lördag 11 april 2015

Agnostiker

Agnostikern vet inte och uttalar sig om sådant agnostikern inte kan veta. Det är själva grejen med att vara agnostiker. Nu är det inte säkert att agnostikern gör så när det handlar om religion enbart. I Visbyfallet har det vetats mycket som ingen av oss kan veta. En sak är vi ense om - ingen försvarar det som skedde för sju år sedan. Detta sagt kan det finnas många meningar och föreställningar om mycket. Det mesta har vi dock inga egentliga underlag för att uttala oss om.

Att Svenska kyrkan har en uppsättning strikta regler kanske det finns skäl att påminna om. En del präster har skrämts bort utan att saken de anklagas prövats först. Hotet var att det var enklare att avgå än agtt hamna i tidningarna. För alla. En del präster, som misstänkts för något där Svenska kyrkans strängare regelsystem skulle komma  till användning, har kvickt avsagt sig prästämbetet för att slippa rannsakan. Det tycktes bra för alla - då. Men kanske inte i efterhand?

Turerna kring fallet i Visby kan man ha många synpunkter på. Särskilt barmhärtigt har det inte varit mot någon. Inte mot tjejerna. Inte mot den fd prästen och hans familj. Inte mot Sven-Bernhard Fast, som ensam ska bära ansvaret för ett domkapitelsbeslut, dvs ett kollektivt beslut. Så har det riktats anklagelser mot domkapitelsledamöterna på temat "på förövarens sida!" - men var det verkligen detta saken gällde?

I allt det vi vet - och i det vi inte ska veta - finns det dock en säker kunskap. Det är Lennart Koskinen som ger ett besked som är att uppfatta som sant. Det belyser hur det var när det hela inträffade. Koskinen skriver i SvD den 9 april: "De berörda flickorna som ännu gick i skolan vädjade då till mig att inte låta det skedda bli offentligt."
Nå, det gick några år - och så offentliggjorde Koskinen deras vädjan!
Men en vädjan faller väl under tystnadsplikten för det är ett själsvårdsliknande samtal, minst sagt.

I klartext: Det är ett samtal där de litar på biskopen som en förtrogen - och de gör de i princip rätt i (men tydligen inte riktigt i praktiken). Lennart Koskinen glappar om sådant han skulle hålla tyst om. Han kunde maskerat det hela till ett principiellt problem - men han avslöjade något, en vädjan till biskopen. Detta är sannerligen något som i Svenska kyrkan måste uppfattas vara ett brott mot tystnadsplikten

Tystnadsplikten är i Svenska kyrkan livsviktig - för detta att prästen kan anförtros sådant ingen annan kan få veta, kan också göra skillnad mellan liv och död för en människa.
Därför är brott mot tystnadsplikten ett så allvarligt brott. Kom ihåg hur Peter Artman hanterades i Skara domkapitel för att han brutit mot tystnadsplikten i ett fejkat fall. Finns det någon rättvisa i världen borde någon dådkraftig uppmärksamma Ansvarsnämnden för biskopar på Koskinens artikel.

Gotlandstidningar - Hela Gotland eller Heliga Gotland, vad de nu kan kalla sig - har väl också fått en sak klar för sig. Vem såg till att mörka vad som hänt? Vi läser SvD:
"Jag valde då att att ge prästen möjlighet att själv avsäga sig sitt prästämbete, något som normalt protokollförs utan att skälen anges."
Inte Visby domkapitel. Inte Sven-Bernhard Fast. Lennart Koskinen! Och för detta sitt beslut har Koskinen låt Fast och domkapitlet löpa gatlopp. Då slipper vi vara agnostiker längre.

Anmälan till Ansvarsnämnden för biskopar tänker inte jag skicka in, men den som gör det får gärna hälsa Ansvarsnämnden från mig. Alla övriga får nu dra sig till minnes hur hela den här historien kom upp i ljuset. Ragnar the Knife.

Hade Koskinen frågat mig till råds, hade jag sagt honom att vara tyst. Man ska inte mucka med Ragnar, som har en propedeutisk kurs i juridik. Han kunde lika väl ha varit polischef som biskop, förstår vi nu. Och då kan vi också förstå Koskinen som Ragnars våta dröm. Gärningsmannen står där med den rykande pistolen i hand. "Vad behöver vi mer för bevis?", som översteprästen frågade. Men det är inte mörkandet som ska anmälas utan brottet mot tystnadsplikten i en själavårdsliknande situation - ja, vad annars skulle den sortens samtal med vädjan i en utsatt situation vara?

Hur man anmäler? Man kan helt enkelt låta Ansvarsnämnden få veta att man läst denna bloggpost och undra om det som där skrivs verkligen kan vara sant.
Poängen med att vara agnostiker är väl i alla sammanhang att man egentligen inte vill vara det?

