Fart på speleverket

Jag läste före gårdagens enkla mellandagsmiddag Jan Myrdals Skriftställning 13 sid 12-21. I livets mitt - vilket samhälle hette föreläsningen för Växjö stifts prästerskap. Augusti 1980. En text som är 35 år gammal. Eller som det heter i pålysningarna: en text i en ålder av 35 år, 4 månader och tre dagar. Där ger han sin principiella syn på sin kyrkotillhörighet. Han har tänkt så fram till nu. Så nog är det allvar när han går sin väg.
Jag tog fram volymen men jag var lat och frågade först Jan var hans text fanns. Jag hade kunnat  leta och volymerna och bläddra men ett bläddrande hade interfererat med matlagandet. Spaghetti med köttfärssås. Det börjar bli påvert, jag medger det. Har ni inte volymen så löp till sockenbiblioteket. Finns den inte där, beställ!

Biskop Bengt Wadensjö fick fart på speleverket, må jag säga.
Modéus I fick in en replik, som han knåpat ihop under julhelgen och den kom i den tryckta Svenskan i går.
http://www.svd.se/en-anpassad-kristen-tro-blir-bara-otydlig/om/debatt
Dessförinnan hade biskopsvikarien i Nordisk Katolska kyrkan Franciskus Urban Sylvan karaktäriserat Wadensjös budskap som New Age och på samma tema broderade doktoranden Johan Eddebo med en glasklar slutsats att "reinkarnation är motsatsen till kristen tro".
http://www.svd.se/en-vilseledande-kampanj-for-new-age/om/debatt
http://www.svd.se/reinkarnation-ar-motsatsen-till-kristen-tro/om/debatt

Som om det räckte med detta.
Ärkebiskop Antje Jackelén retweetade Modei alster och biskop Åke Bonnier skrev på fejjan inte bara att det var svårt att förstå vad biskop Bengt Wadensjö vill (vilket  inte behöver vara ett motargument utan kan vara en apostolisk insikt, 2 Petr 3:16) utan också att Modei artikel var "Verkligen läsvärd!"

Bengtstackarn sitter väl i Saltsjö-Duvnäs och funderar över biskoparnas ytliga andliga insikter.
Han kunde kanske trösta sig med att hans uppfattning har framtiden för sig. Kristen tro blir det folk vill ha. Folkkyrkor kan inte stå emot. Det gäller att vänta en halv generation eller så.

Argumenteringen har Bengt Olof Dike försett oss med.
* Vi ska ha kvinnliga präster, för det vill folk ha. Så tänkte inte de kyrkliga remissinstanserna på sin tid.  Så röstade inte biskoparna år 1957.
* Abortfrågan, där Svenska kyrkan avvisade nuvarande abortlagstiftning från år 1973 (om jag minns årtalet rätt). Därefter har Svenska kyrkan ackomoderat sig och folket tycks vilja denna lösning av en social fråga.
* Och så frågan om äktenskapet som blev enkönat. Det kunde inte Bo Giertz tänka sig, för där hade äktenskapet mellan en man och en kvinna folket och naturen på sin sida.
* Varför då inte reinkarnationsläran?
Allra minst när undersökningen säger att ungdomarna är mer benägna att tro detta. Det är de ungdomar som utsatts för den svenska skolans "religionsundervisning" och därför föga kan orientera sig. Ska de vara kvar i Svenska kyrkan tarvas det diffusa och diffus andlighet svarar mot den fallna skapelsens traktan. Med denna traktan är det som med österns vise, de som utsatte sig för strapatserna att resa långt men ändå kom fel tills de fick höra Skriftens ord, dvs just den text som de skriftlärda hade i det som då var Bibeln.

Jag kom att tänka på Roland Allens missionssyn. Om den har Åke Talltorp,Linköping, skrivit en internationellt uppmärksammad lic-avhandling. Det finns kanske andra vägar att pröva? Modéus I kunde be om en privatlektion och sedan ta upp frågan om hur en relevant kyrkomission i Sverige skulle kunna se ut. Bengt Wadensjös siffror om folks syn just på reinkarnation har väl viss relevans? Hur missionerar vi då?
http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:602989/FULLTEXT01.pdf

Nu är Modéus I noga med att förklara att han har "den största respekt för människor som bär de trosföreställningar som Wadensjö räknar upp". Vad betyder det och varför måste han deklarera saken? Kanske därför att han menat att denna åskådning är 1. felaktig, 2. en karikatyr av kristen tradition och predikan och 3. ett övergrepp på bibeltexter. Varför ska någon som menar detta egentligen ha den största respekt får sådana som hävdar motsatsen?
Han vill gärna samtala med människor av annan livsåskådning, skriver Modéus I. Som denna? Återigen: varför det?
Menar han egentligen vad han skriver?

