torsdag 28 maj 2015

Journalistik

Expressen ringde ärkebiskop Yngve Brilioth för att få en kommentar under den då pågående s k Helander-affären. Ärkebiskopen lyssnade och gav så sitt svar:
- Alltså, det förstår jag inte vad det angår Expressen.
På med luren.

Riktigt insmickrande var det nog inte, men befriande på sitt sätt. Nu är jag ju mer för journalister och mer emot kommunikatörer. Jag tror det måste finnas sådana som berättar för oss det översåtarna vill gömma undan och låter oss se det som sker i det som synes ske. Det kräver kompetens och de journalistiska informationskanaler som de legendariska kyrkojournalisterna höll sig med. Sådan var tiden att tidningar med självaktning hade särskilda kyrkoreportrar. Det är historia. Så blir journalistiken därefter.

Ta Visby som exempel. Nu ville media tydligen veta vad som sas på en personalsamling i tanke att detta angår alla. Varför? Därför att de många betalar, men inte alla. Och då blir det som sägs på ett personalmöte angeläget för alla. Det är det inte. I alla sammanhang finns det förtroliga samtal. I just detta fall fanns det en hel del som låg under sekretess också för personalen, förstås. Det fanns också en hel del som kanske behövde redas ut så att det inte skulle hamna i media och bli alltmer ohanterligt. Kommunikationschefen lurade nog likväl den stackars journalisten när han menade att saken "så småningom" skulle komma ut till publik kännedom. Det tror jag en hel del inte ska. Personalärenden är inte publika och ska inte vara. Däremot hör frågor om kyrkliga prioriteringar och pengafrågor till det som allmänheten ska ha insyn i. Men det är lika mycket en fråga om journalistisk kompetens att redogöra för det som en fråga om transparensen.

Kyrkobyggnadsbidrag och kyrkoantikvarisk ersättning var ett märkligt kapitel. Har min gutemålstalande vän rätt när han nu menar att öns kyrkor möglar därför att kompetens att sköta byggnaderna saknas och att Gotlands kyrkor möglar?  Här kan media på Gotland skapa klarhet i en fråga som angår alla. Bara som ett exempel, Helge! Eller belys sakkunnigt strukturfrågor och tendenser i det kyrkliga. Problemet är nog bara alltför uppenbart. Den kompetensen saknas. Numera.
Alltså är det enklare att försöka hitta konflikter kring personalärenden. Inte minst när kommunikationschefen antyder att "så småningom" kommer allt till allmän kännedom.

Varför inte pröva ärkebiskopens ord:
- Det förstår jag inte vad det angår Expressen.
Mediekåt var inte Yngve Brilioth.

Dagens Moqvist:
"Också en clementin kan vara ett tecken på Guds hemlighet. Men kanske är du allergisk mot citrusfrukter? Det gör ingenting."

60 kommentarer:

  1. Nu börjar Moqvist bli legendarisk och självgående.

    Klart värre än Brodin, helt enkelt!


    Lars Jensen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Moqvist blir nog ett begrepp, en symbol för de högavlönade postkristna tjänstemän i Svky som kallar sig för "präster"!
      Antony

      Radera
    2. 'Moqvisteri' och 'moqvistare' blir väl 2015 års nyord?

      GG

      Radera
    3. Som en Lidnersk knäpp!

      Radera
  2. En så upphöjd, ja rent av snorkig attityd som Brilioths, funkar inte idag. Medias behandling är allt och media förväntar sig motsvarande underdånighet från sina offer. En sorts symbios råder mellan makten och dess granskare.

    Följande är belysande för mediearistokratins självbild:

    http://www.expressen.se/kronikorer/britta-svensson/alice-bah-kuhnke-bjuder-pa-tva-minuter/


    Argus

    SvaraRadera
  3. Det är väl klart som 17 att det inte gör något att du är allergisk mot citrusfrukter.
    Gud nåd är tillgänglig för alla.

    Däremot är konversation under personalmöten inte tillgängliga för andra än de närvarande och ska i princip inte vara det heller.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Närvarande borde inte vara just närvarande där - av princip.

      Radera
    2. Men nog är mobbning mobbning oavsett vem som mobbar. Lägg ner detta ovärdiga förföljande!

      LG

      Radera
    3. Hamnade under fel rubrik. Mobbningen gäller ju Moqvist.

      LG

      Radera
    4. Instämmer med LG. Moqvist har väl lärt sig en del av det Varbergska debaclet, dock?

      J

      Radera
  4. Det verkar vara ett tidens tecken att så många tror sig ha rätt att få reda på precis allting. Sekretess? Jo pyttsan, vi har RÄTT att få veta allt. Det är lite på samma sätt som med kravet på att ingen får ge uttryck för en uppfattning anonymt. Det är tydligen personen och inte åsikten som är det relevanta. Egentligen är det nog också besläktat med dagens attityd där man inte behöver kunna och faktiskt veta något utan det räcker att tycka. Det lär t.o.m. vara så illa att vetenskapsmän som kommit fram till ovedersägliga vetenskapliga fakta möts av attityden ”men så tycker inte jag”.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det håller jag inte med om att det är samma sak Elisabeth. När det gäller anonymitet är min uppfattning att skriver man något neutralt eller faktabaserat eller bara småtramsigt får man gärna vara anonym för mig - deltar man i ett mobbningsdrev som så ofta görs på den här bloggen är det skitfegt och alldeles för lätt att skriva en elak rad i anonymitetens tecken.

      Radera
    2. Givetvis har man rätt att få veta allt som man har möjlighet att få veta i det här landet. Och det är otroligt mycket, det vet väl jurister!? Den insikten föddes inte hos mig förrän 1992 när jag gick på Poppius journalistskola, och vi fick en hemuppgift. De hade tagit en telefonkatalog - obs! detta är längesedan och datorer var precis i sin linda- strukit under ett namn, och vi fick till uppgift att ta reda på allt vi kunde få veta om den personen. Hur mycket vi fick fram var nog chockerande för många av oss!
      Men när det gäller anonymiteten har den en annan sida. På den här bloggen innebär den oftast att man, utan att röja vem man är, kastar skit på någon. Det är väl detta som är så oetiskt. Att man inte vågar stå för sitt ord i sådana fall. Och när man anar att det är kyrkliga företrädare bakom, då hamnar detta faktiskt inte bara på en person utan på Svenska kyrkan och dess rykte.