32 kommentarer:

  1. Rätt bra idé. Dock lurar ännu värre faror i vassen – Helle Klein får röster i biskopsval.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helle biskop?

      Det blir en Helle-effekt.
      En halv miljon extra utträdda på fem år. Minst!

      Men en och annan journalist kanske stannar kvar p g a Helle.

      Radera
  2. Kosken framstår i all sin trevlighet som en av Svenska Kyrkans mera tvivelaktiga toppfigurer.

    Är det f ö sant att han började sin karriär som genomtrevlig vodkatraktör i Kekkonens bastu vid presidentens berömda jakter?


    SvaraRadera
  3. Nu förstår jag inte hur du tänker igen Sandahl. Bara att du vill nita Koskinen och det ordentligt. Det var väl inte att flickorna "vädjade" som inte fick röjas, utan det som hade hänt som deinte ville skulle bli offentligt? Men historien gjordes offentlig, i och med att folk blev upprörda över att prästen återfick sin prästkrage, men utan Koskinens förskyllan. Att förklara då varför prästen tilläts avkraga sig själv är fullkomligt i sin ordning och kan inte anses strida mot tystnadsplikten på något sätt - hur skulle det? Hur skulle detta kunna skada flickorna? Det som de då ansåg skulle skada dem var att bli utpekade som personer som haft sex med en gift präst i kyrkans källare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "...utpekade som personer som haft sex med en gift präst i kyrkans källare" är kanske inte en drömsits precis. Om man inte satsar på en artistkarriär, kanske?

      GG

      Radera
    2. För många är det säkert så att om en gift präst har otillbörligt samröre med en eller flera kvinnor så anses det (hur han än har burit sig åt) vara kvinnorna som har förfört honom. Som häxor eller djävulens hantlangare, som ska störta den stackars prästen i fördärvet. Att det är han och inte de som är gifta lär inte ha någon betydelse för det skvallrande folket.Sådana tankar har ju också dykt upp här vad det gäller de här tjejerna.
      Det är ju också så att hyenorna övertolkar och får helt oskyldiga saker till något ytterst förbjudet. Därför är det väl alltid rekommendabelt att vara öppen och tydlig i sina förehavanden. Säkert kommer dessa tjejer nu att vara stämplade i inskränkta miljöer! Det finns nog på en del håll fortfarande en övertro på en garanterad vandel hos prästerskapet! Och kanske en tro på häxor... ?

      Radera
    3. Att yppa något som sagts inom ramen för ett själavårdande samtal är straffbart för en präst. Det är t.o.m. straffbart att yppa att ett samtal alls förekommit.

      Radera
    4. Jo, fast Elisabeth i praktiken är man inte så noga! Jag var själv med om att brev som jag hade skrivit till en präst i det som jag ansåg vara belagt med tystnadsplikt visades för andra. När jag klagade hos stiftets personalansvarige fick jag veta att i det fallet var prästen inte längre präst utan arbetsgivare! Så det gäller att man frågar prästerna vilken roll de talar i, eller vilken roll man skriver till dem i. Och observera att då hade jag bett om tystnadsplikt- skriftligt- på mina brev!

      Radera
    5. Elisabeth: De berörda kvinnornas företrädare (församlingspedagogen m fl) har ju gått långt mycket längre med att avslöja detaljer om det hela, uppenbarligen med de unga kvinnornas tillåtelse . Att då anmäla Koskinen för att "bryta tystnadsplikten" när vi inte ens vet att det handlade om själavård är fullkomligt befängt. Det gör man bara om man vill" nita" för sin personliga tillfredsställelses skull och inget annat. Erkänn då att det är så (uppmanar jag Dag). Eller så handlar det om att flytta fokus från om ett allvarligt brott begåtts till om det förekom ett stavfel i den polisanmälan som gjordes i samband med detta.

      Radera
    6. Jo, det är precis detta man ofta gör på den här bloggen. Man flyttar fokus från det som är det egentliga ärendet/problemet till oväsentligheter runt omkring. Precis som nu. Det är inte första gången!

      Radera
    7. Elisabeth har helt rätt. Det är olagligt att ens bekräfta att ett dyligt samtal ägt rum. Om det sedan är bra eller dåligt att det yppas i deydetta specifika fall är juridiskt ointressant. Tystnadsplikten är helt absolut. Biskop Koskinen har helt klart sagt för mycket. Bevisbördan torde dessutom ligga på honom att det inte handlade om själavård. Och hur ska han kunna visa det? Det räcker ju att konfidenten anser sig ha uppfattat samtalet som något som faller under tystnadsplikt.

