torsdag 16 april 2015

Bloggen som problem

Det finns ett visst värde i bloggskrivande. En dagbok på webben, med alla de svagheter som följer med snabba noteringar i tidens ström, betyder att samtal pågår. Bloggaren kan ha fel i sak, fel vad gäller perspektiv, fel i slutledningarna, kort sagt, fel i det mesta. Sådant stimulerar samtalet - om någon alls läser.

Bloggaren kan också få sammanhang alldeles rätt och förmedla nyheter och informationer som andra har nytta av. Om det som skrivs blir väldigt nyttigt för dem som vill veta sådant man annars aldrig får veta, kan man räkna med översåtarnas vresighet. Varför skulle de vara nöjda när pöbeln får veta hur det egentligen förhåller sig? Att systemförsvararna, så fort det befinnes lämpligt, rycker ut för att ge åthutningar, hör till. Den fina utmärkelsen "Årets bloggare" som jag fick av Kyrkans Tidning, måste nog betraktas som återkallad av den tidigare chefredaktören Fregert (visserligen nu omedelbart avgången, men likväl).

En mängd frågor som intresserar mig, skriver jag inte om. Sådant som ligger under självklar tystnadsplikt - från sammanträden, t ex - kan inte hamna på bloggen. Annat som ligger under prästerlig tystnadsplikt blir inte heller till blogginlägg. Maktgranskning hör hemma på bloggen, det är givet, liksom kyrkliga frågor som bär mot framtiden.

Är denna blogggsida "högkyrklig"? Knappast. Jag är. Även om jag hellre vill se mig som hörande till den kyrkliga förnyelsen är det väl högkyrklig jag ska kallas. Före detta Johansson kallar mig "den mest folkkyrklige", det gjorde min gamle kyrkoherde och prost Pehr Edwall också. Det beror på att min högkyrklighet är en konsekvens av det ungkyrkliga. Jag är ju svenskkyrklig reformkatolik. Mer än de flesta. Det kan man se på bloggen då och då. Vad högkyrkligheten står för, framgår inte alltid av bloggkommentarerna. Ibland ska det markeras.

Bloggkommentarerna både roar och oroar mig. Jag har haft hållningen att släppa igenom det mesta. Också ointelligenta påhopp. Det mesta rätar ut sig efterhand, tänker jag. Men jag förvånas ibland över debatter där ett par personer pucklar på varandra i frågor vitt skilda från det som blogginläggen handlat om. Jag kan också bli förvånad över det som närmast är att uppfatta som personlig aggressivitet. En sak är kritik i sak. All kritik styr inte in så. Här tacklas inte bara spelförare utan alla som finns på isen. Liksom.

Jag släppte igenom kommentaren att Johan Dalman inte skulle vara adlig. Den fann jag underhållande, för visst är han adlig. Kommentaren att jag är en hycklare får gå på samma kvot. Det är antagligen helt sant det som sägs även om det är svårt att objektivt fastställa. Sannare hade varit att beskriva mig som syndare. Det har jag offentligen uttalat i en rad högmässor åren igenom. Men varför skära tunna skivor?

Jag läser gärna bloggkommentarer skrivna av lärare. De gläder mig alltid. Det kan visa sig att lärare är just så svagsinta som jag minns en del av mina lärare. Då blir jag glad. Det kan också visa sig att lärare är begåvade och för begåvade resonemang. Då blir jag glad. Varen alltid glada, sålunda.

Bloggskrivandet med kommentarmöjlighet kan uppfattas vara ett moraliskt problem. De som annars inte skulle bli lästa eller kommenterade av någon, har en möjlighet att exponera sig här och uppfattas vara något. Om de inte haft andras bloggar där de kunnat kommentera, hade de inte haft några egentliga fora. Det händer att jag funderar över dem som självupptaget driver andra teman än de ärenden som bloggen lyft fram, eller kör några varv med den personliga okunnigheten i frågor som avhandlas och som kännetecknas därav att okunnigheten är påståelig. Till den påståeliga okunnigheten hör gärna tanken att bloggaren själv ska förklara det som en och annan inte fattar. Det är jag oftast alldeles ointresserad av. Bloggformatet är ingen frågelåda.

Jag kan också fundera över det moraliska ansvaret att opponera. Det finns i somliga lägen ett sådant ansvar. Men det finns också till sist ett ansvar att inte opponera och därmed ägna sig åt livsuppehållande behandling av en döende patient. En enkel men svår fråga om medicinsk etik, alltså.

Vi är några som tror att det är kört för Svenska kyrkan. Vi läser dagens nummer av Kyrkans Tidning och får bränsle till den brasan. Nu skiftar Svenska kyrkan tro, blir ideologisk. Det har jag inget intresse av men uppenbarligen inte en hel del andra. Låt det gå över styr. Men då når mig frågan som före detta Johansson ställde: "Tror du på Gud?" och i det läget återstår väl uppgiften att göra motstånd mot allt det som vill demontera kyrkan - också den demontering som framställer sig som fromsint och fin. Bön, arbete och bloggande, alltså. Samt häpnad över alla tigande fegisar som decennium efter decennium vägrar ta det på allvar, som faktiskt utspelar sig i Svenska kyrkan under deras livstid (fritt efter Callum G. Brown).

