torsdag 30 april 2015

Samvetsklausul

Sverige är det första absoluta samhället, ett totalitärt samhälle. Perry Anderson skrev en tjock bok om saken för länge sedan. Den kommunistiska revolutionen borde bryta ut i det mest avancerade kapitalistiska samhället, Tyskland, men det blev ett feodalt Ryssland som omvandlades. På motsvarande sätt tog Sverige på 1500-talet ett språng från ett litet  samhälle som knappast kan kallas feodalt till ett samhälle av (för-)kapitalistiskt slag. Kung Göstas fogdar for runt på marknaderna och informerade om vad kungamakten ville och lyssnade på vad folk sa för att spåra upp upprorsungar. Statskontroll av folket, alltså. Detta är Sverige, efter hand förfinat men i grund det samma med gemensamma myter och tanken att staten sköter oss och sköter oss väl bara vi betalar vad vi ska. Axel Oxenstiernas ord till sin son, citerar vi mest som en bekräftelse på vad vi vet, men inte tänker göra något åt. "Min son, om du visste med vilken ringa vishet landet styres!"

I ett sådant absolut samhälle är samvetsklausuler en styggelse.
Undantaget är om regenten vill stå underställd Guds Ord. Annars är samvetsklausulen en styggelse till hela sin art. Den ska inte få införas i sjukvården och det är självklart. Abortverksamheten i Sverige vilar på att den kan bedrivas som en normalitet. Och det är väl fullständigt i sin ordning att mer än en miljon barn inte får födas - men bäst att inte tala om saken. Folk kunde få för sig något då. Därför fick inte Drottningen vara med på en konferens i Uppsala men på en konferens med samma tema i Rom och möta den världsledande abortmotståndaren Frasse, som vänslades med prinsessan Leonore. "Hyckleri", var det upprörda omdömet. Jag är inte upprörd. Mitt konstaterande är helt sakligt detsamma. Något annat kan det inte vara. Och tro mig, hov och universitet kan inte skämmas.

När det handlar om vigsel av enkönade är samvetsklausul införd. Den undermineras för den som åberopar sig på kyrkomötets utfästelse, kanske inte får den eftertraktade tjänsten. Det blir som i Ljungskile. Frågan får ställas men den får inte ha någon inverkan på beslutet att anställa. Det är så roligt så fler än bolsjeviker borde skratta. Det är uppenbart att kyrkomötet kommer att ta bort undantagsregeln så fort det ges tillfälle. Kravet ställs ju också på insändarplats i Kyrkans Tidning idag. Till det goda omdöme som erfordras av en vigselförrättare hör att viga enkönat, tyckte ju också riksdagens civilutskott, får vi veta.

Så har vi det klassiska exemplet.
1957 års kyrkomötesbeslut kördes över när riksdagens två kamrar fattade det beslut kyrkomötet avvisat. Biskoparna ville ha betänketid. Det fick de inte. Val till ett nytt kyrkomöte i avsikt att kyrkomötet nu skulle fatta samma beslut som riksdagen redan gjort. Det blev inte så. Kyrkomötesutskottet la till en samvetsklausul och statsrådet fick äntra talarstolen för att säga att regeringen höll med. Risken var annars att beslutet skulle varit tvåhövdat och det fick inte ske. Denna samvetsklausul var alltså Svenska kyrkans eget löfte, ett löfte regeringen instämt i.

Samvetsklausulen räknas till lagens förarbete. I verkligheten var den ett efterarbete! Här var något som kom till utöver riksdagens beslut och regeringens proposition till kyrkomötet. Juridiken har inga instrument för att beskriva en sådan verklighet, för i juridiken beskrivs en skitstövel som ett skodon fast vi alla vet att en skitstövel är en skitstövel.

När lagen om kvinnas behörighet till prästerlig tjänst togs bort föll också lagens förarbete, sas det. Det stämmer. Men kan Svenska kyrkans eget löfte, efterarbetet, tillägget, falla med det? Det var frågan. Den har lämnats obesvarad, dvs lämnat åt sidan med konstaterandet att samvetsklausulen var ett förarbete. Den var dock i grunden en utfästelse. Det gäller nog att i etiska frågor inte göra det för (juridiskt) lätt för sig.

