tisdag 21 mars 2017

Det går att begripa också obegripligheter

Det var som om fjäll föll för mina ögon (Apg 9:18), när jag läste en bloggkommentar och plötsligt förstod vad "demokrati" kan betyda. Demokrati kan också, lite alternativt alltså, betyda "folkförankring". Och mot tanken att en kyrka skulle vårda det folkomspännande draget har väl få invänt? Däremot har många under 1900-talet funderat över den demokrati som kan bli totalitär och den demokrati som inte kan stå under uppenbarelsen eftersom den beslutar om allt, också om uppenbarelsen från Gud. Men om uppenbarelsen kan man inte rösta. Bara bestämma sig om man vill vara med eller inte. Ord kan alltså vara mångtydiga, förstod jag. Det blir konstiga debatter om folk inte är överens om vad orden betyder. Alice i Underlandet-känsla, kan jag tycka. Om demokrati är ett sätt att fatta beslut, är vi oeniga. Om det betyder "folkförankring" är vi överens. Men för klarhets vinnande kanske demokrati ska betyda vad ordet faktiskt utsäger - av demos och kratein. 

Socialdetikerna på 1950-talet påstod att det inte var uppenbarelsen som stod under omröstning. Det var ett argument som inte riktigt gick hem. Inte hos de kyrkligt förnyade, men inte heller hos professor Gustaf Wingren. Den fösta kategorin jobbade med friskt mod (i kyrkovalsouvertyren kan man nog inte skriva "frimodigt") för att bygga församlingar, tänka igenom grundfrågor, finns nya vägar med studiearbete och evangelisation men också genom att reflektera över sina sammanhang; kyrkoidentitet, ämbete, Bibel, bekännelse. Allt var arbetsuppgifter att entusiastiskt  ta itu med. Det som sedan hände, var att det kom en frostnatt i vårtiden och det som spirat dog. Så uppfattade de saken. Den här sortens präster hade dock den ekumeniska rörelsen på sin sida liksom ärkebiskopen Yngve Brilioth, som skrivit boken Vården om kyrkan (1956) med preciseringar om vad Kyrkans frihet krävde.

De här prästerna hade uppgörelserna med Gustaf Wingren i färskt minne. Inte minst kanske därför att de uppfattade att Gustaf Wingren inte kunde svara i sak på deras inlägg. Debatten rasade i två omgångar i Svensk Kyrkotidning. Den är sammanfattad i ett avsnitt i en bok som heter Kyrklig Splittring. Men när det kom till demokratiseringsfrågan var det gemensam front mot socialetikerna, de som företrädde den ideologi som efter år 1982 slagit igenom i Svenska kyrkan. Gustaf Wingren kunde blottställa skillnaden mellan borgerlig och kyrklig demokrati. Den ligger i (kursiverat här) "förankringen i den lokala gudstjänstgemenskapen" (Wingren, Demokrati i folkyrkan, Gleerups, Lund 1963 s 59) Både prästen och de förtroendevalda är underställda nådemedlen, kan det heta. Visst är detta en idealistisk syn, som en lärd författare tidigt påpekat, och den har inte genomslag i det faktiska livet. Den beskriver dock hur folkkyrkotänkare i Billings efterföljd tänkte.

Den socialetiska delegationen tänkte inte så. I deras tänkande slog demokratin restlöst igenom, men inte i betydelsen folkförankring så mycket som beslutsform. Deras tänkande var/fungerade som ideologi för beslutsfattare i kyrkan. De principiella frågorna om gränserna för demokratin ställdes aldrig på sin spets. Frågan vad som i demokratisk ordning inte kan beslutas, ville de inte klargöra. Skälet var enkelt. De såg inga gränser. Har det i demokratisk ordning beslutats att rött är sött, gult är fult och blått är flott, är det också så. Det var detta problem som den ekumeniska rörelsen hanterat under 1930-talet genom att tala om "den totalitära demokratin".

