Det stora sveket

Svenska kyrkan vilar sig denna Annandag Jul, däst och belåten.
Det var julotta i går och på gränsen mellan i går och i förrgår möjligen julnattsmässa. Prästerna kanske fick vara uppe både bittida och sent. Ungefär som världens barn när de firar som bäst.

Världens barn orkar. Dom kan man lita på. De medkristna, som nu möter de krigare som slår ihjäl, driver bort, kidnappar, våldtar och säljer kristna, kanske tror att de kan lita på att vi står upp. Det kan de inte. Kyrkosystemet fungerar inte så - men alltså inte heller en ansenlig mängd upprörda, upproriska präster, beredda att högljutt protestera. Om Annandag Jul alls firas - nämligen med gudstjänster typ "Julens sånger och psalmer" - säger de kanske något som dränks i julsångers buller, just den sortens buller som Gud Treenig säger: "hav bort" om. Någon mobilisering för de marterade medkristna, kunde Gudstjänstutskottet och Kyrkomötet inte tänka sig.

Den stora tystnaden , passiviteten och oförmågan att stå upp är inget annat än det stora sveket. Tänk vad som kunnat uträttas om denna dag fokuserats på martyrerna. Tänk alla präster, kantorer, pedagoger, kyrkvaktmästare, församlingsvärdinnor (som numera heter något annat men vem bryr sig), kommunikatörer, kyrkvärdar, förtroendevalda, körsångare, konfirmander och vanliga kyrkgängare (det heter väl så, om man går till fots är man ju "fot-gängare") mobiliserade. Sakmaterial om förföljelsen av de kristna och perspektiv på den martyrtid som nu är.

Förföljelsen av kristna i romarriket vet vi en del om. Där är berättelserna om hederligt folk, som gömmer undan de som annars skulle dödas, precis som när muslimska kvinnor lånar ut huvuddukar. Där finns kamrater och befäl i militära förband som ser till att de kristna soldaterna kommenderas till andra sysslor för att slippa svära soldateden tillkejsaren. Och så har vi förstås Adauctus, han som ropade "jag är också en av dem" när den kristne Felix fördes till avrättning. Avrättningspatrullen tog med sig Adauctus också och han avrättades tillsammans med Felix. De kristna fick problem, för de visste inte vem mannen var eller vad han hette. Adauctus kallades han. "Följeslagaren". Var han en kristen eller var han bara en rättsinnig man, som stod upp emot orätten, den till rätt utklädda?

Med Diocletianus stora förföljelse i början av 300-talet, den då Lucia avrättades år 304, slutar den  organiserade martyrtiden i  fornkristendomens Europa. Det dröjer till den franska revolutionen innan något liknande händer och om denna förföljelse talas tyst. Polisminister Fouché är skyldig till massmord och pöbeln släpps loss mot alla kristna som inte svär eden till folket. Det är en fullskalig förföljelse och jag är fortfarande brydd över att den tycks närmast okänd. Det brutalt antikristna draget i vår typ av civilisation, en civilisation född i blod, förtjänar att uppmärksammas och diskuteras. Vi lever i en kultur vars syfte varit att komma den kristna tron till livs inte bara som ideologisk upprensning utan som brutalt mördande. I kön bakom judarna stod de kyrkokristna. Och de kristnas lott i Stalins välde vet vi också en del om - men vi talar inte om sådant. Allra minst när vi ska fira jul. Trons mysfaktor fungerar så, att pinsamheter, svårigheter och otäckheter förtigs. Brackor bryr sig inte, i varje fall inte om strukturellt våld.

Jag antar att bara den som har en biblisk kyrkosyn kan vara störd och bestört.
En sådan person uppfattar att Kyrkan helt konkret är Kristi kropp där kroppsdelarna hör samman och hela kroppen har ont när en kroppsdel lider.
Vad är det för fel på en kyrka där andras martyrium inte gör ont? Så ont att kroppen skriker.

Jag läser på. De kristna ska göra gott mot alla och tänka på vad som är riktigt för alla människor (Rom 12:17 men läs hela kapitlet). Det finns en prioriteringsordning. Framför allt ska godhet utövas  mot trosfränder, malista de pros tous oikeious tes pisteås. (Gal 6:10). När vi nu sparar tid genom at inte fira gudstjänst denna dag eftersom kyrkorna står tomma kanske vi ska hålla en husandakt som inte lugnar själen och läsa 1 Kor 12:12-31 och besinna hur aposteln beskriver vad det är att vara Kyrka? Och då blir 1 Kor 13 inte bara vackra ord.

Vill någon hetsa upp sig ytterligare, går det bra att läsa Håkan Sandviks s k utskåpning. Dagens Seglora har levererat en artikel som blir brutal kritik mot Kyrkans Hus-insatserna.
http://dagensseglora.se/2015/12/25/problematiskt-om-forfoljda-kristna/

Kommer jag till någon anständig mässa denna martyrdag?
Jo, men det behöver inte vara ett argument mot egen bibelläsning och bibelreflektion. Det ska bli intressant att höra hur upprörd pastorn är denna Annandag Jul.