      Radera
    3. Sedan har offentlighetsprincipen så klart för- och nackdelar. Det är säkert mycket förargligt för en del (män?) idag, då det inte räcker att lägga vigselringen i fickan, för vem som helst kan ju kolla på merinfo om man är gift! Hur lätt som helst, ingen behöver ringa personregistret längre!.

      Radera
  5. En inte särskilt klyftig kommentar, snarare lite småsur.

    LG (göteborgare)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja här blev det till att fundera på vem som var småsur. Själv stannade jag vid clementinen ...

      J

      Radera
  6. Att inte Moquist avrundade med klassikern " det är saligt att samla citron"?


    / frukten är mitt vapen

    SvaraRadera
  7. Jag håller med Elisabeth i det mesta och särskilt i påpekandet citat:
    " Det är lite på samma sätt som med kravet på att ingen får ge uttryck för en uppfattning anonymt. Det är tydligen personen och inte åsikten som är det relevanta."
    Att sedan inte anonymiteten får urarta till ett skydd för att ostraffat häva ur sig okvädingsord och rena lögner mot namngivna personer är som jag ser det en självklarhet-borde vara det . Lika klart är naturligtvis att det som så mycket annat kan missbrukas och framförallt på nätet också görs det.

    Det förhindrar inte grundtanken att det man borde koncentrera sig på är vad som sägs, vilken åsikt som framförs och hur den eventuellt motiveras- inte på vem som säger det framförallt inte avfärdas så enkelt att man hävdar att det som sägs är ointressant därför att den som skriver är anonym.

    Rent generellt är jag mera tveksam till sekretessbegreppet även om man kan hävda att det ligger i många fall nära begreppet anonymitetsskydd.

    Tveksamheten ligger då här huvudsakligen i att jag menar att missbruken snarare blivit standard. Dvs myndigheterna sekretessbelägger som det verkar rutinmässigt för att den vägen slippa stå till svars för dåligt underbyggda beslut ibland så dåliga att de om de fördes fram i dagsljus skulle avslöjas som rent kriminella handlingar.

    Nej, jag menar nog att sekretess behövs, inte kan undvaras men att det måste finnas accepterade regler för vad och när något skall sekretessbehandlas. Nu används det regelmässigt för att förhindra att ansvar kan utkrävas och det är / får inte vara någon giltig anledning ty då är steget inte långt till ren korruption och korruptionen inom såväl näringsliv som inom politiken har ökat - har väl aldrig varit helt fri från denna men nu är det snart så att man blir förvånad när man inte har anledning att misstänka mygel bakom kontroversiella dåligt underbyggda beslut och "bara" har anledning att misstänka allmän inkompetens.

    En inkompetens som sedan iofs kan ha haft med mygel vid tillsättandet av de som skall vara beslutsfattare att göra. När det gäller politiker, åtminstone på de högre posterna liksom tjänstemännen där får man inte glömma att de mer eller mindre blivit den nya adeln. En gynnad grupp med förmåner och privilegier och vars barn mer eller mindre "ärver" sina positioner.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. I de sammanhang där jag har varit, och det har funnits sekretess, så har det också funnits regler för denna. Dessutom anser jag att det borde finnas sekretess hos vissa anställda, där det idag inte finns sekretess. Exempelvis inom skolan. Att man tiger inför media eller inför dem som egentligen inte har med saken att göra är ju givetvis inte samma sak som sekretess. Speciellt inte inom näringslivet, där helt andra hänsyn och förhållanden råder.

      Radera
  8. Under detta inlägg förstår vi att vi ska se det som positivt att biskopen inte var "mediekåt". Men i inlägget under ska vi, förstår man, tycka att det är negativt att Moqvist svarade en tidning på precis samma sätt. Men om han hade svarat tidningen, så hade han "gjort allt för att få uppmärksamhet"?

    SvaraRadera
  9. Ibland hittar man något intressant i sina papper. Det gjorde jag för en stund sedan när jag letade efter något helt annat. Då hittade jag utskriften av ett inlägg på Dags gamla blogg i Östran och kommentarerna från 2010. Jag hade skrivit en insändare i en blekingetidning om den bloggen. Det var just när debatten om vad Dag hade sagt till ett par FiSk-damer gick, och jag hörde då till FiSk. Att jag hade sparat detta berodde nog mest på ett gryende intresse för LFL som jag då ännu inte hade träffat.
    Nåväl vad hittade jag? Samma saker som fortfarande står och i stort sett samma kommentatorer. Där var HH, Präst i Skara stift, ja, och så LFL, Elisabeth och Peter T. HH undrade om inte jag var i fel parti. Och se så rätt han fick! Jag bytte ju till KD 2012. Så- det enda som verkar ha hänt sedan dess bland oss som kommenterar här är ju faktiskt att jag har fått nya insikter! Men ni andra hade ju så klart de rätta från början. Eller? :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Syftet med att kommentera på bloggen är för egen del ett sätt att föra samtal och bryta argument.
      Någon gång kan goda arguent få mig att se mina egna ståndpunkter i nytt ljus.
      Det är därför meningslöst (har det visat sig) att försöka ineda samtal med fundamentalistpapister och statskyrkokramare som är cementerade i sina ståndpunkter bortom den meningsfulla dialogens gräns.
      Dock kan vissa direkta lögner vara värda att påpeka.

      Förutom vissa excesser i invektiv och (lämplig svensk översättning på 'patronising'), brukar jag tycka att NTL ger ett intressant perspektiv bland kommentatorerna allt som oftast.

      Radera
    2. Tack för de orden, Peter T!

      Radera
    3. En bekanting var tjänstledig från sin arbetsplats i nära elva år. Han kom tillbaka. I stort sett samma människor gjorde i stort sett samma saker och talade i pauserna om i stort sett samma saker som elva år tidigare.

