fredag 10 april 2015

Folkkyrkan är körd

Det är självförstörande, det som pågår i Visby nu. Jag tror inte att man riktigt i Visby förstår hur ifrågasatt stiftet är - inte för fattade beslut utan ifrågasatt därför att det är så litet och borde läggas ner. Stordrift är vad som gäller. I det läget börjar Koskinen plädera för att frågor som är känsliga ska lämnas till ett annat stift därför att sammanhangen i Visby är för små. Och i tidningarna tycks det fortsätta.

Inger Harlevi ställer i en insändare tolv frågor kring det som ligger under sekretess. Hon borde vara kyrkligt erfaren. Utan skymten till bevis antar jag att hon varit rätt drivande i hela den här historien och nu vill lägga lite mer ved på brasan. På så vis blir det inte stå stora diskussioner om neddragningar i Visby. Att Tjelvarkyrkan läggs ner hör dit. I Visby tycks det mig som om arbetet med de stora satsningarna för fastlänningar tar stora resurser. De måste tas någonstans ifrån. Man kunde tänka sig att gutarna inte gillade detta - om de nämligen uppfattade ett samband. Handen på hjärtat, nog är det roligare med det mediala än med det trogna vardagsarbetet? Kommunikatörer ska leva och så når vi folket, som ska bli nöjda med sin kyrka när de får se att det kyrkliga uppmärksammas och de kyrkliga blir årets, månadens, veckans eller dagens opinionsbildare.

Gott folk och gotlänningar, vi tar inte för tillfället mer om detta. Det idoga arbetet på Gotland börjar riskera stiftet framtid. Gotland hamnar under Stockholms stift. Tacka Harlevi,  Hermansson och Koskinen för det. Samt de lokala tidningarna, som kommenterat material de alls inte haft kännedom om. Självförstörande är ordet, sa Bill. Destruktivt, sa Bull.

På tåget hem efter kyrkostyrelse (klimatet ni vet...) nöjesläste jag och försummade det pensum jag förelagt mig när det handlar om bildning. Nå, Seierstads bok om Breiviks attentat var kanske inte nöje och den är tjock samt utläst. Men det var Mary Eberstadts bok How the West really lost God (Templeton Press 2013) jag ville studera. I den har jag några sidor kvar men jag har fattat. Folkkyrkan är körd. Det är den av sociologiska skäl. Familjen bär upp tron, menar Eberstadt. Hon använder demografiska resonemang för att visa att där familjen inte bär upp värderingar, försvinner tron. Sekularisering är mindre en fråga om ideologiska val, om ni förstår hur jag menar. Eftersom folkkyrkan i grunden är en familjekyrka, kan den inte bestå, inte i ensamhushållens Sverige. Det är den enda möjliga och dystra slutsatsen jag kan dra innan jag kastat mig över boken 30 sista och optimistiska sidor.

Jag kunde förstås själv börja fundera över en kyrklig pastoral för ensamhushåll och en hållning i relation till individer som gör tron trolig. Det är någonstans här missionen skulle sätta in, förstås. Den kommer inte att göra så. Det blir i stället utspel i frågor som konsumenterna kan tycka vara viktiga och därför är beredda att fortsatt stödja med sin kyrkoavgift. Tjelvarkyrkan kan läggas ner men inte satsningarna på teologivecka och Almedalsarrangemang, för att bli så konkret som de insikitsfulla i Visby är - en modell för oss alla.

Eberstadt talar om "natural families". Urbaniseringen betyddde att de som flyttningen till stan gjorde människor "less likely to have and liv in strong natural families" och då tror jag att vi borde läsa om Friedrich Engels lilla bok Familjens uppkomst, för det är här någonstans det blir intressant. Är det så att de ekonomiska systemen verkligen alienerar oss från allt - också från Gud?

"More families of one equal less God", skriver Eberstadt. Hon undrar också om vi kan komma på människor som kommit till kyrkan eller synagogan när de fått barn och påpekar (lite road, tror jag) att det är så vanligt att det tänker vi inte på. Frågan är varför. Nu skriver hon i USA - men tänk snarare Sverige på 50- och 60-talen med söndagsskola och allt.
Eberstadt kursiverar:
 "The Christian story itself is a story told through the prism of the family. Take away the prism, and the story makes less sense."
Jag fattar. Och det betyder att folkkyrkan är körd. Den är nämligen en familjekyrka. Det var den som behövde småkyrkor där folket/familjerna bodde. Tjelvarkyrkan läggs ner. Jag noterar konsekvensen och det är, Helge, bara ett exempel.