Det finns sådana som tror att riksdagsbeslutet 1958 är gudomligt och därmed oomkullrunkeligt. Det tror inte jag. Jag vet att en uppsättning präster är för reformen men jag vet också att en majoritet präster har utomordentligt dimmiga föreställningar om vad Kyrkans ämbete är. Hur skulle de kunna ha något annat. De har inte läst på. De har med goda skäl undvikit att läsa på för frågan är försåtminerad och den närmar man sig med stor försiktighet, krypande och med pik framför sig. Enklare att sitta still. Men om invändningarna emot reformen har någon tyngd, och det borde de ha, är det inte troligt att frågan ska betraktas som helt avgjord. "Kyrkan har inte befogenhet att fatta ett sådant beslut", sa påven upprepat. Luther sa att Den Helige Ande inte tillåter detta. Bibelkommissionen i Sverige sa om beslutsordningen: "Så bör det inte gå till när en ordning ändras som har hävd ända från urkristendomen och stöds av auktoritativa uttalanden i NT."

Hävd och auktoritativ?
Tid för tankar!
För det var inte någon annan instans än Biskopsmötets bibelkommission som uttalade sig.
Det tål att upprepa.

I Smålandsposten denna morgon ser jag att Modéus II överraskar.
Han skriver insändare för att påminna om klockringningen i Jönköping för ett år sedan. "I morgon firar vi klockringningsdag." Hur då? Det får vi inte veta. Men besked lämnas varför klockringning och gudstjänst den 1 maj 2014 uppmärksammades: "Svaret är att när bön, bibelord och lovsång sätts in i ett dagsaktuellt sammanhang fylls allt av ny radikalitet." Det var fint skrivet. Är det i vanlig enkel mening sant också? Eller kom många kyrkliga aktiviteter under det politiska året 2014 att fungera som reklam för de grupper de kristliga tänkte sig stå emot och var det ett problem att rättfärdighet blev egenrättfärdighet och lagiskhet? Om detta skriver Modéus II ingenting. "Som ny biskop i Växjö stift återkallar jag gärna minnet av gudstjänsten." Hade han inte gjort det som församlingsherde i Lund?

Nå, det ska bli uppställning mot destruktiva krafter (vem som nu definierar dem...). "Svenska kyrkan är en viktig aktör i ett allt kyligare samhälle mot hatbrott, intolerans och främlingsfientlighet. Ibland underskattar kyrkan sig själv. Det blir väldigt mycket prat om kyrkans marginalisering."
Det är, om ni undrar, så det ska sägas nuförtiden. Och, som sagt, det är fint skrivet. Svenska kyrkan är en viktig aktör.

Vi har fått en fin biskop och tar emot honom med kärlek och förväntan. Men han nämnde inte abortfrågan, då han stod upp för människovärdet. Inte heller frågan om samvetsklausuler. Han var mest emot destruktiviteten i stort.

Söker ni uppbyggelse ber jag att få hänvisa till Fr Thomas Hopko, Jag skrev ingen blogg om honom när han dött. Det borde jag kanske gjort. Ni förstår varför om ni tittar på
Vill någon skriva ut de 55 maximerna ger jag omtänksamt ännu en adress:
http://holycrossoca.org/newslet/0907.html

13 kommentarer:

  1. Till slut tycks Dagen ha gjort det den borde ha gjort för länge sedan:
    http://www.dagen.se/dokument/sprickorna-bakom-domkyrkans-fasad-1.354639
    Nu önskar jag att man i sin helhet kunde läsa biskops Fast brev på sidan kyrkligdokumentation.nu
    Markus

    SvaraRadera
  2. I naturen våras det. Vi kan glädjas åt en natur som på nytt grönskar och blommar.
    Biskop Modéus skriver i sin insändare om hatbrott, intolerans och främlingsfientlighet. För att möta dessa företeelser hjälper inte klockringning, demonstrationer eller andra yttre åtgärder. Vad som behövs är en andlig vårtid, med uppmaning till omvändelse och tro på Kristus. Jesus och apostlarna var klara med vad som behövdes. De sa: "Omvänd er och tro evangelium." På omvändelsen följer viljan att göra gott att inte hata, att älska sina medmänniskor. Som Gud har älskat oss är vi skyldiga att älska varandra.
    När man läser predikoturerna inför Valborg och Första Maj innehåller de mycken underhållning. Borde det inte i stället anordnas väckelsemöten som manar folk till att följa Jesus.
    Bed om väckelse!