"Pigg, käck och munter" ska denna bloggsida vara.
När den inte längre kan vara det, ska den läggas ner. Men ännu har väl inte det pigga, käcka och muntra tagit slut? Det kanske finns skäl att återkomma i morgon. Kanske då med frågan vad Lisbeth Besselin i Bräkne-Hoby vet om min potens. Stimulerad av denna bloggsida vecklar hon på sin blogg ut sina misstankar om att den inte riktigt håller måttet. Om detta vet hon dock intet. "You ain't seen nothing, Bettan, and well never make that experience." Eller med Max Raabe: "Ich bin nur gut wenn keiner guckt."

Det enda jag jagat i Nya Tant Lilas trakter är en främmande ubåt. Och det enda som hindrade i den jakten stavades IKFN.
Hennes yrke? Lärare, förstås.

Bara en lärare kan sjunka så riktigt lågt i debatten. Överträffad bara av en politiskt aktiv lärare, kanske. Som en ubåt som den svenska marinen verkligen fått bekämpa. Ungefär. Pass upp för minslingor i viken, Bettan! Minor är potenta vapen.


64 kommentarer:

  1. Uthålligheten med alla bloggkommentarer uppskattas och beundras av somliga av oss.
    Jag hade nog inte härdat ut i strömmen av den stundtals orättfärdiga kritiken.

    När vissa kommentatorer ställer seriöst menade frågor försöker jag dock ibland svara utifrån min högst personliga synpinkt.

    SvaraRadera
  2. Jag hoppas att bloggen får leva länge än. Här får man en inblick i mångahanda ting.

    Vad gäller kommentarerna är bloggen intressant ur två aspekter. Dels har vi de rent teologiska utredande samtalen om kristen tro (som är de överlägset mest läsvärda), dels finns ett antal kommentarer och kommentatorer som är intressanta ur en psykologisk synvinkel. Det sistnämnda är också nyttigt att få inblick i om än inte alltid så upplyftande.

    SvaraRadera
  3. Bäste dr Sandahl, jag vill be om förlåtelse för att jag kallade dig för hycklare, vi är alla syndare.
    Jag har vid ett antal tillfällen noterat att det inom "högkyrkligheten" gärna mäts med olika måttstockar i frågor om sexualmoral och samlevnad. Detta är mänskligt men då det har satts i system blir det fördärvligt, och vad det gäller SSB så står jag fast vid min kritik av ett uppenbart förfall (och det är nog motiverat att skriva - hyckleri)!
    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. På samma gång kan du be "baron" Dalman om ursäkt, han är inte friherre.

      Elof Sundin

      Radera
    2. Varför skulle jag be om ursäkt för att ha höjt upp den universalistiske heretikern några snäpp? Med tanke på vederbörandes fåfänga så kommer jag i fortsättning titulera den blivande stiftchefen som "gode baron"!
      Antony

      Radera
    3. Det var också en överraskning att dr Sundin skriver på bloggen!
      Antony

      Radera
    4. We are anonymous. We are everywhere.

      Elof Sundin

      Radera
    5. Pluralis majestaticus. Kan detta bero på att dr Sundin "regerat" för många år på Norrbyska studenthemmet?!
      Antony

      Radera
  4. Dag: De flesta gånger jag börjat kommentera på din blogg så har jag tänkt "bara det här inlägget". Sedan finner jag att nästa dag så skriver du om något som varit i anknytning till mina kommentarer och i en hel del fall har du också skrivit ang "Anna" i dina inlägg. Svårt att hålla sig ifrån att kommentera då, vilket jag uppfattar att du beklagar dig över nu. Men jag vet inte om det är så, då jag är synnerligen svagsint.

    "Om de inte har andras bloggar de kan kommentera på, har de inga egentliga fora" skriver du. Det är sant. (Dock vill jag som svagsint lärare påpeka att den svenska pluralformen är forum.) Jag har ett forum. Men de gånger jag skriver om något kontroversiellt så uteblir debatten. Jag får bara läsa att det är "jättebra" det jag skrivit och ingen diskuterar och det är oerhört tråkigt. Dagens Seglora har jag försökt diskutera under, men det tar en vecka innan kommentaren publiceras och den tilltalade svarar inte. Så det stämmer att din blogg också är attraktiv ur debattsynpunkt.

    Jag förstår piken om att "bloggägaren ska förklara vad han menar för det är du alldeles ointresserad av. Men beklaga dig då inte när alla dina läsare inte förstår vad du menar! Eller ägna energin du använder till att beklaga dig över att somliga inte fattar till att förklara i stället. Som svagsint lärare vill jag också säga att dina inlägg ofta är en aning grötiga med en mängd information och det är inte alldeles lätt alltid att utröna vad de egentligen handlar om. Men man uppfattar något som man vill kommentera.

    Låt mig också få säga detta: Du skriver inte en blogg där du visar metodiskt steg för steg hur du renoverar en gammal träbåt. Du skriver en blogg som ofta både driver med och kritiserar andra, och dessa tillhör alls inte bara "makten". Eller är en domprost "makt" i förhållande till dig själv för att du är komminister och inte prost? Men även du är känslig, framkommer det, för kritik. Vilket väl är bra det.

    De kommentarer som jag inte har fått publicerade får mig alltid att undra varför. Då jag inte uttalar mig om din potens så tänker jag självgott att mina synpunkter var så pass "brännande" att du censurerar just därför. Mina "småbyx-kommentarer" blir dock alltid publicerade, för då kan ju alla se att jag bara skriver "trams". I går till exempel kommenterade "Andreas" något som hade direkt anknytning både till inlägget och något jag skrivit. Jag skrev tillbaka men blir inte publicerad. Däremot kan man vara säker på att den som skriver "Nu har du inte tagit dina mediciner igen!" alltid blir publicerad, för det är en person som sympatiserar med dina egna åsikter.

