Karl Marx och Friedrich Engels vs Bengt Wadensjö

Bengt Wadensjös debattartikel i Svenska Dagbladet på självaste julafton bar syn för sägen.
http://www.svd.se/vaxande-tro-pa-aterfodelse-utmanar-kyrkan/om/debatt

Den går att förstå till alla sina delar om vi ställer upp Karl Marx och Friedrich Engels mot biskop Bengt Wadensjö.
Det är förstås Kommunistiska Manifestet från år 1848 som blir förståelsehorisont.

Wadensjö hävdar att tron på reinkarnationen brutit fram av egen kraft. Det är här Marx och Engels skyndar till. Ingenting sker av egen kraft.  Vi tar det steg för steg.

Bourgeoisin har klätt av alla de verksamheter, som förr betraktades och ärades med from vördnad, deras helgongloria. "Den har förvandlat läkaren, juristen, prästen, poeten och vetenskapsmannen till sina betalda lönearbetare." Alla uppträder de i klassintresse. Är detta ödesbestämt? Betingat av sin tid i varje fall? Det är vad som hävdas i Manifestet.
Detta skulle möjligtvis, jag Dag Sandahl skriver möjligtvis, motverkas av att de kristna i denna upplösning lever heligt och fromt på alla sätt (2 Petr 3:11). Det förutsätter en besinning på den kristna trons annorlunda i så fall - och rätt mycket vardaglig tilltro till Guds gode Ande.

Ideologiskt förändras allt i tiden, som Kalle och Fredde förklarar och vill förändra:

"Allt fast och beständigt förflyktigas, allt heligt profaneras". 

Den eviga osäkerheten och rörelsen kännetecknar bourgeoisins epok gentemot alla andra, heter det i Manifestet..

"Alla fasta inrotade förhållanden och de gamla ärevördig föreställningar och åskådningar som följer med den, upplöses, alla nybildade förändras innan de hunnit bli förbenade" (alltså stelnat, DS)

Hur är det för proletären?
"Lagarna, moralen, religionen är för honom lika många borgerliga fördomar, bakom vilka lika många borgerliga intressen gömmer sig."
Ska vi inte hålla med? Det finns en borgerlig religion och kristen tro kan användas som sådan. Här tarvas kristen självmedvetenhet om det oföränderliga i kristendomen. Kalle och Fredde konstaterar att religionen under den historiska utvecklingens förlopp  förändrar sig. Därmed överlever den. Borgerlig religion fungerar så.
Kalle och Fredde beskriver inte att det mitt i denna förändring finns sådana som håller fast vid uppenbarelsen och vid bestämda tider nödgar Kyrkan att bättra sig. Manifestet är till för att beskriva världen och villkoren i världen, inte formulera en kyrkoteologi.

Karl Marx och Friedrich Engels  skulle se biskop Wadensjö i ljuset av insikter om bourgeoisi och kapitalismen. Ingenting i det ideologiska förändras av sig självt utan förändras i någons intresse. Definiera det intresset! Det kan väl för Kalle och Fredde inte vara så svårt det heller. När människan förtingligats och blivit arbetskraft, måste hon leva alienerad från sig själv.
Denna Entfremdung hanteras rätt lämpligt genom tanken att i nästa liv blir det bättre.
Här blir den borgerliga religionen ett lämpligt läkemedel och folkets läkemedel var på 1800-talet opium. Trösten i eländet och protesten mot eländet, alltså. Men vi kanske inte ska reda ut den hegelska rättsfilosofin här?

Wadensjö uppfattar att vi just nu "upplever en förskjutning i relation till kyrkans traditionella lära hos en del av svenska folket.
Drygt 1/3 av befolkningen och 2/3 av ungdomarna tror på reinkarnation, "en själens återfödelse i en ny kropp".
Kalle och Fredde förvånas inte. Sekulariseringen har skett i någons intresse. Oförmågan att tänka tillsammans med den stora kristna traditionen är numera stabil. Kristendomsundervisningen blev religionskunskap och därmed ingen egentlig kunskap i den kristna tron alls och föga om den kristna tron också. Tron föstes ut i marginalen.

Wadensjö menar därmed att "reinkarnationstron betyder att den kristna tron ges en ny tolkning. 2000 års förkunnelse "ersätts med en tro på ett liv före detta livet och synen på varje liv som en utveckling." Individuellt sonande av personliga synder är ute.
Ja, precis så som det går med en religion som försöker överleva, men som beskrivning av kristen tro kanske det hela inte är alldeles invändningsfritt.  Det är inte den kristna tron som får en ny tolkning. Det är den borgerliga religionen som anpassar sig. Som en gång religionssystemen i det sönderfallande romarriket...

