söndag 26 april 2015

Fundersam

Frimodig kyrkas årsmöte i Västerås är avverkat och temat om flyktingar och asylsökande gav mycket att fundera över. Föredrag och workshops fungerar när de sätter igång tankar. Bäst? Jag vet inte. Mycket var bra. Men kommentaren jag minns är att det är samma tillfredsställelsecentrum som stimuleras av goda gärningar som av narkotika. Min geniala tanke är förstås att knarkare ska uppmuntras att göra goda gärningar i stället för att knarka. Det vore bäst för alla.

Annahita Parsán från Hammarbykyrkan, fd muslim, var klar i sina besked. Muslimer och kristna dyrkar inte samma Gud. Hon hänvisade till Matteusevangeliets kapitel 24. Det är en annan hållning än den som ligger bakom projektet Guds Hus i Fisksätra, konstaterade jag enkelt. Eftersom jag är en enkel själ borde, tänkte jag, de två perspektiven lyftas fram i debatten och komplicera den. Det finns kanske goda skäl för muslimer att slå ihjäl kristna - eller slaktar de kristna utan att ha några goda argument för saken? Men har de goda argument, är det då läge att tänka sig att det handlar om samma Gud som de tillber? Gäller saken en uppfattning eller en missuppfattning?

Jag funderar också över bloggkommentarer. Argument i frågor om eukaristin bottnar i det personliga eller i undantagsresonemang och, självfallet, i den romersk-katolska överlägsenhetskänslan, den känsla som alltid bäst uttryckt i simplistiska ställningstaganden (och som jag därför uppskattar för det går att begripa vad som sägs utan besvärande diplomati). Det privatiserade och undantagsresonemangen är förstås et självklart sätt att argumentera för här besvärar inte en helhetssyn där det ska finnas kyrkliga argument med, katolicitetsmarkörer. Att vi stiger in i Kyrkan och funderar i Kyrkans gemenskap är en hållning underordnad det personliga tyckandet. Jag vet inte om präster var bra på kyrktänket tidigare - men de imponerade på oss som då undervisades genom att de hade referenser. De hade läst Kyrkans stora teologer och visste hur de resonerade. De höll inte alltid med men de kunde resonera kring det de läst. Kyrkan är förstås en intellektuell miljö, eller? Jag skulle nog gärna se resonemang som styr in mot Kyrkan när vi talar om situationen i Svenska kyrkan.

Vi kunde lära oss lite mer av andras uppgörelser också. En fraktion kring Sture Ring angrep Sveriges Kommunistiska Parti (SKP, tidigare KFML) för att ha en sekteristisk arbetsstil och för att okritiskt följa Kinas politik. Ett "brytningsdokument" las fram varpå ledningen svarade med att kräva in lojalitetsdokument, ett papper som skulle skrivas under. Texten löd: "Jag fördömer Sture Rings splittringsförsök av SKP eftersom SKP är det kommunistiska partiet. Jag kommer att försvara enheten, bekämpa fraktionsverksamhet och följa partibesluten."
Detta är en på många sätt användbar text och det i allsköns sammanhang.
Kunde vi inte avsluta våra anföranden så:
"Jag fördömer Sture Rings splittringsförsök av SKP samt" - och så lägger man till det i sammanhanget aktuella.
Mentaliteten att dra gränser i det svenskkyrkliga är ju uppenbar.
Anföranden kan sluta så; "Jag fördömer Sture Rings splittringsförsök samt Frimodig kyrka".
Då slipper man komplicera sin samtidsförståelse genom att ta upp vad Frimodig kyrka arbetar med för frågor och har att säga. Bara som ett exempel. Det är i varje fall tankebesparande - och det är stort nog.
Så fördöm. Men glöm inte att först fördöma Sture Rings splittringsförsök.

Sluta era brev, anföranden, framställningar och telefonsamtal så:
"Jag fördömer Sture Rings splittringsförsök."

Senaste frågan om den avhandling Modéus II skrivit löd:
- Vad skriver han om Zulehner?
Svaret är att han inte skriver om honom. Tips till opponenten igen.