      Radera
    8. Jag kan dock se att jag gör bort mig lite då jag tror att detta handlar om sakfrågan. När jag googlar ser jag att det tidigare förekommit konflikter och groll mellan Koskinen och Sandahl. Sandahl känner vrede mot Koskinen och vill sätta dit honom.

      Jag har inte satt mig in i vad det handlade om och kan inte säga om vreden är befogad eller inte. Det man kan säga är att det oavsett inte är rätt att försöka sätta dit någon på oriktiga grunder.

      Koskinens påstående om "hatfyllda" relationer kyrkoarbetare emellan visar sig (än en gång) vara sant inte bara i Visby. Det är ett fasligt bråkande och anmälande och svartmålande av varandra och som det förefaller ibland rent hat präster emellan nuförtiden. Eller har det alltid varit så, bara att Internet inte tillät att hålla koll på vad de andra hade för sig på samma sätt förut?

      Radera
    9. Anna,
      oavsett hur mycket andra springer runt och pladdrar är prästens tystnadsplikt absolut. Det har ingen betydelse om de berörda kvinnorna eller någon annan yttrar sig; prästen får inte göra det.

      Och - för egen del har jag svårt att se att deras samtal med biskopen skulle vara annat än i en själavårdande situation, särskilt mot bakgrund av vad som sedan hände.

      Radera
    10. Populisten: En gång sa jag förargat ifrån till en äldre präst (som jag dock tyckte om) att jag inte uppskattade att han ofta kommenterade min kropp (som han ansåg vara för smal och då jag vid den tiden också var väldigt smal). Han glömde inte detta och berättade för andra hur jag "fräst som en katta" - begick han brott mot tystnadsplikten? Givetvis inte. Eller vad tycker du?

      Radera
    11. Populisten: Samt sa jag "du är en gnällspik" till en präst en gång som jag uppfattade såg som sin främsta arbetsuppgift att hitta fel på sina kollegor. Detta sa jag enskilt, i sakristian. Även om jag nu "offentliggör detta" på Dags blogg så kan ni räkna med att jag anmäler honom om han själv kommenterar detta!! För det är väl så du menar?

      Radera
    12. Bra exempel, Anna! Tycker också att "själavård" får en märkligt vid definition här. Begreppet får inte bli så flyktigt att det kan användas till att tysta meningsmotståndare efter behag. Bara för att Koskinen ombads vara diskret föreligger väl inte själavård, med dess krav på absolut tystnadsplikt? Populistens krav på omvänd bevisbörda övertygar inte.

      Svårt i och för sig att uttala sig om samtalets natur, men det är ju inte det som är huvudfrågan i Visbyfallet.

      Radera
    13. Suck, vad är det som diskuteras här???

      Radera
    14. Elisabeth: Jag ifrågasätter inte att prästens tystnadsplikt vid själavårdande samtal är absolut. Jag ifrågasätter 1) hur man tror sig veta att det rört sig om sådant samtal i detta fall 2) om syftet är att upprätthålla en god etik när det gäller tystnadsplikten eller att straffa någon som man inte gillar

      Radera
    15. Samt Elisabeth, så handlade det här inte om "oavsett hur mycket andra springer runt och pladdrar" utan om personer som är kunniga i fallet och pratat med de unga kvinnorna och framför kritik mot beslutet som tagits om påkragning.

      Radera
    16. Anna det du tar upp är ju helt väsensskilda situationer. Det du och även Nicklas N. verkar ha svårt för är att skilja på två motsatspar: bra / dåligt kontra rätt / fel. Vad som är bra eller dåligt agerande i detta fall undandrar sig min bedömning men däremot är det ganska klart att biskop Koskinen agerat fel som uppåt denna typ av samtal.

      Dessutom har väl f. Dags bevekelsegrunder till din bloggpost inte med biskop Koskinens eventuella brott att göra. Om jag ser ett bankrån är min anmälningsbenägenhet klart beroende på om det är min bäste vän eller värste fiende som är rånaren, men rånet är lika mycket brottsligt i båda fallen.

      Vad gäller Annas första berättelse så bröt prästen mot den diskretion det ankommer en gentleman att ha. Det torde dock inte förvåna med tanke på hans tidigare agerande.

      Radera
    17. Populisten: Jag håller med om att situationerna var olika. Men liksom man inte kan påstå att någon av prästerna i mitt fall hade lyssnat på mina klagomål under "själavårdsliknande samtal" så kan man det inte i det här fallet. Jag tycker inte alls att det framstår klart.
      Däremot KAN det naturligtvis ha varit så men det vet vi inte. Min bloggpost har att göra med att DS uppmuntrade till anmälan av Koskinen trots att han alltså enligt min uppfattning inte på något sätt brutit mot tystnadsplikten utan att detta snarare framstod som rent önsketänkande.