    Vill du ha ett kommentarsfält där vi bara skriver "Ta dina mediciner" "Din narcissism är gigantisk" och "Nu har Dike kört i diket igen?" Jag uppfattar dagens inlägg som att det är så.

    SvaraRadera
  5. Jag tyckte att jag tillräckligt tydligt meddelade att efter 46 bloggkommentarer skulle det en del till för att nya skulle tillfogas eller att en annan debatt skulle öppnas i anledning av den förra. Jag vill gärna läsa kommentarer, som jag upprepat. De har publicerats - med väldigt få undantag. Undervegetationen syns ingen annanstans så den kan gott få plats här. Det är så roligt med att se vad de kärleksfulla egentligen tänker. Men jag medger att det är lite påfrestande med folk som skriver om det lilla de uppfattar i stället för att försöka ta till sig det stora ärendet på en bloggpost. Och trist är det förstås att jag, som försökt skriva, ska målas ut som något jag i all mänsklig svaghet dock inte är. Avundsjuk på prostar t ex eftersom jag bara är en enkel före detta komminister. Den avunden ligger inte för mig. Jag kanske inte ska förklara varför - om jag ens begriper det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dag: Jag skrev inte att du var avundsjuk! Jag motsade ditt påstående om maktgranskning. Du ser hur lätt det är att inte förstå! I din kommentar missförstår du grundligt fast jag faktiskt uttryckte mig klart vill jag påstå.

      Sedan tyckte jag inte du var tydlig i går. Du skrev att 46 kommentarer räckte, visst. Men sedan släppte du ändå fram kommentarer. En del riktade till mig som jag skrev genomtänkta svar på men som inte blev publicerade.

      Radera
    2. SAOL:
      for·um s. -et; pl. = el. fora, best. pl. -en el. fora • behörig domstol; plats för debatt el. framförande av idéer

      Radera
    3. Rimligen har väl docenten Sandahl fortfarande kvar titeln 'prost' efter Kalmartiden?

      GG

      Radera
    4. Jo någon måste alltid påstå att man visst kan visa att man kan latin, det är därför det blir så besvärligt med allt och reportrar säger "ett köpcentra". Svenska formen är att föredra och rekommenderas och nämns ju också som första alternativ .

      Radera
    5. Anna och många andra skulle förmodligen njuta av följande kurs vid SU:

      http://primalatina.klassiska.su.se/

      Sen blir det i o f s svårt att tala om "flera forum"...


      Argus

      Radera
    6. Argus: Kanske skulle jag njuta av kursen, men jag skulle som språkvetare och svagsint lärare garanterat fortsätta att rekommendera den svenska pluralformen även om man kan latin. Liksom jag rekommenderar svensk plural i stället för engelsk (inte "videos" alltså, även om video också har sin härstamning i latinet). Om du har ett barnbarn som heter Hampus och hans vantar är försvunna så frågar du kanske inte heller: "Har någon sett Hampi vantar?"

      Tänkte väl det. Du använder svensk genitiv och inte latinsk sådan. Konsekvens var ordet!

      Radera
    7. Hampus är inte latin utan ett ord som kan följas till Ångermanland. Antagligen kan man säga: "Var är Hampusas vantar?"

      Radera
    8. 'Videor' använder jag.

      Sonen Hampus hade Hampus' vantar, nogsamt betänkt.

      Så var det mycket riktigt med den konsekvensen.

      Dock finns ord och uttryck med hävd:
      'Mose brinnande buske', 'Jesu ord'.
      Till denna senare kategori vill jag räkna 'centra' och 'fora'.

      Oavgjort?


      Argus

      Radera
    9. Ach so.

      En annan lösning kan också vara att lära det förgrömmade barnbarnet att hålla reda på sina j-vla vantar.

      Radera
    10. Min kommentar ovan var till Dag obs..

      Argus: Jag vet. Det finns dessa cementerade uttryck som man "inte rår på" även om jag som diktator skulle vara konsekvent med att införa svenska böjningsformer oavsett vilket ämne man pratar om. Samtidigt som man inte får glömma bort poesin. Språk är inte matematik, förklarar jag för mina elever ibland - det finns meningar som är korrekta fast de är "fel" enligt de regler jag har lärt er. Då blir de matematiskt sinnade jätteglada!

      Oavgjort ja. Och kul att jag råkade träffa rätt med namn även om det inte var barnbarn utan son!

      Radera
    11. "Hampusas"

      Då förstår jag varför mina, högst halländska, föräldrar sa "Roysasa" om min storebror Roys familj. Språk är intressant.

      Och, för övrigt, bäste Argus är inte Hampus' en anglicism? Jag har sett den i 1917 års bibelöversättning men är ännu inte övertygad om att den hör hemma i det svenska språket.

      Radera
    12. Sv Ak:s Förnamnslista:

      "Hampus
      Smekform av Hans (eg. ett forntyskt kortnamn Hampo med oviss bet.)."

      Själv skulle jag sagt lågtyskt ursprung. Alltså platsar absolut inte latiniserande böjning. Utom skämtsamt kanske?
      -Var la' Hampus Hampii vantar?

      Fast då blir nog ett äktsydsvenskt "Hampusasa vantar" ännu roligare?