Är Kyrka och demokrati så uppbundna vid varandra som det sagts? Inte i urkyrkan eller fornkyrkan, förstås. Inte i det feodala samhället. Inte i något sammanhang före den moderna demokratins genombrott. Och då var den kyrkliga demokratin så konstruerad, att den utgick från den lokala församlingen med vid kyrkstämman valt kyrkoråd och därefter valda elektorer representanter till de andra organen. Den partipolitiska ordningen slår brutalt igenom när Svenska kyrkan börjar förlora folket. Det är en historiens ironi eller en alldeles självklar konsekvens av det förhållandet.

Handlar det om folkförankring står emellertid andra verktyg än partipolitisk demokrati oss till buds. Det var folkförankring när Sverige kristnades och det likväl inte fanns ett enda kyrkoråd och ingen var demokratiskt vald. Vad var det som grep människors hjärtan då? Jag hör sannerligen inte till dem som tror att de partipolitiska företrädarna säkrar folkförankringen i kyrkolivet heller! Plats för skratt. Jag har varit med för länge för att tänka så. Den missionerande kyrka som slog igenom under tre århundraden hade inget politiskt koncept. Den hade en mission! Det blev något av den.

Nu tror ni att jag glömmer att vara pigg, käck och munter? Icke! Samhälle & Existens kan bland deltagarna räkna in en kyrkopolitiker från Mörrum. Han tänker sig vara där för att opponera, var det nu ska ges utrymme för sådan opposition, för det är medverkande i seminarier och gemensamma uppställningar som tycks stylade. Kyrkopolitikern berättade i en kommentar att han skickas till Malmö av sin församling. Har vi inte då fått en illustration till hur politiker finner nöje i att för kyrkliga medel konferera om frågor i skärningspunkten med mycket men inte "tro". Något om "Gud och Jesus" står inte på programmet. Så är det också ett program i korsvägen mellan politik, kultur, media och teologi. Läs en gång till. Teologi. Inte tro, inte den tro som skulle vara motståndskraft i politik, kultur, media och teologi. Das lässt tief blicken.

Detta var det jag hade på hjärtat. Det går att begripa också obegripligheter. Nu till Göteryd, som vi säger.


21 kommentarer:

  1. Mörrums statskyrkodemokrat önskas härmed lycka till i Malmö.
    Där ska den klerikala överklassen med föredrag och annat söva ner delar av den förtryckande medelklassen med intellektuell anstrykning. Det ska flöda av drömmar och metaforen ska stå som spön i backen. Landkrabbor! Var finns människofiskarna i denna vår tid för uppvaknande? Apocalypse now..
    Ulf H Berggren

    SvaraRadera
  2. BloggarDag,

    -Din långa utläggning lom demokratin och hur det var i forn- eller urkyrkan (alltså långt innan demokratins införande)tarvar endast en kommentar eller, snarare, fråga:

    -Står det demokratiska styrelseskicket i den kyrkliga beslutsorganisationen på något sätt i MOTSATSSTÄLLNING till det andliga riket med Gud och Jesus i centrum?

    Vad gäller frågan om att en "kyrkopolitiker" (märk ordet och att det inte står "förtroendevald") från Mörrum "finner nöje i att för kyrkliga medel konferera" om frågor som knappast har med tron att göra.

    Vad menas? Nöje, icke andliga frågor, etc, etc.
    Hur vet bloggaren detta? För övrigt var det på en direkt fråga från Dig som jag svarade, att församlingen skickar mig till Malmökonferensen.

    Tron, min käre bloggare, den kristna tron, har sannerligen med såväl politiken, kulturen och medierna som med teologin att göra. Varför?

    Skall man behöva upplysa en disputerad präst om att denna tro har sin plats just i nämnda sektorer - och andra?