Jag ska fråga forskningsfolket om de läst Eberstadt och om detta hon skriver borde få några konsekvenser för Svenska kyrkan.


32 kommentarer:

  1. Folkkyrkan är definitivt körd i botten och åsyftas givetvis den "sekulärpolitiskt motiverade samtidsideologibekräftarinnan". Dock är inte Fädernas Kyrka körd. Inte är Iraeneii, Origenii, Augustinii kyrka körd eftersom Hon är bärare av Jesu Kristi vittnesbörd. Vad hjälper gudstjänstfirande, undervisning, diakoni och mission när martyriet fattas?

    SvaraRadera
  2. Och vem vill vara Jesu efterföljare, när lönen dras in, när katedralen blir museum, mitt hem konfiskerat eller bränt, barnen kidnappas?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sver:den som vill ta sitt kors och följa Herren. Då blir det verkligen värt något att bekänna Den Uppståndne! fM

      Radera
    2. Ja, fM det är nog först då vi åter får andligt levande församlingar / gemenskaper igen där Jesus är Herre! Prästänka

      Radera
  3. Kritisk granskning blir väl inte mindre relevant bara för att budbäraren heter si eller så? Harlevis frågor kunde varit mina egna eller någon annans och dessutom kan de lyftas till en högre nivå än det aktuella fallet i Visby, så att misstag inte upprepas och kyrkans anseende skadas ännu mer. Om biskop Fast erkänner att fel har begåtts ska jag själv upphöra att med min kritik mot honom, men nu är det faktiskt han som sittande biskop som har huvudansvaret. Det vore också bra om han verkar för mer rättssäkra processer i framtiden. Biskoparna överlag måste förstå att deras beslut i enrum får återverkningar i offentligheten och då kan inte alla beslutsunderlag gömmas undan i hemlighet, även om somligt måste vara konfidentiellt.

    Tack ändå till Dag Sandahl som gett utrymme åt ett meningsutbyte i frågan.

    Familjen är såklart viktig för all traditionsförmedling men då måste kyrkan uppmuntra den att ta det ansvaret. Nu finns istället en armé av församlingspedagoger, konfaledare och andra som fostrar barn och ungdomar i familjens ställe. Inget fel i barn- och ungdomsgrupper men nätverk med kompisar och kyrkliga funktionärer har kanske börjat ta så stor plats att äldre och yngre generationer inte interagerar alls, vare sig i gudstjänsten eller hemma.

    För en folkkyrka är det också viktigt att det finns ett folk att tala om och då bör man kunna prata om vad som egentligen konstituerar det svenska folket, tyvärr en väldigt känslig fråga enligt många.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Av mina halvvuxna barn har jag hört att kyrkans ungdomsledare, åtminstone här, godkänner "kompissex" så länge det känns bra.
      Inte direkt ett stöd för familjen?
      Och var kanske Visbyprästen "kompis" med sina ungdomar?

      P

      Radera
    2. Rättssäkerhet är för många av oss i första hand en fråga om trygghet för den tilltalade. Att ett känsligt ärende som avslutats på ett positivt sätt för den tilltalade innehåller att handlingar hemlighålls kan kanske kritiseras, men knappast för bristande rättssäkerhet.

      Radera
    3. För drygt hundra år sedan lyckades gotlänningarna rädda sitt stift genom att framhålla stiftets bristande kommunikationer med fastlandet. I våra dagar kanske några avhuggna webkablar som gör lokala skriverier otillgängliga utanför stiftet kanske skulle rädda det? OBS! Viss satir.

      Radera
    4. Niklas! Rättssäker process? Det är väl inte där problemet ligger. Vad det handlar om är beslutet, om det var bra eller inte.

      Radera
    5. P: Du får mina farhågor besannade. Hoppfullt tänker jag tillbaka på scouterna och vilka positiva förebilder det fanns bland de unga ledarna där. Sådana finns så klart inom kyrkan också men ledarna nu för tiden är så många och jag undrar om alla verkligen är mogna sitt undervisningsansvar.

      Du skriver "sina ungdomar" och jag har reagerat över med vilken emfas vissa ledare säger "_mina_konfirmander". Tror det finns risk för lite sektliknande slutenhet och närhet ibland, att man inte upprätthåller distansen som en god lärare ska ha till sina elever.

