måndag 6 april 2015

Biskop Johansson slutar med mera

Tänker jag efter tycks det mig som om biskop Johansson började och slutade sin verksamhet med att i domkapitlet ge mig admonitioner. Hur kunde detta komma att uppfattas av eftervärlden? Man undrar. Är det med biskop Johansson som med biskop Monod - ordningsmän i klassen när det kyrkliga livet är helt i oordning och de bara skapa ordning i oordningen. Inte vet jag. Jag vet inte ens hur det kom sig att biskop Johansson hamnade som biskop Lindegårds portföljbärare och för 34 år sedan fick den nyckel till biskopshuset Östrabo, som han nu lämnar tillbaka. 34 år - rekordet tycks svårslaget i varje fall av prästvigda personer. Men varför behövde han inte vara i församlingstjänst och vad har gjort honom så oumbärlig i stiftet? Fråga mig inte. Jag vet inte. Det säger kanske mer om biskop Lindegård och stiftet än om biskop Johansson?

Svaret är kanske att Johansson i alla lägen varit havlig. Han har aldrig gjort något utmanande, aldrig något farligt och i egentlig mening aldrig gjort någon skillnad. Skillnaderna har gjort sig själva och Johansson har hängt med och administrerat efter hand.

Biskop Johansson har varit den biskop stiftet ville ha. Vad nu stiftet egentligen är, det vet jag nog inte heller. Han skulle inte ställa till med något - och det har han inte heller gjort. Han har varit trevlig och det är viktigt nog. Generöst har han gett av sin tid ute i församlingarna och mötet med människor. Det uppfattades stiftet behöva efter den korta epoken Thidevall.

Frågan vad stiftet egentligen behövt de senaste decennierna ställer vi inte. Det har gjorts nyansatser som aldrig fullbordats. När något blivit bra, har det avslutats. Och det har alltid varit noga med avgränsningen av de icke önskade. "Marginalisera för att eliminera" sa man aldrig - men gjorde. Sven Lindegård var justare än Anders Wejryd, förstås, men tiden var en annan. Och ibland häpnar jag över biskopars felbedömningar - av människor och sammanhang. De borde vara kunniga i majeutik, förmågan att förlösa idéer, uppslag och människor. De flesta som blir biskopar kan inte det hantverket. Undantaget var Bertil Werkström. Så var han inte rädd utan mer kallelsemedveten. Han blev biskop och ärkebiskop inte som en karriärväg, tror jag han tänkte, utan därför att Gud gav honom en uppgift. Så enkelt och så svårt var det nog.

Hur såg biskop Johansson på sin tid? Han hade aldrig tänkt sig att bli biskop och det var många som under årens lopp inte tänkt honom som det. Så krisade det sig och så blev det som det blev. Antingen var detta ett antal bortkastade år, år när stiftet egentligen skulle ställt sig de avgörande framtidsfrågorna, skapat ett kollektivt krismedvetande och konstruktivt gjort omprövningar, eller så var det år när stiftet fick stilla sig och i lugn och ro få en utgångspunkt för det fortsatta arbetet under ledning av näste biskop. Med Modéus II får stiftet en församlingspräst och snart doktor dessutom som biskop, om det nu är biskop han blir. Påminner han inte lite om Thidevall i det stycket? Om Modéus II möblerar om, kanske biskop Johansson framstår i förklarat skimmer. Vem vet.

Nu ska tydligen biskop Johansson runt i stiftet och predika fortsättningsvis. Det kanske är klokt - eller inte. Jan Arvid Hellström hade inga problem med att Sven Lindegård fanns kvar. Kanske är detta biskop Johanssons tänk också? Men alldeles enkelt är det möjligtvis ändå inte.

Biskop Johansson lägger ner staven. Den var inte billig och finansierades med pengar från en kvinnoprästmotståndare. Det ska man minnas när biskopen i Växjö träder fram. Minns Oscar Sjöfors och le inåtvänt och stilla när ni ser biskopen föra stav. Ska det bli något, beror det tydligen på kvinnoprästmotståndare, signalerar staven. Vi ler.