    Tron, förstår Du, Dag Sandahl, bör vara med oss alla, överallt från norr till söder i vårt avlånga land. Tron, som Svenska kyrkan är vårt fina verktyg för att förmedla, är en angelägenhet för hela vårt folk, precis som denna kyrka är folkförankrad genom sin demokratiska styrning. Tron är inte reserverad för ett antal präster med hög svansföring och kritiska blickar på den dubbla ansvarslinjen.

    -Kritisera inte denna kyrkans folkliga förankring - stärk den ytterligare i stället!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. För den som elementärt känner till folkkyrkotankens fäder och biskopsmotionen om det fria utträdet är svaret glasklart. Demokrati kan stå i motsatsställning till "det andliga riket med Gud och Jesus i centrum", som saken uttrycks. Detta hot ville biskoparna hantera genom att det skulle gå att utträda ur Svenska kyrkan utan att träda in i något annat samfund. Deras krav var en försvarsåtgärd mot en politik som kunde riskera Kyrkans frihet genom att Svenska kyrkan skulle tas över av människor med helt andra syften. Som sagt, elementärt för den som kan något om svensk folkkyrka i teologi och praktik. Men i alla fall.

      Radera
    2. Motsatsförhållande?
      Det statistiskt kausala sambandet mellan SvKs variant på "folkdemokrati" från 1982 och framåt och sviktande medlemssiffror och gudstjänststatistik är uppenbar med några åra fördröjning.
      Att kyrkan inte blev fri från det politiska oket från riksdagspartierna ökade nog bara förfallet.

      Ge gärna ett exempel från kyrkohistorien som visar på en folkväckelse i en kyrka med demokratimodell à la SvK.
      Innan dess är faktiskt motsatsen bevisad.

      Radera
    3. -Står det demokratiska styrelseskicket i den kyrkliga beslutsorganisationen på något sätt i MOTSATSSTÄLLNING till det andliga riket med Gud och Jesus i centrum?
      ----
      Tron, förstår Du, Dag Sandahl, bör vara med oss alla, överallt från norr till söder i vårt avlånga land. Tron, som Svenska kyrkan är vårt fina verktyg för att förmedla, är en angelägenhet för hela vårt folk, precis som denna kyrka är folkförankrad genom sin demokratiska styrning. Tron är inte reserverad för ett antal präster med hög svansföring och kritiska blickar på den dubbla ansvarslinjen.
      ----
      Kyrkohistoriskt hårresande reflektion.
      Tack för att det finns också präster med hög svansföring och kritisk blick för vad som håller på att hända.

      Det är inte så att existensen av ett samfund som i sin ram refererar till kyrkohistoriskt innehållsrika dokument per automatik leverar tro som en dimma över ett land. Det var precis det som Luther m.fl. vågade sitt liv för.

      Tron kommer av att evangeliet predikas i sanning OCH tas emot i botfärdighet så att nattavrden kan firas i genuin tacksägelse för vad Kristus gjort.

      När kristna kyrkor avvecklar det självklara i att tilltala den Treenige Fader Son och Ande och dessutom skulle legitimeras med folkstyrelseskicket, och detta försvaras!!!!! väcks en vrede utöver den vanliga.

      Dike är ute på farligt vatten.an

      Radera
  3. En lite äldre krönika (2015) av Marika Formgren i Neo kan belysa mycket av den inskränkta horisonten i SvK. Distinktionen mellan åsiktsdemokrati och värdegrundedemokrati blir givande för att förstå fenomen som likriktning och åsiktskorridor. Varför det blir så viktigt för den kyrkliga apparaten att eliminera de sista alternativa motståndsfickorna.

    http://magasinetneo.se/artiklar/demokrater-for-asiktsfrihet-och-demokrater-emot/

    Lars Jensen

    SvaraRadera
  4. Godmorgon!

    Jag ville bara säga, att nu handlar samtalet/diskussionen om sådant som jag tror att jag begriper. Demos och kratein - ja, det är nog vad det handlat om hela tiden - i mina ögon. Därför avstod jag en gång från medlemskap - jag kände/tänkte inte, att jag hörde hemma där. Det var en sorg, eftersom kärnan i det jag uppfattade som Svenska Kyrkan var mycket viktigt för mig.