      Han såg till att försvinna fortare än kvickt! (Arbetsplatsen var en högstadieskola i en välbärgad utkant av en storstad.)

      J

      Radera
  10. Tillägg; Vally var också med i debatten. Sedan är det väl intressant att med vissa kan man "prata" i åratal, men någon annan kontakt skulle vara omöjlig och är icke-önskvärd. Andra lär man känna på riktigt. Ibland mycket riktigt!

    SvaraRadera
  11. BloggarDag,Elisabeth m fl,

    -Bra att den förstnämnde bekänner sig till en av journalistikens viktigaste uppgifter: att blottlägga det dolda, det osynliga, det som maktens företrädare ej vill redovisa. Elisabeth tycks inte riktigt förstå öppenhetens värde. En hel del i Svenska kyrkans värld har blottlagts tack vare journalistiska insatser, antingen det gäller mörkandet av skandalen Ansgarsliden, de simpla försöken av ett fåtal personer i ledningen att bakom kulisserna avsätta dåvarande direktorn för Sigtunastiftelsen (BloggarDag har tyvärr aldrig kritiserat agerandet),lönefrågor och annat märkligt i kyrkan.

    Och vilka behövs för att få fram exempelvis missionsprovinsens storlek i antal personer, när provinsens egna representanter inte lättar på förlåten? Jo, det måste nog vara just journalister. Glöm ej heller att det en gång var just genom journalistiken som den s k Motalaskandalen avslöjades i hela sin vidd och som fick stora konsekvenser. Visst saknar vi det tidigare mediala intresset för kyrkan, samtidigt som det berörda kyrkfolket - det som skall granskas - alltså inte alltid underlättar arbetet för dem som hårt arbetar för demokratins och öppenhetens principer.

    Många kyrkliga skandaler har alltså kommit i dagen tack vare de så ofta kritiserade journalisterna. Förr var det tyvärr också vanligt att de sistnämnda böjde sig för den lokale, kanske högkyrkliga, kyrkoherdens auktoritet och ovilja att berätta.
    Så dockl inte en gammal kollega som en gång - innan kyrkans stabila och trygga äktenskap med staten tvångsupplöstes - läxade upp en tystlåten kh på följande sätt (i fri översättning):

    - Du är bara en liten statstjänsteman som skall svara på frågor. Därför skall du svara, när jag frågar.

    Kollegans hövlighet kan naturligtvis diskuteras, men prästens skyldighet att svara journalister och lägga alla kort på bordet, när de hör av sig, är lika gällande i dag som den var under det trygga kyrka-statäktenskapets tid. Detta vet naturligtvis BloggarDag, som själv har varit med om besluten i KM, som stipulerar öppenheten i Svenska kyrkan.

    -Så lägg alltid korten på bordet, alla kort, ni kyrkoherdar och övriga präster, som har något att dölja!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  12. NTL,
    av ditt inlägg ställer sig genast frågan. Ser Du inte problemet med att sekretess fungerar som munkavle för anställda och som skydd för granskning av ansvar.

    Du skriver att det finns regler- visst men när det sekretessbehandlas vet man ju aldrig om reglerna följts ...? Dessutom , är reglerna klara?

    Nej ,jag menar mindre sekretess och då mindre skumraskaffärer.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. HH
      Det avslöjas sannolikt fler skumraskaffärer i länder, som inte har Sveriges vidsträckta "öppenhet". Det är nämligen öppenheten som sätter munkavle på folk, typ "jag vet i vilken skola dina barn går". Journalister kan alltid få fram något negativt, som de kan hota sina offer med, om de vägrar svara på journalsiters frågor. Det är dessutom ytterst få svenska redaktioner, som satsar resurser på att få fram sådant, som inte kan fås fram ur öppna källor. I stället fylls spalter och sändningstid med en massa pseudo-nyheter.

      Radera
    2. Jag kan inte svara dig, HH. Vad är det för mycket som är sekretessbelagt där sekretessen missbrukas?

      Radera
  13. Nädu BOD,

    När man läser ditt inlägg blir man mörkrädd- det är inte den typen av frågor som t ex hur många mpr anhängare är eller ens vilka de är . Inte heller ditt infantila intresse för just detta. Intressant blir det när och om Mpr t ex söker bidrag från stat / kommun baserat på medlemsantal- innan dess är det bara trams och illasinnat misstänkliggörande.

    Är Du intresserad av medlemsantal och fusk med detta så håll t ex rent inom ditt eget ungdomsförbund och i övrigt kanske ägna dig åt egentliga skumraskaffärer och inte bara dina käpphästar där du mest tycks vara intresserad av att klassa eventuella misslyckanden -ofta hjälpt av dina påhopp som journalistiska scoop.

    Sådana ageranden ökar inte respekten för journalister. För politiker har de flesta redan tappat respekten och cyniskt enbart diskuterar vem som är minst korrupt . Lönefrågor och liknande inom SVeK -ja varför intebörja med att ta upp dessa frågor där de skall tas upp först och sedan om Du har anledning att misstänka t ex vänskapskorruption gå vidare. På samma gång kanske också diskutera arvoden och annat för er sk altruistiska kyrkopolitiker.

    //HH

    SvaraRadera
  14. Ntl, varför fortsätter du att blanda in mig? Du vill ju visa att jag inte platsar bland "de stora pojkarna" här på bloggen, de som har akademiska titlar. Du har nog missuppfattat rätt grundlig vad kristendom är. Det är inte att vara frimurare eller något annat "fint". För mig (som kristen) är kärlek inte en fråga om prestationer. Vår kärlek (till varandra) ska ju vara som Guds kärlek, d.v.s. ingenting som vi har förtjänat. Ingen människa (syndare som vi är) har någonsin förtjänat Guds kärlek.

