onsdag 15 mars 2017

Bakom möbelaffären i Derbe

Bråket ägde rum bakom möbelaffären i Derbe och så allvarligt var det, att Paulus och Barnabas inte höll ihop på sin resa längre. (Apg 15:39) De blev vänner senare igen, men just då och där bakom möbelaffären var  bara en lösning möjlig. De delade på sig. De var oeniga i sin bedömning av Markus, inte i sin bedömning av vad som är kristen tro och vilket ärende de skickats ut med. Denna omständighet är värd att noteras.

Hur vet vi att det var bakom möbelaffären bråket ägde rum? Det står inte ett enda ord om den saken i Apostlagärningarna. Nej, men har man varit i Antalya och tagit bussen söderut passeras rätt omgående Derbe Furniture och bakom ligger det gamla Derbe. Så det var verkligen bakom möbelaffären de bråkade.

Är perspektivet på två som bråkar med varandra inte deprimerande? Inte nödvändigtvis. Partier måste finnas ibland er, skrev aposteln. Finessen var att på så sätt blir det klart vad som är sant, vilka som håller måttet. Jag antar att sanningsfrågan är den verkligt viktiga för en kristen.

Det fanns (finns) en from sång. Det skulle bli fred på vår jord om bara jag fick bestämma. Det är verkligen sant, men avsikten var inte att skriva en text som säger vad den faktiskt säger om diktaturens värde. Den var front tänkt men komplikationen såg de flesta av oss. Där var fromheten hos textförfattaren dock det filter som skymde konsekvenserna. Vi vill inte införa en enmansdiktatur för att få fred på vår jord, för den freden skulle föra mycket ohägn med sig för den skulle vara diabolisk. Den som vet detta, kan fundera över oenighetens betydelse som födslovärkar när sanningen ska fram.

Bland kommentarerna på Bloggardag finner jag mycket sägas som jag inte uppskattar lika mycket som den kommenterande själv gör. Får någon problem med spydiga kommentarer, illvilliga eller rentav dumma, kan man hålla sig till blogginläggen och strunta i kommentarerna. Men där finns en del att fundera över, inte minst den stöddiga romersk-katolska hållningen. Eller inblickar i hur Svenska kyrkan uppfattas utifrån egen kulturkonservativ fördom. Ordet är informationsbärande och i år kan man säga sitt i kyrkovalet. De som lämnat Svenska kyrkan kan väl muntra andra att säga sitt, som i det här fallet är liktydigt med Frimodig kyrka.

Jag pläderar nu för fler bråk bakom möbelaffären i Derbe. Vi är i sak oense och det som nu av nomenklaturan drivs för Svenska kyrkan håller inte. Det hela blir till en gigantisk och ibland löjeväckande beslutsapparat som finns till för någon/några/något och detta av mycket oklar anledning.

Kyrkomötets arbetsformer har nu utretts (107 sidor). Det blir nyordningar. Tänk er när för vartannat kyrkomötesår ett tema ska anges och motionsrätten begränsas till detta tema och skrivelser från kyrkostyrelsen. Fritt motionsskrivande bara till två av fyra kyrkomöten. Kalaset kostar 1.6 miljoner per dag likväl. Utredningen som lägger fram förslaget har t ex flyktingfrågan i åtanke som tema. Ska en klentrogen som jag leta teman, ser jag i utredningen inte ett ord om "Gud och Jesus", som det heter. Ett tema som communcatio idiomatum vore ett intressant tema och stimulerande för ett kyrkomöte. Eller inte. Det finns i vart fall inte med. Man kan satsa på flyktingar och miljö. Eller samer.

Det ska bli två nya utskott, ekonomin slås ihop  och kyrkorättsutskottet blir ett sakråd. Så skapas utrymme för Samhälls- och kulturutskottet men också för Framtidsutskottet. Say no more - men relevansen skördar triumfer. Nu kan det kyrkliga systemet hjälpa staten att komma rätt med sina beslut, för de kristna vet så väl vad som bör gälla. Bakom möbelaffären i Derbe, där uppgörelserna sker, borde samlas rätt många som har vett att bli nervösa nu. Fler jurister in för att ta hand om kyrkorätten i ett särskilt råd föreslås. Det är fritt fram för fler partipolitiker som kan styra samhälle, kultur och framtid också från den kyrkliga arenan. I utredningen satt 2 s, 1 c, 1 BA (höger sålunda) och 1 posk. Kyrkostyrelsens arbetsutskott tillsatte. Say no more again! Utredningen har lämnats till kyrkomötets presidium. Alla kan nu samlas bakom möbelaffären i Derbe.