Nytolkningen förändrar vad som menas med frälsning:
"Frälsning är för många i dag i stället liktydigt med ett inre lugn och en harmoni".
Så elegant avskaffas Frälsaren själv och en kristendom utan en frälsare är inte kristendom men väl borgerlig religion. Det är inte så svårt att förstå.

I grunden ligger tanken om "vox populi, vox Dei." Folkets röst är Guds röst. Nu är en biskop vigd för att hävda något annat, men den saken skulle för Kalle och Fredde vara underordnad. De skulle se själva överlevnadsmekanismen. Kolakowski beskriver den någonstans som det kyrkliga systemets förmåga att ta färg av sin omgivning för att skydda sig. Kameleontens förhållningssätt. Och nu avstår jag från att exemplifiera, biskop Wadensjös julaftonsartikel räcker gott.

Med detta följer en självklar ideologisk förändring alltså.
Vad sa Jesus om reinkarnationen?
I förändringsprocessen behövs ingen egentlig koppling till bibelord, borgerlig religion fungerar på ett mer övergripande sätt, men det skadar inte att visa en kontinuitet med Jesus.
"I den text vi nu har i Bibeln" predikar inte Jesus reinkarnation. Men frågan om den blindfödde - har han eller hans föräldrar syndat - "måste ses som att han accepterade utgångspunkten". (Joh 9, biskopen ger ingen referens till dokumentet).

Argumenterande e silentio bär långt.
Det sägs visserligen inte, men Guds allmakt försåg Jesus med en tjänstebil, en Volvo X90. Jesus accepterade väl utgångspunkten att Han var Guds helige och då duger bara något bra. Om inte en bil så i varje fall en moped. En Puch Dakota eller Florida? Kanske hade Jesus platt-tv också? Det står ingenting om detta i Bibeln men Jesus säger ingenstans att han inte hade bil eller i vart fall moped och platt-tv.

Märk därtill det tydligen moderna och populära betraktelsesättet att tala om Bibeln som "den text vi nu har". Förtiganden och falsifikat blir bärande element i omtolkningen. Så biskop Wadensjö, så domprosten Ulfvebrandt. Bengt Wadensjö är prästvigd av Bo Giertz. Giertz tänkte annorlunda.

25% av de kyrkligt aktiva i jämförelse med folk i allmänhet visar en större öppenhet "vad gället tron på själens återfödelse i en annan kropp, tron på ödet, att allt är förutbestämt, tron på healing och en positiv inställning till astrologin".
Det ska väl intill trötthet tjatas om att denna svenska folkets religiösa tanke inte har ett dugg likhet med annan reinikarnationstro som den i hinduismen. Denna tanke har ingenting till övers för kristen tro heller. Den är en dogmatiskt sett diffus gudatro på en okänd gud, om vilken man kan ha sina förhoppningar. Är den något annat än uttrycket och protesten mot tillvarons elände?

Det är en biskop som trycker ut sig och pläderar för en nytolkning av den kristna tron. Det upprör fromt folk.
Jag säger ett enda:
Bli inte upprörda. Läs tidens tecken.
Självfallet är inte detta kristen tro, den tro som en gång för alla anförtrotts de heliga, Judas brev v 4. Men det är religion, en religion som anpassar sig efter en tid när människan reduceras till konsument.
Det är förstås inte särskilt radikalt.
Radikal är däremot den tro som träder fram med sanningsanspråk på ett sätt som alltmer skiljer sig från biskoparnas varianter i det offentliga. Det är en stabilt materiell tro eftersom sakramentaliteten blir materiell när det är andlig. I Ordet och sakramenten räcks oss osynliga gåvor - på riktigt!

Bli inte arga på biskop Wadensjö.
Han reflekterar inte i betydelsen att han tänker, men han reflekterar tillstånd i samtiden. Borde han inte få problem då han döper? "Skriv hans/hennes namn i Livets bok", ber han. Namnet nu, något tidigare namn eller något senare? I kristen tro är människan unik och hennes stund på jorden likaså. Hon är skapad till Guds avbild. I reinkarnationstron är inte människan unik och därmed värdefull. Så fungerar kapitalismen, skulle Kalle och Fredde säga.

Mot piruetter i tiden står tron, den som en gång för alla anförtrotts de heliga.
Fram för Bibel och bekännelse, nu när vi ser följden av det andra sättet att tänka.
Bli inte arga. Bli inte förvirrade. Bli glada!

Poetiskt vackert uttrycks saken så:
Se världen i sn spegel
Med hjälp av Marx och Hegel.
Det är så man kan se biskop Bengt Wadensjös julaftonsartikel.