    Ntl:s intresse för mig väcktes när jag hade skrivit på denna blogg att abort är en värre synd än utlevd homosexualitet. Ntl svarade med ett "Äntligen". Hon trodde då fortfarande att jag är en högkyrklig präst, och kanske frimurare. När vi börjat mejla kom en förvåndad fråga var jag fått all kunskap från. Ja, det är ju inget som akademikersossar (Ntl har ju tidigare varit S) förväntar sig av en arbetare. Det är ju därför de har trängt ut arbetarna, så att S inte längre är ett arbetarparti. Om ni bara visste hur många mycket högt bildade arbetare, som jag har träffat. Bildning är ju ingenting som man lär sig på universtiet och högskolor.

    Gud har självfallet skapat de homosexuella människorna också. Men har han gjort dem homosexuella? Han har möjligen skapat en disposition för homosexualtet. Är homosexualitet en synd eller en följd av en synd. Och i så fall av ursynden? Gud har väl inte heller skapat skilsmässor. Men är en skilsmässa (och i förlängningen: en ny relation) i sig en synd eller en följd av synd? Kan människan någonsin komma ifrån synden, eller dess konsekvenser? Som jag ser det finns en skillnad mellan luthersk kristendom, som säger att det som Gud har sammanfogat (till äktenskap) FÅR människan inte upplösa, och katolsk kristendom, som säger att det som Gud har sammanfogat KAN människan inte upplösa.

    Enligt äldre svensk lagstiftning, som byggde på den kristna tron, var den som fått sitt äktenskap upplöst genom den andra partens otrohet, fri att gifta om sig. Mer tveksamt om de vållande hade rätt att gifta om sig: det vore ju att belöna ett otillåtet handlande.

    Vad beträffar abort versus homosexualitet, så dör ju ingen av homosexualitet, som inte kan dö av heterosexualitet (t.ex.i aids), medan en abort nästan alltid har dödlig utging. När en abort inte har dödlig utgång betraktas det som en skandal och orätt.

    Det är enligt min mening en orimlig ståndpunkt att utlevd homosexualitet skulle vara en synd, men inte läggningen i sig. I alla andra sammanhang talas det om att synda i tankar, ord och gärningar. Kan man ha en homosexuell läggning utan att ens tankemässigt utlevas denna? Kan man ha en heterosexuell läggning utan att ens tankemässigt utleva denna?

    Som heterosexuell kan man undvika att synda genom gärningar genom att gifta sig först. Varför ska inte homosexuella också ha den möjligheten, om de vill leva ett kristet liv? Men vad om "sodomi"? Jo, männen i Sodom ville våldta Herrens änglar, som hade kommit i manlig gestalt. Är det inte alltid en synd att våldta änglar? Svår synd dessutom. Lot hade ju erbudit sina döttrar till dessa män. Att våldta dem hade alltså varit en mindre synd.

    Nu har jag emellertid så myckert respket för de av mina medkristna, som har till speciell upptift att föra den kristna tron vidare, så att jag inte ställer upp i några drev mot "motståndrna", vare sig det gäller kvinnliga präster eller samkönade äktenskap. Gud kommer väl tids nog att avgöra den teologiska dispyten, om vi ärligt söker Guds sanning, och inte böjer oss för skandalhungriga hyenor (journalister).

    För det vill jag bara säga. Att någon som helst skyldighet att svara på journalisters frågor har ingen, inte ens om man är "en liten statsjänsteman", som präster var förr. "Liten", för resten. Vad är det för klass-samhälles-snack?

    SvaraRadera
    Svar
    1. LFL, jag har inte skrivit inte om vad DU tänker och tror.
      Men nu ska jag skriva lite om vem du är!
      Visst finns det många bildade arbetare utan formell utbildning.
      Men dit hör inte de som har studerat och tagit betyg vid universitetet, men har arbetat inom LO-kollektivet! Det är väl snarast dit du själv hör! Och de är många idag. Och man har ingen arbetarbakgrund när man har haft en far som var gymnasielärare! Du är inte på s-bloggarna nu! Här kan du nog vara den du egentligen är, även om det inom S är fint att stoltsera med sin (ibland fejkade) arbetarbakgrund och försöka skapa motsättning till "akademikersossar".

      Radera
    2. Men kära tant lila, hur är det med läsförståelsen? Jag skrev att jag har träffat många högt bildade arbetare. Jag skrev inte att jag själv är en sådan, utan det är vad du själv har kommit fram till. Teologi har jag dock inte läst vid något universitet. Studentexamen har jag inte heller. Det är dock sant att jag har läst tre betyg (inte examina) vid universitet, men då hade jag arbetat flera år inom LO-kollektivivet, vilket jag sedan fortsatte att göra. Vad sedan beträffar arbetarbakgrund så tillhör jag på fars sida en av hela Europas absolut äldsta industriarbetarsläkter. De var arbetare långt innan släkten kom till Sverige under 1600-talet. Har du inte själv en dotter med fler akademiska betyg än jag har? Är inte hon arbetare, eller är det något som ligger i generna, att hennes mor och far inte är arbetare? Ja, jag har träffat många akademikersossar, som resonerar som du. De vill flyta ovanpå dem som har fått lika mycket bildning och insikter, som dem som läst många år på universitet. Det verkar ju liksom bortkastat.

      Och om man dessutom inte blir hyllad som en auktoritet på bibeltolkning fastän man läst litteraturhistoria på universitet av någon som läst teologi på fritid utan att ens vara ïnskriven vid någon fakultet, kan ju förstås kännas outhärdligt för den som är akademiker. Jag tror att det hade varit annorlunda mellan oss, om jag - som du först trodde - hade varit präst med en akademisk examen i teologi och kanske därtill frimurare.

      Man ser det ständigt i TV: Det är professor hit och forskare dit som uttalar sig om dittan och dattan, och när man kollar upp vederbörande, så ligger uttalandena utanför vederbörandes kometens, som fallet är med teologi contra litteraturhistoria. Det är som när miljöpartister uttalar sig om energibalanser. Åsa Romson är docent i mijörätt, inte i fysik.