25 kommentarer:

  1. Anders Stenström26 april 2015 kl. 09:33

    Men snälla f Dag, du brukar punktera flummerier. Den moderna idén att 'islam har inte samma Gud som vi' är flum. Om någon säger "Bloggardag är en elvaåring som blogar som skoluppgift", och jag säger "Bloggardag är en pigg och munter präst" -- är det samma person som omtalas? *Ja, självklart*: det ena påståendet är en villfarelse om Bloggardag, det andra en sanning om honom. Det som är frågan är ifall det klart och tydligt är en och samma sak som utpekas av olika talare (till exempel medelst namns nämnande eller konkret pekande).
    I och för sig kan en referens ifrågasättas på många sätt (pekar du möjligen på gubben bredvid den jag pekar på?). Men att därifrån ta det postmoderna steget att referensen aldrig är densamma, det finns inget sådant som villfarelser utan varje avvikande utsaga konstituerar en ny separat sanning -- det är flum. Eller mindre värdeladdat uttryckt, det omöjliggör alla vettiga samtal.
    Islam hävdar ett antal felaktiga saker om Abrahams, Isaks och Jakobs Gud (jämte ett antal riktiga saker, förstås). Den vettiga kristna hållningen är att gentemot detta hävda sanningen. Den flummiga hållningen är 'man kan inte så noga veta att det är samma Abraham, samma Isak, samma Jakob och samma Gud'.
    Stringent tänkande, f Dag, annars kan det vara!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för denna kommentar! Rent logiskt är det ju så att om två religioner bekänner en enda Gud så måste det svåra samma. Allt annat strider mot logiken och Gud är inte ologisk. Att sedan en religion kan ha så skev gudsbild att tillbedjan kanske blir verkningslös är en annan sak.

      Tankevurpan runt just Islam försvinner när man slutar se det som en separat religion utan som vad det är: en villolära i den kristna familjen. Jämför gärna med mormonismen. Likheterna i uppkomst är slående men inh att påstår att mormoner tillber en annan Gud.

      Radera
    2. Klokt och helt rätt svar. Att missförstå vem Gud är, är inte samma sak som att tillbe någon annan Gud. Jag för min del är monoteist inte monolatrist.

      Radera
    3. Ja, Islam är definitivt en ariansk villolära sprungen ur Muhammeds möten med judendom och kristendom.

      Radera
    4. Anders Stenström27 april 2015 kl. 01:54

      Ja, mormonismen är en bra jämförelse. Den är också slående lik islam i förnekandet av Kristi gudom och av treenigheten.

      Radera
    5. Sen måste tillfogas att överallt där mormonism är stark eller i majoritet, tycks samhällena rena, tillitsfulla, effektiva, drogfria och vänliga. Svenska mormoner är anmärkningsvärt framgångsrika och produktiva, inte minst beträffande välartad avkomma.

      Det är svårt att säga det samma om islam och dess inflytande.

      "På deras frukt skall ni känna igen dem. Plockar man kanske druvor på törnen eller fikon på tistlar? Så bär varje gott träd bra frukt, men ett uselt träd bär dålig frukt ..."

      Lars Jensen

      Radera
  2. Att blanda en revolutionär med FK,

    -ja, kommentaren ovan är inte lätt att förstå. Först drar bloggaren in den gamle revolutionären och DN-grafikern Ring och dennes SKP-tillhörighet för att plötsligt lägga till en jämförelse med FK. Vad har de gemensamt?

    Intet, platt intet. Men här försöker bloggaren igen ikläda FK offer- och martyrrollen: den förföljda lilla KM-gruppen, som - utan något som helst eget ansvar - utsätts för andras (majoritetens) spott och spe. Den enda KM-grupp som står för också den enda rena, sanna kristendomen och därmed har patent på tolkningen av den.

    Men kom då ihåg, kära läsare, att de krafter som under 1960- och 1970-talen ständigt splittrade ytterkommunistiska grupper kan under inga som helst omständigheter kopplas ihop eller jämföras med Svenska kyrkans KM-beslut. FK är en fri nomineringsgrupp, som i några avseenden INTE delar mötets beslut men varken har varit, är eller kommer att bli en sparkboll, som utsätts för den förkrossande breda KM-majoritetens sparkar.

    FK har sin åsikt, har rätt att ha och arbeta för den men befinner sig inte i någon offerroll. Dess KM-ledamöter, alla utom en präster och män, dvs ingen representativ spegling av Svenska kyrkan och svenska folket, är på flera sätt duktiga och respekterade men har tyvärr en tendens att - som återspeglas i dessa spalter - se sig själva som ett slags kyrklig elit.
    Sådant är riskfyllt, knappast ödmjukt och under inga förhållanden publikt lockande.
    Tillspetsat uttryckt:

    -Den kloke upphöjer sig inte. Den sansade tar inte till överord. Den ödmjuke lyssnar och försöker se positivt på det meningsmotståndaren framför.
    Ty lyssnandets konst är faktiskt en konst i sig.