Modéus I intervjuades i Corren och förtäljde att "man brukar skilja på ledarskap och chefskap, där chefskapet är en roll och ledarskapet en relation". Modéus I deklarerar att hans ansvar är ledarskapet. "Det är lite grann som att leda ideella. Om de inte gillar det jag säger går de ut genom dörren".
Riktigt så enkelt är det inte i denna avkragningens tid. Präster går inte synligt ut genom dörren. Det gör de mentalt. Och denna inre exil ser biskoparna uppenbarligen föga av. Vill inte se. Kan det vara så illa att biskoparna överlag inte är chefer men alltså inte heller ledare? Vad är de då? Överordnade?
http://www.corren.se/nyheter/linkoping/vi-maste-hjalpa-inte-stanga-ute-manniskor-8975085.aspx

Nu var inte Modéus I rätt svar på julgåtan jag gav er utan Antje Jackelén. Rätt svar kom in i går kl 8.57 men det  kunde inte godkännas eftersom den tyska böjningen fick underkänt. En i tyska språket kunnig nunna konsulterades. Visserligen finns det en genusmedvetenhet i Berlin, som får en kvinnlig professor att kallas sig "Professorx" i stället för "Professorin", men det bortser vi ifrån. Nunnan var misslynt med låg debattnivå dessutom. Icke godkänt fast citatets upphovskvinna var rätt.

Stalltipset i juletid är att biskoparna haft samma konsult att ledarutbilda dem. Konsulten har nog fått bra betalt, men resultatet synes klent. En biskop är sällan chef (mer än kanske för några få på stiftskansliet) men inte heller självklart ledare. Om biskopen verkligen är ledare, vet man efterhand och kanske till och med i efterhand.

Maria Schottenius intervjuade Antje Jackelén i DN och förmedlade bilden av Sverige: "Det finns för mycket chefskap och för lite ledarskap." Vi fick också några inblickar från offentligheten. "Människor i ansvarsställning säger det ofta till mig: kyrkan är viktig. Även om man inte säger det offentligt." Det finns alltså sådant som sägs offentligt och så annat som i den politiska apparaten endast uttrycks privat. Som i DDR, alltså. Vad är det för politiker vi hålls med?

Antje tar upp demokratifrågan och menar att demokratin hela tiden måste matas med värderingar. Det är alltså tid att ta upp Tingstens fråga om ideologierna är döda - eller Jan Myrdals påpekanden om en åter mörknande tid. Kanske skulle vi handfast ta upp frågan om vilka politiker vi får och varifrån de kommer, när nu partierna är apparater för maktutövning och inte folkrörelser. Här är det stora problemet, tror jag. Obehagliga personer tillskansar sig makt.
Detta säger inte Antje, ingen skugga över henne. Det säger jag - allt ljus på mig!
http://www.dn.se/nyheter/sverige/arkebiskop-antje-jackelen-demokrati-ar-en-farskvara/

I Svenska Dagbladet samma dag intervjuades Antje av Erica Treijs. Hon noterade att "det vanliga väderpratet, de tomma artighetsfraserna, får inte fäste hos ledaren för en av världens största lutherska kyrkor". Det blir tal om klimatet. Klimatet är 1/3 av artikeln. 1/3 får flykting/asyl och frågan om religionens roll och kyrkfrågan 1/3.
Antje påpekar att fler muslimer än kristna fallit offer för IS brutalitet. Vad nu detta säger?
Och kyrkans utmaningar går "alltid hand i hand med det övriga samhällets knäckfrågor, där flyktingfrågan har varit den enskilt största under året".
http://www.svd.se/en-riktig-kyrka-har-alltid-en-kansla-av-kris

Samma dag skrev Antje en julhälsning i Aftonbladet. "Mitt emellan det förlorade paradiset och det kommande himmelriket firar vi jul. Gud kommer till oss, i ett litet barn som bär på vår frälsning." Hon hade varit med när julgranen vid dopplatsen vid Jordan tändes. Många var där. "Det blev hopp och ljus i mörkret också för människor av annan tro."
http://www.aftonbladet.se/debatt/article21978394.ab

Vad säger Modéus I om den teologin?
Är den ett övergrepp på bibelord, den också?
Bär barnet på frälsningen eller är barnet frälsningen? Apg 4:11-12
Är hoppet inget annat än tända lampor i en gran oavsett tro?
Modéus I har att göra.
Be snällt att få träffa Åke Talltorp till att börja med.