Förr i världen gick biskopar i kloster efter avslutad tjänst, precis det påven Benedictus (Bengan i vänkretsen) gjorde. Biskop Johansson har flyttat till - Klostergatan. Det är "nästan som".

Uppfatta mig för all del inte som ovänlig mot biskop Johansson. Det är jag inte. Han är en vänlig själ som lockar fram vänligheten i oss alla. Fast jag har förstås inte glömt prosten Pehr Edwalls ord: "Kyrkans största problem har i alla tider varit dess biskopar." På så vis är det alltid, antar jag, en glädjedag den dag då en biskop slutar. Eller hur tänker ni? Om ni tänker, alltså.

Att Jesus trädde in i Växjö domkyrka under påskdagens högmässa men blev utkastad, inhämtade jag i Expressen. Jesus kallades utklädd. Antingen var det Jesus som kom och inte fick plats i den kyrkliga solenniteten eller så var det mer än det polisen uppfattade "störande av förrättning". Fattar jag Expressen rätt var artisterna från Far & Son i kyrkan "som av en händelse", Frej Larsson och Simon Gärdenfors. Händelsen filmades av Larssons kompis Jens Rosengren. Expressen publicerar och filmen kan ses på Expressens hemsida. Att ge sig in och göra ett event av detta slag i Kyrkans gudstjänst är mer än störande av förrättning. Om det nu ändå inte var Jesus själv som blev utkastad.

Hade inte Hotzlips och Klein sjungit med änglarna redan i går - i Svenska Dagbladet och därefter i radio, hörde jag - hade de kanske kunnat sjunga med änglarna då biskop Johansson avtackas.

Intressant med änglasångerskorna. De kommer inte med något nytt, de vet inte mer än vi och de passar på att i sin rättfärdighet spela ut denna rättfärdighet genom att hålla fram missförhållanden i Svenska kyrka för att förstärka påskens budskap.. Nu såg jag på en löpsedel att en tv-känd präst svindlat pensionärer på 400 000 och det var också en påskdagsnyhet. Men det gick alltså inte att säga ett ord, inte ett enda, om att Svenska kyrkan faktiskt följer upp anmälningar om missförhållanden och det gick inte heller att erkänna, att när det handlar om Visbyfallet vet vi inte tillräckligt - och så ska det vara. Hotzlips och Klein anför Koskinen som sanningsvittne kontra biskop Fast. Det går jag inte på. I valet mellan dessa två för att fastställa vem som är en hederlig person, tar jag inte miste.

I korthet: ingen försvarar vare sig sexuella eller ekonomiska förvillelser.
Men är det på grund av tre fall, tre för många men i alla fall, rimligt att hålla fram hela kåren av präster, diakoner och pedagoger som potentiella förövare genom att kräva utdrag ur belastningsregistret? Finns det ett belastningsregister för falsk lära? Och förslaget om att ett annat domkapitel ska pröva - vad bottnar det i? Misstro? Grundad på vad?'

Jag säger inte att de som skrivit en Brännpunktsartikel ocvh regiserrar bilden av Svenska kyrkan i allt har dåligt omdöme, men efter Bergers avhandling förvånar det mig att Hotzlips vill skriva sig som "doktorand vid Åbo Akademi". Har hon ingen självbevarelsedrift och doktorerar vid ett riktigt universitet med kvalitetskrav?