      Vill poängtera det positiva i att ungdomarna inlemmas i kyrkans "familj" i en vidare mening, så att de får umgås med andra kyrkobesökare än de jämnåriga och ledarna - tanterna till exempel.

      Radera
    6. Ordet rättsäkerhet kan diskuteras just i Visbyfallet men jag tror den brister i andra ärenden som domkapitlen generellt handlägger. Jag tänker bland annat på oklarhet om vilken rättsordning som står högst: Guds Ord eller människors förordningar. Detta är ju en problematik som inte minst drabbat Missionsprovinsens sympatisörer. Vissa präster drabbats av disciplinåtgärder för att de försöker vara Bibeltrogna medan andra kan förbryta sig hur mycket som helst. Biskop Fast kanske brukar agera rättrådigt och då hoppas jag bara han försöker påverka de andra biskoparna så att Svenska kyrkan i sin helhet får en förutsägbar rättsordning.

      I prästrekryteringen är det uppenbart att rättsäkerheten är dålig eftersom ovidkommande saker som inställning till homovigslar styr utslagen i några stift. Vid avslag är motiven ofta vaga och något överklagande kan inte göras. Negativa faktorer går väl att hitta hos alla sökande men de tycks viktas väldigt olika. Om biskoparna missköter dessa ärenden (kritiken har funnits i många år) hur vet vi då att de agerar rättrådigt i andra fall? Enbart titlar som ”psykolog” och ”biskop” räcker inte för att övertyga om att kyrkojustisen är rättssäker. Med detta säger jag inte att rekryteringen av nya präster fungerar dåligt just i Visby stift (däremot av nygamla).

      Bristande transparens gör det svårt att avgöra om rättssäkerhet föreligger och känslor har en förmåga att styra mer än vi tror. Med klara ”domskäl” skulle misstankarna om godtycke och slarv undanröjas. Slarv och godtycke riskerar att inte bara skada omgivningen utan också en olämplig person som får förtroenden som han eller hon inte klarar av. Detta sagt eftersom rättssäkerhet främst ska skydda den som prövas.

      För att återvända till Visbyfallet: Var det rättssäkert att inte höra flickorna? Ja, kan man säga eftersom domstolar ska vara opartiska och offer inte delta i domslut enligt svensk rättstradition. Nej, vill jag påstå eftersom det inte alls var otänkbart att mannen kontaktat dem efter avkragningen och de kunde vittna om hans beteende under åren som följde. Sådana vittnesbörd har ju också framkommit och de är högst relevanta för bedömningen av mannens karaktär och ångerköpthet. Underlåtenheten att höra flickorna ger intryck av slarv och bristande arbetsrutin hos domkapitlet.

      Radera
    7. P. Av frukten känner vi trädet! Är det ingen som ser varifrån detta kommer och vart det leder???? Bra att,du delar vad,som faktiskt händer!

      Radera
  4. Ja, spannet 15-25 blir inte kyrkan hörd vad gäller tänkbara samlevnadsformer (förutom klosterkallelserna) men därefter? Jag kan fråga om inte ensamfamiljerealiteten efterfrågar MER av familjereflektion. HUR leva tillsammans? Hur forma en "familj" där tron kan räknas in? De stora kyrkorna har gått igenom ekluten redan men jag undrar om ens de svaren bär.
    Det är renskrapat. Det kommer att vara renskrapat åtminstone något decennium till men sedan kommer insikten att om Sverige ska överleva som land behövs det rum för barn och föräldrar.
    Om inte krig ska vara (det gamla vanliga) svaret när samhällsledning eller församlingar inte har något att säga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karriär- och arbetsmoral kanske är samhällets fiender?
      Eller kanske hellre könsdekonstruktivism och familjepolitik?

      Helt klart är att vi importerar en ny befolkning eftersom vi inte tycks kunna reproducera oss. "Det är nödvändigt för framtiden", sa Reinfeldt med pannan i djupa veck.

      Om denna nya befolkning i stort avhåller sig från att bli integrerad/smittad av svenskhet, d v s om kvinnorna fortsätter att föda barn, och deras familjer är beredda att fostra dessa barn, ja då är det svenska experimentet med samlevnadsformer och genus-/genderuppfattning över. Det livsodugliga sopas undan.

      Darwin hade allt en poäng här och där med sin evolution!

      J

      Radera
  5. Folkkyrkan är körd! Äntligen inser du detta, fader Dag. Finns en bok som heter Vida hon famlar som gav skälen till detta förhållande redan för typ tjugo eller tretti år sedan. Du borde läsa boken, jag tror den kom ut på Pro Veritates förlag.