    Med detta skrivet, skall bara tilläggas att FK-ledamöterna förvisso är intressanta och begåvade personer, som jag inte har ett dugg emot. Bara de inte ser sig själva i den ovannämnda offer- och martyrrollen.
    Ty ingen av dem är ett offer eller någon martyr. Och ingen av dem - det vet till och med undertecknad - eller deras grupp skall jämföras med Sture Ring eller dåtidens politiskt motbjudande ytterkommunistiska grupper.

    Kära läsare igen: ser ni inte skillnaden mellan Dag Sandahl och Sture Ring?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. För säkerhets skull: Jag fördömer Sture Rings splittringsförsök samt Dag Sandahl i sin helhet. Ordning muss sein!

      Radera
    2. Man blir varm om hjärtat när man här ser BloggarDags alltid partitroget lojala nit och sant ödmjuka sinnelag!

      Det blir Bill och Bull oxå.

      Elaka Katten Måns

      Radera
  3. Splittringsförsök kan också vara ett feltnkt begrepp för den som blir utesluten.
    Nu tänker jag på bannlysningen av de som tror Tron Allena som uppenbart exempel.
    Men visst finns det nutida exempel där vissa troende förklarats icke-välkomna? (T.ex. i mitt eget liv.)
    Då hamnar man i sammanhang där man är välkommen, bejakar helheten och försöker påverka i det lilla.

    SvaraRadera
  4. Man lär sig alltid något nytt när man läser bloggardag. Zulehner, t ex, som lagt upp sin 4-bands pastoralteologi på sin hemsida.

    SvaraRadera
  5. Hur ska man tänka?
    Våga tro på något bättre – länder under kollaps är inte enkelt känslomässigt. Lika lite som familjer i kollaps.
    Utanför ankdammen Sverige, det finns länder där familj har ett oantastligt och respekterat värde, men dessa länder kanske har bekymmer med annat. Dock har de inte gett sig på det som är närmast människan, det heliga bandet mor-barn/far-barn, familj. Familjen är fri, ingen skulle komma på tanken att angripa den såsom i Sverige. Därav att vi är barbariska – vi angriper det heligaste av allt, kan läsas helig även för den utan tro. Myrdalarna är väl de enda som kan mysa i sina gravar – som 007, mission complited….
    Vad vi medborgare behöver för klara oss? Ge gärna svaret. 50% hopp o resterande 50% cyyanid för att slippa vara med om det som ovillkorligen närmar sig med stormsteg. Mitt hjärta är vidöppet för alternativ till galenskapen. Men det brådskar.
    Mycket är nog för sent, ursäkta ordvalet, men åt helvete för sent.
    De som sover gott behöver väckas snabbt.
    Som ett litet Ps, har de senaste dagarna via media fått beta att människor drunknar på, eller snarare i medelhavet. Detta vet alla sedan lång tid. Frågan är bara vem som vill, och varför jag ska veta detta just nu? Har någon svar? / Anna

    SvaraRadera
  6. Men varför Dag bryr du dig om vad denna Parsan säger om Gud? Hon har ju enligt dig inte alls fattat att hon inte har någon präatkallelse ens - ska du lita på en så djupt vilseledd människa och vad hon säger om Gud? Vill inte att du ska halka snett!

    SvaraRadera
    Svar
    1. För att man har fel i ett behöver man inte ha fel i annat ...

      P

      Radera
    2. Ja men ursäkta mig då men jag vara bara orolig faktiskt. Det är så lätt att förledas nuförtiden och jag månar väldigt mycket om Dags andliga utveckling. Starka varningsklockor ringde när jag hörde talas om denna kvinna.
      F ö sällar jag mig till kritiker ovan men jag har ju framfört även förut att det är något fullkomligt galet med hela förhållningssättet när man säger "Vi har inte samma Gud" i stället för att de uppfattar inte Gud som vi.

      Radera
    3. Ö h t är muslimska avhoppare som
      Ayan Ali Hirshi, Nasrin Sjögren m fl intressanta. Kanske ser de vissa saker mera klart?

