dopet är en gåva som påminner oss om att vi är älskade och sedda av Gud". Så står det på Svek:s hemsida. Blir det lilla barnet påmint om något som har hänt tidigare i dess korta liv? Eller syftar "oss" inte alls på dem, som döps, utan bara på övriga närvarande?

    Anonym som tidigare

    SvaraRadera
  10. Bloggardag: "Intresset att på djupet komma på vad Kyrkan lärt - alltid, överallt och av alla - är måttligt."

    Men vet vi inte det redan? Eller har jag missat något alldeles speciellt? Stämmer inte det här: Kyrkan lär att Jesus har lidit och dött på korset och därmed försonat mänsklighetens synder. Vad är det som jag möjligen inte på djupet inte har kommit på? Jag har en gång trott på det och sedan slutat att tro på det för att det finns någonting bättre att tro på.

    Bloggardag: "De skyr komplikationerna." Jag tycker att det är kyrkan som skyr komplikationerna när frågor typ "men menar du verkligen att...."? avvisas.

    En anonym en

    SvaraRadera
  11. Bloggardag: "Det fanns en tid när bibelordet var referens för teologisk debatt i Svenska kyrkan. Man gick till Bibeln för att se hur det förhöll sig. Till det som Bibeln sa fick man så förhålla sig. Jag uppfattar att vi inte är där längre."

    Det är ungefär som när ett litet kryp klättrar högre och högre upp längs ett grässtrå och ser världen ur vidare och vidare perspektiv. Det uppfattar att det inte är där nere längre. Kanske har det en kompis som fortfarande är där nere som det säger till: Kom hit upp så får du se någonting som du inte sett förr. Kanske blir kompisen nyfiken och följer med upp eller så säger hen: Nä, jag jag vill stanna här. Det känns tryggare. Det är väl rätt skakigt däruppe när det blåser? Men så säger han där uppe: Ingen fara
    om du håller fast vid strået.

    Jag tänker att man kan ifrågasätta allt, alla teologiska dogmer, biblar, och böcker och präster så länge man håller hårt i Jesu hand när man en gång har greppat den. Allt kan rasa ihop och vi själva med i samma hög. Det spelar ingen roll. För längst ner är det i bästa/sämsta fall Gud som tar emot med sina armar.
    Jag själv har omprövat mycket men jag har inte kastat ut Barnet med badvattnet.

    En anonym en

    SvaraRadera
  12. Bloggardag: "...att det fanns en gemensam och fattbar bekännelse att tränga in i? "

    Vad finns det för mening att tränga in i någonting som redan är klart som korvspad så att man ser bottnet med en gång? Tanken att Jesus försonade världens synder genom att lida, precis som MÄNNISKORNA ville att han skulle, leder ingen annanstans än till tanken att onda handligar och tortyrredskap tillhör Guds verktyg när Han vill rätta till saker som gått snett och vidare till att Gud egentligen är OND. Tror man inte på detta så kastar Gud en till helvetet och förstår man till slut HUR OND Gud egentligen är. Personligen tror jag inte på en ond gud. Men jag har inte heller kastat ut Barnet med badvattnet.

    En anonym en

    SvaraRadera
  13. Nu kanske det blir lite för många kommentarer från mig till ett och samma inlägg men det här ska vara den sista här.

    Bloggardag: "Till det svåra hör att kliniskt beskriva vad vi är oense om och försöka förstå varför vi är oeniga."

    Jag tror att ni inom kyrkan är oeniga därför att en del av er inte vet vad de ska göra med kristendomen när deras perspektiv har vidgats tillräckligt mycket och andra nöjer sig med det som kristendomen alltid har gett dem.
    Några vill få ihop sin tro med resten av sig själva och med resten av sina kunskaper men vet inte hur det ska gå till. Det finns en del svar på dessa frågor men då måste man tänka utanför boxen.
    Personligen tycker jag att det är bra att bada Barnet regelbundet men som sagt inte kasta ut Det med badvattnet.


    En anonym en

    SvaraRadera