torsdag 9 april 2015

Svenska kyrkan Malmö

Klart att jag inte kan avhålla mig"Att öppna för fred inom sig själv och att räcka fred till en medmänniska är synonymt med att öppna sig för Gud och vilja ge Guds kärlek vidare."
Så heter det alltså i policydokumentet från Malmö.
Vi tycks vara lite på distans från orden: "Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro evangelium." Jesus sa det. Mark 1:14-15

Vad sa Jesus om fred? "Tro inte att jag har kommit med fred till jorden. Jag. har inte kommit med fred utan med svärd." Matt 10:34 och man kan också läsa Luk 12:51
Skulle någon säga något särskilt om fred i kristen mening handlar det om Jesus som utifrån kommer med fred till oss.

I Malmö är fred "att vilande i vårt väsens centrum möta en värld där allt på samma sätt vilar i sig". Djupsinnigheten sägs vara inspirerad av Dag Hammarskjölds Vägmärken. Men den som kan något om islam påpekar att salam inte riktigt är detsamma som shalom. Salam blir det när freden kommit och hela jorden är muslimsk  och lever under sharia. Vet dom inte det i de högre kyrkliga sfärerna i Malmö eller är detta v ad de längtar efter, Malmö som Dar es Salam. Fredens stad?

Det aktivistiskt lagiska slår en vid läsningen. Hur orkar dom? Kanske därför att de vilar i sitt väsens centrum - men annars är det mycket som ska göras. Mission är "att vara en del av samhällets nätverk och vara kyrka med Malmö (inte för)." Nähä. Men kyrkan var ju, hette, sänd till uppdrag för världens skull - så varför inte Malmö? Och var är kristenfolket? Talar vi bara kyrkosystem nu? Klarnar det när det handlar om dopet där det heter "att dopets uppdrag att vara Guds medarbetare uppmuntras, stöds och välsignas". Tja. Men inskränkningen noteras. Dels den att det inte sägs något om dopets gåva, betecknande för lagiskheten, och dels att skapelseperspektivet är borta. Människan är skapad till medarbetarskap, inte bara de döpta utan alla.

Jag ska inte kommentera allt, det är nog övermäktigt. En min vän, högutbildad, nu pensionerad chefsperson, prästfru och dessutom prästdotter talade om aktstycket som "djävla dravel" - och hon är stillsam och fromsint samt värd att lyssna till. Jag antar att de s k kvinnoprästmotståndarna upprättas när det markeras "att mångfalden bejakas, så människor oavsett kön, ålder, funktionsnedsättning, ursprung, tro och sexuell identitet, möter öppenhet och respekt och får ta plats med sitt liv och sina erfarenheter." Men skorrar inte formuleringarna mer än dialektalt? Antagligen ljugs det nu fett.

I "gudstjänsten sker mötet med Gud, med sig själv och med varandra", heter det med en besynnerlig formulering. I klassisk kristen tro skulle det nog heta att mötet sker med Fadern, genom Sonen, i Anden och det är ett möte med änglarna och helgonen och mycket sådant.
Att "gudstjänsten firar, upprättar och välsignar livet" är en annan egendomlig formulering. Gör gudstjänsten detta - eller gör Gud, Fader och Son och Helig Ande detta med soss som sin tjänst åt oss i det vi kallas gudstjänst?

Kyrkan är en lärande organisation, slås det fast "som växer och fördjupas i relationen med samhälle och värld" - men inte med Ordet, med Kyrkan i alla tider?  Det talas dunkelt om "att all undervisning ska innebära en resonans av andlig fördjupning och så vara en väg till försoningens hemlighet". Det är mycket som inte sägs i allt det som sägs. Finns inte Kyrkan i världen för att gestalta försoningens hemlighet mitt ibland oss genom att förkunna och fira de heliga mysterierna? Är inte undervisning ett sätt att komma djupare in i - inte till - försoningens hemlighet?

Tack gode Gud för begåvade prästfruar med intellektet i behåll.
Jag håller med den synnerliga prästfrun i hennes bedömning av aktstycket.
Och jag tror inte detta. Hade jag varit präst i Malmö hade jag uppfattat det hela som en personlig förolämpning.