      J

      Radera
  7. Min uppfattning är att Annahita Parsan har helt rätt.
    (1917 års översättning)1Joh 4:2-3 Därpå skolen I känna igen Guds Ande: var och en ande , som bekänner,att Jesus är Kristus, kommen i köttet, han är av Gud; men var och en ande, som icke så bekänner Jesus, han är icke av Gud. Den anden är antkrists ande, om vilken I haven hört, att den skulle komma, och som redan nu är i världen.

    Om vi sedan tittar i Koranen så står det i (Översättning K.V. Zettersteen) Sura 5:19 Otrogna äro de, som säga: Gud är förvisso Kristus, Marias son.Säg: Vem förmår väl det ringaste mot Gud, om han vill tillintetgöra Kristus, Marias son, hans moder och dem, som finnas på jorden ,allesammans?
    Sura 5:76 Otrogna äro de, som säga:Gud är förvisso Kristus, Marias son, ty Kristus sade:Israels barn , dyrken Gud,min och eder Herre! Om någon sätter någon vid Guds sida, förmenar Gud honom förvisso paradiset, och hans hemvist varder elden; ja, de orättfärdiga skola ej få några hjälpare.

    Ni får dra era egna slutsatser, jag har dragit mina.
    Pär Ljungberg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anders Stenström27 april 2015 kl. 02:06

      Jag ser inget i bibelstället som antyder att falska utsagor om Gud aldrig skulle kunna förekomma, än mindre att specifikt islam inte gör sådana falska utsagor.
      Jag fortsätter tänka att islam faktiskt gör det, och att Annahita Parsán alltså har fel (ifall Bloggardag refererar henne rätt).

      Radera
  8. "Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern" (1 Joh. 2:23).

    "Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet" (1 Joh. 5:12).

    "Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern som har sänt honom" (Joh. 5:23).

    /Lars Borgström

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lars Borgström: Men vilka är det som "förnekar Sonen"? Är det de muslimer som fått de kristna presenterade för sig som mångguda-dyrkare och representerade av Bushs bomber i Irak?

      Eller är det de som aldrig fick höra talas om Jesus och varför skapade då Gud människor som var dömda att gå förlorade? Och vad händer med de som är uppvuxna i "Fanny och Alexander"- miljö där kristendomen representeras av sadistisk styvpappa?

      Radera
  9. För att göra resonemanget lite enklare:
    Kristna och Muslimer tillber inte samma Jesus!

    Då Mohammed år 632 borde hört talas om Andens gudomlighet så långt efter Konstantinopel 381, så förbigår Koranen Andens roll med total tystnad. ett tydligt tecken på att vissa essenser inom Kristendomen har blivit oförstådda, medvetet eller omedvetet.

    Det är inte ett okänt faktum att kristna missionärer i muslimska länder vid uppmaningar att be om helande till profeten "Issa" har sett mirakulösa helanden. Fokus är inte på skillnaderna i synen på Gud, utan i synen på Issa/Jesus.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anders Stenström27 april 2015 kl. 19:00

      Peter T 8:49, det ligger mycket i din sista mening. Att islams syn på Issa/Jesus skiljer sig mycket från den kristna är en klar och enkel tanke. Alternativet att islam istället talar om en annan Jesus är däremot flummigt. Du går åt det hållet i din inledning, så det var bra att du backade!

      Radera
    2. Det var därför jag använde verbet "tillber" och inte "talar om".
      Självklart talar de båda om samma historiska person Jesus/Issa/Yeshua.
      Men den som inte tillber Jesus Kristus är inte en troende kristen.

      Alldeles oavsett om man är lekman, imam, präst eller biskop.

      Radera
    3. Ingen har väl påstått att muslimer är kristna bara för att de tillber den ende Guden? Judar är inte kristna helelr, vilken Gud tilllber de?

      Radera
  10. Problemet med hjärtans belöningscentrum, Dag, är styrkan och snabbheten i verkan. Skillnaden mellan heroin och morfin är att morfin verkar långsammare och därför ger mycket sämre kick än heroinet. Metadon är designat för att vara långsamt och därför inte ge kickeffekt alls, men det ska nog ändå mycket till innan goda gärningar har lika stor verkan på belöningscentrum som ens metadon. Att förbli s.k. opiatnaiv är därför ett gott råd till den som vill förbli altruist.

    SvaraRadera