TAIF - Tingsryds allmänt informativa förhållanden

Äntligen får det bli Tingsryds pastorat.
Det är småtrevligt där. Präster och kantorer presenteras i den kyrkliga annonseringen med förnamn och initial: Erland J, Magnus W, Anki L och Johanna H t ex. Och pastoratet presenterar sig som "Sju kyrkor". Det tycks idylliskt. Men Smålandsposten har berättat en dyster historia, senast i lördags då den nyheten var att en komminister får sägs upp av personliga skäl. Det har Domkapitlet i Växjö beslutat så då är allt i sin ordning - fast det är allvarlig oordning. Stiftet ser sig inte ha verktyg att gå in i pastoratet och styra upp det hela. Det är rätt ilavarslande.

Vad betyder det egentligen att Svenska kyrkan är episkopal? Att det finns en nisse eller nissa som kan åkallas för invigning av pryttlar, som kan redovisa vad biskopen inte riktigt vet (detta förhållande kallas "ödmjukhet") och så därtill hojta uppmuntrande och i största allmänhet? Till detta kan en biskop förstås härja med präster och diakoner. Men livet i pastoratet kommer biskopen uppenbarligen inte åt - och i pastoratet kan det, teologiskt uttryckt, vara ett djävla liv. No matter! Modéus II är, säger han, inte helt tillfreds med detta. (SmP 5/12). Dags att svinga kräklan? Nä visst nä! Den är av glas och obrukbar för hårda tag. Prydnadsföremål mer än verktyg!

Bakgrunden till situationen i Tingsryd har Lars Aldén gett i ett läsvärt dokument. Kolla kyrkligdokumentation.nu

Vilka är då TAIF - Tingsryds allmänt informativa förhållanden? Ska vi se till strukturen, dvs göra en strukturutredning!

Sju blev ett. Det var inte ett enkelt beslut. Det gällde att skapa en vi-känsla i det nya stora pastoratet, som bestod av ungefär 10 000 medlemmar.  Förra året var siffran 9358. Tusen bort sedan sammanläggningen. Förra året kom också det som kallas "kallduschen". Kyrkorådet uppfattade en katastrofal budgetsituation och putsen på Urshults kyrka föll av. 3.7 miljoner kostar detta att åtgärda. Två nyanställda präster måste sägas upp. Kalldusch är ordet kyrkorådets ordförande använder. Och kyrkoherden säger: "Vi hade inte förstått hur det låg till".  (SmP 4/12)

Så blev det konflikter i kyrkorådet. 3 mars nådde konflikten sin kulmen. Då togs kontraktsprostens visitationsprotokoll upp ,där det konstaterades brister i den ekonomiska redovisningen. Majoriteten av kyrkorådets ledamöter beslöt sig också för att uttala sitt missnöje med en av ledamöterna, en centerpartist. Centergruppen reserverar sig mot beslutet och en av centerpartisterna meddelar att han lämnar alla sina uppdrag i pastoratet. (SmP 4/12) Sånt här vill han inte lägga sin tid på.

I pastoratet är nu fyra präster sjukskrivna helt eller delvis.
Komministern i Älmeboda är en av dem. Hon flyttade 2013 till tjänsten i Älmeboda, där hon köpte hus. Efter några månader började det talas om nödvändiga uppsägningar och de två senast anställda prästerna, satt löst. Den ene valde att flytta tillbaka till sin tidigare församling och den andra blev långtidssjukskriven. Det är hon som ska avskedas nu på grund av "personliga skäl". Jag tycker detta är alldeles förskräckligt.

Vilket är problemet?
Ekonomin, heter det. Och så frågan om vi-känslan i pastoratet. Mycket av arbetet i församlingen bärs upp av frivilliga, heter det. Det betyder att känslan för den lokala kyrkan blir stark, men hur bygger man pastorat? Det var frågan för kyrkoherden, som för snart två veckor sedan meddelade kyrkorådet, att han kommer att söka andra tjänster. "Kanske kan det öppna nya vägar", sa kyrkoherden. (SmP 4/12)

Men centerpartisten som majoriteten förklarade sitt missnöje med?
I kyrkorådet har han fokuserat på frågor och fastigheter och ekonomi medan det andliga får ta större plats i församlingsrådet. (SmP 5/12) Jag fattar inte om C-mannen sitter i församlingsrådet också - men bodelningen är väl inte riktigt sådan det är tänkt i Kyrkoordningen.

3, 4, 5 och 12 december stod det mycket om Tingsryds pastorat i Smålandsposten. 8 sidor reportage och så 1/3-sida till sist. Så mycket text har Smålandsposten aldrig ägnat ett reportage om Jesus, för att exemplifiera något.

Men komministern som är sjukskriven, då?
Hon uppfattar att kyrkoherden missbrukat sin makt genom att "taktiskt skrämma, bestraffa och misskreditera". Det finns detaljer i Smålandsposten: "Hon beskriver bland annat att hon blev instängd i kyrkoherdens arbetsrum, att han smällde i dörren och att han skrek åt henne." (SmP 12/12) Hon har varit sjukskriven i 14 månader och har läkarintyg på att hon inte bör möta kyrkoherden. Smålandsposten sökte kyrkoherden för en kommentar utan att lyckas.

Nu är kyrkoherden för kvinnliga präster, så där skaver inte skon. Så vad är det? Har Svenska kyrkan fått en sådan organisatorisk struktur att den skapar konflikter, de konflikter som sedan går helt över styr?
Och hur är det med de förtroendevalda - tar de med sig kommunala trätor in i det kyrkliga? Jag vet inte.
Finns det någon som vill söka en kyrkoherdetjänst i ett pastorat där fyra av prästerna är sjukskrivna i mer eller mindre omfattning och där processen att skapa ett fungerande storpastorat tycks ha havererat? Det hade man kunnat locka en högkyrklig pastoralteolog av den gamla modellen, den som var arbetsvillig och gillade utmaningar i en tid när präster inte tänkte 40-timmarsvecka. Alltså en präst av den typ som Svenska kyrkan gjort klart att man inte vill ha. Så vad nu? Was nun kleiner Mann?

Det fanns en tid när jag funderade över hur det kyrkliga sönderfallet skulle se ut. Jag kunde tänka mig att församlingarna sa nej till usel förkunnelse och uselt gudstjänstliv och markerade mot lata eller odugliga präster.  Krävde förkunnad kristen tro, helt enkelt. Jag kunde också tänka mig att församlingarna såg till att välja kompetent folk i de kyrkliga valen. Jag kunde kanske också tänka mig att den kyrkliga ekonomin skulle bli svagare och att organisationsfrågorna skulle bli bekymmersamma. Nog kunde jag ana att det skulle bli mödosamt, ungefär som när kyrkor avfolkades på 1800-talet och prästerna deprimerade bevittnade eländet. Mental utmattning som en konsekvens av yttre förhållanden. Nu ser jag sönderfallet på alla punkter - också det sönderfall som illustreras av folks sjukskrivningar.

Vad säger stiftet?
Stiftet beklagar!
Detta var en variant på slagordet när det handlade om USA:s krigföring i Vietnam:
Vad säger Tage?
Tage beklagar!

Ska ni demonstrera utanför biskopshuset Östrabo i Växjö har ni fått ett slagord att skandera. Ni behöver inte tacka. Tror ni att jag menar att Växjö stift har en svag stiftsstyrelse? Say no more. Och i dagens Smålandskompost skriver Edvard Hollertz en krönika om hur Svenska kyrkan överger landsbygden. Prästgårdarna är sålda, församlingshemmen ska bli till salu och kyrkbyggnaden står kvar.  Hollertz menar att det nu är tid för kyrkbyns återkomst. Han återger också ett problem, som påpekats i Härnösands stift: Resurser som skulle kunna användas för att svara mot bygdens behov i den sociala och kulturella ekonomin äts delvis upp av huvudgudstjänsten.

Smaka på den meningen så smakar ni på framtiden. En kyrka som förlorar sina kärnvärden förlorar snart nog också sina tillgångar eftersom de kan användas till något annat och bättre.

En kyrka som förlorar sin själ behöver väl för den delen inte heller sin kropp. Den blir mest till besvär. Då kommer andra avnämare. Ungefär som när TV4 hade Lucia-firande från Växjö domkyrka. Komminister Adolfsson fick säga sitt i domkyrkan när tv-tittarna fick se reklam. Det är riktigt lustigt, när man tänker efter. Ut åker innehåll, in kommer yta!