    Antagligen är det därför jag läser denna blogg och dess kommentarer med stort intresse. Jag lär mig en hel del och det är roligt.

    Jag önskar, att ni som är medlemmar kan komma överens om något som för framåt och att ni - som vi alla - försöker komma ihåg att vara snälla mot varandra.

    Och i Uppsala är marken åter vit. Mars är inte någon pålitlig vårmånad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. God kväll, bästa Ingrid Berlin!

      -Det är min innerliga önskan också: att vår fina kyrka i endräkt och konstruktiv gemenskap kan koncentrera sig på huvuduppgiften och lämna småskuret, oviktigt och destruktivt gnällande bakom sig.

      I grammatiken talar man som bekant om huvudsak och bisak. Må kyrkan lämna det sistnämnda långt bakom sig och med gemensamma resurser försöka bryta den negativa medlemsutvecklingen!
      Må vi alla be för att Svenska kyrkan därmed också kan stoppa sekulariseringen och med framgång bedriva missionsarbetet!

      Men detta gör sig inte självt; kyrkans beslutsfattare måste med kraft och entusiasm inleda en välplanerad andlig offensiv, våga tala klarspråk och med frimodighet teckna trons samhälle.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Nej, grammatiken talar om huvudsats och bisats. Det senare kan det finnas flera i en och samma mening, för att stöjda huvudsaken, ärendet. Bisatserna är också viktiga, inte sällan avslöjas tankegångar som bär huvudsatsen.
      Dina hurtiga uppmuntranden är trevliga men när du försvarar ett döende folkkyrkosystem så saknar jag den andlighet som du hoppas ska prägla ett trons samhälle.
      Hur får vi mer av den? Inte genom styrelseskicket utan i levande gudstjänst som utgår från evangeliet, det som givits åt kyrkan.an.

      Radera
    3. Bengt Olof, SvK definierar själv sina huvuduppgifter som Gudstjänst, Diakoni, Undervisning och Mission.
      Den första har en bärande del i handboken, varför det är nödvändigt och välkommet med debatt om denna.
      Men hur bra lyckas man i sina huvuduppgifter om man kopplar loss dem från den kristna tron? Gudstjänsterna har många spår av tron kvar, men hur är det med de tre övriga?
      Somliga anser visst at den kristna tron i sammanhangen blir som akronymen man kan utläsa ur de tre begynnelsebokstäverna av dessa tre huvuduppgifter i den ordning de står ovan.

      Om man f.ö. ska fokusera på dessa huvuduppgifter så är 90% av allt som avhandlas i kyrkomötet onödigt då det inte har bäring på de fyra huvuduppgifterna (t.ex. strukturutredning, miljö, israel-palestina etc).

      Radera
  5. Nu hittade jag nästa sökta artikel av Formgren, denna med stor bäring på situationen i svensk debatt och i SvK. Hon ser här värdegrunden som ett svenskt religionssubstitut:

    http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/vaerdegrunden-riskerar-att-flumma-till-demokratin-15492

    Har SvK ersatt evangeliet med Värdegrunden? I så fall värdigt en folkkyrka, f a inte säga "eine völkische Kirche".

    Lars Jensen

    SvaraRadera
  6. Heter man Dike, så kör man av vägen.Tror att man vet vad
    kristen tro är - tror att att det bara gäller kärleken till
    "en vacker vit byggnad med sitt höga torn, som med korset i
    toppen som pekar mot den blåa, svenska himlen - i stolthet!"
    KAN KRISTEN TRO VARA NÅGOT MERA???

    SvaraRadera
  7. BloggarDag m fl,

    -Svaret på frågan är långt ifrån glasklart; läs ordet "kan" stå i motsatsställning. Och när skrevs biskopsmotionen? Upplys läsarna om det, hr bloggare!

    Också svaret i övrigt är lika svävande; åberopandet av att kyrkans frihet "kunde" riskeras.
    Av demokratin i kyrkans beslutsorganisation? Risktagandet någon gång aktualiserat, påtalat? Nej, aldrig - annat än möjligen av den prästerliga minoritet, som av helt andra skäl inte vill se ett demokratiskt beslutssystem i kyrkan.

    Bloggkommentarerna här är belysande exempel. Ty samtidigt som det demokratiska kyrkliga systemet underkänns, saknar texterna alltid motivering och sakargument för underkännandet. Det finns alltså inga hänvisningar till demokratiska beslut, som "tsgit över" tron, försvagat eller raderat ut den. Det institutionaliserade teologiska förståndet i kyrkosystemet är en effektiv och naturlig spärr mot detta. Uttryckt också så här: kyrkans djupa tro (på Jesus Kristus) går alltså hand i hand med demokratin, öppenheten och de fria valen till beslutsinstanserna.

    Den självklara logikens slutsats. Guds frid och omtanke om varje människosjäl, fördunklas inte av jordiska makthavare som valt sig själva. Det kan de ju inte i en demokrati. Guds frid och omtanke signalerar som bekant också den enskilda människans okränkbarhet. Den saknar i icke demokratiska regimer.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men fattar du inte - det handlar inte om styrelseskicket som sådant, det kan se mycket olika ut. Det handlar om det finns något som leder och styr vad som ska beslutas.
      Elementärt: Det finns ingen självklar logisk slutsats. De logiska slutsatserna följer av satta axiom, som förvisso kan variera beroende på vilken logisk helhet vi talar om.
      Visst kan du driva axiomet att 1900-talets senare demokratiska styrelseskick är det mest Gudsrikeslika men att blanda ihop det med klassisk kristen tro är något annat.
      Guds Ord är det primära och sätter axiomen i en kyrka som har Herren till Gud. Vad vore du och jag utan Guds Ord?an

      Radera
  8. Alphadeltagaren21 mars 2017 kl. 19:05

    Institutionaliserat teologiskt förstånd? Vad i hela fridens namn är det?!

    Nej, jag blir mer och mer övertygad; Det är Anden som ger liv, kyrkan är till ingen hjälp.

    SvaraRadera
  9. Alexander Bard visar vägen framåt. Läs hans redogörelse i Resumé (som egentligen rör de traditionella medierna men har bäring även i detta sammanhang):

    "– Vi har levt i ett samhälle med böcker, tidningar och tv. Du tvungen att ha väldigt mycket makt eller pengar för att kunna ha en kommunikationskanal över huvud taget. Kommunikation handlar om ett utbyte i två riktningar, och det finns egentligen inte i ett sådant samhälle. De budskap som varit obekväma eller som vi inte velat höra har istället fått mycket stålar bakom sig, och det har vi kallat reklam. När jag talar om marknadsföring handlar det alltså om att tvinga på sitt budskap på mottagarna. Det har man kunnat göra ganska oemotsagd, och medierna har haft det som en stor inkomstkälla, säger han.

    – Det nya med internet är att kommunikation går i alla riktningar. Vi har fullt upp med att ta emot kommunikation och kommunicera tillbaka. När vi människor en gång lärt oss att kunna påverka det vi tar emot skapas ett helt nytt landskap. Vi ignorerar alla som skriker åt oss. Megafonen når inte fram längre. Tvärtom, den som skriker från en annonsplats har förmodligen dödat sig själv i samma ögonblick. Så fort någon säger "digital marknadsföring" slår jag bakut. För det går inte att kombinera. I ett samhälle med få kommunikatörer fanns det gott om plats att skrika ut sina budskap. Nu är vi sju miljarder människor som skriker ikapp med varandra. De flesta lyssnar inte på varandra över huvud taget. 98 procent av alla Instagrambilder tittar ingen på. I ett samhälle där vi dränks av dynga letar vi efter några få kanaler som är trovärdiga och har ett bra innehåll.