      Radera
    3. Akademiska titlar, LFL, är kopplade till utbildningen. En civilingenjör som kör taxi är fortfarande civilingenjör, en leg.psykolog som jobbar som trädgårdsarbetare är fortfarande leg.psykolog och en fil.kand blir inte mindre fil.kand för att han/hon är LO-anställd.Således ligger det inte i generna att någon är fil.kand,(som ex.min dotter) utan detta har sin grund i utbildningen.

      Radera
  15. LFL och HH,

    -Den förstnämnde tror att journalister har för vana att "hota" människor, samtidigt som de producerar pseudonyheter. Därmed avslöjar signaturen sin inställning till deras arbete som blottlägger just skumrask, fiffel, maktmissbruk och allsköns övertramp.

    Den andre, HH, avslöjar om möjligt en än mer grotesk inställning till demokratins generatorer genom att bryskt gå till angrepp mot dem, som vill avslöja det som medvetet förtigs. Han demonstrerar därmed direkt sin motvilja mot öppenhet och insyn; viktiga avslöjanden kallas för "påhopp".

    Jojo, det skulle passa några få övervintrande auktoritära teologiska proselyter att förtiga allt som sker i deras pastorat, vifta undan journalistiken med oförskända attacker!

    Tala om att bli "mörkrädd" Kom ut ur mörkret, HH, Vi - Svenska kyrkan - lever inte på 1800-talet. Uppskatta och tacka i stället de journalister, som gör långa hästjobb för att få fram sanningarna. Jag nämnde några skandaler. Se också just nu FIFA-skandalen, avslöjad efter flera års grävande, bland annat av en brittisk journalist - nyligen intervjuad i svensk TV - och som har skakat om världen.

    Varken politiker, FIFA-pampar eller fundamentalistiska högkyrkliga präster kan längre utan insyn rumstera som de vill i de egna kontoren.

    -Utmärkt, konkluderar jag och svenska folket.
    -Usla journalistiska påhopp, hävdar Du.
    En avgrund skiljer alternativen.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD
      Många journalister har otvivelaktigt för vana att hota folk. De drar sig inte ens för att sätta hotet i verket. De tycker att till om med att det är okej att publiera lögner och förtal med motiveringen "NN har beretts tillfället att bemöta anklagelserna men avstått". Journalister uppträder som om de vore myndighetspersoner med befogenhet att utdöma viten för personer som underlåter att svara på myndighetens frågor. Det är i få fall, som verkliga myndigheter har de befogenheterna. Utdömer de viten för uteblivna svar, när den tillfrågade inte är skyldig att svara enligt lag, så kan myndighetspersonen själv straffas för tjänstefel. Journalister kan ostraffat begå gärningar, som är straffbara när de begås av andra personer, t.o.m. sådana som är anställda vid laga myndigheter som polisen. Naturligtvis ska journalsiter som hotar sig till svar på sina frågor, polisanmälas och straffas för olaga hot. Journalister är lika mycket demokratins dödgrävare som demokratins försvarare. Journalister har avsätt både statsråd och partiledare. Är det demokrati? Vad säger du om Murdoch-pressens inblandening i engelska valrörelser? Det har sagts att inget parti kan vinna ett engelskt parlamentsval utan mediemagnaten Rupeert Murdochs godkännande av partiets premiärministerkandidat. Allt detta kom i dagen, sedasn det avslöjats att Murdoch-journalister hade bedivit olaglig telefonavlyssning i ett mordfall, och polisen - som själv känt sig hotad av journalisterna - försökt lägga locket på. Vem granskar "granskarna"?

      Radera
  16. "För det vill jag bara säga. Att någon som helst skyldighet att svara på journalisters frågor har ingen, inte ens om man är "en liten statsjänsteman", som präster var förr. "Liten", för resten. Vad är det för klass-samhälles-snack?"

    Du har alldeles rätt, LFL. Den skyldighet som föreligger är att inom skälig tid och efter sedvanlig sekretessprövning lämna ut offentliga handlingar. Någon skyldighet att svara på frågor finns inte. Att man sedan ändå oftast gör det är för att det ska bli mindre tosigt, journalisten skriver ju i alla fall och då är det bättre om det blir något så när rätt. Men det kan jag säga att om en journalist burit sig åt mot mig som Dikes kollega hade han åkt ut med fötterna före. Beteendet är fullkomligt oacceptabelt. Dessbättre är de flesta journalister inte så usla och jag har generellt sett haft en god relation till journalisterna. Enda tjafset som jag nu kan erinra mig var några riksjournalister i ett sexualbrottmål (då är de på hugget för snaskigheter säljer).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja "snaskigheter säljer". Därför är det dubbelmoral när människor sitter och klickar sig fram på Expressens och Aftonbladets mer sensationslystna artiklar och sedan talar om "hyenor" och snask - du har genom ditt klickande just varit med om att utforma tidningen!

      Sensationslystnad är också en av anledningen till folk söker upp den här bloggen: Vem ska Dag vara elak mot i dag? Vilka gräl kommer att finnas i kommentarsfältet?

      Radera
    2. Nej, någon skyldighet mot journalisten att svara finns inte. Men, om man är förtroendevald och politiker då har man naturligtvis en skyldighet inför väljarna att visa både var man står och vem man är. Kan man inte detta, ska man nog inte åta sig några uppdrag. För hur kommunicerar man annars utåt?

      Radera
  17. Dag, kan du inte sluta med dagens Moqvist? Det är bara pinsamt - inte för Moqvist utan för dig! Även om doakören applåderar allt så är det inte roligt! Mobbning är aldrig roligt!

    SvaraRadera
  18. Elisabeth,

    -Jag noterade ju att man kunde ifrågasätta dåvarande kollegans hövlighet.

    Vad sedan gäller sekretessprövning och skälig tid, skall upplysas om att ytterst få uppgifter behöver sekretessprövas. Det gäller som regel endast känsliga personliga uppgifter om exempelvis någon eller några i arbetslaget. Och, Elisabeth, skälig tid betyder alltid skyndsamt. Vederbörande kh skall således alltid utan onödig väntetid ta itu med saken. Om journalisten frågar och vill ha en handling på fredagen, får prästen inte strunta i saken, därför att han exempelvis skall åka på en samling över helgen med missionsprovinsen i annan del av landet.