      Argus

      Radera
    13. Argus: Nja, du tar inte med att man bedömer det som troligt att det är en latinisering av lågtyska Hampo, så då kan eventuellt latiniserande böjning också passa? Förutom att jag är emot den som sagt, och att ursprunget är tyskt. Fast jag håller fortfarande på Hampi vantar som roligast...

      F ö blev jag lite lurad där av min barndoms katt-olska grannar som (sa man) döpte sina siameskatter efter påvar. Kommer inte ihåg alla namn men den sista hette Pius och en tidigare just Hampus..

      Radera
  6. Ett inte så litet problem med besvärliga personer kan vara att mycket och det mesta fungerar till synes och faktiskt bra. Men så kommer vi till några blinda fläckar, några ömma tår, några levande trauman.

    Vad göra?

    Det BloggarDag mestadels gör. Tiger och låter passera. Uppmuntrar det som går åt rätt håll.

    Någon gång blir det för mycket dock. Tålamodet inför ovärdiga kränkningar tar slut någon gång. Förståeligt.

    De svårhanterliga tenderar emellertid att vara synnerligen lättkränkta, t o m i de lättkränktas land. Den störda myrstackens runtfnattande galenskap eller det petade getingboets attackbenägenhet utlöses.

    Obehagligt, kanske lärorikt, kanske en del i de svårhanterligas egenterapi. Om vederbörande sedan vuxit och kommer tillbaks vettigare och mera insiktsfull, gläds rimligen själasörjaren.

    Om jag nu mot slutet skall vara helt oförblommerad och oterapeutisk, tror jag att Anders Wejryd gjorde rätt, när han höll i yxan gentemot den uppenbart högneurotiska Oscarshamnsrektorn. Neurotiska ledare, även om begåvade, kan ställa till mycket elände för en verksamhet.

    Lars Jensen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    2. Skrev fel och tog bort ovanstående kommentar. Bara en undran, Lars Jensen, har du träffat många icke-neurotiska personer i ditt liv? De flesta brukar te sig neurotiska på ett eller annat sätt vid närmare bekantskap! Detta gäller också personer i chefspositioner. Men det är kanske, trots allt, bättre att de är neurotiska än att de är psykopater, en grupp som ofta är välrepresenterad här!
      Och det är ju ganska typiskt att kvinnor, som kritiserar män, anklagas för att vara hysteriska och/eller neurotiska!

      Radera
    3. "Men det är kanske, trots allt, bättre att de är neurotiska än att de är psykopater, en grupp som ofta är välrepresenterad här!"

      Det där vet du ingenting om. Tror man sig kunna ställa psykiatriska diagnoser via en blogg skulle jag säga att det tyder på att man själv har en annan slags diagnos.

      "Och det är ju ganska typiskt att kvinnor, som kritiserar män, anklagas för att vara hysteriska och/eller neurotiska!"

      Du har knappast presenterat någon kritik i ordets verkliga bemärkelse, än mindre någon saklig sådan. Däremot är du bra på att kräkas på alla som inte håller med dig. Liiiiite självrannsakan hade allt varit klädsamt istället för att ta till det där idiotiska "det är bara för att jag är kvinna"-tramset. Uppför dig vettigt, var saklig i debatten och håll en hyfsad ton så ska du se att du själv blir bemött på ett bra sätt.

      Radera
    4. ???? Var har jag ställt diagnos via en blogg?
      Nu ser jag! "Här" syftade på gruppen chefer, inte på bloggläsarna!
      Och att många chefer är psykopater är inte min idé, inte heller att kvinnor som är kritiska anses neurotiska och/eller hysteriska!

      Radera
    5. Bloggardag! En önskan är att Du tar bort möjligheten att ta bort en redan skriven kommentar, - åtminstone om den har blivit besvarad! Kommentatorsfältet blir annars mycket svårt att följa, om man nu till äventyrs har den ambitionen.

      Radera
  7. :-) Var detta med potensen det värsta? Det var ett allmänt omdöme om "frustrerade gamla gubbar". Och det vet ju alla att det kan vara så när åldern sätter in att man gaggar om sex. Som student arbetade jag på ålderdomshem! Ja, Lars Jensen, både Anders Wejryd och jag var nöjda, precis som säkert de andra som också fått fallskärm därifrån efter mig varit! Det är betydligt trevligare i Bräkne-Hoby!

    SvaraRadera
  8. GO ON ! (lärarna)3 kommer att rätta Dej, men fortsätt med denna viktiga
    information och analyser till kyrkligt intresserade. Jag skulle önska korta
    och inte alltför många inlägg på varje blogg. But let the schow go on!

    SvaraRadera
  9. Och ja, sedan var det där om potensen skrivet på min egen blogg!

    SvaraRadera
  10. Citerar Max Lucado, Alla dagar nära 16 april: Jn 14:6
    Tolerans.
    dygd. Att vara förstående mot den som är annorlunda ses som ett tecken på att man är med sin tid. Jesus var/är bra på Tolerans
    Tolerant mot lärjungarna när dom tvivlade
    Tolerant mot folkskarorna när dom missuppfattade honom.
    Tolerant mot oss när vi misslyckas
    Det finns ett område där Jesus var intolerant, där var han obeveklig och dogmatisk. När det gäller frälsningen, så finns set inte flera vägar, utan bara en enda. Det finns inte olika stigar att gå, utan bara en enda. Och den stigen är Jesus själv. Det är därför som det är,så svårt för en del att tro på Jesus.

    Det är lättare att se honom som EN av flera valmöjligheter än som den ende.
    (Ngt avkortat/citerat)
    Stimulerande att hålla samtal igång, men ta ansvar för vad vi säger om andra och de val vi gör i livet.

