Kyrkohandboken

Jag vet inte om ni följer Kyrkans Tidning på nätet - jag har inte hittat vägen in och borde kanske försöka åtgärda den saken. Nu ser jag i den tryckta upplagan att jag är detroniserad som Årets Bloggare också, av en sällan utkommande blogg som är skälmaktig men alls icke pigg, käck och munter.  Den underhåller men förändrar knappast perspektiv.
Nå, förra året kunde jag inte uppfatta att någon Årets Bloggare utsetts, så jag har väl likt en tungviktsmästare i boxning haft titeln i två år. Den stackars, nu avgångne, chefredaktören vred sig när det kom kritik från Dagens Seglora (minns någon den?) mot valet och Domkapitlet satte väl slutligast en skriftlig erinran på mig. Det måste vara svårslaget om det gäller kriterinerna för att bli Årets Bloggare.

I går var det, på tal om ingenting eller hur man ska ordna en övergång efter detta, Kyrkostyrelse.

Beslut om remiss av förslag till kyrkohandbok stod på förmiddagens agenda och POSK markerade. En reservation och en kombinerad särskrivning: särskild mening och särskilt yttrande, om man ska vara petig. Två POSK-ledamöter la ner sina röster och en röstade nej. Saken gällde hur remissen skulle gå till. Jag övertygades inte av argumentationen. Det är sant att tiden är kort men saken gäller väl i detta läge mer att överväga förslagen än att pröva. Församlingsråden får chansen att ge sina synpunkter.

Vore jag församlingspräst skulle jag förstås främst se till att kyrkomusikerna fick säga sitt och så skulle jag fundera vad som i denna liturgiska plocklåda en församling anständigtvis kan använda. Främst skulle jag lusläsa texter teologiskt. Misstänksamhetens hermeneutik är ett användbart verktyg.

Så det är efter helgernas alla "jobbtillfällen" (vi andra säger gudstjänsttillfällen men ingen stor sak i det, vi är för Tomtens och egenintressets skull snälla när det ska bli jul även om tanken slagit oss at KT:s journalistik påminner om lokaltidningarnas ständiga tal om präster som "jobbar" i helgen när alla andra är lediga - en intressant nyhet för den som är uppvuxen i en provinsialläkarfamilj - det var förskräckligt vilken lång parentes detta blev, har bloggaren läst James Joyce och Ulysses på sistone?) bara att sätta igång. Då kommer tre tryckta böcker, musiken i A4-format och alla bläddervänliga att skickas till församlingarna. Det bläddervänliga kanske är det närmaste bladvändare man kan komma.

Jag deklarerade att jag för den unga kyrkans talan.
Jag tillhör den, konstaterar jag när jag går i kyrkan. Bortsett från kyrkobetjäningen tillhör jag ofta de tio yngsta i lokalen. Det ska jag väl tycka är roligt? Ibland tillhör jag bara den yngre tredjedelen. Det är mindre roligt men roligt i alla fall, om ni förstår hur jag menar.

För denna unga kyrka, ville jag poängtera några frågor:

* Behovet av situations- samtids- och klassanalys.
Vi har förlorat hälften en  gudstjänstfirarna i huvudgudstjänst sedan 1970.Caroline Gustavsson kom just på Artos med Delaktighetens kris. Jag ska läsa men saken handlar om mycket mer öän delaktighet. Kanske intresset för en ny kyrkohandbok inte heller är så stort som apparaten Svenska kyrkan tror? Var och en ville snickra sin egen agenda? Och en del väntade på ännu ett anständigt missale.  Kan det finnas skäl för dysterhet eller ysterhet?

Vilken samtid är vår? Kyrkans liturgi tar färg av sin samtid, det vet jag, men måste uttrycka något mycket större.

Och så klassanalysen. Salig Hägg påpekade att det skulle komma en generation till kyrkan som skulle vilja bli torkade med varma handdukar efter ett framgångsrikt liv. Den belåtna och mätta medelklassen vill ha religion, det var tanken. Vad i en kyrkohandbok är de varma handdukarna till bruk för denna medelklass?

