Den 1 januari 1978 höll biskop Ingmar Ström sin berömda nyårspredikan, den som satte fart på utrotandet av kvinnoprästmotståndare. Det hela blev en orkestrerad kampanj. Jag kan citera Svenskt Biografiskt Lexikons korta ord och meningar:
"På nyårsdagen 1978 predikade S i Storkyrkan om den frukt trädet måste bära för att inte huggas bort (Luk 13:6-9). Han ansåg att tigande för fridens skull förgiftade klimatet och ville därför tala ut om kvinnoprästmotståndet. DN slog upp predikan vilket utlöste en kraftfull opinionsstorm mot kvinnoprästmotståndarna. Biskopsmötet, som tidigare sagt att det var viktigt att få biskopar som tänkte olika i denna fråga, fick anledning ompröva sitt ställningstagande. S:s nyårspredikan skapade ett nytt kyrkopolitiskt läge i Sv kyrkan. Som den journalist han var, insåg S journalistikens möjligheter och han tog dem till vara i en fråga som för honom gällde möjligheten för kyrkan att möta folket." (artikeln Ström, Ingmar, bd 34 - lite osäkert - s 806)
Hans Green på DN förnekade - utan att i övrigt röja någon källa - att Ingmar Ström skulle ha tipsat tidningen om predikan - men det hörde knappast till vanligheterna att DN brukade bevaka biskopens framträdande i Storkyrkans predikstol. En alert stiftsadjunkt kan ha styrt till det hela, men det är klart att Ingmar Ström ville hitta en väg vidare i en situation där biskopsmötet - där han ingick - verkligen kunde tänka sig kvinnoprästmotståndaere som biskopar. Metoden att stoppa en sådan utveckling var inte inom biskopsmötet utan i stället att med hjälp av en folklig/politisk opinion trycka biskoparna tillbaka. Så blev det också. Men år 1978 var en vigningspolitik som skulle stoppa "kvinnoprästmotståndare" helt otänkbar. Då kunde biskopsmötet tänka sig den sortens präster bli biskopar.
Ingmar Ströms nyårspredikan fick Yngve Kalin att den 2 januari gå och köpa en flanellskjorta. Han ville inte uppträda klädd som präst i en kyrka av det slag Ström kreerade. Vi kanske lite med medvetet skulle minnas hur det var och hur det blev och diskutera vilka nödvändigheter som styrde skeendena. Vi firade alltså ett 35-årsjubileum i går. Det som hände, hände för en generation sedan.
Men varför var inte Ström solidarisk med biskoparna i biskopsmötet? Under biskoparnas samtal, som föregick uttalandet, satt han tyst, tycks det. Jag tror att det enkla svaret var att Ingmar Ström alltid kände sig obekväm i de andra biskoparnas sällskap. Han hade få personliga vänner och inga i biskopsmötet. Det som blev hans signum - hans förmåga att umgås med barn - var på sitt sätt ett uttryck för ett socialt handikapp. Centralt placerad i det kyrkliga livet var han likväl en utomstående ensling. Katt bland hermelinerna, skrev Kerstin Vinterhed (DN 21 maj 1995).
Biskopsåren uppfattade han efterhand närmast som en parentes i sitt liv, kan man se i artikeln i SBL.
Själv uppträdde Ingmar Ström i skjorta och slips, inte prästskjorta.
Som en markering i all stillsamhet mot den politik som därmed infördes, med ett litet steg som följdes av flera och skapade dagens situation, bär de redliga flanellskjorta just den 2 januari. Jag tänkte att det var bästa att lägga ut en påminnelse till dem som behöver hasta iväg och köpa sig en ny flanellskjorta. Min egen tog jag fram redan i går.
Hälsningsordet den 2 januari lyder: Stolt Flanellskjortans dag!
Kl 11 den dagen har jag ett dop. Då får jag nog vsra prästklädd. Men så fort jag far därifrån blir det flanellskjorta.
SvaraRaderaI julklapp fick jag tvenne flanellskjortor av hustrun. Klarsynt kvinna.
SvaraRaderaAtt indoeuropeiska språk talas i både Europa och en de asiatiska länder, särskilt Iran och Indien, vet de allra flesta. Att det även finns gemensamma rötter till forntida europeiska hednareligioner och hinduismen är kanske mindre känt. Men så är det.
SvaraRaderaVad som fått fortfarande yrkesverksamma biskopar i Svenska kyrkan att så brådstörtat ta avstånd från Wadensjö är hans plötsliga återfall i indoeuropeisk reinkarnationstro i ett läge när ärkebiskopen har proklamerat ett närmande till islam - som i likhet med kristendom och judendom inte tror på reinkarnation i bemärkelsen upprepade återfödslar.
Det är osäkert om alla delar av den folkmajoritet som säger sig tro på reinkarnation verkligen tror att vi redan har återfötts flera gånger, eller bara tror att vi ska återuppväckas /återfödas en enda gång - i framtiden.
Så nu vet ni det. Nät biskoparna bekämpar villoläror, så handlar det som sådant som betecknas om villoläror (även) enligt islam. Jmfr med den svenska oviljan att uppröras över IS´ pågående folkmord på kristna och i synnerhet yasidier i Irak. Yasidier är ju en folkgrupp som tror på en förkristen (hednisk) religion. Väntar förföljelser även av yasidiska flyktingar i Sverige? Ömmandet för flyktingar verkar ju vara väldigt selektivt.
Kan vi inte få någon kommentar av G A Flanell? Hursomhelst: Ett verkligt Gott Slut i alla bemärkelser tillönskas er alla! "All is well that ends well!"
SvaraRadera