onsdag 18 februari 2015

Världen brinner

Vi ska inte ägna oss åt frågan om kafékultur eftersom världen brinner på många håll, förstår jag. Inte heller år styrelseutbildning eller åt den rätt meningslösa sysslan att öva oss att tänka teologi? Eller?

Vad jag egentligen frågar är det enkla: Varför är det kyrkliga livet, som bedrivs som lönearbetare för många, inte professionellt? Var finns förmågan att göra det där som är lite extra och avslöjar en obändig vilja att åstadkomma något? En tanke som plågat den senaste tiden handlar om organisation, den andra om brist på kärlek.

Organisationen först.
Vi får en toppstyrd storhet där en kyrkoherde står högst upp på gödselstan och gal. Under sig har kyrkoherden mellanchefer. Det mer proleta prästerskapet ska alltså fråga om lov och får väldigt litet utrymme för egna aktiviteter. Steget från idé till handling blir långt, så långt att det inte känns riktigt motiverat att driva något. Det är enklare att vänta på instruktioner och utföra det som beordras. Ingen kommer att klaga. Cheferna blir nog nöjda. De slipper besvärande utmaningar. Chefer gillar oftast när folk sitter stilla i båten. Och en så toppstyrd organisation blir ett effektivt medel för att motverka kreativitet. Människors begåvning och behov av engagemang tar andra vägar än in i församlingslivet.

Mellanchefer är nog bra att ha. I organisationer som styrs uppifrån, för då behöver bläckfisken ha många tentakler ute. Men mellanchefer blir ett hinder för en organisation som byggs nerifrån. Om Kyrkan är en organism som just byggs nerifrån, blir mellanchefer en styggelse. All makt till sovjeterna, som det heter.

Kärleken så.
Kärleken kallnar eftersom den kyls av. Nå, den kan kallna av sig själv också, om den inte tillförs energi. Men kylan utifrån är också effektiv. Nu kallnar det långsamt och oftast så att församlingslivet bedrivs som det "alltid" har gjort. Ingen förnyelse men tryggheten i att det är som det var och skall vara. Riktigt så är det dock inte. Några små förändringar görs - och de är alltid arbetsbesparande. Vi gör helt enkelt lite mindre och så lite mindre att det knappast märks - mer än över tid. Det som en gång var 100% blir 63%, om ni förstår hur jag menar. Och 63% är rätt mycket det också. Vi tryggar oss vid det. Jag talar inte medlemstal. Jag talar församlingsliv och ambitioner för församlingslivet.

Det är här kaffemaskinen blir ett gott exempel. Det är alldeles normalt att den stora kaffekonsumenten Svenska kyrkan alls inte hänger med in i kafékulturen. Det är fullständigt självklart att det står en enklare kaffebryggare och lika självklart att församlingshemmet inte byggts om till en social arena utan fungera för programverksamhet, inte som mötesplats, inte som "hem" för församlingens vardagsliv. Jag vet att många församlingshem inte finns så centralt i tillvaron att folk kan slinka in på väg till annat. Men en del gör. Och likväl är det självklart att dessa dyrbara hur inte står öppna och fungerar som mötesplatser. Så långt sträcker sig inte församlingens ambitioner. Hur långt sträcker de sig? Egentligen?

Världen brinner på många håll, sägs det. Brinner Kyrkan? Brinner jag? För vad då, i så fall?
Är inte det en bra fråga, personligt och strukturellt, just en Askonsdag?


19 kommentarer:

  1. Ja, Mössebergsreportaget var för tunnt, tyckte jag. Dock, det var banalt att använda begreppet "Värden brinner". Så jag håller med: det är kyrkan brinner och riskerar att gå under. Hela administrationskonceptet är torrt som fnöske och angrips av DS med rätta.
    Med kaffemaskiner och kaféverksamheter brukar det bli så att kyrkan subtilt subventionerar sådant, lokaler, personal etc., med illojal konkurrens som följd. Visby stift hade stiftsgård med kaffe. Vad kostade koppen på riktigt?

    SvaraRadera
  2. Slank in i mässan denna Askonsdag klockan 08:30, i Kärna kyrka, Malmslätt strax utanför Linköping. Det höjdes lite på ögonbrynen men alla verkade glada för det. Man fick hämta en extra stol eftersom ingen hade väntat sig att någon mer än de tio anställda skulle delta i detta. Nu blev vi alltså elva. Det är jag glad för.