      Radera
  4. Den eleganta lösningen är kanske att skippa alla påföljder – arbetsbefria både domkapitel och ansvarsnämnd från sådant. Låt präster och biskopar excellera i synd istället för att vara goda föredömen. Så kan vi säga likt Sune Mangs biskop i filmen Korpens skugga (1988): ”Ju större synden är, desto skönare blir förlåtelsen”.

    Ragnar the knife: Låt din egen avkragade ungdomspräst komma tillbaka! Tänk vilken härlig upprättelse. Och skär inte i Koskinen, utan låt hans eventuella misstag få blomma ut ännu mer. (Undrar f.ö. om fler biskopar har en sådan kräkla som Sune Mangs hade i filmen?)

    SvaraRadera
  5. Persenius må vara den skarpaste kniven i biskopskollegielådan - minns dock att i de blindas rike är den enögde kung - men nog är det märkligt att när en biskop - äntligen! - fronderar rätt skarpt och offentligt mot en annan så är det i ett ärende som detta. I det länge emotsedda herdabrevet Längtan möter närvaro trodde jag att K-G Hammar skulle få på nöten för sin "vad-som-verkligen-hände-kan-vi-lämna-därhän-teologi", och visst ifrågasätter Persenius att kristen tro rätt och slätt skulle vara poesi, men sedan ger han en lika kraftig släng åt K-G Hammars kritiker och så var ordningen återställd. (Äktenskapsdeformen berörs vad jag kan se inte alls). Inför ärkebiskopsvalet ville varken Persenius eller någon vaken journalist beröra frågan huruvida han ändrat sej i äktenskapsfrågan sedan 2009 (hot nyhetsstuff vare sej han ändrat sej (waw!) eller inte (waw!)) så nu vet vi egentligen inte var han står, eftersom han på senare tid, liksom i ärkebiskopsintervjun, mest berört faran av att låtsas vara heterosexuell.

    Ragnar "the Knife" hade i ärkebiskopsutfrågningen alla chanser att sprätta upp uppblåsta motkandidater (rent teologiskt, förstås), men han tog dem inte. Varken den märkliga Muhammedfrågan eller Wejryds bekymmer med könsbegreppen (han tror ju som bekant att även män kan föda barn) eller evighetsfrågan där allfrälsningsläran öppet förkunnades av flera och särskilt en nyligen biskopsutnämnd adelsman (ej odalman). Vår kyrkas lednings - och vår egen? - likgiltighet för de verkligt stora frågorna driver ju folk till Rom en masse. Ska vi stanna kvar måste kritiken hårdna och avgångskraven hagla: vi KAN helt enkelt inte inför reformationsjubileet acceptera biskopar som inte kan svara på om Muhammed eller Jesus ger en sannare bild av Gud. Eller som öppet säger att alla hur som helst blir evigt saliga. Eller som säger att "vad som verkligen hände kan vi lämna därhän". (Alla biskopar borde få Skeptikerns guide till Jesus del 1-2).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för en utförlig och mycket träffsäker beskrivning av det "apostoliska vakuum" som finns i Svky och de heresier som dess "biskopar"står för!
      Antony

      Radera
  6. Jag har noterat det tidigare, och gör det igen – Alla åtgärder för att eller vädjanden om att en händelse inte skall bli känd är dömda att misslyckas. Förr eller senare blir det känt, antingen genom att någon talar om det, eller handlat i misstag så att det blir känt.

    Det är inte bara fromt snack att det bästa sättet att hantera synder är att erkänna och bekänna dem (och helst be om förlåtelse för dem).

    SvaraRadera
  7. Koskinen borde anmälas för brott mot tystnadsplikten och åtminstone få samma reprimand som Lars Artman fick.
    Tack för Andreas Holmberg11 april 2015 13:06

    SvaraRadera
    Svar
    1. Peter Artman, var det.

      Radera
    2. Det borde han få, anoym 15:00, om man tycker att "reprimanden" till Artman var rätt och riktig. Tycker du det?

      Det gör inte jag.

      Radera
  8. Lyss till Anna! Hon har förståndet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur ser det "förståndet" ut?!

      Radera
  9. Övertyga gärna en fåkunnig om att den förre biskopens samtal med flickorna var ett själavårdande samtal som i sin helhet omfattas av tystnadsplikten. Vad jag förstår handlade samtalet primärt om ärendets hantering, inte om rehabiliteringen. Noterar att Dag Sandahl skriver "själavårdsliknande".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det torde snarare vara upp till biskop Koskinen att övertyga om att det inte kunde uppfattas som fallande under tystnadsplikt.

      Radera