    SvaraRadera
  11. Till BloggarDag och alla andra av mina många(på detta kommentarsfält) folkkyrkokritiker!

    -Jag uppskattar öppenheten och toleransen - grunden för fri debatt - på denna blogg och minns särskilt med förvåning ett ilsket angrepp på mig för kanske snart ett par år sedan:

    "Kan ingen täppa till truten på honom".

    Det gjorde nu lyckligtvis inte BloggarDag. Den (förmodligen) starkt teologiskt auktoritetsbundne författaren av refuseringsuppmaningen ville naturligtvis under inga omständigheter att hans åsikter skulle ifrågasättas.
    De slogs fast, var därmed högsta sanning - för honom.

    Till hans heder skall dock sägas att han efteråt medgav att det inte var rätt att utstöta kväsningsanspråk mot en meningsmotståndare.

    Fri debatt, fritt meningsutbyte, fri i tanke och ord. Det gynnar oss alla!
    Eller hur ni högkyrkliga trätobröder!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trätosystern Elisabeth16 april 2015 kl. 15:05

      Ännu en gång har du uttalat dig mycket vettigt, Bengt Olof. Det tar sig! ;-)

      Radera
    2. Det är så konstigt:: än tillhör jag Bloggarens doakör, än BODs.
      Just här blir det BODs.

      För visst blåser det friska vindar genom denna blogg.
      Ja men nu var jag plötsligt doa åt Bloggaren!

      Och som lärare ansåg jag mig som begåvad , men det fanns elever som tyckte jag var svagsint!
      Gud hjälpe mig!

      LG

      Radera
    3. LG!

      Kanske är sådana elever ganska svagsinta i sin tur. Kunskap och beläsenhet respekteras i allmänhet. Men vill man ifrågasätta och dra ned auktoriteter, så.
      Det påminner kanske om Jonas Gardell:

      -Jag hade etta i svenska hela gymnasiet. Jag skrev dadaistiska dikter på vartenda prov. Läraren var en dum jävel. Men sen sista terminen fick han för sig att jag var ett geni, så jag fick femma.

      Sant eller ej, auktoriteter trotsas genom att diffameras.

      Argus

      Radera
  12. När det gäller bloggkommentarerna och kvalitén på dem, drar jag mig till minnes att Göran Hägglund en gång svarade på twitter:

    "Nej, jag tror inte att väljarna är dumma i huvudet. Detta sagt trots att jag har läst dina tweets."

    SvaraRadera
  13. Dag: Får jag också skriva detta att i går var det den första gången som de som var kritiska var i majoritet. Jag noterade förvånat det och strax därefter kom också att du inte vill släppa fram fler kommentarer. Enligt min uppfattning är vi annars bara en handfull eller en eller två som kritiserar vilket ofta brukar leda till en strid av kommentarer som alla går ut på att den som kommenterat är dum i huvudet och inte fattat nånting och inte är kristen och borde försvinna från bloggen. Vi som ifrågasatt vad du skriver har tagit väldigt mycket skit - också. Vill du att vi helt försvinner? Men eftersom du faktiskt blockade mig för ett halvår sen eller när det var så förstår jag att du vill det. Otroligt frustrerande är det i alla fall när man får en fråga eller påstående och lagt möda på att svara så tas just den kommentaren bort men inte trams-kommentarerna.

    Så jag tramsar och skriver en kommentar som jag uppfattat att du vill ha:

    Antje Jackelen är dum!
    Anders Weiryd är dum!
    Helle Klein är dum!
    Lennart Koskinen är dum!
    Åke Bonnier är ganska dum!
    Jonas Gardell är dum!
    Mats Hermansson är dum!

    Godkänt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och varför tramsa? Försöker du skoja till att du faktiskt uppfattar att detta är vad jag menar? Jag har träffat samtliga du nämner. Fyra har ätit vid mitt bord. En, bara en, sovit i gästsängen. Men jag har inte blockat dig. Såvitt jag minns var det tre kommentarer som blev något fördröjda mest därför att jag blev förvirrad då då under några timmar hårt drev att du blivit blockad. Men det hade du inte. Jag har sagt detta förr.
      Nej, jag vill inte att kommentatorer försvinner men jag vill inte heller att de efter en dags idogt skrivande och anklagande plötsligt ska slås av insikten att deras utgångspunkt var helt fel, dvs att de alls inte fattat.
      Jag har godkänt fler kommentarer än jag borde, sägs det. Och det är väl svar nog. Jag läser gärna och bildar mig även om jag lite dyster också konstaterar att somligt obildar mig.
      I går försökte jag avsluta en debatt som byggde på en felläsning. Det borde jag väl närmast ha beröm för?

      Radera
    2. Nu lägger jag mig i här...
      Just det, Dag Sandahl, detta är precis så det var i Småland. "Fyra har ätit vid mitt bord, en har sovit i gästsängen.." Och ändå vill jag instämma med Anna, att det är som hon skriver som jag också uppfattat saken. Det var ju detta som var så totalt förvirrande när man jobbade i Oskarshamn! Folk, som efter vad de sade om varandra, man trodde var de värsta fiender visade sig vara de såtaste vänner och ibland frimurarbröder- egentligen! Vem klarar av en sådan miljö!? Ja, inte en rak skånska i vart fall- bortsett från eventuella neuroser!

      Radera
    3. ntl och Anna ser klarsynt och lite elakt varandras svagheter.