    GAF

    SvaraRadera
  6. På skrivbordet framför mig har jag en ikon med den heliga familjen. Den skänker glädje, men när jag tänker på hur det ser ut i vår kyrka blir jag sorgsen. När familjer kommer för att låta döpa sina barn, vad har vi då att komma med som en fortsatt väg? Vad sänder vi för signaler med våra familjegudstjänster? - Kom var fjärde söndag för då är gudstjänst för barn. Däremellan får ni inte komma för då är det för vuxna.
    Att samhället sliter isär familjer är en sak, men att kyrkan aktivt medverkar till att sära på generationer är inte bra. Mitt i detta kommer barnkonsekvensanalyser. Återigen bara tankebanan barn-vuxna. Ställ istället frågan hur är vi familj i kyrkan? Familjekonsekvensanalyser lyser med sin frånvaro. Låt oss bli stilla inför den heliga familjen.
    Kyrkan som helgonverkstad - Kyrkan som heliga-familjer-verkstad.

    Johan Kalin

    SvaraRadera
  7. Johan. Det har nyligen kommit ut en bok, Ingela Wahl, Familjen ett team, och alla åldrats församling. kingskids.se prästänka

    SvaraRadera
  8. Folkkyrkan är absolut inte körd!

    Folkkyrkofienderna, faktiskt den här gången i bloggen med en i folkkyrkan högst uppsatt person i spetsen, dödförklarar nu vår demokratiska folkkyrka. Dels med hänvisning till händelserna på Gotland, och dels med (BloggarDag) åberopande av en bok, vars innehåll inte kan appliceras rakt av på vår demokratiska folkkyrka.

    Signaturen GAF synes nästan vara lättad, när han nickar instämmande åt KM-ledamotens och KS-företrädarens slutsats. GAF:s leende stelnar nog den dag som just folkkyrkan - denm kyrkliga demokratins och folkförankringens teologiska hemvist - blir den helt dominerande lutherska kyrkan i vårt land i förhållande till exempelvis den alltmer krympande resten av kvarvarande högkyrklighet.

    Ty varken denne signatur eller de andra kommmentatorerna - Dag den här gången inräknad - har skänt en tanke på vilket alternativet till folkkhyrkan är. Är det alltså högkyrkligheten?
    Svaret gav jag nyss.
    Är det de fria samfunden i pluralis eller något ( i singularis) av dem?
    Svaret är också nej.
    Är det någon annan, i dag helt marginaliserad och av de flesta totalt okänd, kyrkosammanslutning som utgör alöternativ till folkkyrkan?
    Nej, nej och åter nej.

    Den katolska kyrkan kommer sannolikt att fortsätta växa, men den kan på inte sätt hota den demokratiska folkkyrkans ställning.
    Vad skulle i så fall föranleda folkkyrkans död?
    Det bör dess tyvärr ständigt på detta kommentatorsfält uppdykande fiender förklara.

    Därför ger jag dem ett gott råd: lägg ert eventuellt redan påbörjade griftetal över folkkyrkan i papperskorgen ochj sluta att i mjugg le säkert förekommande sardoniska leenden över tron att denna av folket omtyckta kyrka skall dö sotdöden.
    För övrigt skakar jag på huvudet åt att såväl begåvade som mindre begåvade teologer och troende kyrkliga företrädare önskar Svenska kyrkans död. Ni borde ju i stället dra ert strå till stacken för att den skall växa och vara till tröst och uppbyggelse för ännu flera männ iskor än i dag.
    Särskilt förvånad är jag över att folkkyrkans högt uppsatte företrädrare, BloggarDag, utropar att HANS kyrka snart är död.
    Så gör inte en styrelseledamot.

    BENGT OLOF DIKE




    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alternativet är alla kyrkor där styrelsens fokus inte hamnar på internationell politik och mijlöfrågor, utan om mission och församlingsplantering.
      Många kyrkor i Sverige ägnar sig åt detta, inte minst EFK.
      Så frågan är vad man ska ha fördragsamhet med?
      Tendensen till semi-pelagianism inom frikyrkan eller evangelisationstorkan inom SvK

      Radera
    2. "...denna av folket omtyckta kyrka..."

      Jag undrar hur mycket vår flitige BOD rör sig bland vanligt folk och yngre och lyssnar till vad de har att säga, om nu någon gång SvK kommer på tapeten. Har han någon gång försökt prata upp SvK med stadiga svenska arbetare?

