Mogren som juldestruktör

Mikael Mogrens inlägg i Aftonbladet twittrades sedan ut av kyrkokansli och ärkebiskop. Det var uppenbart värt att läsa. Jag gjorde det.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article21884545.ab
Efteråt funderade jag.
Vad sa han oss till ledning?

Av Yngve Kalin har jag hört om en predikan i US-Amerikat.
Den handlade om en barmhärtig samarier, som tog hand om den slagne, förde honom till värdshuset och betalade för allt.
Dagen efter skulle samariern iväg och kom ut i öknen. Där låg en slagen till. Samariern gjorde sammalunda.
Dagen därpå skulle han på nytt uppta sin resa. Gjorde så och fann två slagna. Han skaffade ännu en åsna och förde dem till värdshuset.
Same procedure. Nu skulle han väl äntligen få komma iväg - men denna dag låg det tre slagna i öknen. Han fick anställda två tjänare för att ta de slagna till värdshuset på de två åsnorna. En tjänare fick väl gå två vändor med åsnan, kan tänka. Hur det kunde bli nästa dag, vill jag inte tänka på. Vi talar volymer.
Ni förstår. Men vad var felet?

Den barmhärtige förstod inte att somliga lösningar måste handla om strukturer och vara politiska lösningar. Det är ett gemensamt ansvar att folk som passerar på vägen inte ska råka i rövarehand. Jag menar att predikaren hade en viktig poäng, inte minst viktig nu när Danmark inför hårdare regler och alla regeringar tycks överens om att vårt värdshus  Europa inte rymmer fler. Visst kan man diskutera om det inte gör det, här och var kan vi nog knö in folk. Men vi kan inte ha dörr'n på glänt om ingen kommer igenom Danmark eller Tyskland. Ska julen ställas in då? På grund av vånda?

En enkel komminister fattar sammanhangen sämre än en biskop, det fattar jag i alla fall. Några frågor kan jag väl få ställa?

Är det verkligen sant att evangeliet står på egna ben först i paradiset, som Mogren menar? Det står väl på egna ben här och nu som ett besked om Guds rike som har kommit, kommer och ska komma? Våndan håller vi vid liv i adventstiden genom att läsa Jesaja. Vi läser, sa min vän komminister P, existentiellt. Han hade rätt. Så läser vi och läser politiskt varje år och kanske mer detta år. Det är till den vånda profeten Jesaja beskriver som  Fridsfursten kommer, ser vi. Till den som inte ser det, svarar vi med aposteln: Det synliga är förgängligt, det osynliga är evigt.

Vad gör lagen då?
Den driver rättfärdigheten men det är inte säkert att rättfärdigheten är att idka transport till värdshuset. Det kanske krävs mer? Det är inte att bli kall och hård. Det är att ställa relevanta politiska krav och kan de vi kallar politiker, våra broilers, inte leverera, tackar vi för visat intresse.  Det är det som är folkets styrelse, demokrati. Prata inte så mycket om hopp eller mer eftertryckligt: Kackla inte, värp också! Det är ordet till broilers.

Mogren lever i sin vånda.
Han beskriver våndan som en position "mellan det himmelrike som är möjligt och den realitet som ännu är vår."
Jag tycker det verkar vara fånigt.
Vi andra kan väl tänka radikalt om det som kallas realiserad eskatologi. Vi som tänker så firar jul som motmedel. Mogren tar åsnan ut i öknen och hittar ännu en slagen.  Det beror på att han inte är politisk nog. Han är klen i det kristologiska också. Psalmen handlar om Kristus som kommer till oss inte som den nödställde utan som Konungen. Det är kungen som kallar oss att ställa politiska krav på det världsliga regementet.

Kunde inte civilsamhället gjort mer?
Mogren tänker sig att detta civila samhälle kunde aktiverats än mer. Om - men om inte om hade funnits, hade myggan varit en ko - det fungerat, ja. Problemet är inte civilsamhället utan bristande ledningskompetens inom förvaltningsapparaten, alltså politik igen. Snälla människor som skulle leda har ingen utbildning för kriser och tar sig an de arbetsuppgifter som ligger närmast och därmed blir hanterliga. Dela ut mat och filtar är hanterligt, att ordervägen styra insatser och bygga komplexa och hållbara system är komplicerat. De  välvilliga i civilsamhället har inte kunnat det tidigare och det tar tid att lära. Hur många officerare i tjänst nu har, för den delen, varit med på militära övningar av brigads  eller fördelnings storlek?
Mogren har det väl inte heller.
Alltså blir han hänvisad till sin åsna, han gör den i ordning på morgonen, rider iväg och hittar snart nog en slagen i diket där i öknen. Han är omtänksam och generös. Just därför blir det fel. Men han kan träda fram som charmerande juldestruktör i alla fall.

Det finns fler destruktörer. Nu kan det tyckas tacksamt att hacka på politiker.
Det vare mig fjärran. Jag har bara i helgen fått lära mig att utrikesministern ljuger som en hel karl. Det gör kyrkoherden i Ängelholm, civilekonomen och teologie kandidaten Höggren också.  Det var detta mezzospranen visste berätta. Om kyrkoherden kan man få en introduktion om man vill:
http://www.hd.se/lokalt/angelholm/2013/09/29/karriaristen-som-fick-nog/

För utrikesministern och kyrkoherden är sanningen inte absolut, alätheia, det som inte kan döljas, utan underordnad ett högre intresse.
I utrikesministerns fall den politiska nyttan och i kyrkoherdens kanske behovet av relevans (att Kyrkan inte hamnar i fel sällskap) det överordnade.
Om man ska säga det fint är "kärleken" överordnad princip (och det är mycket som kan kallas kärlek). Då blir det som det blir. Intresseklubben noterar. Vi andra också.
Vi hör de anständiga lögnerna. Och anständiga lögner är så gott som sanna. I vart fall i praktiken, praktiskt användbara som de visar sig vara.

Jag tror det kommer ett blogginlägg till idag som svar på en fråga jag fick när jag var ute med den ena hunden i skogen. Den andra var på jobbet, som vi säger. Håll utkik.