      Kanske bör deras fortsatta inbördes diskussion försiggå på deras respektive bloggar?

      Radera
    4. ??? Jag har då inte skrivit om Anna på detta inlägg, men vad hon har skrivit vet jag inte för det var för långt för mig att läsa!

      Radera
    5. Anonym 16.08. Inte riktigt på pricken va? Jag diskuterar inte några svagheter, utan försvarar mig mot ett försök att starta ett drev mot mig som "sexdåre". Och någon diskussion på ntl:s blogg kan inte förekomma eftersom hon raderar alla kommentarer som har synpunkter på att hon skriver osanningar om folk.

      Radera
    6. Vad skulle jag ha för skäl att starta ett drev mot dig, Anna? Jag skrev, som en parentes, att snart skulle du vakna och skriva något sexrelaterat. Kan det bli ett drev av detta?
      Vilka "alla kommentarer" raderar jag? Du måste ha skrivit anonymt- för sådana kommentarer tar jag bort ibland- för det är väldigt länge sedan du skrev i eget namn!
      Min blogg är inte heller primärt tänkt som ett debattforum.
      Och slutligen vilka osanningar har jag skrivit? En uppfattning om något som inte stämmer med din är inte automatiskt en osanning!

      Radera
    7. Jag kan inte hjälpa dig med svaret på den frågan, ntl, vilka dina skäl är.
      Att jag skulle ha kommenterat anonymt på din blogg kan jag dock hjälpa dig med att tala om att det har jag inte. Jag läste ibland för något år sedan men sedan jag kommit underfund med att du gärna skriver skit om andra och sedan inte släpper fram den som säger emot så slutade jag tvärt. Att kommentera och att läsa.

      Radera
    8. Nog är det konstigt att man vet så mycket om en blogg som man varken läser eller kommenterar på! Och dessutom har citerat här- trots att man inte läser!

      Radera
    9. Ntl: Jag tar tillbaka allt. Givetvis har du haft rätt om mig från första början, eller från vilken början det nu var du började igen, att jag är en fullkomlig sexdåre!
      Det var bra att du tog upp det problemet på din blogg.
      Men som du vet, man börjar bli lite till åren kommen, och mina inviter får inte så ofta napp längre. Tror det var 30 år sen nu detta hände. Då kan det bli så, att man sitter här och kommenterar på Dag Sandahls blogg i stället. Ja, du vet.
      Och tack!

      Radera
    10. Tråkigt om du har brist på inviter! Nej, jag har ännu inte upplevt den situationen i mitt liv! Den är, ser du, nog inte riktigt åldersrelaterad!

      Radera
    11. Jag vet inte om Anna tycker att det är god stil att håna människor för deras ålder. Och med tanke på hur mycket arbete det var med Sfi-undervisningen, undrar jag om du verkligen har tid med dina utfall på bloggarna. Missköter du inte ditt arbete när du lägger så mycket energi på att debattera med gamla pensionärer? Man skulle ju kunna tro att du mest satt hemma hos dina katter!

      Radera
  14. Dag: "Och varför tramsa?" Jag tramsar av exakt samma anledning som du, dvs jag framför gärna kritik i satirisk form och jag tror mig dessutom vara ganska bra på det - även om jag medger att kvaliteten är skiftande och att det ibland går överstyr. Det gör det även för dig! De som jag kritiserar uppskattar naturligtvis inte det och tycker att det bara är skit, andra har blandade åsikter. Men kritik i humorns tecken gör folk än mer arga och dessutom osäkra. Men du gör som sagt precis samma själv och gjorde i synnerhet när det gällde Jackelén innan hon tillträdde!

    Men till sakens natur hör alltid att egen satir är kul medan den som kritiserar en själv i denna form "bara är plump".

    Jag menar också att vi är fler som dansat tango på denna blogg. När jag inledde min karriär här ställde jag allvarliga frågor men väldigt snart blev jag bemött med enormt nedlåtande "lilla gumman"- kommentarer som minsann skulle sätta mig på plats (var är de nu?). Då minskade även min respekt och jag tyckte att de och du kan gott tåla en ganska tuff satirisk ton. Och ibland bara tuff kritik utan satir.

    Men du själv anger tonen.. Vi som inte delar din uppfattning är svagsinta, idioter, okunniga och "upplever att vi är någon" för att vi får kommentera på din blogg. Och du ska minsann inte behöva förklara någonting för idioterna som inte fattar. Snällt? Ödmjukt? Sant?

    Det säger också något när du tar bort en konversation mellan Andreas Holmberg och mig, dvs du tar bort mig, när jag i en god ton ville förklara vad jag menade. Men den som ideligen upprepar att jag sinnessjuk och förvirrad m.m utan att tillföra diskussionen ett dyft - dessa kommentarer är varmt välkomna! (Förutom när de för en gångs skull uttrycker kritik mot dig själv.)

    När det gäller felläsningen i går så hade det varit bättre att förklara. När Peter T gjorde det bad jag också om ursäkt för mitt felaktiga antagande. Samtidigt gör du PRECIS samma misstag själv i ditt svar på min första kommentar under detta inlägg: Dina förutfattade om mig gör att du läser in något helt annat än det jag skrev. Det satt rätt hårt inne även för mig att be om ursäkt, men att du skulle be om ursäkt för något du skrivit (inte till mig) framstår för mig som otänkbart! Har jag fel?