Malmö är inte en obetydlig liten församling på landet.
"Den som haur sitt Malmö haur sitt varrden", heter det. "Sitt" betyder "sett" och "varrden" betyder "världen". Kommentatorerna har varit inne på temat.
Det är i all kristlig mening helt sant.
Det betyder att dravlet från Malmö kan sprida sig till alla goda fariséer. Och fariséer är människor av födsel och ohejdad vana.

Lennart Koskinens drapa i SvD ägnas åt mycket men jag kunde inte se att han förklarade att han påstått något som inte visat SI vara sant. Är det begripligt eller obegripligt?

27 kommentarer:

  1. För att travestera Tomas Merton skall en sådan text läsas som en botgöring för egna synder. Så plågsam är den./Bartholomeus

    SvaraRadera
  2. Det är alltid någon som utformat texten till ett dokument av det slag som nu framlagt för Kyrkan i Malmö. Det kan ha diskuterats, struktis, lagts till etc., men någon står för grundtexten. Den aktuella texten är så märklig att det vore av stort värde att få fram vem som är författaren. Det är ändå en annan tro än den av Svenska kyrkan i Kyrkoordningen officiellt fastställda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förmodligen ett samarbete.

      Kanslichefen i Malmö, Lars-Michael Adrian, är starkt misstänkt, liksom församlingsherden i Petri, Maggie Signäs, och givetvis superkyrkoherden Anders Ekhem själv.

      Radera
    2. Säkert så, men en har suttit vid tangentbordet och sedan tryckt ut texten för andra att ev. kommentera och korrigera.

      Radera
  3. Är Dag Sandahl en begåvad prästman? Eller ska man skriva prästmake? I vilket fall borde den malmöitiska texten bestämt medföra att kvinnoprästmotståndarna återupprättas och då nämner jag ändå inte lovsången till Skaparen som nunnan brast ut i när hon fick syn på en kvinnoprästmotståndare utomhusbada sommartid.

    Koskinen verkar vara en trevlig prick. Men hans dotter, som jag förr om åren umgicks en del med, ville konvertera till judendomen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. 'Prästman' är redan upptaget av sin homonym av typen 'brandman' eller 'polisman'.
      'Prästmake' blir alltså bättre.
      Om sedan kvinnoprästmotståndarna blir så värst återupprättade av Malmödokumentet, vet jag inte. Kanske i så måtto, att en och annan kan säga: "Va' va' de' ja' sa'?"

      Och visst, Lennart Koskinen ÄR en mycket trevlig prick. Ibland kan just det vara ett problem.


      J

      Radera
    2. J. Jag vet. Jag är ju själv väldigt trevlig. Och vet vilka problem det kan medföra.
      Men jag tänker på brandmännen - är de alla alltså gifta med brandkvinnor?

      Radera
    3. Eller brandfruar, kanske vore mer korrekt.

      Radera
    4. Man måste också gå till roten av det onda, som ju i det här fallet är trevlighet eller hur det nu var. Och när man ändå är vid roten måste man fråga sig hur debatten här hade sett ut på den här bloggen om det var Helle Klein som hade haft konfirmandsex och fortsatt kontakta ungdomarna flera år senare, eller om biskop Eva hade haft lesbiskt konfirmandsex. Visst hade den sett likadan ut då? Visst hade tonvikten legat vid hur Koskinen hanterat det hela?

      Radera
    5. Kanske får alltför trevliga präster inte vara ifred? Alltså problemvarning?
      Prästfruar har haft, och har fortfarande här och var, en representativ yrkesroll och en modellroll. I evangeliska miljöer i Tyskland finns sådant t o m bland yngre människor. Den tyska sambeskattningen underlättar bevarandet av traditionella kvinnoroller och familjetyper. 'Brandfruar' har väl knappast utvecklat en månghundraårig yrkestradition och motsvarande
      yrkesstolthet?
      Sen ligger nog i den trevliga tjejen och skarptänkta skribenten Annas frågor ett mer än implicit antagande att Gotlandsprästens beteende anses ursäktligt, medan motsvarande kvinnors inte vore så?

      Hittar Anna någon enda kommentar som ursäktar den omdömeslöse?

      J

      Radera
    6. Nej inte att det anses ursäktligt. Men frågan var som sagt om debatten sett likadan ut. En fråga, man vet inte. Sedan påstår inte jag för det att en präst aldrig kan tas till nåder igen. Även efter den typen av omdömeslöshet som det handlar om här. Under vissa premisser.

