Liberalteologi

"Liberalteologi" kan betyda lite vad som helst, brukar teologiska lexika mena. Det skrivs inte riktigt så rätt ut, men antyds och skrivs mellan raderna. Det är också så. Fast i vår moderna kyrka brukar inte liberalteologer etikettera sig som sådana. De vill hellre framstå som normalteologer. och i teorin kan också en normalteologi vara lite vad som men absolut inte i praktiken. Där är normaliteten kraftfullt fastslagen.  Detta förhållande motiverar att vi försöker skära lite i resonemangen.

Nog kan man se en sådan som Victor Rydberg vara en liberalteolog. Hans syfte var att komma åt den kristna tron, ni minns krigarens vällovliga syfte att såra och döda. Det är liberalen som lägger sitt mönster över tron. Så blir det som det blir.
Komministern Ignell var det lite annorlunda med. Han översatte Renans bok om Jesus, del för del,  och delarna skickades ut från bokförlaget Bonniers som häften. Ignell uppfattade att Renans framställning blev sådan att han inte riktigt kunde hålla med och fick, i stället för att avbryta översättningsarbetet, utrymme att skriva en avslutande egen kommentar. Han ville vara en liberal teolog men han ville inte göra slut på tron.

Till Rydbergs lärjungar ska vi räkna Harald Hallén, prost och riksdagsman (S).
På sitt sätt är han nog slutpunkten för den liberala teologin av gammalt märke, men portalgestalten för det som blev kyrkopolitisk normalteologi. Där fick jag till det. Kyrkopolitisk normalteologi, var ordet.

Den kontinentala liberala teologin med dess ljusa människosyn gick under i Första världskrigets skyttegravar, brukar det heta. Barth steg fram i stället med ett annat tänkande men han fick inget genomslag i Sverige (till egen förtrytelse). Här var det mer en förnyelse av bibelvetenskapen som kom att prägla den tidens blivande präster, jag talar 1930-tal och framöver.

I Sverige hölls motsatserna samman, kanske därför att Söderblom inte bara var liberal i teologin utan ekumeniskt öppen och med ekumeniken kunde en del nya influenser nå landet, inte minst genom det anglokatolska. Söderblom beredde på sitt sätt vägen. Liberalteologin fanns som en underström och tog sig in mindre i kyrkolivet och mer via kyrkopolitiken. Om detta kan man till dels läsa i KG Hammars doktorsavhandling. Men det saknas en uppföljande, sammanhållen studie av vad som sedan hände.

För liberalteologer av gammalt slag kan jag hysa viss respekt. De försökte rädda tron och arbetade med trons frågor. Gäller detsamma biskopar av typ Robinson, Spong och Jenkins? Och hur är det med Marcus Borg? Jag vet inte. Det är alltid en risk att pionjärernas insatser blir efterföljarnas frihjulsåkningar men de som publicerat sig måste väl sägas ha arbetat med trons frågor.

Jag kom att fundera över liberalteologer eftersom Smålandsposten hade en artikel med den eggande rubriken "Präst i rekordsläkt med smak för världen". Rekordsläkt betyder att hon är präst i åttonde generationen. Hennes far, fick läsekretsen veta,  är liberalteolog och pastorn trodde att alla tänkte som han.
Riktigt hur han tänker, fick jag inte klart för mig, men en intervju med honom fanns i Skånska Dagbladet  och där sa han "Jag har egentligen aldrig varit speciellt kyrklig av mig. Inte heller mina fem bröder."
När han jobbade med humanitärt bistånd i Latinamerika fick han dock klart för sig att det var präst han skulle bli. Född 1956 och prästvigd 1987. Jag noterar att han haft några utlandstjänster och tjänst på stiftsgård. Men liberalteolog - betyder det något annat och mera än normalteolog, en som säger det han uppfattar att andra viktiga personer säger? Om han gjort något mer liberalteologiskt, hade han inte skrivit artiklar och böcker som vi läst?

Pastor B ringde. Han hade sett biskop Eva Nordung Byström i söndagens gudstjänst. Jag gick också in på svt.play.

Var det  kanske liberalteologi jag fick höra?
Biskopen tror inte att vi ska diskutera jungfrufödelsen och vi ska inte heller ha en okritisk syn på den. Men det har funnits en man vid namn Jesus och han har fått betyda mycket för det västerländska normsystemet. Jaha.
Ansatsen med norm och moral minner otvivelaktigt om ett kärt tema i den liberala teologin.

Men vem är denne man vid namn Jesus?
Biskopen hävdade att Jesus inte är Guds son i biologisk mening, men enligt vår tro var han inte heller en vanlig människa.  På något sätt tar Gud mänsklig gestalt enligt vår tro, fick vi veta. Jesus säger sig vara en människoson och det behövdes ingen biologisk befruktning.
"Guds Son" kallades också faroner, kejsare och kungar och det betyder att Gud själv tagit gestalt på jorden. Varför firar vi inte dessa potentater nu då? Och i Allsång på Skansen hyllades Lasse Berghagen i somras med ett plakat där det stod "LASSE ÄR GUD" - så då får vi väl uppträda med större allvar och föra in hans födelsedag som helgdag, biskopen? Eller finns det något som är det annorlunda med Jesus som Guds Son?

Det är mycket jag inte riktigt kan begripa, men då sa biskopen att förstånd och intelligens inte är en förutsättning för tro. Det skulle Anselm av Canterbury lägga på minnet, han som säger att tron just försöker förstå.
Gjorde biskopen sedan en Star Wars-koppling, när hon sa att kraften vill vara oss nära? "För den kraften är inget omöjligt."

Eva Nordung Byström ska vara tacksam att denna predikan inte hölls på 300-talet. Då hade hon fördömts som villolärare med en okristen kristologi, kanske adoptianism. Som bäst! Fördömd i alla fall. Anathema sit. Ter sig inte Arius vid en jämförelse som förhållandevis kyrklig i sin teologi?

Så vad är liberalteologi på riktigt?
Tillkämpade meningar, intellektuell brottning.
Vad är det vi får se av det som skulle kunna uppfattas som liberalteologi, själva den dagsaktuella svenskkyrkliga normaliteten?
Okunskap och tankelättja, tänkte jag bistert.
Det är det nog också.
Villolärarna har kanske inte ens kläm på att de förkunnar heretiska satser. De gör det ändå!

I kyrkobönen bad diakonen att vår vilja skulle samverka med din vilja.
Ordet "samverka" är i reformatoriska sammanhang ett rödmarkerat ord. Romersk katolsk teologi talar gärna om samverkan.  Vi ber om nåden att "stå i samklang" med Guds vilja. Biskopen tycks inte ha protesterat mot denna romerska avvikelse i ett lutherskt bönhus.
Förstånd och intelligens är inte en förutsättning för tro, men tydligen inte en följd av den heller.
Det sa inte biskopen i sin predikan dock.

Det räcker att veta att Jesus är Guds son i samma klass som faraoner, kejsare och kungar och att Lasse Berghagen i varje fall för allsångsentusiaster kvalar in i samma sammanhang.
Där har ni villoläran.
Jesus är inte människa på riktigt utan mer principiellt. Det är något skenbart mänskligt som vandrar i Galileen och som dör i Jerusalem.
Allvarligare kan en heresi knappast bli ,för den styr på grundbulten för kristen tro.
Men när vi nu ska vi fira jul - och fira vad då - vem bryr sig?
Blev resultatet av liberalteologin att vi befriades från Kyrkans tro mer än vi fattat och att det om de flesta av oss ska sägas att vi inte är speciellt kyrkliga? Jag funderar denna morgon efter att ha sett lokaltidningarna i Kalmar intervjua präster, som har det så jobbigt i jul. Har ingen fattat att vi firar jul för att Gud blev människa? På riktigt. Biologiskt som vi alla.