    SvaraRadera
  3. Det här är ingen frågespalt. Annars hade jag undrat över varför den Heligen Anden varit verksam inte bara i kyrkan utan inom alla religioner och sammanslutningar.

    Jag blev påmind om det hela på nytt när jag såg dokumentärerna i SVT om olika religioners syn på sex och kärlek och äktenskap. Och det är samma religion i samtliga fall: man har tolkat Guds vilja och i alla religioner har detta lett till att kvinnor har mångt fler regler och förbud än männen har, och att de inte i något fall få tillträde till de mest ärorika (religiösa) "ställningarna".

    Vad beror detta på? Att anden som jag sa varit verksam överallt? Att det är en gudomlig lag att kvinnor ska kontrolleras och förbjudas mer än män? ELLER att det i hundra procent av fallen varit män som hållit i pennan när Guds vilja ska tolkas och sättas på pränt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Buddha lät mot sin levnads slut efter mycken övertalning motvilligt övertala sig till att släppa in kvinnor som nunnor i sin Samgha (Följe).

      Missmodigt kommenterade han:

      -Jag hade hoppats, att Dharma (Lärans Hjul) skulle rulla genom världen i kanske 500 år. Men nu blir det bara 100.

      Det var 2.500 år sen ...


      Argus

      Radera
    2. Jag skulle säga att den allmänna tendensen att sätta fler regler och förbud för kvinnor kommer från helt andra källor en den Helige Ande.

      Det är alltid religioner som anklagas för att förtrycka kvinnor, men i dagens Sverige kryllar det av folk som vill trycka ned kvinnor med argumentationen att 'Evolutionen har gjort oss olika för att vi skulle överleva'. Och den heliga evolutionen må man tydligen inte gå emot, utan ska snällt foga sig i könsroller. Således är det mer än fråga om 'man tager vad man haver' än att religioner i sig skulle vara kvinnoförtryckande. I vart fall när det gäller kristendomen, andra religioner vet jag inte tillräcligt om för att kunna uttala mig.

      En faktisk olikhet som lika faktiskt har haft betydelse för att vi skulle överleva som art är att fler kvinnor än män attraheras av män och fler män än kvinnor attraheras av kvinnor. Att kvinna och man hör ihop är också en grundläggande tanke i Bibeln.

      Sedan tror jag att mycket av problemet kring kvinnliga präste bottnar just i tanken att präst skulle vara något extra ärorikt och fint. En klok präst jag hörde sa en gång att "Människor tänker sig att om man är 'riktigt kristen' så blir man präst. Hela debatten kring kvinnliga präster handlar egentligen om kvinnors rätt att vara 'riktigt kristna'." Jag tror han hade rätt, även om tanken för mig är absurd. En präst eller biskop är inget särdeles ärorikt eller finare än vad som helst annat som någon gör i sin tjänst för Gud.

      Abort kan enligt min enkla mening vara det minst onda av två onda ting, men aldrig något bra. Dock ser jag det största problemet i den nutida attityden att om den blivande fadern inte vill ha barnet, så är det kvinnans plikt att göra abort. För det är ju sååå synd om den stackars, stackars mannen om han blir pappa mot sin vilja och får betala underhåll i 18 år. Det är en riktigt, riktigt sjuk inställning.

      Frågan om samvetsklausuler är dock en annan. Det är en fråga om man ska få lov att ha en annan etisk/moralisk uppfattning om saker än den av staten Påbjudna heliga Kon (PK). Eller rättare, om man ska få leva efter och /eller uttala sin etiska/moraliska uppfattning, utan att behandlas som en samhällets paria.

      den Lea

      Radera
    3. @Argus: Ja, så var det tydligen. "Till och med buddhisterna" som man alltid säger om buddhisterna när de gör något ont, till skillnad mot vad man säger om andra religioner där man nästan förväntar sig våld och förtryck.