    Patrik Hanson heter jag.

    SvaraRadera
  3. Bloggardag: ".....den rätt meningslösa sysslan att öva oss att tänka teologi?"

    Vad sägs om att öva sig att tänka. Inte tänka teologi. Tänka. Eller försöka låta bli att just tänka en stund. Kanske skulle Gud äntligen få syl i vädret då.

    En anonym en

    SvaraRadera
  4. Skulle önska att kyrkan Brann! När,den helige Ande tänder, så kommer också folket. Ber ni om den Helige Andes närvaro, ledning, eld, gåvor och frukt? Snarare ser det ut som om brandkåren var ute och släckte....
    Som elden guldet renar.. Men vill någon, mer än på bloggen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst händer en del runt eldsjälar. I det kyrkliga blir väl problemet att när eldsjälarna flyttar eller slutar, falnar elden snabbt.

      Sen har vi strukturproblem. Ingen i aktiva åldrar har längre tid. Se på de politiska partierna eller facken! Att leva ett kristet liv är inget som anses vara "sexigt". Snarare ses med misstänksamhet på sådant. Eller anses kristendom vara närmast liktydigt med islamism och därför böra tyglas i sin linda. Helst försvinna.

      Så nog kan man säga att brandkåren är ute och släcker. Olle F fick en rejäl dusch i all offentlighet. Rimligen sker mycket småskvättande
      utan större rabalder. Hur mycket ber vi om väckelse och Ande?

      Argus

      Radera
    2. Vårt samhälle är genomsyrat av hat. Kanske är halva världen genomsyrad av hat. Vill man koppla av med en film får man genast se skylten med varning för våldsamma scener och sedan dryper filmen av mord. Nyhetsbevakningen är präglad av ondskan. De som springer runt och demonstrerar för att de tycker att de är goda är ju i själva verket ute och demonstrerar sitt hat mot dem de tycker är onda.Det finns ingen plats för kärlek i en miljö så full av ondska och hat.Och utan kärlek finns ingen riktig gudstro. Då finns det bara synd och elände.Det är inte Gud som genomsyrar världen. Det är fan själv! Och jag "tror" på djävulen- och ser honom!

      Radera
  5. Kyrkan i Enebyberg (Samarbetsförsamling mellan SvK & Equmenia) har dagöppet Café, belägen som kyrkan är mitt på torget.
    Initiativet till detta togs dock inte av SvK (som ville lägga ner sin egen kyrkobyggnad och samköra i Enebykyrkan), utan av Danderyds kommun som ville skapa en samlingsplats för de norra kommundelarna.
    Samarbetet mellan församlingsgrenarna fungerar utmärkt över samfundsgränserna. Den stora skillnaden är klädseln på predikanten.

    Gladast är vissa av de bibelordsglada frimicklarna som gläds åt vissa prästers djupdykning i Ordet, något de inte alltid varit vana vid annars.

    SvaraRadera
  6. Bloggpappans konstaterande att kyrkans organisation innebär att en kyrkoherde står på "gödselstan och gal" är direkt motsägelsefullt, då högkyrkligheten - inklusive bloggpappan - under år har fört en intensiv kampanj för att dess företrädare också skall kunna placeras på gödselstaden och därifrån alltså utge läten liknande ett stark kamförsedd fjäderfäs ljud.

    Obegripligt då att lockelsen att beträda densamma är så stark att den är värd att offra spaltkilometers text på, upprörda kommentarer och återkommande utbrott bland annat på denna bloggs kommentatorsfält.

    Inte kunde väl undertecknad tro att DS och hans fränder hela tiden hade en latent längtan att beträda en gödselstad!

    Men människan gör klokt i att alltid räkna med att bli förvånad.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. En god högkyrklig kyrkoherde står inte högst upp på gödselstacken och gal, utan ger sig in i skiten, inte bara sänder sina komministrar och adjunkter dit.

      Det är som att det finns två sorters officerare: en som ger ordern: Anfall, och en som ropar: Följ mig! Fast en tredje sort känner sig nöjd med ordern: Håll ställningarna! Och överger gärna några yttre motståndsnästen, för att 'kraftsamla'. Men när tillbakadragandet har börjat, är det utomordentligt svårt att vända det till anfall.

