söndag 5 april 2015

Vi beklagar inte sorgen

Nu är det påsk på jorden och vi beklagar inte sorgen. Det är nämligen GLAD PÅSK eftersom Kristus verkligen har uppstått från de döda.
Jag läste en snutt i Melito av Sardes påskpredikan, som jag fastnade för:
"Han är den som klädde döden i skam och lät djävulen stå i sorg, liksom Mose gjorde med Farao."
Det var roligt att få veta och sorgen beklagar vi alls inte. Kristus är fiendens fiende. Det gläder oss när det går vår fiende illa.

Vi är alldeles för beskedliga och funderar alltför sällan på djävulens vanor. Lite fantasilöst är det - men mer behövs inte. Vi låter gärna lura oss. Särskilt när ondskan klär sig i änglakläder och ser from och fin ut. Ska vi praktisera mer av den kristna trons rebelliska? Vi som är lite mer fina i manéren får ju svårt med dr Martin Luther, som manade de kristtrogna att fisa, han sa så och jag är den förste att beklaga språkbruket, djävulen i ansiktet. Men det kan vara så att tiden för fromma fjärtar av detta slag har kommit, eftersom det är påsk och allt som kan öka djävulens sorg och förnedring god kristendom i praktiken. Tänk på detta när påskmaten förgasas.

Döden, döden, döden därtill. Klädd i skam. Svepningen ska klä upp oss och påminna om dopdräkten. Det är inte vi och våra döda som kläs i skam. Det är döden.

I Stilla veckan läste jag boken Savage Continent av Keith Lowe och drömde obehagligt. Boken handlar om uppgörelserna i Europa efter andra världskrigets slut, "Europe in the Atermath of World War II", när människor urskiljningslöst dödades eller med åtskillnad, för det handlade inte bara om hämnd utan om kollektiv skuld och etisk rensning. På en tysk krigskyrkogård i Frankrike såg jag att också små barn begravts. Två år eller så. De hade inte deltagit i kriget men de var fel och hanterades därefter. Norrmännen var beryktade för sina aktioner mot tysketöser och deras barn. I Polen rensades det och antisemitismen är ingen nazistisk uppfinning. Det finns en obehaglig och sällan berättad efterkrigshistoria och den är förödande konsekvent. Jag hade lite pejl på vad som hände och ändå drömde jag obehagligt. Det överraskade mig. "Må nåden komma och denna världen förgås!" sa de kristna. Med skäl. Och till det kom avrättningarna i Kenya. Om muslimer går runt och frågar vad studenterna bekänner samt omedelbart avrättar de kristna ska detta förstås inte uppfattas ha något som helst med islam att göra, förstår jag. Eller inte. Vi ska väl inte beklaga att Kristus kommer tillbaka och gör slut på djävulskapet? Och djävulens raseri är stort för han vet att hans tid är kort. Det är också ett perspektiv att påminna sig.

Vi har anledning till medlidande med människor, det vet jag. Men vi beklagar inte den sorg som följer med den glada påsken. Vi firar påsk. Och kanske Melito lärde mig något viktigt när han beskrev Farao som en modell för vad som komma skulle och som faktiskt också kom?
Nu säger jag som Melitio av Sardes om Kristus:
"Han är den som klädde döden i skam och lät djävulen stå i sorg, liksom Mose gjorde med Farao."
Jag blir riktigt stimulerad vid insikten.
Glad.
Som i Glad Påsk.

10 kommentarer:

  1. I natt, efter påsknattsmässan, berättade vår kantor om ett dråpligt inslag i den musikal han planerar att framföra med barn- och ungdomskörerna. När uppståndelsen förkunnas sitter det tre förtvivlade gamar på en gren och konstaterar förtvivlat gråtande: "Ja, han är sannerligen uppstånden." Det är humor i min smak, och jag tyckte den passade om en kommentar till det just lästa blogginlägget....

    SvaraRadera
  2. Ja för att tro, lära och bekänna Jesu Kristi uppståndelse måste vi utlägga Skrifterna eftersom Skrifterna säger att Han måste (dei) uppstå. Varken Johannes eller Petrus förstod detta till en början. Inte heller Maria från Magdala, som trodde att någon tagit Jesu kropp. Jesus lägger sina klara ord i hennes mun om att Han nu går till Fadern. Det fanns inget utrymme för Maria att ägna sig åt någon form av diskontinuitetens hermeneutik som omtolkar Jesu ord. Hon måste till de blivande apostlarna vidareföra exakt det Jesus säger. Därför kallas hon apostlarnas apostel utan att fördenskull vara prästvigd eller inneha ett apostoliskt ämbete.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett stort tack till Thomas för hans klarläggande av *diskontinuitetens hermeneutik* som omtolkar Jesu ord. Jag vill påstå att det finns ingen utrymme idag för omtolkning av Jesu ord idag genom den påpekade hermeneutik.

      drängen Johannes B.

      Radera
    2. Nej visst.
      Som salig Sträng sa: "Varför ska man använda främmande ord, när det finns en adekvat inhemsk vokabulär?"

      LG

      Radera
    3. Om jag skall "uttyda tungotalet" innebär diskontinuitetens hermeneutik den liberalprotestantiska betoningen på att bara vara uppenbarelsens besvarare som med rädsla kontrollerar budskapet så att det inte sticker ut eller kan uppfattas vara i disharmoni med den tillfälligt rådande tidsandan.

      Radera
  3. Христос Воскресе!

    Grace, Mercy, and Peace from God our Father and from our Lord and Saviour Jesus Christ.

    Pax Vobiscum,

    drängen Johannes B.

    SvaraRadera
  4. Klabbis frågade mig vad som hänt de sista 2 000 år sedan Kristus blev hängd upp ?
    Ja en började att fundera... Mer trupper att skydda oss-säkerhet ? Mer dubbelmoral att försäkra att DET äR SANT..Mer teologi att fundera över. Fast min vän Johannes spenderade en månad i kloster-Atmos.Han sa att det var en tävlan om hjärnan och magen..Så till slut funderade jag - JA vad har hänt på 2 000 år. älskar vi varandra eller bara !!!!
    Du Klabbis -Vi tar en runda i skogen imorgon och ser Guds skapelse

    Nisse på Åsen

    PS Prästen sa idag att det var alkoholfritt vin till nattvarden.HAN LJUGER det finns inget alkoholfritt vin.-Då är det saft... ☺

    SvaraRadera
  5. Ja, ännu ett år har vi fått ta emot budskapet att Jesus är uppstånden!

    Tänk så olika länder kan vara. På Daily Telegraphs hemsida finns korta videor med påskhälsningar från premiärministern och vice premärministern, liberalernas partiledare. Båda utgår från att Påsken handlar om Jesu död och uppståndelse, och menar att det är ett viktigt budskap. Cameron markerar också att England är ett kristet land (om det än hälsar människor av annan eller ingen tro välkomna).

    Kan ni tänka er en svensk politiker komma med en sådan påskhälsning?

    SvaraRadera
  6. Hej Nisse,

    Tyvärr har jag aldrig varit på Patmos-ön eller Athos, fast jag vill dit..

    från en svensk dräng(Johannes B.) med familj i Moskva...

    SvaraRadera