      Att vara prästfru kan vara ett tungt ok att bära oavsett "yrkesstolthet". Lite överdrivet spekulerades i min släkt om att min mormor insjuknade i cancer när hon blev "tvungen" att lämna ett eget blomstrande yrkesliv i Stockholm och bli kyrkoherdefru i landsorten med de förpliktelser. det innebar. Måhända slipper prästmännen baka lika många kakor och ordna lika många kyrkkaffen? Kan man ju hoppas.

      Radera
    7. Men jag tror inte heller att "trevliga präster inte får vara ifred". Däremot kan präster som kyrkfolket uppfattar som "väldigt trevliga" uppvisa drag av psykopati, om man nu amatörpsykologiskt ska svänga sig med diagnoser, och det ska man ju. Det har ju skrivits rätt mycket om att toppar i näringslivet också ofta har dessa drag, sant eller inte vet inte jag.

      Radera
    8. Psykopatisk trevlighet är farlig lite varstans. Därmed inte sagt att all trevlighet är psykopatisk.
      "Prästmännen" vägrar vara (viktiga) biroller till sin fruar. Sällan syns de i gudstjänsten. Sällan samlas familjen i kyrkan när mamma tjänstgör. I en eventuell prästgård vill de inte bo, med den nyfikna, sociala utsatthet det innebär.
      Alltså blev de kvinnliga prästerna ofta något annat än sina föregångare. Mestadels socialt kontorstidsarbetande. Och det var kanske avsikten?

      J

      Radera
    9. Jag förstod inte de sista två meningarna.
      Men när det gäller produktivitet så har jag erfarenhet av kvinnliga präster som jobbat långt utöver arbetstid och män som kanske inte gör det (men är bra ändå, det bör finnas en mångfald av personlighetstyper på alla arbetsplatser).

      Radera
    10. Det är inte trevligheten som är det pykopatiska dock. Jag talar om väldigt populära och till förrättningar efterfrågade präster som kan vara rubbade på ett eller annat sätt men som inte märks utåt.

      Radera
  4. 'Salam', fred, frid.

    'Islam', underkastelse, fred.

    Båda orden kommer ur den gemensamma arabiska roten S L M.

    Jag frågar mig varför inte Malmökyrkan och dess stormufteri nu tar steget fullt ut, och anger att islam är målet för kyrkans verksamhet. Varför nöja sig med 'fred' och 'salam', när man nu kan få det hela och fulla, 'islam' med underkastelse och allt?

    Eller blir det för känsligt? Skall man gå en liten, liten bit i taget? Ta en liten tugga, sedan en till och sen var medicinen nere?

    Eller är det hela ett listigt politiskt beställningsuppdrag, f a "knyta upp svansen på islam", som OHP föreslår? Muslimer lär knappast nappa på betet. Men Malmökyrkans ledning lär få sina belöningar för visad tjänstvillighet, och det är väl huvudsaken?

    Lars Jensen

    SvaraRadera
  5. Ahmadiya-rörelsen kan snart inviga en egen moské i Malmö. Hur länge tolereras denna Mahmud-moské, synagogan vid Betaniaplan och den nya Malmökyrkan (förutvarande SvK) i ett Malmö som alltmer präglas av mera traditionell islam?

    http://www.sydsvenskan.se/malmo/kupolen-pa-plats-pa-mosken/

    Den nya moskén får ett ytterst synligt läge vid Yttre Ringen, på väg mot Öresundsbron. Varför släpps nyheten om bygget först nu, då övertäckning av kupolen påbörjats och byggets syfte blivit övertydligt? Ville man i det längsta undvika eventuella pinsamma protester?

    GG

    SvaraRadera
  6. Vad säger Herren?
    Herr Dike har rätt, det är lätt/ kontraproduktivt att kritisera, men var går gränsen att inse att det är inte längre någon mening med " tjat på tjat, gnat på gnat" . Någonstans har varje människa ett ansvar att följa sin kallelse som kristen i världen oavsett status i hierarkin. Be över, ta ansvar för sitt val

    och skudda stoftet av sina fötter när det är dags. Eller gilla läget och "lägga sig" underordna sig, ge upp "rätten att ha rätt"

    " He guide- He provide, He lead - He feed"