    SvaraRadera
  15. Tja, eller är det så att fotboll är fotboll och spelas så på samma sätt oavsett division och ishockey är ishockey och ändå är det skillnad på Kalmar FF och Knäckebröhults FF liksom mellan Lakers och Tingsryd. Men visst ber jag om ursäkt. Om någon blivit ledsen för något jag skrivit ber jag självfallet om ursäkt. Bara de skrutinösa ställer frågan: Men för vad?
    I övrigt:
    - Gack icke i rågåkern, here.
    - Men far går ju där.
    - Jaja.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där var INTE att be om ursäkt! "Om någon blivit ledsen"."Men för vad"f.
      Exakt så uppfattar jag "Dag Sandahl" som jag inte känner. "Men för vad".

      För övrigt förstod jag inte vad du menade. Svagsinheten håller i sig.

      Radera
  16. Men faktiskt så tror jag - jag vet inte för man kan aldrig vara säker på vad man kommer att ta sig för härnäst, att jag ger upp nu. Mina kommentarer som frågade hur de bibeltrogna kvinnoprästmotståndarna kommer att behandla oss som "inte tror rätt" om ni så att säga skulle vinna terräng igen publicerades inte. Jag ville vet i hur ni skulle acceptera vår hållning så som ni vill att vi ska acceptera er. Mina erfarenheter av självmord när det gäller homosexuella fick inte heller de publiceras.
    Mina "småbyx-kommentarer" får alltid publiceras.
    Samt kommentarer som är ute efter att efter att enbart kasta skit på någon - de får alltid publiceras.

    Som sagt, vad muntert och käckt allting egentligen är. På denna blogg.

    SvaraRadera
  17. Anna detta kanske skulle kunna vara en intressant fråga men hypotetisk och bortom det blogginlägget handlade om. Och vad går att sakligt svara på hypotetiska frågor. I morgon kommer, Deo volente, ett nytt piggt, käckt och muntert inlägg att fundera över.

    SvaraRadera
  18. Kan så vara. Men den var kanske inte den enda kommentaren som inte handlade om inlägget ifråga? Men det var den som censurerades. Och för mig är det en oerhört viktig fråga.

    Jag ska nu avsluta med att bjuda på en anekdot ur mitt rika och händelserika liv (obs ironisk nu). Jag växte upp i kyrkan, i en högkyrklig församling och konfirmerades av en kvinnoprästmotståndande präst som senare blev min chef. Jag respekterade honom och tyckte mycket om honom, men några bra svar på mina frågor tyckte jag mig inte få då. Du Dag Sandahl var en idol bland många präster då men jag blev skitarg över allt slags kvinnoprästmotstånd som tonåring. Jag kommer faktiskt ihåg att jag fick en bok som du skrivit i julklapp av mina föräldrar en jul under denna tid, men jag var så rabiat att jag inte läste den alls utan gick raka vägen till bokhandeln och bytte den mot en annan bok (minns inte vilken). Jag var tonåring som sagt.

    Jag ville faktiskt på allvar (tror jag, för man kan aldrig vara säker där heller) undersöka saken på nytt när jag inte längre är tonåring och se om jag något kommer att kunna moderera min tonårsuppfattning, samt för att kyrkan för mig är svår på alla sätt, jag går inte dit men vet inte riktigt varför jag inte går dit och det känns ledsamt.

    Men det sket sig liksom igen. "Du har inte tagit dina mediciner" är det jag kommer att bära med mig från denna blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var kanske boken Sann myt eller Jesus. Motspänstig medmänniska, fast den tror jag kom så sent att du inte var i tonåren. Finns att låna på bibliotek men jag är inte säker på att du kommer att gilla dem

      Radera
    2. Anna är nog en trevlig tjej. Tänkande dessutom.

      Varför inte läsa några av Sandahls böcker? Många frågetecken rätas ut innan de hinner till kommentarsspalterna här, hastigt och lustigt förvandlade till frågespalter. Inte så att Annas frågor eller synpunkter i allmänhet saknar intresse. Inte heller så, att Anna inte skarpsynt upptäcker svagheter i resonemang och uttryckssätt. Men revideringen av en tonårsuppgörelse behöver inte ske så huvudsakligen? i offentlighet.

      Iakttagelsen att nedlåtande "lilla gumman-kommentarer" blivit sällsynta, kanske har sin grund i att Anna alltmer uppskattas i sin ifrågasättande roll?

      Argus

      Radera
    3. Tack Argus. Men tilltalet i själva blogginlägget är inte sådant att man känner sig jättesugen på att återköpa boken!

      Jag har visserligen inte skrivit någon hel bok utan bara delar av böcker, och tror inte DS är så intresserad av dem heller. Men annars hjälper jag honom gärna - de handlar om flyg vilket jag tycker kan vara lämpligt då man hellre håller sig till helvetet på denna blogg och inte så ofta i himlen.

      Radera
  19. Teologie hedersdoktorn vid Lunds universitet Jonas Gardell gör i dagens Expressen (16/4) en koppling mellan självmord och homosexualitet. Skulden läggs på konservativa kristna i allmänhet och 22 harmlösa pingstpastorer i synnerhet vilka jämförs med IS-terrorister i att åstadkomma död och förintelse. Varken Bibeln eller Jesus kan hjälpa oss med den homosexualitet som gayrörelsen själv till en början ville få sjukförklarad. Idag skall denna homosexualitet friskförklaras med utgångspunkt i kärleken. En förnyad läsning av Nygrens Eros och Agape torde kunna bota den vrede och förvirring som inte bara Gardell tycks vara drabbad av. För egen del läser jag dessutom Bengt Hägglund som uppskattar Kevin Vanhoozer och hans som Hägglund kallar "ödmjukhetens hermeneutik".

