Befrielsen är nära och om en agnostisk biskop

Det går trots allt bra för Tingsryd.
Hockey alltså. Så bra att det börjar bli problem om TAIF vinner slutspelet och går upp i SHL. Då behövs en ny arena, som tar minst 5000 besökare. Den nuvarande tar 3500. Jag tänkte faktiskt skriva om Tingsryd fast kanske inte om just detta. Men jag får vänta lite för i går läste jag Stiftsliv, tidningen "för dig som är förtroendevald, anställd eller ideellt engagerad inom Svenska kyrkan, Växjö stift." Nu var det mångfalden som var tema. Det betyder i klartext HBTQ mm. Det kom med en döv och en vänsterhänt också. samt en bonde. Men kom det med något som anknyter till kristen tro?

En präst i tjänst ringde.
Han uttryckte sin glädje över publikationen, för han kände att befrielsen kommit. Nu kunde han med gott samvete skita i stiftet. Jag fruktar att hans ord föll så. Han funderade mycket över vad stiftet fann angeläget att meddela. Och det kan man göra.

Vi tar det i korthet.

Liuxan An från Växjö skriver ledaren, den som ska orientera oss. i tillvaron "Jag älskar er", skriver hon. Det ska jag berätta för min fru, det får bära eller brista. Men känner jag damen ifråga?
Hon skriver om sig själv att hon har "växt och blivit en bättre människa". Det låter något - men en kyrkokristen tvekar.
Hon hävdar att allt liv är heligt för vi är en del "av samma magiska kosmiska familj", människor, djur och växter. Det var en vacker tanke, men kristen tro eller judisk uttrycker inte saken så.
Hon slutar sin ledare att vi ska bygga upp vårt samhälle baserat på kärlek. "När vi gör det kommer himlen att uppenbara sig här på jorden." Hur tänkte stiftet här? För Kyrkans tro är inte detta. Hur fint det än är.

"I Guds skapelse finns från början ingen diskriminering", dvs särskillnad, skriver Sofia Nylander. Där kan man sluta läsa. Gud skiljer på det ena och andra, det är själva poängen. 1 Mos, som referens
Jag kunde slutat läsa  här, men då hade jag missat definitionen av god teologi, nämligen den som utifrån något som kallas "verkligheten" och hur den ser ut "skapar berättelser om Gud och människan utifrån den iakttagelsen." Föga har detta betraktelsesätt med kristen tro att göra.
Sofia föreläser för ungdomar/konfirmander om hbtq-frågor och har jobbat i Dörby församling. Blir Svenska kyrkan arena för andras budskap?

Jonas Löhnn menar att det som händer nu är en väckelse. Jonas är stiftsadjunkt och ser ett bönesvar: "Våra församlingshem och kyrkor fylls plötsligt." Uppvaknandet har skett när människor i mängd mobiliserar för att välkomna människor som flyr från våld. Problemet för miljöpartisten Löhnn är väl närmast att publikationen har lång pressläggningstid. Kanske också att han räknas till kommunalpolitikerna i Kalmar, den kommun som stängde flyktingmottagandet till efter jul!

Kanslichefen Katarina Toll Koril menar att merparten av våra fördomar är dåliga.
Jag vet inte.
Jag gick och la mig i tanke att jag nog skulle vakna - trots en stillsam reservation i aftonbönen. Jag bedömde det meningsfullt att efter morgonbestyr (inga detaljer!) tänka att tidningarna fanns i postlådan. Jag räknade med att det fanns el att tillgå fast den inte produceras förrän jag använder den. Min fördom var att min fru skulle vara dämpad denna morgon som alla  morgnar innan blodsockerhalten kommit upp.
Jag räknade alltså fördomsfullt med att detta skulle vara en morgon som de flesta andra.
Idel goda fördomar, som gör livet lätt att leva. Det var väl också en fördom att ingen möblerat om i kylskåpet utan att allt kunde återfinns där det ställts dagen innan? Det är fördomar som gör livet möjligt att leva.
De flesta fördomarna är, om man räknar dem, goda.