    Journalisten skall inte behöva nöja sig med beskedet att prästen först på måndagseftermiddagen eller tisdagsförmiddagen kan expediera saken.

    Snabbt, skyndsamt och utan onödigt dröjsmål gäller.
    Punkt!

    BENGT OLOF DIKE

    PS. Snälla Elisabeth, en kh eller annan präst med ansvar för Svenska kyrkans (offentliga) verksamhetskall naturligtvis alltid vänligt och tillmötesgående försöka svara på ställda frågor. Journalistens arbetsuppgifter är ju att få fram fakta och korrekt kunna återge dem. Bra alltså också för prästen att alltid villfara önskemålen. DS



    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varje begäran om att få ut en handling ska följas av en sekretessprövning. Att det sedan är ytterst få handlingar som blir föremål för sekretess är en annan sak.

      Radera
    2. Vilka handlingar skriver du om Elisabeth? En del handlingar i form av protokoll ligger ju till och med på nätet till offentligheten. Du får nog skilja på sak och sak, för du kan direkt få ut det som är offentligt! Där sker naturligtvis ingen prövning. Jag har aldrig hört talas om någon sådan! Och jag undrar hur många verksamma journalister som har gjort det! Man beslutar ju inte i efterhand vad som är sekretessbelagt!

      Radera
    3. Det står i sekretesslagen i vilken typ av ärenden, som sekretessbelagda handlingar kan förekomma. En myndighet som förvarar sådana handlingar, måste i princip göra sekretessprövning av alla handlingar som begärs utlämnade. Det räcker inte att göra sekretessmarkeringar av vissa handlingar och underlåta prövningen av andra handlingar. Denna prövning ska göras skyndsamt och gå före de flesta andra arbetssuppgifter, men får likväl inte störa arbetets behöriga gång hos myndigheten. Myndighetens personal är naturligtvis inte heller skyldig att göra sekretessprövningen under fritid, som Dike antyder. Denna hans antydan är ett tydligt exemepel på hans inställning att alla från privatpersoner till myndigheternas personal är skyldiga att lyda order från journalister.

      Radera
    4. Alldeles riktigt, Lars. Det måste alltid göras en prövning när en handling begärs ut. En annan sak är att det för de flesta handlingar räcker att man konstaterar vilken handling det är och direkt ser att den utan vidare kan lämnas ut. I de flesta fall är en sådan enkel prövning tillräcklig. Det betyder dock inte att någon prövning inte sker.

      Radera
    5. nya tant lila,
      om en myndighet lagt ut en handling på nätet ske en sekretessprövning ha skett dessförinnan.

      Även om du inte hört talas om det så är det självfallet så att en prövning måste göras innan en handling lämnas ut även om prövningen, som jag skriver i svaret till Lars, kan vara mycket summarisk. Jag har aldrig träffat på någon journalist som inte varit medveten om detta.

      Prövningen sker i samband med begäran om utlämnande. Man sitter inte i förväg och beslutar vilka handlingar som vid en ev. begäran kan lämnas ut eller ej. En handling kan få en sekretessmarkering redan vid inkommandet men det är inget beslut i sig utan bara en varningssignal. Beslutet fattas om och när en begäran om utfående kommer.

      Värt att notera i sammanhanget är också att om en handling lämnats ut utan förbehåll (finns vissa specialregler om detta) så kan man inte sedan sekretessbelägga den. Har den en gång blivit offentlig så är den offentlig, oavsett om beslutet var korrekt eller inte.

      Radera
    6. Vissa handlingar är offentlig handling i Sverige. Varför skulle de sekretessprövas? Min erfarenhet från det politiska livet är att få saker är sekretessbelagda. Som förtroendevald i en socialnämnd fick jag skriva på en sekretessförsäkran. Men detta fick man inte i en utbildningsnämnd eller kulturnämnd. Om inte de förtroendevalda har sekretess är det ju ingen vits med en eventuell sådan, eller hur?
      Sedan skulle jag kunna visa Elisabet vad jag i två fall har fått ut från domstolar! Mycket personliga uppgifter, i det ena fallet gällde det ´pedofili med uppgifter om offren, i det andra en person som var satt under förmyndare. Otroligt intressant! Och mycket anmärkningsvärt om vi pratar om sekretess.

      Radera
    7. Sedan är det givetvis så att om du exempelvis sitter på ett möte där sekretessbelagda uppgifter om en person behandlas, så vet du som förtroendevald att dessa är sekretessbelagda redan innan någon begär ut handlingar från mötet. Annars skulle ju politiker kunna springa runt och läcka uppgifter som det egentligen var sekretess på hur som helst! Sekretessen uppstår ju inte i det ögonblick någon granskar för utlämning.

      Radera
    8. "Vissa handlingar är offentlig handling i Sverige. Varför skulle de sekretessprövas?"

      Helt enkelt därför att en prövning måste göras för att ta ställning till om handlingen ska vara offentlig eller inte. Om motsatsen gällde skulle man kunna låta journalister sköta en myndighets postöppning. Jag tror nog att åtminstone någon skulle höja på ögonbrynen vid ett sådant tilltag.

      Radera
    9. Tillägg Jag tror fortfarande att vi skriver om olika saker. Det är ju inte samma sak med handlingar från en domstol och exempelvis protokoll från en offentlig förvaltning i en kommun.
      Här borde BOD, kunna svara.

      Radera
    10. Offentlighets- och sekretesslagen gäller för båda verksamheterna, nya tant lila, låt vara att bestämmelserna för resp. verksamhet finns i olika kapitel. Jag är inte särskilt insatt i de regler som gäller protokoll från en nämnds sammanträde men kan inte tänka mig annat än att även här görs en prövning, om inte annat när ordföranden och justeringsmännen går igenom protokollet och avgör vad som ska vara med (och bli offentligt) eller inte. Dessutom gäller väl sekretess i väntan på att protokollet är justerat.