Där bakom möbelaffären får väl en del av bråket gälla Analysenhetens omvärldsrapport 2016, som kyrkostyrelsen fick två dagar efter sitt ekonomiseminarium, det som skulle handla om de övergripande frågorna (97 sidor). Tillståndet i världen gås igenom och så kommer slutraderna, värda att bli citerade:

"Hur detta världens tillstånd ska tolkas av en kyrka med ambitionen att närvara i och påverka samhällsutvecklingen är en öppen fråga. En kyrka i tiden är en arena där globala och nationella flöden löper samman, omtolkas, teologiseras och gestaltas på ett sätt som skänker människor hopp och livsmod."

Ska vi ha med oss en Bibel till baksidan av möbelaffären i Derbe för att slå i mer än slå i huvudet? Var i Den Heliga Skrift kan vi se detta vara Kristi Kyrkas mission? Kyrkan som arena? Inte ett Guds egendomsfolk som förkunnar Guds väldiga gärningar utan en producentapparat för religions-produktion och distribution.

Vad hade sposteln eller Barnabas för den delen sagt om den kyrkliga ambitionen att påverka samhällsutvecklingen? Det blir nästan lite kul att tänka över. Vilket denna världens tillstånd är kan en bibelläsare rätt kvickt skaffa sig en uppfattning om. Det kanske är lättare att tala om denna världens tillstånd än detta världens tillstånd för den första frågan är i vart fall kvalificerad teologiskt sett. Detta världens tillstånd återkopplar bara till en omvärldsanalys som skrivits som ett exempel på funktionell ateism. Så har vi det.

Kommentera nu saken visligt och så kan vi vid tillfälle ses bakom möbelaffären i Derbe för ett häftigt uppträdande. Bibliskt, förstås...


29 kommentarer:

  1. Kanhända har SvK tagit intryck av den politiska situationen i Derbe i modern tid.
    Erdogan har ju sagt att demokrati är som en spårvagn, när man är framme så kliver man av.
    Har SvK bestämt sig för att kliva av spårvagen med kristen tro?
    Med tanke på de kristna trosbekännelsernas syfte att tolkas bokstavligt så tror jag tyvärr att den spårvagnen gått vidare och lämnat SvK kvar. Nåja kanske inte hela SvK, men väl nationell nivå.

    SvaraRadera
  2. Jag brukar anklagas för att alltför sällan (enligt vissa då) bli mållös men nu är det bara suckar här.
    Suckar o veklagan.
    O en mycket ärligt känd bön: Kan kyrkan få vara just kyrka? Kristi kyrka med Guds ord från Bibeln som grund.
    Eva H

    SvaraRadera
  3. Jag blir djupt bedrövad, när jag ser vilken oerhörd möda som läggs ner på relativa oväsentligheter i kyrkan. Man skäms tydligen så för evangeliet att man flyr till de värsta av byråkratins avarter som om de vore trons kärna. Det väl beprövade bibelordet "Sök först..." verkar vara totalt bortglömt. Jag har alltid undrat över varför det är så? Är ledningen blind eller blundar den medvetet? Jag kan nämligen inte i min vildaste fantasi föreställa mig att stiftschefer och andra är så korkade att de inte förstår. Enligt min mening handlar det grundläggande problemet därför inte om teologi. I första hand är det ett intellektuellt haveri av gigantiska mått vi bevittnar. I centrum står sanningsfrågan. Den är avgörande. Allt tal om tron som tillit bryter samman om det som man skall ha tillit till inte existerar eller om det är ointressant om det existerar eller inte.
    Detsamma gäller Guds (Jesu) ord. Är det inte i vanlig mening sant det Jesus säger (om sig själv), kan vi lika gärna lägga ner all kyrklig verksamhet. Är det sant får det enorma konsekvenser för hur vi ser på verkligheten och på dagens kyrka. Då måste vi ta nya dag, le åt spektaklet och hålla fast vid det som vi vet är det enda hållbara: Det Jesus faktiskt är, säger och gör, oavsett de naturliga reaktioner vi möter från en oförstående omvärld(sanalys). Vad Guds helige Ande vill lära oss är att så gott vi förmår se oss själv och världen ur Guds perspektiv inte ur vårt eget. Det är revolutionernas revolution eller som vi brukar säga, uppenbarelse. Men den gamla historien om att Anden aldrig varit på besök i det svenska kyrkmötet tycks ha mer än ett korn av sanning i sig.

    SvaraRadera
  4. Varandes en stöddig katolik kan jag absolut inte rekommendera någon ortodoxt kristen att rösta på Frimodig kyrka då detta "parti" famlar i frågor som ämbetsteologin, äktenskapsteologin, behovet av ett Magisterium och nödvändigheten med en full kommunion med Petri Stol!
    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. De' va' stöddi't sagt av Antony ! /smun ;-)

      Radera
    2. Så hur rekommenderar du att rösten ska läggas istället, Antony?

      Radera
    3. Varför ska man, som ortodoxt kristen, delta i ett sekulära och heretiskt "lustspel"?!
      Antony

      Radera
  5. I våra dagar är det viktigare med sanningen än med fromheten sa en klok man. an.

    SvaraRadera
  6. Demokrati, kyrkoval, debatt och utmaningar!

    Det är viktigt att årets kyrkoval föregås av en mer intensiv och levande debatt än tidigare kyrkovals. Jag har ofta förvånats över den lojhet som flera grupper och kandidater går in i kampanjerna - om de överhuvud finns - med och tror att den skall ge några poäng. Kyrkan behöver ruskas om med levande debatter, utmaningar grupperna emellan och en medvetenhet hos varje kandidat att vederbörande kämpar för något gott och väsentligt.
    Att invänta siffror och resultat på valnatten utan att dessförinnan har gjort ett bra arbete är långt ifrån bra och logiskt.

    Alltså¨, alla kandidater, upp till kamp. För kristna värden, för kyrkan, demokratin och framtiden!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och för Arvodet och för Rätten till lediga söndagar! /John

      Radera
    2. De postkristna prelaterna kräver sin rätt till lediga söndagar!
      Antony

      Radera
  7. Vad gäller Derbe läste jag i DN för många år sedan om en äktenskapsrådgivare i Frankrike som i trettio år använde konflikt som arbetsmetod, när människor hade det besvärligt i sina förhållanden. Han ledde dem in i konflikt. Kontrahenterna hade kanske gått och tigit inför varandra, men konflikten gjorde dem sanna.
    Därigenom lyckades han rädda många äktenskap.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låt oss dock inte få konflikt i Svenska kyrkan!

      -Menar Stig Walldin att konflikter INOM Svenska kyrkan skulle vara en framkomlig väg, har han tyvärr fel.

      Vår kyrka behöver stå enad, stark, vara klar och tydlig och ha en framtidsoptimism. Om alla i kyrkan samlas kring en sådan positiv hållning, kan goda resultat åstadkommas. Jag menar förstås inte att kyrkan för den skull skall tysta kritiker, som kan peka på bevisliga fel och brister.

      Men i huvuddragen - demokratin, öppenheten, folkkyrkogrunden, den dubbla ansvarslinjen, förtroendemannatryggheten och kvinnoprästfrågan - finns inte plats för stora avvikelser och vad som skulle kunna kallas snedsteg. Enigheten kring denna grund är ju också idag om inte riktigt så ändock nästintill total.

      En enad och samlad kyrka är en stark kyrka och kan bli en offensiv kyrka.
      Slutligen ber jag nu andra kommentatorer att inte göra exempelvis DDR-jämförelser om dess partis, SED, krav på enighet.

      Vad jag avser är något helt annat: den öppna, samlade kyrkan, där taket dock alltid är högt, med en hoppingivande framtidsoptimism.