17 kommentarer:

  1. Vad som än sägs om biskop Johansson så skrev han det enda riktigt läsvärda herdabrevet på flera decennier. Det skall han ha kredit för. Hellre ett sådan i bästa mening innerligt brev än det dravel som en del andra har åstadkommit, senast simoniten Åke Bonnier.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Simonit är väl inte Åke Bonnier i vart fall. Han har inte betalt för att få sig ett ämbete. Man kan vara emot honom utan tillmälen. Jag är för honom. Det betyder inte att jag går på hans teologi. Inte heller att jag gillar hans handläggning av Artmanfallet. Men Åke fortsätter jag gilla. Vad vore det annars för vänskap? Jag säger inte som biskopskandidaten Mogren upp gemenskapen med gamla vänner. Mogren dumpade herr Omar, som ni minns, när herr Omar blev honom en belastning. Detta sagt i all korthet.

      Radera
    2. Mogren är väl den nya religionens mest omhuldade broiler?! Att han byggt hela sin tillvaro och karriär på postmodern relativism kommer nog snart att visa sig vara minst sagt problematiskt men jag tror ändå att det blir han som kommer att slå spiken i kistan på Svky!
      Antony

      Radera
  2. Om det fanns ett belastningsregister för falsk lära så skulle Kleins och Hotzlips akter ta många "hyllmetrar" i anspråk! Glad Påsk!
    Antony

    SvaraRadera
  3. SvD gör en medieanka och skriver om att kritiken tilltar när Koskinen nu igen med gränslös fräckhet ger sig på den efterträdare som försöker ränsa upp stiftet efter denne knäppgök. Koskinen om någon borde anmälas till Ansvarsnämnden, han tystade ju ner historien och såg till att domkapitlet inte utredde när det begav sig. Denne mytoman fortsätter vara kyrkans kanske mest misslyckade biskop genom tiderna även som pensionär. När det gäller moraliska frågor ska han definitivt inte kasta första stenen!

    SvaraRadera
  4. Ja, Biskop Johansson's tid blir inte ihågkommet för något annat än att han var *snäll*, alltså ett mähä m.a.o....Tänk, vilket lyx att kunna administrera i efterhand...Vilket fögderi!? Man häpnar...Det verkar finnas brist på kompetent *Biskoplig* ledarskap...ett ledarskap som förmår förvalta *the Truth once given*...

    drängen Johannes B.

    SvaraRadera
  5. När får man veta sanningen om varför Thidevall jagades på flykten?

    JOJ

    SvaraRadera
  6. Doktorand, det är väl någon som genomgår forskarutbildning?
    Vilket knappast säger någonting om kvaliteten på forskningen?

    Om nu något ska prövas i annat ljus, varför inte göra det i ljuset av evangeliet och kyrkofäderna?
    T.o.m. reformationsfäderna skulle kunna vara en värdemätare på rätt lära kontra falsk lära.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag menar ändå att biskop Johanssons korta episkopat var vad som behövdes post Thidevall. Förutsägbarhet och lugn är inte värden som skall underskattas./Gustaf Björck

      Radera
  7. Inte artigt och snyggt, BloggarDag!

    Återkomsten på bloggen efter påskens tystnad "firar" Dag med att "göra ned" biskop Johansson och skriva spydigheter om denna - till vissa applåder av dem, som alltid faller in i åsikterna.
    Detta kan läsas på just den dag, som biskopen avtackas och en lång rad besökare på Östrabo infinner sig för att verkligen helhjärtat framföra sin uppskattning av Johansson. Jag förstår av bloggtexten att KM-, KS-stiftsfullmäktige och stiftsstyrelseledamoten Dag Sandahl INTE finns med i den stora tacksamma besöksskaran.
    Ty biskopen är omtyckt, uppskattad och får alltså ett långt högre betyg än godkänt kan jag, ehuru icke boende i stiftet men med inblick i det, berätta.
    Johansson har stått för lugnet, arbetsron, sett till att allt fungerat som det skall göra.
    Som om detta vore fel! Som om en biskop skall utmana, förarga, göra ständiga utspel, dundra och bulla omkring som ett slags furie! Som om inte lugnet, att allt flyter som vanligt till glädje för stiftet, dess präster och andra medarbetare! Som om den kyrkliga marken ständigt skall gunga, som vore det permanent jordbävning i Kronobergs och Jönköpings län marker!
    Jag inte bara förvånas över BloggarDags ironiska kommentarer och elakheter. Jag är förargad över hans i dag ådagalagda brist på hyfts och hut mot biskopen.
    Och ingen i doakören förmår säga ifrån! Fy skäms!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är dessutom övertygad om att under jakten på Sven Thidevall (för vad ska man annars kalla det?) fanns redan kortet Jan Olof Johansson i rockärmen hos många anställda. Och sådant är kanske inte så snyggt, egentligen! Eller? Det är inte ovanligt att man har en dold kandidat, som man ser som mera lätthanterlig vid sådana här historier!