      Jag tror i grund och botten inte att vi är oense, det är antagligen språket som ställer till det samt det faktum att lagstiftningen är svårtillgänglig, vilket gäller även för jurister. Lagen omarbetades för några år sedan men jag kan inte påstå att den blev så mycket mera lättillgänglig. Rent juridiskt gäller att alla handlingar är offentliga om de inte omfattas av sekretess. I praktiken kan man säga att det omvända gäller, nämligen att inget lämnats ut förrän någon tjänsteman tagit ställning till om sekretess gäller eller inte.

      Från min egen verksamhet kan jag berätta att en sekretessprövning kan vara så enkel som att en sekreterare kom in på mitt rum och frågade om det var ok att lämna ut handlingarna i ett visst mål till en journalist. I de allra flesta fall kunde jag direkt säga att det var helt ok för jag visste att det inte fanns något som kunde bli föremål för sekretess i det målet. MEN - det var likväl en prövning och ett beslut fattades även om det aldrig formaliserades. Formella beslut vad gäller sekretess fattar man för övrigt bara vid avslagsbeslut och då brukar man, i alla fall inom domstolsväsendet, fråga om den som begär handlingen vill ha ett formellt beslut. Det brukar de vilja om de tänker överklaga avslaget, annars inte.

      Radera
    11. Jag får inte alls ihop det du skriver Elisabeth med verkligheten. Om jag sitter på ett möte som protokollförs, och där behandlas sekretessbelagda uppgifter om en person, skulle mötesdeltagarna då inte veta om att dessa är sekretessbelagda förrän detta har prövats när någon begär ut handlingen?
      Och skickar du en skrivelse till kommunfullmäktige. en nämnd eller en enskild politiker så är detta offentlig handling.Vem skulle kunna sitta och sekretesstämpla sådant? Då skulle nog risken för korrumpering vara överhängande! Hur det är vid domstolarna vet jag inte.

      Radera
    12. Saken är intressant, Elisabeth, för jag tror inte att det sker någon sekretessprövning i offentlig verksamhet i kommunerna.Och, som du skriver, det som är belagt med sekretess måste man ju bestämma redan vid protokollets färdigställande. Så det måste ju redan vara klart om något sedan ska lämnas ex. till en journalist.

      Radera
    13. Är det inte skillmad mellan tystnadsplikt och handlingssekretess? Det ska framgå att kommunens delegationsordning vilken befattningshavare som ska göra sekretessprövning vid utlämnande av handlingar. Vad gäller protokoll och andra handlingar, som enligt lag ska vara offentliga, får givetvis inga uppgifter som omfattas av sekretess tas in i dem. Protokollföraren ansvarar för att sekretess prövas redan vid upprättandet av protokollet.

      Diskussionen om paragrafer i sekretesslagen kan nog vara intressant. Men vad som i stället borde diskuteras är om inte sekretesslagstifningen borde skärpas upp rejält. I högsta grad för att skydda enskilda. Men också med hänsyn till rikets säkerhet.

      Något som borde beläggas med sekretess är privapersoners personnummer, namn, adress och samt vem som äger en viss bil, alla uppgifter som kan användas för att bakvägen få fram sekretessbelagda uppgifter om privatpersoner. En polis, som utreder grova brott får en pistol riktad mot sig, när han stiger ur sin bil vid sitt lantställe.

      Journalister klagar på att de utsätts för hot när de skriver om terrorism och extremism. "Vi vet i vilke skola dina barn går". De kräver polisskydd, men det klingar väldigt ihåligt när de inte samtidigt kräver skydd för "journalistikens" egna offer. Publicistklubben motsätter sig i princip alla åtgärder till skydd för enskilda. Det tog evigheter innan riksdagen efter många ändringar kunde klubba lagen om förbud mot fotografering med dolda kameror på toaletter, för att ta ett exempel på det journalistiska intresset.

      Myndigheter, som gör sekretessprövningar, har ofta motstridiga intressen att ta hänsyn till, vad gället skyddet för enskilda. Det handlar dels om att skydda enskilda mot snokamde journalister, men också att skydda enskilda mot myndigheten själv, genom att någon journalist (eller annan utomstående) granskar ett ärende. På grund av den allt råare "journalistiken" har sistnämnda skyddsintresse, som var den urspungliga avsiktem med offentlighetsprincipem, alltmer trängsts ut av förstnämnda skyddsintresse.

      Praxis i de riktningen har skärpts under senare år. Kanske vi behöver en ny sektresslag. där skyddet för enskilds personliga förhållanden är regel och inte undantag. Men då skulle det väl bli ett himla liv på både Publicistklubben och Journalistförbundet, som tydligen tycker att det är helt okej att vissa av förbundets medlemmar försörjer sig genom att förstöra livet för andra.

      Om IS får för sig att upprätta ett kalifat i Sverige, som kommer det inte att dröja många timmar innan alla tänkbara motståndsmäm är likviderade. .

      Radera
    14. nya tant lila,
      den som som nämndledamot deltar i ärenden där det förekommer sekretessbelagda uppgifter har tystnadsplikt men det är, precis som LFL är inne på, något annat än handlingssekretessen.

      Dessutom är det ju så att uppgifterna inte blir offentliga genom att de läggs fram vid sammanträdet. Nämndledamöterna ägnar sig här åt myndighetsutövning inom ramen för myndigheten och omfattas därmed av gällande sekretessregler.

      Att man i vissa fall direkt ser att uppgifter omfattas av sekretess (dvs. innan någon begärt ut dem) liksom att man i andra fall direkt ser att något skäl för sekretess inte finns är självklart. Därför sätter man ibland på en s.k. hemligstämpel. Denna stämpel är dock inget beslut i sig utan bara en varningssignal för att förhindra att uppgifterna lämnas ut av misstag. Beslut i sekretessfrågor fattas dock först efter att någon begärt att få ut uppgifterna. Vilken tjänsteman som ska göra prövningen ska också vara fastställt i delegationsordningen. I annat fall är det, i vart fall inom domstol, myndighetschefen som ska göra prövningen.

      Om det är så att någon sekretessprövning inte sker i offentlig verksamhet i kommunerna, vilket enligt min erfarenhet inte stämmer, så bryter kommunerna mot lagen.