Tillträdande stiftsprosten Peter Åström, Västerås, redogör för att han blivit mer helhjärtad. Hade någon kommit till bikt och sagt sig vara mer helhjärtad nu än innan, hade varje erfaren själasörjare osäkrat sin revolver, som ni alla vet.
Åströms motiv är nu rena.
Han tänker samtida i hbtq-frågam, det är det långa budskapets korta mening. Han har helt enkelt ändrat sig.
Intresseklubben noterar - också detta att han byter stift. Han vill till ett mer folkkyrkligt, såg jag i Västerås stifts publikation.

'Prästkandifaten Magdalena Erixon kompletterar genom sin artikel Queer. 
Nu kunde man tänka sig att varje kristen skulle definieras som en tvärvigg, men det är inte detta saken gäller utan hbtQ. Det är med queerbegreppet vi kan utforska oss själva. Själv kan eller vill Magdalena inte definiera sin läggning och/eller sin könstillhörighet.

Mer på temat heter sidan där vi får lästips.
Gardells Torka aldrig-triologi, Ester Roxberg om sin pappa och Svartviks bakgator samt Harper Lees bok Dödssynden. Jag har läst den, tror jag, men minns inte. Vad handlar den om - och kom den verkligen år 1960? Bör kollas. Katitziböckerna fanns med. Filmer fanns det också.

På sista sidan blickar Modéus II ut över nejden från Östrabo.
I bakgrunden skymtar domkyrkan. Närmast ser han en stor odlingslott, ekologisk. Men hans sammanhang är vidare än så. Han har uppfattat att begreppet "åsiktskorridoren" aktualiserats. Nu vill han slå ett slag för att provtänka, provtycka, provlängta, provbekänna och provtro. Jag funderade ekumeniskt på detta med frågan: What's in it for me? Får man vara provifrågasättande när det gäller 1958 års riksdagsbeslut om kvinnor behörighet till prästerlig tjänst? Utan att ställas åt sidan när det gäller vigning eller tjänst?
Gäller motsvarande de stackare som tror att äktenskapet är en ordning för man och kvinna och uppfattar den nya äktenskapsbalken som ett tecken på politisk nihilism i Sveriges riksdag?
Det kunde på sitt sätt vara intressant att få veta.

Växjö stift publicerar sig på ett sätt som befriar en präst i stiftet från de mentala förpliktelser till stiftet han levt med. Stiftet sa upp en personrelation genom sin publikation. Det är detta som innefattas i begreppet "skita i stiftet".
Det riktigt illavarslande är att stiftet inte fattade vad stiftet åstadkom.

Jag vill inte alls söka sak med Modéus II, som skickat mig ett julkort, och skulle det jag skriver ens antyda en tveksamhet blir Bengt Olof Dike ledsen - och det vill vi då rakt inte. för detta är en bloggsida som är pigg, käck och munter. Vi hålls med idel fina biskopar och så har det varit kyrkohistorien igenom. Men det agnostiska bekymrar mig. Jag trodde i min enfald att en biskop vet vad han tror. Nu skriver han:
"Inte vet jag om det finns en åsiktskorridor i Svenska kyrkan. Men om den finns måste vi arbeta för att den ska bli mindre trång."
Han vet inte.
Biskopen vet inte. Hur ska vi andra då kunna veta?

Modéus II är född år 1964, prästvigd år 1991, blev kyrkoherde/församlingsherde i Lund 2000, valdes till biskop 2014, blev teol dr 2015 på en avhandling som analyserar gemenskapsfrågan i Svenska kyrkan. Han vet inte! Där står han med biskopsstaven/herdestaven i hand och mitran som signalerar bistånd från Den Helige Ande med mitrans band rätt ner i Gamla och Nya testamentets skrifter men vet inte. Gick ni på det? Har vi en agntostiker som biskop i Växjö? Antingen det eller en illusionist. Välj själva. Oaktat julkortet blir jag matt. Grundvalarna vacklar.

Låt oss för enkelhets skull anta att det faktiskt finns en åsiktskorridor fast Modéus II inte vet. Hur vill han då bredda den? Kan vi få veta?
Eller låt oss ännu enklare utgå från att den inte finns. Varför skriver Modéus om något som inte finns?
Lurt är det.
Så lurt är det att jag nu undrar om biskopar inte alltför enkelt skriver bort sig. Mer av det hä slaget och ingen tar Modéus II på allvar. Men det var ingen kritik, bara ett konstaterande.
Befrielsen känns nära också för mig!