    SvaraRadera
  20. Det sägs att den som sig i leken ger får leken tåla. Men det går för långt när man går från ett indirekt utpekande ('"impotenta gubbar") till ett mer direkt ("oskarshamnsrektorn"). Dag har måhända rätt att försvara sig, men tant lila har väl inte bjudit upp Lars J till någon "lustiger dans" (Karl den tolftes benämning på drabbningarna på slagfälten)? Jag får kanske också ta åt mig av det här med "gubbar". Kanske lite för mycket psykologiserande från Ntl:s sida (men det har kanske sin förklaring), när de teologiska argumenten borde granskas.

    Så har en pingstpastor sagt att helvetet finns, och genast hugger journaliterna och vill påskina att alla som tror på helvetets existens gör det för att de vill att personer som de förmodas ogilla ska brinna i helvetet. Samt att de tror att helvetet är överbefolkat av homosexuella. Det är beklagligt att det finns kristna som låter sig snärjas av sådant försåt och börjar dissikera homosexualiteten på medias villkor. Lägg ner!

    Ntl ger med citat ur Timoteus-brevet på sin blogg, tydligen omedveten om den medvetna felöversättningen i Bibel 2000, där det står att en församlingsföreståndare ska vara gift bara en gång. I Bibeln 1917, och sävitt jag vet i alla andra äldre översättningar står att han ska vara "en kvinnas man". Tyvärr inte enda felöversättningen i samma kapitel. Jag har skickat en kommentar till Nt:s blogg, men hon säger sig inte förstå mina intensioner. Tyvärr medger inte utrymmet några längre förklaringar.Men kravet på församlingsföreståndare / präster är att de inte ska låta sig snärjas. Då är ju självfallet frågan om den som snärjs faller offer för egen eller andas synd. Man ser detta om man lägger bibelöversättningarna bredvid varandra. Lutherdomen har inte identiskt samma syn på skilsmässor som katolicismen.

    Varför har Bibel 2000 ett ordval, som får väldigt många protestanter, präster och pastorer att framst¨å som "åklaga att framstå som personer som medvetet och konsekvent har olika måttstockar för sig själva och andra?

    Jag har sett en del dokumentation om "oskarshamnsrektorn" och enligt den framstår inte den dåvarande Växjöbiskopen som någon som har hållit i någon yxa, utan snarare som en fegling som utan att själv ta ställning har låtit andra hållas med yxan. Han borde kanske ha tagit den ifrån dem? De har inte varit de rätta personerna att handskas med ett så farligt vapen. Det kom till "konflitlösningsmetoder" som var oerhört kränkande och utpekade rektorn som problemet, och inte ens som en del av problemet. Har inte Dag utsatts för något liknande?

    Hur förklara att båda har gjänstgjort under ett antal år, och plötsligt är hon ett problem och plötsligt är han ett problem. Visst kan det hända att en äldre arbetstigare plötsligt drabbas av en allvarlig hälsoförsämring, som gör att han eller hon inte kan fortsätta i sitt gamla jobb.

    Men det är här som en förödande kritik måste sättas in mot Anders Wejryd. Det handlar dels om rättssäkerhet, så att ingen utsätts för några obefokade åtgärder, och dels om att göra det på ett ytterst skonsamt sätt, om någon måste skiljas från sin anställning.

    Hela hanteringen av rektorsaffären, och de många uköp som har förekommit därefter, uttrycker ett politiskt betingat förakt för den arbetslagstiftning som svenska arbetare har tillkämpat sig och andra arbetstagare.En slags gangstermoral, som inte kan tillmämpas av en småföretagare, som blivit osams med någon anställd, typ "För mig gäller varken Guds eller statens lagar, för jag bestämmer över pengarna i företaget, och detta är ett rikt företag."

    Vill minnas att jag har skrivit förut att vissa kyrkliga potentater borde åtalas för brottet trolöshet mot huvudman. I Oskarshamnsfallet har Wejryd låtsas inte se, men har sett i ögonvrån och lärt sig hur man kan göra för att rensa ut, och därefter tillämpat för egen del.

    Om inte Wejryd hade varit, hade vi kanske inte haft undringarna om det pågår ett religionsbyte i Svenska kyrkam.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för de orden, LFL! Men när för mig okända personer, som inte ha varit involverade, plötsligt har synpunkter på mig som rektor, tycker jag att detta säger mera om dem än om mig. Jag gjorde säkert många fel, men vilken chef gör inte det, och vad har detta med gubbarna att göra i det här fallet? Jag ser detta påhopp som enbart billigt!
      Och det är helt riktigt att Dag inte heller blev nådigt behandlad av Anders Wejryd! Fast det är kanske glömt? Anders har kanske blivit bjuden på middag och sovit i gästsängen hos Dag... :-)
      Och, som sagt, jag var väldigt, väldigt glad över att komma från Oskarshamns folkhögskola! Det rensades ju ordentligt även efter mig! Så nu är det kanske bra där!

      Radera
    2. Ja den här gången vart LFL:s kommentarspaus faktiskt längre än 37 minuter ...

      Duktigt, LFL!

      Radera
  21. Va mycke snack! 90 rader "Anna" och mycket annat dravel ibland ganska
    vettiga resonemang. KORTARE! Korta. Kort. K!

    SvaraRadera