      LFL,
      kan bara instämma i det du skriver. Det låter så fint med offentlighetsprincipen men den är till största nyttan för den som vill kartlägga andra människors liv. Myndigheter kan alltid hitta ett sätt att kringgå regelverket. Det har jag egen erfarenhet av från statlig förvaltning som arbetat direkt under regeringskansliet. En ny sekretesslag med ökat skydd för enskilda är angelägen.

      Radera
    15. Den svenska offentlighetsprincipen har gjort den svenska journalistkåren till den av de mest korrumperade i världen. Detta även jämfört med journalister i diktaturstater. De är inte korrumperade. De är skrämda till tystnad.

      Det är väl helt klart att denna korrumperade journalistkår hotar demokratin. När den allmänna rösträtten för både män och kvinnor hade införts i Sverige, var två stora grupper undantagna: Personer som var satta i konkurs och personer som var satta under förmyndare. Allmän rösträtt, även för båda dessa grupper, infördes i Sverige först 1992. Nu driver journalister en häxjakt på människor som är registerade hos kronofogden, under förevändning att dessa inte skulle vara "trovärdiga" - ett uttryck som journalistmobben själv har hittat på. Detta drabbar framförallt grupperna egenföretagare och låginkomsttagare. Dessa ska alltså inte ha samma rätt till representation av valda, som förstår deras problem, som grupper med trygga anställningar och höga inkomster. Varför? Därför att korrumperade journalister har gjort uppgifter som de lätt kan få fram med hjälp av offentlighetsprincipen till brottsrekvisit. Dessutom kan korrumperade journalister förstöra polisutredningar med hjälp av (helt lagliga, med stöd av meddelarskyddet!)mutor till korrumperade poliser.Begår inte mutsnsutarna skattebrott? Meddelarskyddet var väl till för att offentliga tjänstemän i samvetsnöd ska kunna avslöja svåra missförhållanden, exempelvis övergrepp mot enskilda, inom myndigheten? Avsikten var inte att media ska kunna köpa sig förbi förundersökningssekretessen. Varför säger Dike, som enligt egen utsago vill ha upp alla skumraskaffärer på bordet, ingenting? Avslöja vilka chefredaktörer som betalar poliser för att dessa ska begå mutbrott, som ka få till följd att grova brottslingar går fria! Ska dessa brottsanstiftare prata om "trovärdighet"?

      Offentlighetsprincipen, inkl offentlighet under rättegångar, är till för att skydda enskilda mot övergrepp från myndigheternas och rättsväsendets sida. Det behövdes kanske när Sverige inte var en perfekt demokrati. Det behövs kanske fortfarande. Men offentlighet vid rättegångar används nu endast för att journalister ska snaska i hemska brott. Speciellt kombinationenm våld och sex kittlar journalisterna och deras läsare. Hur många kvinnor har inte dött "i onödan" på grund av detta perversa intresse? Fjäsket för journalister yttrar sig bl.a. i att domstolar inrättar särsksilda pressrum och skickar domar elektroniskt till redaktionerna i samma stund, som de offentliggörs. Tidpunkten för detta är väl tajmad med pressläggningstiderna. Naturligtvis vill ingen domare ha en kritisk journalist i rättsalen.

      Jag kommer här att tänka på en erfaren kriminalreporter vid Norrländska socialdemokraten, som var den första som reagerade mot "beställningsrättegångarna" mot Thomas Quick. Inte ett enda materiellt bevis företeddes vid rättegången, utan hela domen hängdes upp på en förvirrad narkoman och medicinmissbrukares bekännelser.

      Det är alltså röda mattan för den korrumperade svenska journalsitkåren, som inte precis behöver anstränga sig och än mindre ta några personliga risker för att få fram en kittlande story. Dike saknar all trovärdighet, när han själv skrivit att det är högkyrkliga präster som ska "avslöjas" och förföljas. Varför ska inte alla präster "granskas"? Typisk drevjournalistisk.

      Radera
  19. BOD

    Det är till att ha självöverskattning:

    citat:

    -Utmärkt, konkluderar jag och svenska folket.
    -Usla journalistiska påhopp, hävdar Du.
    En avgrund skiljer alternativen.

    Slut citat.

    Du och svenska folket? Jo,jag tackar jag. När det handlar om synen på "tredje statsmakten" så är nog min och LFL´s åsikter mera i linje med "svenska folkets"

    Det är nog bara politrukerna som i dagsläget lärt sig att utnyttja journalisterna i sina återkommande "pressreleaser" där de släpper godbitar(?) ofta för att misskreditera andra och framhäva / förhäva sig själva som har någon större "respekt" för dagens journalister. Ja respekt och respekt - i många fall handlar det väl mest om att de fungerar som nyttiga idioter. I sammanhanget bör vi inte heller glömma alla dem som förstör livet för många och ibland tom driver offren till självmord av ren sensationslystnad och enligt devisen- kontrollera inte en god historia för noga- då kanske den inte håller! (Huvudkravet är ju att storyn skall sälja och en dementi är generellt billig i förhållande till vad "storyn" inbringat.

    Sedan sådana självöverskattande tuppar som Dike refererade till- ja tyvärr får de mig att tänka på honom själv och hans skriverier.

    En sådan person hade jag inte ens upplyst om vad klockan är...

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är inte många som skriver här ganska så asociala mitt i sin sociala anpassning? Man gillar inte politiker och inte journalister.
      Det är nästan som lärarna på högstadiet ( de som inte själva var politiskt aktiva). Och de betraktades ju av en del av oss som någon sorts konstigt övervintrat folk, helt i otakt med tiden. Ja, det är man kanske här också när det enda man verkligen verkar tro på är Paulus!

      Radera
  20. HH,

    -Den som inte vänligt svarar på frågan om vad klockan visar avslöjar sig själv.

    Sedan visar Din allmänna attityd hur väsentligt det är med full offentlighet i Svenska kyrkan. Ingen präst eller annan anställd där skall kunna dölja något.
    Utmärkt!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera