måndag 2 februari 2015

Vackert och värdigt

Jan Schermans ord om den av Aftonbladet producerade mässan bär vi med oss. "Vackert och värdigt". Kanske ska vi också minnas Özz Nujens ord. Han visste berätta om Guds skapelse att den var "hens" och han slutade sin utläggning med ett effektfullt "amen". Endast den i den nya religionen illa bevandrade, kunde få för sig att tänka illa därom. Varför inte förse folket med lite lag? Det har ingen dött av. Eller alla?

Ambassadören läste och stakade sig som vilken kyrkvärd som helst. Bra att det inte var pingstdagens epistel. Då hade hon fått något att stå i, så ambassadör hon är.

Helle Klein gick inte heller av för hackor.
Hon predikade över den enda lästa texten, Salomos Vishet. Då kunde hon påpeka att Salomo nämns i judendom, kristendom och islam. Allt lika och frälsningshistorien vips borta. Det gör ingenting, för den behövs inte. Lagen gäller.
Vår kyrka skulle tydligen bli en mylla för modet och någon, jag fattade inte riktigt vem, kallade oss att stå på livets sida. Jag är älskad och kallad att älska. Jag funderade på den kallelsen. Nådde den mig i moderlivet eller när? Här kan bli problem för den som har anlag att tänka teologiskt. Eller kanske bara tänka och pröva vad orden betyder? Sa Helle ett ord i abortfrågan så där en passant? Eler när kommer annars kallelsen? Jer 1?

Herrens frid var med oss, la jag märke till att kyrkoherden sa. Prästens änglahälsning blev fint inkluderande. Och jag som trodde att präster skulle tala till oss som en ängel från Herren och säga "Herrens frid vare med er!" Men det är nog bara i den tro jag omfattar präster säger så, kan jag tro.

I kärleksreligionen från Paris mötte en stympad mässa. Den la fokus på dem som agerade i koret, spelade Tarzan, som det heter. Inga salutationer, inget Sursum, ingen lovsång "Helig" och ingen trosbekännelse. Församlingspassivt. Men det var vackert och värdigt som det var. Kanske inte så lite synkretistiskt också? Fick jag något ord från Jesus Kristus, Frälsaren? Det gick mig i så fall förbi. Det säger mest något om mig, som fortsatt uppenbarligen mest lyssnar till lagens ord och bävar.

Varför skulle denna mässa i Paris ut till oss andra? Den var till nytta för modet (mod, inte mode à la Paris) och vi skulle inte låta oss tystas, sa pastor Klein före begivenheten.
Özz var nöjd när han fick mothugg av rasister och fundamentalister, för då visste han att han var på rätt väg, sa han. Och Svenska kyrkan i Paris hade tagit initiativet, dvs cellisten och hennes man hade ringt kyrkoherden. Svenska kyrkan skulle vara en samlande kraft och tydligen, förutsatt att jag inte missuppfattat något, samla de goda krafter som finns i världen, för det goda finns i människan.

Aftonbladets båda talespersoner Jannarna Scherman och Helin ville få med sig en känsla respektive bli stärkt i sin egen övertygelse om vad som är rätt. Tja. Det var kanske det som var problemet. Vi var med om en uppställning, manifestation och demonstration för yttrandefrihet, sas det. Och jag som trodde att de kristna söndag förmiddag - på Solens dag - samlas kring sin Frälsare, som kommer till dem i Ord och sakrament. Så fel jag kan ha.

Jag hänger inte med när religion blir inne.  Jag trodde att söndagens gudstjänst inte bara skulle stärka min övertygelse utan min tro - och utmana mig med nya perspektiv. Men så har jag varit med också när religion var ute och kyrkokristendom därtill en hållning som var mer än emotioner. Den var innehåll och intellektuell utmaning. Det var då, min vän, en gång för länge sen.

Skulle någon fråga vad jag tycker om det hela är jag alltså på en nivå helt nöjd. Det hela var vackert och värdigt.
Skulle någon fråga mig om vården av de oroliga kyrkotillhöriga i Paris, säger jag om tilltaget att det hela var idiotiskt.
OM, givet denna förutsättning, kyrkoherden ville vårda sig om de små och oroliga stackarna i församlingen, skulle hon själv predika, förstås. Hon finns på plats för själavård i Paris, därtill avlönad, och till själavård hör predikan. Det var då inte läge att vidga kretsen av lyssnare till Aftonbladets publik och till P1 (vem skulle egentligen haft dagens gudstjänst?). Det var läge att hålla ihop hjorden, de 10-15 som brukar komma på söndagarna.

En sak la jag märke till.
Helle Klein var inte på plats som själasörjare. Hon log inte när hon predikade. Älskade hon inte sina åhörare? Hon demonstrerade och manifesterade bara? Hon lärde, tröstade, förmanade och varnade i vart fall inte med hjälp av Guds Ord, så att människor stärkta kunde gå ut till en ny vecka. Men hon hade ännu en tribun. Det har jag inga synpunkter på. Jag konstaterar fakta.

Minns ni Hjalmar Ekströms ord i ett brev - ja, ni läser väl Nu lever inte mer jag utan Kristus lever i mig (Gaudete 2014). "Ty människans väg till Gud duger alls inte, den har en gång för alla blivit dömd som oframkomlig, emedan den leder åt rakt motsatt håll än det åsyftade, den leder nämligen inte till Gud, utan till människan själv, till egenrättfärdighet och självförtröstan." (s 122-123)
Han är inte så lite aktuell, Hjalmar.

Jag återvänder till Dagens Seglora, den med en sådan myckenhet subsidier försedda. Dagens Seglora levererar inte. När övergår underlåtenheten till oredlighet? Vad ska de tro, som för livets olika orienteringsfaser behöver ett ord från Dagens Seglora och därför glatt sig över att offentliga medel gått till projektet?
Herre, till vem skulle vi gå när Dagens Seglora sviker? Till Kyrkam, Stillsam, Evangeliums bloggsida, Anders Brogrens hemsida, Bloggardag, Svensk Pastoraltidskrift, Kyrka och Folk samt Kyrkans Tidning? Eller till biskop Bonniers blogg?

21 kommentarer:

  1. Är Bonnier fortfarande biskop i den kristna kyrkan? Varför höll han inte mässan i Skara domkyrka under stiftets 1000-årsjubileum? Den hölls av en biskop i en annan kyrka (samfund). Enligt programmet var det en "katolsk mässa". Fick icke-katoliker ta emot nattvarden i denna jubileumsmässa? Nog borde väl en svenskkyrklig biskop ha hållit mässan som en manifestation av Svenska kyrkans tusenåriga närvaro i Sverige? Jag hade sett fram så mot att få nattvarden av den biskop, som vid har "Ge Jesus äran" och vid sitt tillträde lovat att vårda stiftets tusenåriga traditioner.Det kristna inslaget vid det historiska jubileet ficka alltså katoliken ta hand om.

    Bonnier har abdikerat som kristen biskop. Han har visst undertecknat inlägg med +Åke.

    Vid mottagandet av budkavlen i Storkyrkan predikade Ulf Lindgren och avslutade med att slå ett slag för "de tre abramhamistiska religionerna". Skulle det inte vara en manifestation för enighet mot hatet mellan alla religioner? Varför exkludera buddister och hinduer? Det är kanske inte lika allvarligt att hata dem som de "abrahamistiska" trossyskonen"?

    Varför spektaklet i Paris? Var det för att hedra de mördade satirtecknarna? Kanske dylika dåd i framtiden kan bekämpas med den nya synkretistiska abraham-religionen? IS har redan lagt ner vapnen, ryktas det och al Qaida i Jemen manar till fred. Helle Klein hoppas kanske bli ny "samfundsminister" efter Bah-Kunke? "Allt ljus på mig, så att Stefan äntligen upptäcker att jag finns."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Buddhister och hinduer och andra är inte på väg att bli betydande maktfaktorer i Europa. Buddhism är hos oss en populär och oförarglig mysåskådning av nu-skall-vi-vara-snälla-typ, med trädgårdsbuddhor, asiatiska restaurangdekorum och minnen från Thailandssemestrar. Hinduism är indisk, vegetarisk mat, lite oförargliga övningar av yoga-typ, tillåten andlighet och pluralistisk tolerans.

      Islam däremot är en kraftfull och kanske dödlig utmaning mot bl a vår sekularism och kvinnosyn.

      Den numera propagerade och påbjudna abrahamismen blir närmast ett uttryck för "appeasement". En sorts övertalande, kanske bevekande kompromiss. Om taktiken inte fungerar, gäller i nästa stadium:

      If You can´t beat them, join them!


      J

      Radera
  2. I "aftonlandets" eller aftonbladets kyrka möter vi knappast ortodoxa predikanter inte heller de som rätt kan dela mellan lag och evangelium ( sanningens ord 2 Tim 2:15). Det förkunnas att vi skall älska. Det gör också Guds fiender (1Joh 2:15). Tron på en Gud gör också de onda andarna och darrar (Jak 2:19).

    SvaraRadera
  3. "Mässan" i Paris var sannerligen ett sorgligt spektakel och en övertydlig illustration på hur Svky lämnat kristendomen och anammat en postkristen lagbunden neognosticism!
    /Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här säger lika mycket om Svenska kyrkan som en enda pedofilpräst (och dem vimlar det ju av) säger om tillståndet i Katolska kyrkan.

      Radera
    2. Är Anonym 16.36 rolig? Ironisk med träffande udd? Upplysande?

      Radera
    3. Anonym 16:12 är framförallt i behov av terapi och vad jag vet så är det väl Svkys "präster" som den senaste tiden har dömts för pedofila övergrepp?!
      /Antony

      Radera
    4. Ödmjukhet ska man ha... Det hjälper att tänka som Dag (tror jag att det var) skrev, Svenska kyrkan är inte Kristi Kyrka men Kristi Kyrka finns i Svenska kyrkan. Motsvarande gäller i allra högsta grad även katolska kyrkan.

      Radera
  4. Vass och befriande blogg.

    SvaraRadera
  5. En Alfred utmärkt gudstjänst med fin predikan av Helle Klein, säger vi kyrkokristna. All respekt till Svk som förmedlade den Sanna kristna tron.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Troll eller ironi?

      Argus

      Radera
    2. Varken eller. Möjligtvis troll men ej ironi. Men jag avsåg inte att skriva Alfred, det var min IPhones eget förslag som jag inte hann korrigera.

      Radera
  6. "Herre, till vem skulle vi gå när Dagens Seglora sviker?"

    Till:

    http://bloggardag.blogspot.se/


    ?

    SvaraRadera
  7. Ett komiskt inslag i kvällens Aktuellt angående skolavslutningar i kyrkan. - Muslimska elever kanske hellre vill ha avslutning i moskén,sa SVT:s reporter! Ateisternas ordförande Christer Sturmark sa samma sak.

    Men då blir ju flickorna/kvinnorna utestängda från skolavslutningen. Nä, men så kan man väl inte göra mot en muslim? Inte i Sverige i alla fall. Eller är det så Islam praktiserar jämställdhet, med stöd av Koranen.

    Kanske Helle Klein kan ordna denna lilla ordningsdetalj för muslimerna?

    Lennart Andersson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför skulle de bli uteslutna? De har en egen plats i moskén men är lika välkomna som pojkarna. Det gillar inte jag som svensk men ditt påstående är felaktigt.

      Radera
    2. Varför inte låta HELA skolan gå till moskén? Så alla kan bli inkluderade? Ingen enda utanför, alltså.

      Ateister visar hövlig tolerans och kulturell välvilja mot islam. Kristna är ändå abrahamiter och alltså nästan muslimer. Buddhister och hinduer sägs vara toleranta, och judarna har ändå tröttnat på alla trakasserier och snart flyttat till Israel allihop, så varför inte?

      P

      Radera
  8. Bloggardag: "Jag hänger inte med när religion blir inne. Jag trodde att söndagens gudstjänst inte bara skulle stärka min övertygelse utan min tro - och utmana mig med nya perspektiv."

    Här blir jag, som bara är en enkel lekman, förvirrad. Vad är skillnaden mellan "övertygelse" och "tro"?

    Är Bloggardag säker på att han vill bli "utmanad med nya perspektiv"? Eller hur vida får sådana perspektiv maximalt vara?

    En anonym en

    SvaraRadera
  9. Det självklara svaret på frågan om hur vida trons perspektiv, tro som tilltro till Frälsaren, maximalt får vara är förstås ett enkelt: Det bestämmer Gud.

    SvaraRadera
  10. Bloggardag: "Det självklara svaret på frågan om hur vida trons perspektiv, tro som tilltro till Frälsaren, maximalt får vara är förstås ett enkelt: Det bestämmer Gud."

    Fast jag menade PÅ DEN HÄR BLOGGEN. Bestämmer Gud här också eller har Bloggardag någonting att säga till om? Eller är Gud och Bloggardag en och samma person?

    En anonyn en

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skriv vad som menas så får det mening - men skriv förresten inte, för då blir det bara dumt som i denna fråga. Vi som tänkt på egen hand större delen av livet har vidgat perspektiven rätt rejält. Lärjungaskap går ut på det - utan sammanblandning eller förväxling. Och då är svaret härmed avgivet.

      Radera
  11. Bloggardag: "...utan sammanblandning eller förväxling."

    Detta tolkar jag som att Gud och Bloggardag inte alltid är överens om precis allting och att Bloggardag är klok nog att inse det. Tänk om alla kunde vidga det perspektivet till att omfatta Bibeln som ju är skriven av människor.. Då skulle vi inte sammanblanda eller förväxla allt som står där med Guds Ord.

    En anonym en

    SvaraRadera