      Radera
  7. Det var en förvirrad blogg! Vad handlar den om? Att kärleken tagit slut, att bloggaren ska skiljas igen? Eller är det sviter efter för mycket gin och tonic?

    SvaraRadera
    Svar
    1. I ett demokratiskt land är det envars skyldighet att informera sig om det politiska läget. Annars är man inte behörig att rösta. Skvaller och förtal kan man inte styra ett land med. Men du får gärna styra ditt liv med det. En del människor är sjukligt fixerade av andra människors privatliv. Ta du en titt på Uppdrag granskning och informera dig om din samtid, om den verklighet du lever i, så får du nog annat att tänka på än att pussla ihop pusselbitarna i din lilla livslögn som din hjärna tycks vara uppfylld av.

      Förfärad över fördumningen och infantiliseringen

      Radera
  8. Uppdrag Granskning ikväll. Många yrvakna svenskar lär nog bli rejält chockade.

    Släng ut fariséerna, skymtarna och bedragarna ur Svenska Kyrkan och Lämna EU innan Sverige går i konkurs. Både moraliskt, intellektuellt och ekonomiskt!

    Förfärad

    SvaraRadera
  9. +Göran,

    -Jaså, skall en eventuell högkyrklig kyrkoherde inte följa den hierarkiska ordning, som bloggaren erinrade om och som stipuleras i KO? Vilken sorts trupp som högkyrkligheten utgör och hur stor den är får vi ju inte veta, då +Göran ännu ej har upplyst oss om medlemsantalet i missionsprovinsen.

    Eftersom det inte publiceras, innan jag på andra vägar har fått fram det, är det dags att spekulera en smula. Den första spekulationen är då att antalet medlemmar är så litet, att +Göran av den anledningen inte vill bidra till att skingra ljuset.

    Den andra spekulationen är att han anser att omgivningen, dvs hela Svenska kyrkan, inte har med saken att göra, trots att kyrkan är helt öppen med motsvarande siffra.

    Mörkret sänker sig över provinsen,
    som lägger det tunga locket på;
    en tystnad som liknar sfinxens,
    men varför skall det vara så?

    Svaret börjar så sakta växa fram:
    provinsen på papper finns blott,
    Blåsa upp sig dock den kan,
    men ej lyckats skörda vad den sått.


    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag deltog i en gudstjänst hos Mpr igår.
      En kyrka som firar gudstjänst med nattvard, finns onekligen.
      Det finns ingen anledning att kritisera Mpr för att de är få, det var även Lutheranerna i början.
      Lutheranerna är väl i princip fortfarande få i globalt perspektiv?

      Radera
    2. Bengt Olof! Jag skall bemöda mig om tålamod, och än en gång, liksom för en dryg vecka sedan, meddela att ingen vet hur många medlemmar Missionsprovinsen har. Det förs inget centralt medlemsregister. Strängt formellt består Missionsprovinsen av 12 koinonior (en till har just bildats, men ännu inte registrerats). Det är koinoniorna som har medlemmar.

      Jag upprepar inte här de uppgifter jag gav förra gången. Jag kan bara inbjuda till överslagsberäkningar, att utföras av dem som finner det angeläget att bekymra sig över att vi inte är fler.

      Radera
  10. Jag har fått en vänlig tillsägelse, att läsa något bättre än denna blogg. Jag är ju från landet och anser själv, att det är intellektuellt stimulerande med dessa uttryck, som förekommer här.
    "en kyrkoherde står högst upp på gödselstan och gal."

    Jag för min del sprätter väl orden ikring mig som en höna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det är nog betydligt fler som läser här, än som erkänner det ...

      Radera
  11. +Göran,

    -Visst har Du väl en överblick gällande det totala medlemsantalet, det ungefärliga: om det är tio, femtio eller hundra, eller hur? På provinsens hemsida anges ju att man kan bli "medlem", och liksom Svenska kyrkan för statistik, gör naturligtvis provinsen detta.

    Varför då gå som katten kring het gröt och inte ange den ungefärliga siffran? Bättre upp alltså och ge oss denna1

    Detta skrivet i stort tålamod.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera