Barnaskap eller naivitet

Får jag upprepa min insikt från militära och civilmilitära övningar?
Det är svårt för vanliga, hyggliga människor att ställa om till krigsfot. Det ska nog vara så. Vardagen i fred är inte som vardagen i kris. Om alla gick runt och hanterade den fredliga vardagen som kris, skulle det mesta bryta samman. Men så är det också om vardagen i kris ska hanteras som om det var fred och allt kunde gå sin trygga lunk. Jag insåg efter övningarna att det var väl att det bara var övning.
Men är det övning nu?

Är det sant att det finns 250 marockanska ungdomar och barn i Stockholm, som lever på gatan och försörjer sig genom stölder? Jag vill veta. Det sägs så på sociala medier. I de asociala medierna får jag ingen detaljinformation - så vad ska jag tro? Tre av dessa pojkar våldtog en tjej, dömdes till vård men kan inte utvisas för de har inga id-handlingar. Är inte detta stötande för en grundläggande rättskänsla?

Är det sant att kristna på flyktingförläggningar i Sverige trakasseras av muslimer? Det sägs så. Jag vet inte. bortsett från ett fall i Mönsterås som Östra Småland redogjorde för. Vem kan berätta hur det egentligen är? i landet Och om det är så, vad bör då ske?
Är inte varje trakasseri mot en medkristen på asylboende också ett angrepp på alla oss andra döpta svenskar?
Så måste det väl vara. Så vad gör VI då? Står upp för de medkristna och mot dem som trakasserar och hotar? Detta borde väl vara den rimliga hållningen. Aposteln Paulus stod upp för rätten när man satte åt honom. Han vände inte den andra kinden till utan hånade översteprästen och vädjade så till kejsaren. Vi har läst Apostlagärningarna. Vi vet.

I går satt jag med min enkla lunch, rester från måndagen, och hörde plötsligt att regeringen backar från förslaget att stänga Öresundsbron. Vad som ska hända nu vet jag inte - och jag behöver inte veta. Vet regeringen? Tänkte jag. Den behöver veta. Men jag oroas också över det som påstås, att 40% av dem som kommer inte har id-handlingar. Vi vet inte vilka de är och varifrån kommer procentsiffran? En mängd svenska pass lär vara på drift. Vem använder dem? En person har lyckats förlora sitt pass 19 gånger och det tycks vara i sin ordning. Nya utfärdas.  Har de rätt som menar att de används av flyktingsmugglare?

Jag tror mig förstå att många av dem som kommit till Sverige inte kommer att få asyl. Vad händer med dem sedan? Om de inte har id-handlingar - kan de utvisas då? Om de inte vill? Och utvisas de till Danmark eller vart?

En hel uppsättning frågor gör mig uppgiven och trött.
Har jag ett ansvar inför barnbarnen att det förs en vettig politik i Sverige? Har regeringen ett ansvar att slå vakt om de egna medborgarna? Rimligtvis. Men då dyker kyrkoherden i Malmö Anders Ekhem upp i tidningen Dagen med parollen att naiviteten ska bevaras. Det gillade Elisabeth Sandlund också.
http://www.dagen.se/flyktingkrisen/låt-oss-bevara-vår-naivitet-1.480891

Ekhem hade sett ett fyra månader gammalt flyktingbarn som tittat på honom. Ekhem begrep vad det lilla barnet sa. "Här är jag. Det är mig allt detta handlar om."
Nu kan man väl med goda skäl säga att ett barn på 4 månader i sin politiska reflektion inte kommit så långt utan att Ekhem närmast använder sig av barnet för att få fram sitt budskap - men vi är inte så nogräknade. Ekhem styr ju med Dag Hammarskjöld mot källan bortom allt förnuft. Vad är det för källa? Någon kallar den solidaritet, en annan för frihet och för en tredje kan det vara Gud. Men, undrar jag, hur kom detta att bli en kategori bortom allt förnuft? Detta med solidaritet, frihet och Gud måste väl allt vara just förnuft? Också Gud, som uppenbarar sig och gör sin vilja klar.

Så vad vill Gud i flyktingfrågan? Säger Gud som Ekhem: "Livet är det som pulserar. Livet är i sig liv. Livet bär sin egen kraft och hopp." - ?

Ekhem tror inget annat än att "våra företrädare i regeringen vill fatta så värdiga och kloka beslut som möjligt i denna allvarliga situation." Nä, varför skulle vi inte tro det. Men har regeringen kompetens, det är väl frågan. Där tvekar alltfler och det med goda skäl. Men vad ska vi göra?

Ekhem igen: "Låt oss denna adventstid, oavsett gudstro eller inte, när vi ser stjärnan lysa i ett fönster, för en stund stanna upp. Som inför ett barns ögon." Detta - just detta - är enligt Ekhem den "verklighet som ska forma de ansvarsfulla besluten". Jag går runt i huset och tittar på adventsstjärnorna följd av Ekhems tänkande: "Naivt? Ja, låt det då vara det. Men detta är verkligheten."

Nå, detta kanske lika väl är det som på ekumeniskt språk heter Bullshit. Vad är det i detta läge att  följa Matt 10:16; kloka som ormar och oskyldiga (menlösa!) som duvor. Det är i vart fall inte naivitet.

I politiska frågor har jag sedan mer än 50 år tillbaka lärt mig ett, ett enda: Lita aldrig på kyrkoherdars politiska omdöme. Håll hellre ihop med goda hedningar. Jag tror man ska hålla kyrkoherdar men också biskopar på armlängds avstånd i svåra frågor som dessa.

Med vilken auktoritet uttalar jag mig nu?
Ja, den självklara. Jag har dock under en vecka i kris varit landets statsminister och fattat de svåra besluten. Det gäller att i sådana lägen inte darra på manschetten, Löfven! Innan regeringsbeslutet sattes på pränt föredrog jag det för regeringen och erbjöd de statsråd som så ville att, avgå före lunch. Efter lunch fattade en enig regering beslutet. Landet var berett för krig.

När jag funderat en stund kom jag på mig själv med att undra:
Är det skillnad på Guds barns kallelsemedvetna glädje och naivitet? Jag fick för mig det. Men så är jag inte reformert heller.