Jag kunde tillfogat att analys om kön också skulle behövas men nu omvänt. Vad är det, för att tala gammalkyrkligt, som uttrycker "kärringatrösten" i en sedan många decennioer feminiserad, och därmed enkönad, kyrka. Det är en illusion att en manlig präst kunde stå emot detta enkönade, som bäst kunde präststackarn moderera det. Jag talar nu 1950-tal och inget annat. Så gör en analys av könsaspekter i handboksförslaget när ni ändå håller på.

* Själavårdsansatsen.
Färdigskrivna inledningsord är någor för lata präster som inte gitter skrifettala. Det fanns en tid med 45 minuters skriftetal, en inledande predikan. Nu styrs ner i andra dikten. Jag är emot det. Bort med de färdigskrivna inledningsorden. Låt präster - jobba! Och det ska vara just ett jobb att få igop ett kort och gott skriftetal. PO Sjögren, Sven-O Berglund och andra försökte lära oss.

* I förslaget finns fridshälsningen kvar före O, Guds lamm. Skulle den inte flyttas till före mässdelen för att inte bryta sönder ett sammanhang? Då kan det stökiga i hälsandet lättare hanteras. Fundera.

* Direktiven?
I direktiven skulle, och tanken är snart 20 år gammal och kanske 20 år för gammal, det patriarkaliska tonas ner. Ord som "Herre" och "Fader" alltså. Men finns det en kristendom som är herrelös och faderlös och fortfarande kristen tro?

En konsekvens av detta blir att man, som i tidigare försöksmaterial, efter t ex epistelläsningen kan säga: "Så lyder Bibelns ord". Jag svarar inte på sådant.
Jag uppfattar att jag behandlas som vore jag mindre vetande, för läser någon ur Efesierbrevet hör det till allmänbildningen att veta att det är ett brev i den boksamling vi kallar Bibeln. Som ersättning för den utmanande proklamationen av Kyrkans bibeltro och bibelglädje är den bisarr. "Så lyder Herrens ord" är det omtumlande beskedet.
De små förändringarna kan visa sig handla om  och syfta till stora förändringar.

* Teologiskt?
Det är skillnad mellan det evangelisk-lutherska och det reformerta.
Men nu smyger sig mycket reformert teologi in, omärkligt närmast. Kyrkoarbetare rekryteras från stabilt reformerta sammanhang, dvs det blir lagiskt och obenäget att ta i livets svåra. Det gör Luther men inte Calvin.

Det blir en annan icke-realistisk nattvardssyn också. Det är bekännelsetexter som avgör vad som är vår kyrkas lära och hållning, inte folkmeningar eller ens meningar av de i Svenska kyrkan inflyttade. Vi skulle behöva några dogmatiker som läser förslaget med teologisk/klinisk uppmärksamhet! Men kan man inte ta sig fram i förslaget och hitta sådant som uttrycker det evangelisk-lutherska? Jodå. Men i en kyrkohandbok uttrycks rimligtvis vad Svenska kyrkan lär, inte mängden av särmeningar i Svenska kyrkan.

* Pahlmblad
Docenten Christer Pahlmblad skrev boken Mässa för enhetens skull. Den boken (Artos) är nödvändig för att få en referenspunkt till kyrkohandbokförslaget, menar jag, Beställ i dag så att församlingsrådet har tillgång till ett par exemplar.

* Praktiken?
Myten om allas delaktighet och engagemang när det kommer till remissarbete omhuldas i de högre sfärerna. Vi andra vet hur det är men här gäller kanske att försöka ta vara på ett tillfälle. Jag menar envist och fortfarande att i kloka församlingar startar man ett arbete kring frågan om vad vi gör och varför när vi firar gudstjänst.
Hade jag varit församlingspräst, hade jag i julhelgen mobiliserat 6-8 studiegrupper och låtit folk anmäla sig för studier av Peter Bexells bok Kyrkornas mysterium. (Artos)
Köp 50 ex så kostar boken 190:-./st. Ska det vara så svårt?

* De undfallande POSK-arna
POSK-arnas invändningar var inte obegåvade men brast när det kommer till frimodighet. Man hinner mycket på några månader när det ska skrivas remiss och grundfrågorna om gudstjänstens varför och vad kan man utan problem ägna hela terminen åt. Det är bara att kavla upp ärmarna och prioritera rätt. Och minns Edwalls ord: "Ska man få något gjort kan man bara fråga dom som redan har mycket att göra."
Tänk om ett problem i Svenska kyrkan är, att alltför många har alltför lite att göra för att få något gjort?