    SvaraRadera
  7. Missionsuppdraget har i många församlingsinstruktioner totalt uppslukats i anpassningen till denna tidsålders väsende (Rom 12:2). Hendrik Kraemers "Kristendomens budskap i en icke-kristen värld" (1938) torde vara en nyttig ordination till författarna av så kallade församlingsinstruktioner för att minimera risken att de istället kommer att fungera som församlingsdestruktioner. Kraemers analys av "Västerlandets kris" har aktualitet idag när vi ser hur vi plågas av den fortsatta relativiseringen och skenande sekulariseringen. Det hjälper inte att "kröka in sig" i en fördjupad
    antropocentrism motiverad utifrån Hammarskjölds mystik. En förnyad kristocentrism som en förberedande bot inför jubileet 2017 är nödvändig

    SvaraRadera
  8. Som inbiten lutheran, som jag hört att biskop Koskinen gärna vill vara, så ska man ju inte ägna sig åt reliksamlande, men i dessa dagar torde Pontius Pilatus tvättfat vara flitigt använt!
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera
  9. I min kommentar under förra inlägget skrev jag att miljöpartisympatisörerna är kraftgt överrepresenterade inom opionsbildande yrken som journalister och präster, samt att larare (i högsta grad ett åsiktsformerande yrke) är i allra högsta grad överrepresenterade bland aktiva mp-politiker. Samt att Malmö-kyrkans nya religion bara är en lätt omskrivning av Miljöpartets partiprogram. Jag hävdade också att de islamistiska uttrycken i samma program har till syfte att behaga gudlösa politiker (obs! i alla partier) för vilka all religion är ett opium för folket. De tror att det blir fred på jorden om hela folket får samma opium.

    Jag skrev om den tragiska utvecklingen inom Broderskapsrörelsen, som började som en proteströrelse bland kristna socialdemokrater mot ateisterna inom deras eget parti. Och då främst Arthur Enberg. Nu har ju Broderskap blivit ett "mångreligiöst" redskap för att "binda upp svansen på muslimerna, som vi redan har gjort med de kristna".

    Jag menar alltså att kristna med borgrerlig politisk hemvist överdriver socialdemokratins roll i det kyrkliga förfallet. Arhur Engberg dog för 70 år sedan. Men jag måste ändå nämna Broderskap och dess utveckling eftersom vi numer har en "rödgrön" regering och "broderskaparna" (som numera kallar sig "Socialdemokrater för tro och solidaritet" tillsammans med miljöpartiterna i regeringen har satt krokben för regeringschefen i vapenexportfrågan. Så skapas den "fred" som Malmö-kyrkan talar om.

    Kretsar inom Miljöpartiet har länge lancerat dyrkan av "ekosystemet" som en nu religion. Denna nya religion har praktiskt taget ingenting gemensamt med islam, men faktiskt med den klassiska gnosticismen. Det är genom att locka in muslimer på den banan, som man knyter upp svansken på islam. Men det blir i så fall en mycket liten och exklusiv elit av superintellektuella muslimer.

    Om svenska imamer lockas in på samma gnostiska bana, som alltfler mp-sympatiserande Svek-präster, så kommer dessa imamer inte längre att vara förmögna att anlägga moteld mot den extrema islamismen och terrorismen. De kommer att "tala över huvudet" på de rotlösa ungdomarna i förorterna.

    Miljöpartet är lika mycket en livsstil ("ha fred med dig själv", etc) som ett politiskt parti.

    OHP

    SvaraRadera
  10. Kan man inte slippa Annas och Dikes-resonemangen och i st. solvera
    kyrkans problem - seriöst?!?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Under året som gått har dina kommentarer endast gått ut på att hacka på andra, utan att tillföra diskussionen ett dyft, Sven Andersson. Precis som i kommentaren ovan. Ändå var du den första att skriva under något inlägg Dag skrev om tonen/innehållet i kommentarsfältet. Det var komiskt i sig, men är alltid så: Skriver någon ett inlägg om nätmobbning till exempel så ställer sig alltid mobbarna på första raden och skriver: "Bra skrivet! Håller med!" Ibland är inte fattningsförmågan så god.

      Radera
  11. Nej, Anna har rätt. Ibland är inte fattningsförmågan så god...

    SvaraRadera
  12. Sven Andersson,

    -Nej, Du får finna Dig att läsa och lyssna till för Dig obehagligha sanningar i en fri och öppen debatt.
    Eller som Per Ahlmark skriver:
    -Det är demokratin, dumbom!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  13. Svar
    1. - Τιׁεστιν αληθεια?

      Pontius P

      Radera