    För att beskriva dessa kanaler använder han begreppet kuratorer som är hämtat från konstvärlden.
    – Den som sorterar flödet av information, och presenterar det bästa för just dig, kommer du att återvända till. Då flyttar det ekonomiska mervärdet bort från producenterna till kuratorerna, vilket gör företagen och deras marknadsavdelningar helt värdelösa. Det här kommer vi att se i sektor efter sektor i samhället.

    – Det går inte att hajpa upp en usel produkt. Du måste gå tillbaka till företaget och säga "Jag kan inte vara kommunikatör om inte ni gör den bästa varan eller tjänsten först". Vi är på väg mot ett transparent samhälle där det inte är någon idé att försöka marknadsföra ihjäl sig. Det kommer bara att slå tillbaka.


    - Vi likställer nämligen inte all information vi får. Förr eller senare börjar du titta på vilken information som är relevant, intressant och korrekt för dig. Då kommer du att söka den hos likasinnade som sorterar bort all buffel och båg. Möjligtvis då kan vi vara villiga att betala för informationen."

    https://www.resume.se/nyheter/artiklar/2017/02/25/alexander-bards-harda-dom-branschen-ar-dod/

    SvaraRadera
  10. En vädjan till alla: undvik i möjligaste mån att "debattera" med Dike. Som alla märker är det en hopplös uppgift. Ju färre som svarar honom desto mindre blir utrymmet för galenskaperna. Idag kuppade sig den högarvoderade politruken in redan 8.48 för den första av TRE maniskt långa dike-drapor. Skrev inte bloggaren att det skulle sovras mer i det inskickade för att just undvika sådan dominans? Vad blev det av de tankarna? Dikes gökungetaktik går ut på att dominera bloggen så att allt som diskuteras ska handla om hans mer och mer verklighetsfrämmande upprepningar.

    Enligt Bloggardag ska Dike snart på konferens i Malmö - på "församlingens" bekostnad. Hur är det möjligt när han aldrig ens sätter sin fot i kyrkan därhemma? Var han själv med och fattade beslutet?

    Kravet kvarstår: UT MED DIKE FRÅN BLOGGARDAG! /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tvärtom, Dike är det motpol man behöver för att få skärpa i sina argument.
      Inte för att han har någon vidare skärpa i sin svada, utan för att överglänsa alla andra som går i svaromål mot honom.

      Radera
    2. Moberg har talat.
      🐯 Tiger

      Radera
  11. 1. Kan Jesus gå på vattnet?
    2. Kan en jungfru föda barn?
    3. Kan kroppen uppstå från döden?
    Svaret på alla de tre frågorna ovan är JA, för det har hänt i världshistorien minst en gång.
    4. Kan en folkdemokratisk kyrka à la SvK frambringa en folkväckelse?
    Det har åtminstone aldrig hänt i historien, så då är det uppenbarligen mindre sannolikt än de tre händelserna ovan.
    Det fjärde lär dock aldrig hända förrän biskoparna börjar tro och vittna om de tre första.
    Då det finns uppenbara bevis på raka motsatsen så lär SvK inte frambringa väckelse med nuvarande demokratiska ordning. Den föder nämligen bevisligen fram biskopar som inte förkunnar den kristna tron enligt den trosregel som stått bakom all väckelse genom den kristna kyrkans historia. Man måste ta Guds ord på allvar.

    SvaraRadera
  12. Ja ser man det kyrkliga samfundet som en ideell förening där medlemmarna kan rösta fram en annan tro då passar det att ha en demokratisk folkkyrka, men vill man vara en del av Kristi kyrka där de som Kristus har insatt att vara herdar och förvalta tron, då ska det inte vara någon demokrati i den mening vi känner från andra sammanhang.

    Jonas M

    SvaraRadera