      Radera
    2. Jag tycker faktiskt att Dike den här gången har rätt. Johansson är ingen teolog men har varit en god präst och också en god biskop. Den kan man inte säga om så många. Så vitt jag förstår har stiftschefen i Skara visst köpt sig en massa fördelar med sina pengar, en orden från katolska kyrkan bland annat. Det finns mer. Det kontrasterar väldigt mot Johansson. Väldigt osmakligt att ge sig på honom den här dagen. Men dt är med Sandahl som med MacArthur, som inte fick bli president. Han kom aldrig över att den betydligt trevligare Eisenhower blev det.

      Radera
    3. Jag tycker att det är märkligt att en journalist är så upprörd över vad Dag har skrivit. Han följer ju det normala mönstret, när man bedömer en politiker eller makthavare som avgår. (Jag kommer att skriva 'honom', för mönstret är lite mer varierat när det gäller kvinnor.)

      Först tar man upp vad som var bra, och vad man har anledning att bedöma honom för. ("Han har varit trevlig och det är viktigt nog. Generöst har han gett av sin tid ute i församlingarna och mötet med människor. Det uppfattades stiftet behöva efter den korta epoken Thidevall.")

      Sedan funderar man över vad han kunde/borde ha gjort annorlunda, om läget i samhället kanske hade krävt något annat. ("Antingen var detta ett antal bortkastade år, år när stiftet egentligen skulle ställt sig de avgörande framtidsfrågorna, skapat ett kollektivt krismedvetande och konstruktivt gjort omprövningar, eller så var det år när stiftet fick stilla sig och i lugn och ro …")

      Men det är uppenbarligen numera så att man inte är intresserad av vad Dag skriver, utan av hur det möjligen kan uppfattas.

      Radera
    4. F Dags "eftermäle" till biskop Johansson var väl inte särskilt elakt eller ironiskt. En annars så lugn och duktig biskop torde tåla att vara beroende av det budskap han mottagit av så kallade kvinnoprästmotsåndare.

      Radera
    5. Det skulle ha varit: "… vad man har anledning att berömma honom för".

      Radera
  8. Mag.Bod har talat! Tigen! Bullen icke!

    SvaraRadera
  9. BOD, som tidigare anställd i Växjö stift tror jag inte en sekund på något lugn. Så mycket har nog inte det stiftet ändrats! Jag är ganska övertygad om att det faktiskt är "permanent jordbävning" fast just nu kanske (?) under ytan. Under Sven Thidevalls tid kom denna till ytan, Anders Wejryd hade sin egen problemlösningsstil, och det var inte heller lugnt under JanArvid Hellströms tid, fast han dog ju tidigt i sin ämbetsperiod! Visst kan en biskop vara snäll och rar och trevlig, och sådan är säkert Jan Olof Johansson, men det kan finnas en viss risk för slätstrukenhet och en känsla av att man aldrig ser djupt i ett sådant beteende också!
    Putsade fasader i all ära, men vad finns under ytan?
    Men hur var det med jakten på Sven Thidevall? Den kunde vi ju följa på vissa bloggar och i vissa lokaltidningar, om vi nu ska friska upp våra minnen!

    SvaraRadera