      Kring dessa huvuddrag borde vi alla i kyrkan kunna enas.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Ja men halledudanne då!! /John

      Radera
    3. O vem ska avgöra vad som är "bevisliga brister"?
      Konflikterna finns där redan o bör redas ut istället för att gömmas bakom påtvingad framtidsoptimism (vilken är svår att finna för många av oss) o positiva hållningar.
      Enigheten är knappast så nästintill total som fler än du gärna låtsas.
      Eva H

      Radera
    4. Tycker det ser ut som en riktig otäck diktaturrörelse som herr Dike kokat ihop därhemma i uthuset: "finns inte plats för stora avvikelser och vad som skulle kunna kallas snedsteg". Så här upplevs det ju redan idag i den falnande "Gunnar-Sjöberg-till-Torrevieja-kyrkan" med sina rangliga "värdegrunder". Så vad är det nya, herr Dike? Ska moderaternas gamla vänner Franco och Pinochet upp på väggarna i sammanträdesrummen?

      Nej, fy bubblan för att dö sotdöden i denna “nästintill totala enighet". Bland det främsta som behövs tiger den arvoderade politruken noga om: förtroendevalda som med glatt hjärta deltar i söndagens gudstjänst - inte sådana som frågar efter hur många gånger dom måste gå. Men den bollen är nog alltför svår att fånga för herr Dike. /John

      Radera
    5. Nej, hr Dike, det kan vi naturligtvis inte. Och så länge du inte förstår det är diskussionen tämligen meningslös.

      den Lea

      Radera
    6. Tänk om BOD hade talat om detta för S och Ingmar Ström på 70-talet, så mkt vi hade sluppit då. Politiker får initiera konflikter?

      Radera
    7. Eva H, den Lea m fl,

      -Den samlade, öppna och demokratiska folkkyrkan som grunden för en andlig missionsoffensiv passar tydligen inte era skor; varför förstår jag inte. Har en splittrad kyrka med interna konflikter och personliga stridigheter större förutsättningar för att nå detta må, Eva H?
      Och vilka är de konflikter som skall redas ut, när grunderna för Svenska kyrkan för länge sedan har beslutats och ligger stabilt fast: den öppna, demokratiska folkkyrkan med låga trösklar och där prästämbetet sedan decennier är öppet för kvinnor, för att nämna några exempel.

      Tror ni kanske att huset blir stabilare, om man försvagar eller river dess grund?
      Det tror inte jag.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    8. "Den samlade, öppna och demokratiska folkkyrkan som grunden för en andlig missionsoffensiv" har väl redan visat vad den går för?
      Vill vi lära oss av historien eller inte vad gäller andliga missionsoffensiver som varit lyckade?
      Men mina historiekunskaper kanske är för dåliga och då kan ju Bengt Olof Dike upplysa mig om vilken tidsperiod han åsyftar har uppnått en sådan andlig missionsoffensiv inom SvK.

      Radera
    9. Att inte reda ut konflikter är som att strunta i att rengöra ett sår, bara sätta bandage över det och inte låtsas om hur varet bildas. Hr Dike vet rimligen mycket väl vad det finns för konflikter, men inbillar sig visst att de försvinner om de ogiltigförklaras med pompöst svammel. Det gör de inte.

      den Lea

      Radera
    10. "Tror ni kanske att huset blir stabilare, om man försvagar eller river dess grund?", frågar Dike. Nej, naturligtvis inte. Men rivningen av grunden startade 1958, och har sedan dess bara intensifierats. Och ingen bland beslutsfattarna tycks vilja se eller förstå vad som gått och går fel, trots vad all statistik visar. Tyvärr är SvK på fel väg och tycks ha nått en "point of no return". Vad är det då för mening med dessa hurtfriska tillrop?/Paul

      Radera
    11. Nej, inte startade rivningen av grunden 1958, snarare tvåhundra år tidigare... SvK har inte på hela nittonhundratalet haft en biskop som trott att Bibeln är Guds Ord.
      Kanske någon säger att det inte stämmer, att det visst finns någon biskop i SvK som menat att "Bibeln är Guds Ord". Nej, säger jag, inte så som kyrkan allmänt menat fram till upplysningen. Luther, Thomas ab Aquino, Augustinus till exempel. Det hjälper inte att använda samma ord om man inte menar samma sak.