      Det är "dom", aldrig vi. Det är de oändligheter med pengar som kyrkan sitter på, pengar som med fördel borde ges till de fattiga och särskilt till de talande. Det är att "dom" är vänster och lesbokärringar allihop, om "dom" nu inte är manliga peddon rakt av. Det är "dom" som alltid varit mot Vetenskap och Förnuft. "Dom" som alltid plågat och utplundrat vanligt folk. "Dom" som tvingat på "oss" sin vidskepelse, förvridna sexualmoral och dumhet och inte låtit "oss" va' ifred. "Dom" som varit de värsta av de värsta på alla områden, sedan historiens gryning. Hitlers, Maos, Stalins och Djingis Khans bästa vänner. De ständiga tillskyndarna av tortyr, barnmisshandel, kvinnoförtryck, slavhandel, bokbål, abortförbud, krig och förföljelse.

      Det, BENGT OLOF DIKE, är vad svennarna numera anser om kristendom och kyrka.

      Nysvenskarna, som om någon dryg mansålder (2050-2070) är i majoritet, lär inte finna det mödan värt att ens flyktigt överväga att "dra sitt strå till stacken".

      Nog skall en styrelseledamot påtala att företagets huvudprodukt och kärnverksamhet snabbt ser ut att bli osäljbar!

      Lars Jensen

      Radera
  9. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  10. BOD,

    Du uttrycker dig lika ologiskt och lika oreflekterat som vanligt.

    Du betraktar tydligen "kyrkfolket" som ett slags nollsummespel och tror att det enda alternativet om en kyrka krymper att en eller flera andra i motsvarande grad växer.

    Den modellen(?) har ingenting med verkligheten att göra.

    Den sannolika och realistiska utvecklingen är istället att i takt med att Sverige blir mer och mer sekulärt minskar medlemsantalet i de flesta kyrkor men allra mest inom SVeK .

    Några få kyrkor kan säkert få en viss marginell ökning men knappast något direkt remarkabelt. Skulle något sådant ske så krävs det en väckelse men en sådanskulle säkert effektivt motarbetas av våra biskopar och deras herrar-politrukerna. De skulle rädas en sådan.

    SveK´s största problem är att de just inget har att erbjuda den människa som söker Gud och vill leva som kristen. De å andra sidan som iofs likt Dig vill bevara "den demokratiska folkkyrkan" för att de tycker det är tradition, kultur värd att bevara att det är trevligt och lite högtidligt med alla riterna som dop,konfirmation ,bröllop och begravningar, ja de kanske kan hållas kvar ett tag men förr eller senare kommer antagligen dagen då de tycker det inte är värt kostnaderna. Den gruppen lär i endast ringa grad söka sig till något annat samfund.men OK några kanske.

    De som kan tänkas gå in i ett annat samfund är de jag lite vanvördigt kanske kallar bänknötarna. De du finner stort sett varje söndag i en kyrka. Gubbar och gummor varav många reser åtskilliga mil för att höra Guds ord av en präst de har förtroende för. Den grupp av människor som "den demokratiska folkkyrkan" just inte bryr sig om snarare motarbetar . De kan man möjligen förvänta sig att när de tröttnar söker de upp någon annan församling -exempelsevis missionsprovinsen.Det tråkiga är bara att den gruppen överhuvudtaget är liten

    En realistisk bedömning torde vara att för varje procent som SVeK förlorar så går kanske en promille av dessa över till något annat samfund. Då får man sedan när man ser till nettoresultatet ta i beaktande att dessa samfund i sig antagligen också får räkna med medlemsflykyt i den allmänna sekularisering så det lilla tillskottet kanske inte väger upp förlusten.

    Oavsett. Försök få in i ditt huvud att det inte är något nollsummespel utan att det handlar om att hela Sverige i likhet med många andra går mot ökad sekularisering. En sekularisering i allt ökande takt och mer eller mindre omvänt proportionell mot antalet kvardröjande högkyrkliga. När ni i den demokratiska folkkyrkan lyckats jaga bort -oskadliggöra den siste högkyrklige då lär det också vara ganska tomt med kristna i kyrkbänkarna.
    Du kanske inte skall glädja dig allt för mycket över politrukernas framgångsrika jakt på de högkyrkliga?

    Däremot betvivlar jag inte att SVeK som organisation kommer att finnas kvar länge än. Än finns det pengar att hämta om så kyrkan skulle vara helt utan andra medlemmar än de "förtroendevalda" och de anställda.