      Radera
    4. den Lea: Nej jag tror inte heller att den helige Ande varit så värst inblandad i olika sorts kvinnoförtryck. Jag tror inte heller att det är riktigt att skylla allt kvinnoförtryck på religionerna, då de ibland medfört det rakt motsatta. Men det är tydligt att män runt om i världen haft ett behov av att kontrollera kvinnan. Kan man då "väva in" detta behov i religiösa regler så blir det svårare för kvinnor att opponera sig. Mot mannen får man kanske göra det, men mot Gud?

      Sen kommer du in på homosexualitet när du ändå är i gång! KAN det vara så att också de homosexuella är en garant för människans överlevnad och del i Guds plan då det i särklass största hotet mot människan är överbefolkning?

      När det gäller samvetsklausuler har jag en annan tolkning. Det handlar inte om vilken uppfattning man inte får lov att ha, utan vilka handlingar man inte får göra (eller låta bli att göra som i barnmorskornas fall).

      Radera
    5. Glömde detta, den Lea: Ang prästers status, dvs om det är "'ärorikt och fint" så kan man se en markant skillnad i dag mot hur det var förr i Sverige. Men den manlige präst (ingen nämnd) som talar om prästrollen som den enklaste, som vem som helst klarar av, talar dumstrunt enligt mig. Prästen ska som alla vet inte alls bara läsa upp några texter framför altaret. I prästrollen ingår att leda och inspirera och till viss del stå i centrum.

      Det är på många sätt likt att vara lärare, som jag är: Jag tycker om att vara ledare men det finns också ett exhibitionistiskt drag. Om detta vore det dominerande vore jag klart olämplig som lärare, men en lärare ska också i viss mån vilja synas och underhålla för att undervisningen inte ska bli alltför tråkig. Och detsamma gäller för präster. Och de ska inte låtsas om något annat, tycker jag!

      Radera
    6. Anna:
      Vad jag menade var att män som inte tror på Gud i dag gärna hänvisar till evolutionen, som något som vi omöjligt kan gå emot. Dvs. män - och för den delen kvinnor - som vill hitta en ursäkt eller motivering, hittar den oavsett vad de tror på.

      De olilkheter som åberopas utifrån evolutionen är oftast inte det minsta kopplat till överlevnad annat än i åberoparnas fantasi. Det var därför jag påpekade den skillnad mellan könen som dels är bra mycket större än de skillnader som åberopas, dels har en faktisk betydelse för överlevnaden av människan som art.
      Hur du tänker att homosexualitet skulle utgöra ett skydd mot överbefolkning förstår jag inte. Många homosexuella har ju barn i dag och på den tiden detta var avsevärt mycket svårare förelåg väl knappast någon risk för överbefolkning.

      För övrigt är väl risken för överbefolkning inte så stor i dag heller. Sedan många år tillbaka föds det ungefär lika många barn varje år och det är bara i de fattigste områden som det föds väldigt många barn per kvinna. Detta beror inte på ökad homosexualitet, utan på ökad välfärd, utbildning och möjligheter för flickor, samt tillgång på preventivmedel.

      Nej, vem som helst kan nog inte vara präst, men det betyder ju inte att det är ärorikt och fint. Vem som helst kan inte vara sopåkare heller, men det ses inte direkt som ärorikt och fint. Jag menar nog att det inte finns några särskilda talanger som är bra i prästämbetet, som inte lika gärna kan fungera i ett annat kall. Alla har olika kall och deras värde är inte beroende på människors åsikter.

      Jag skrev att samvetsklausul är en fråga om huruvida man får _leva_ _efter_ sin etiska/moraliska övertygelse när den skiljer sig från det påbjudna samt huruvida man får uttala den _utan_ att ses som en paria. Här finns dock en oförmåga i samhället att se till vad som är samvetsfrågor och vad som inte är det.

      den Lea

      Radera
  4. Anna varför de´? Anna varför de´?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym 17:07: Ehrm, att be om ett litet förtydligande av frågan är väl inte på sin plats förstår jag?

      Radera
    2. Lite ifrågasättande och problematiserande i vänlig ton berikar mest. Varför störa sig, Anonym 17.07?

      P

      Radera
    3. 'Den av staten Påbjudna heliga Kon' - 'PheKo'?

      Då bör man alltså fråga sig vem som har intresse av PheKo-mjölken!


      Elaka Katten Måns

      Radera