      Radera
  8. Vad är kyrkovals? Är stegen och noterna med i handboksförslaget?
    Stefan

    SvaraRadera

  9. Bloggardag:

    "Finessen var att på så sätt blir det klart vad som är sant, vilka som håller måttet. Jag antar att sanningsfrågan är den verkligt viktiga för en kristen."

    Jag vet att det här inte är en frågelåda men jag frågar ändå. Ibland är det någon som svarar.
    Om jag plockar ur ovanstående ordet 'mått' så exakt vad är det mått som någonting ska hålla? Vems mått är det? Prästers mått tycks vara Bibeln. Om någonting står där så är det sant bara för att det står där. Personligen tycker jag att det är korkat sätt att tänka. Bibeln har blivit en avgud vid sidan av Gud. Om sanningen är viktig så måste man väl ta hänsyn till allt som finns att ta hänsyn till och inte begränsa sig till Bibeln? Eller annars får man dela sin verklighet i olika sanningsrutor. Den bibliska sanningsrutan, den vetenskapliga sanningsrutan osv.

    /En anonym en

    SvaraRadera
  10. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  11. Även Paulus inställning till Markus ändrades med tiden.

    SvaraRadera
  12. En anonym en,

    Jag är kanske inte den rätte att svara på din fråga. Den verkar dessutom oklar men OK. Den får mig att spontant tänka på ett antal saker.

    1, Den har viss beröring med gårdagens "varför?" och min kommentar om varför vara försiktig med "därför!".

    2, Det påminner mig också om den yvige ateistens kommentar att han ville följa sanningen och bara sanningen om den så ledde till helvetets portar? Ett ganska tomt uttalande av någon som på förhand uteslutit existensen av himmel och helvete.

    Din fråga berör det kunskapsteoretiska. Vad kan man veta och när är något bevisat? Det kan man skriva böcker om, hyllmetrar utan att komma till något annat än det som kan sägas med få ord.

    Bevis i form av något "logiskt" oemotsäglig slutsats kan man bara komma fram till om man
    1, accepterar grundförutsättningarna-axiomen
    2, accepterar de logiska "spelreglerna"

    Det man då eventuellt kan "bevisa" är sedan något som ryms inom dessa axiom och "spelregler" och ingenting annat. Det betyder inte vilket man lätt glömmer att detta man då möjligen bevisar är "sant" i någon yttre mening.

    Tag ett så enkelt? påstående som att antingen har "någonting", strunt för ögonblicket i vad, alltid existerat eller har "någonting" kommit till ur "ingenting". Båda alternativen strider mot all vår erfarenhet. Ett tredje alternativ som vissa filosofer ibland på fullt allvar hävdar men sannerligen inte tar konsekvensen av är påståendet att "ingenting" är just svaret(?). Dvs "vi" existerar inte.

    Oavsett, kunskapen baserad på logik som vi känner den har gränser och att t ex förlita sig på "vetenskapen" som sanningsvittne är bara att skapa sig ett nytt "prästerskap" och en annan auktoritet.

    När det sedan gäller att vara kristen så handlar det om ifall vi förlitar oss på Jesus och i hans efterföljd apostlarnas undervisning. (Det handlar inte om att tro-tills vidare(?) som inom exempelsevis just vetenskapen där detta tills vidare innebär tills nya rön falsifierar eller komplicerar dagens "sanning" eller bara "förmodan".

    Som kristna har vi en enda urkund -skriften och en enda ambition att bevara den oförfalskad. Inte att göra den smaklig eller anpassad efter vetenskapens senaste rön. Sådana försök leder bara till något annat än kristendom.

    Försök att t ex reducera Jesus till "bara" en människa om än aldrig så eftersträvansvärt moraliskt föredöme falsiferar den kristna tron och gör den till något annat.

    Där är det bättre att följa Luthers råd. Det Du inte förstår-lyft på hatten och gå vidare i texten. Ibland klarnar det- ibland inte men som skrivet. Det kommer alltid att finnas frågor vi inte kommer att kunna besvara.

    Kristen tro handlar om förtröstan och tillit - inte att här och nu få svar på allt vi inte förstår -inte kan få att "gå ihop medvad vi N.B tror oss veta.

    //HH

    SvaraRadera
  13. Bombardera högkvarteret, sa Mao Zedong. Det är mer angeläget än någonsin.
    Canutus Hahn

    SvaraRadera