    //HH

    SvaraRadera
  11. Den politiskt demokratiskt motiverade folkkyrkan torde kunna jämföras med Lets Dance. De politiskt valda sitter där pga folkets och inte nödvändigtvis kyrkfolkets eller den gudstjänstfirande församlingens val. De "högkyrkliga" må vara få och utan politisk betydelse, men de vill bära och därmed vara burna av sin Herres vittnesbörd. De högkyrkliga lämnar inte båten frivilligt eftersom de vill svenska kyrkans bästa.

    SvaraRadera
  12. Ni samlade kritiker av folkkyrkan,

    -Thomas Anderssons logik är bakvänd, alltså finns det ingen logik alls i det han skriver: att de högkyrkliga inte lämnar båten frivilligt - stannar alltså kvar i kyrkan -då de vill Svenska kyrkans bästa.
    Jaså minsann! Vad vittnar då attackerna om. Att folkkyrkan är körd! Är det att vilja kyrkans bästa?
    Lars Jensen undrar om jag rör mig bland vanligt folk. Ja, i allra högsta grad. Och är det något som folket säger "dom" om så är det högkyrkligheten. Folkkyrkan förblir alltså den helt förkrossat dominerande kyrkan för långt längre än överskådlig tid. Högkyrkligheten minskar ytterligare till att bli ett fåtal; bara under de senaste två decennierna har den starkt reducerats i antal. Fråga Dag, han vet. Han sitter på sådana exakta fakta, bland annat i positionen att vara en av de högst ansvariga för just folkkyrkan.
    HH bemöter bara mina fakta med påståendet att jag är ologisk och oreflekterad. Alltså ingen debatt i sak.

    Så är verkligheten. Försök därför inte dödförklara folkkyrkan.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sen kan man ju fundera över varför högkyrkligheten minskar. Selektionstrycket är hårt. Det är ingen merit att vara högkyrklig eller att försvara högkyrklighetens positioner. Inte i kyrkan och inte i samhället. Dess institutioner avlövas en efter en. Dess församlingar får nya herdar efter tidens sinne. Därmed blir återväxten dålig. En parallell blir den regimtrogna katolska kyrkan i Kina vs den Romtrogna och i det fördolda verkande. Trots idogt arbete med att rensa ut det romerska giftet, lyckas man inte. Överallt stannar opålitligt folk kvar i den officiella organisationen. Överallt pågår smygande subversiv aktivitet, som vare sig polis, administrativa åtgärder eller kyrkojustis rår på.

      Vi får se hur den svenska situationen ser ut på BOD:s 100-årsdag ...


      Lars Jensen

      Radera
    2. Svenska Kyrkan kan inte reduceras till att bara vara den för tillfället rådande sekulärpolitiska folkkyrkosynen. Det är den och inte svenska kyrkan som helhet vi kan betrakta som körd. Som biblisk illustarion torde den fångne aposteln Pauli resa över medelhavet vara tjänlig för beskrivning av svenska kyrkan i dagsläget se Apg 27. Om detta kan uppfattas som "bakvänd logik" eller avsaknad av logik bekräftar det bara att man projicerat sin egen bakvändhet med den nuvarande svenska kyrkans styre att inte bry sig om apostolisk undervisning på den nuvarande bundna högkyrkligheten som likt aposteln Paulus ingalunda förkunnar död för de kyrkotillhöriga utan endast det organisatoriska som likt skeppet går förlorat (Apg 27:22).

      Radera
  13. PARODI och PARODIERS like
    samma tugg igen från tjataren herr ...

    SvaraRadera
  14. Till Anonym ovan:

    -Diskutera sakfrågan Du anonyme man,
    om Du detta vill, förmår och kan,
    Det tjatiga är simpla rim på andra namn,
    då man ej kan bortförklara folkkyrkans fina famn.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  15. Kort och gott politruken Dike
    mångordigt skitsnack är din like.

    SvaraRadera
  16. Anonym,

    Din torftighet i ord och ton,
    skall avstyras med pardon;
    Ty sådant blott Din person gläder,
    i sak det väger lätt som fjäder.

    En ynklig feghet demonstreras,
    då Ditt namn ej accentueras,
    Rädd Du hukar bakom dumma skämt,
    i förmodat tro att Du mig skrämt.

    SvaraRadera
  17. Korta verser - mera sting,
    om man ej är Dike/ding!

    SvaraRadera