söndag 19 mars 2017

Friends eller Arena

Situationen klarnar. Det gäller kyrkosynen. Det gäller också en ideologisk uppgörelse, dvs nödvändigheten att värna Svenska kyrkan mot övertagande. Man får tycka illa både om blogginlägg och bloggkommentarer, men somliga insikter ger båda slagen om man står ut med det yviga, det förvirrade, det tentativa och det felaktiga. Om inte annat så klarnar det när det gäller verklighetsförståelsen. Vi förstår inte verkligheten på samma sätt och använder inte begrepp på samma sätt. Inte konstigt om det blir konstigt då, skulle man kunna säga.

Kyrkan kan uppfattas vara "Friends" eller "Arena" om vi ska beskriva i två tydliga kategorier.

Friends
är Kyrkan efter Herrens ord, för han kallar de sina just för vänner. Kyrkan består av människor, ett Guds egendomsfolk (1 Petr 2:9-10). Aposteln Petrus hela dopundervisning (1 Petr) går ut på att göra saken tydlig. Om detta folk, Guds familj och vänner, gäller att de är främlingar i världen (ni kan läsa på i apostelns brev själva) och samtidigt har Gud utvalt dem. Det är något som särskiljer dem från andra. Det betyder en annan livsföring och slutinsikten att allt handlar om Guds nåd. Dessa vänner kan få lida i världen, utsatta för förföljelse. Det var villkor då och är i grunden villkoren i alla tider. Om lidandet blir vardag, ändrar det likväl inte grunden. De kristna är Guds vänner och kallade till ett liv i gemenskap.

De kristna lever i världen. Den gamla insikten är (Brevet till Diognetos) att de kristna i världen är vad själen är i kroppen. Det finns något bland Guds vänner som är till för de andra. De kristna upptäcker uppgifter från Gud i det vardagliga, lite roliga i sitt slag eftersom de bara ligger där och väntar på att bli utförda (beredda gärningar). Det har visat sig betyda att de kristna gjort avtryck i sina samhällen. Somliga sedvänjor har förändrats och en kristen kultur har avlöst den hedniska.

Det fanns samhällen där lagstiftningens grundackord angavs: Kristus är främst i vår lag (Västgötalagen). Det kunde också under brinnande  krig formuleras så, att den svenska linjen är den kristna linjen (eller var det tvärtom?) Riksdag och kyrkomöte uttalade sig gemensamt och året var 1942. Nu var detta inte riktigt sant, men de vänliga kristna var inte beredda att se det. Den svenska linjen skulle kvickt visa sig vara något annat. Det betyder att det gamla blir det nya, främlingskapet accentueras på nytt. Den som är vän till Jesus blir ovän med andra. Detta faktum ändrar ingenting. Uppgiften är fortfarande att förkunna Herrens storverk och vara beredd på lidandet. De som är Herrens vänner får inte dra sig undan ansvaret. De är ett medvetet folk, dessa vänner. De ser sig som Guds familj på platsen och firar gudstjänst för att världen ska leva.

Arena
är Kyrkan som en pigg idé att visa sig relevant. Det finns så många frågor och problem att ta ställning i och människor behöver hjälp för att orientera sig. Då behövs en arena där människor kan mötas och få inspiration att tala om frågorna och problemen. Kyrkan blir denna arena. Politiker blir tacksamma, för de grundläggande värderingarna kan de egentligen inte själva tänka ut. Alternativt har de redan tänkt ut dem och finner att deras idéer behöver just en arena. Kyrkans unika uppdrag på den arena som tillhandahålls blir att visa hur viktiga värderingar är. Om detta går det att samtala länge och Kyrkan står för några viktiga värderingar, till exempel den om alla människors lika värde. Det skulle kunna sägas att en poäng med arenan är att på den sägs allt det kloka som alla kan vara eller bli  överens om. Kyrkan blir en arena för det etiska i samtiden.

Självklart betyder detta att somliga särskiljande markeringar hålls undan. Vid konferenser kan det finnas möjlighet till morgonbön och det blir en avslutningsmässa när konferensen avslutats (se programmet för konferensen Samhälle & Existens, t ex). "Gud och Jesus", som det heter, saknas också i programmet och det är lika självklart. De särskiljande markeringarna kan inte vara på arenan. Det är som det brukar vara. "Tro får du göra i kyrkan!"

När Kyrkan uppfattas vara en arena står den öppen för inflytanden från många håll och berikas så. Människor med annan tro blir i det perspektivet kyrkliga tillgångar och ju mer integrerad kyrkan som arena blir i det samhälleliga, desto mer relevant visar den sig vara. Kyrkan, alltså. Kanske inte budskapet.

Visst kan man undra vad som är nytt i detta med en kyrka som fungerar som arena och är noga med att hålla sig till makt och makthavare. Är det inte egentligen "same but different"? Det har nämligen alltid funnits en grundläggande skillnad mellan Kyrkan som ser sig vara vänner med Herren och Guds eget folk och den kyrka som ser sig vara en arena. För de första kristna var arenan något annat. Det var där de fick ge sina liv för sin tros skull och bli martyrer. Till den arenan förs aldrig institutioner som vill vara optimalt relevanta. Dit förs bekännarna.

Till bloggkonnässörerna ett kort besked. Det är verkligen konstigt att detta blogginlägg som jag skriver tidig måndag morgon hamnat som inlägg i går kväll. Då skrev jag bara ner rubriken, som slagit mig på väg hem från Pjätteryd men det var kanske lite ofokuserat riset kokade under tiden och hundar skulle bemötas med individuell vänlighet.


25 kommentarer:

  1. Du serverade en "apptitretare" kvällen innan. Bra idé!

    SvaraRadera
  2. Jag kan förstå att 1:a Petrusbrevet 3:1-7 styrker den frimodige. Jag blir missmodig och fler kroppsdelar än fötterna blir kalla.
    Ulf H Berggren, som blott underordnar mig en överhet och knappt det...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ulf, gör somd en helige aposteln lär: underordna dig *Kristus*! Allt annat bara för Kristus ' skull. Så blir man en fri människa! Och då blir man glad och bevarar barnasinnet!

      Radera
  3. Var och en ser att Svenska kyrkan är uppdelad på precis samma sätt som det politiska i samhället. Precis som i politiken vill inte Svenska kyrkan tala om elefanten i rummet utan pratar om allt annat utom varför svenskarna lämnar kyrkan och då som "medlemmar" och inte deltager i kyrkolivet eller knappt i val längre. DET borde man tala om men man vill inte för då pratar man plötsligt om elefanten. Problemen. Många fler vill lämna kyrkan för de känner ingen gemenskap längre med den. Men de stannar för att de är så gamla att de snart ska dö och då vill de ha en begravningsplats. Har de betalat kyrkoskatt i hela sitt liv vill de ha åtminstone få begravas med sina anhöriga och förfäder. Meningen med kyrkan går förlorad när medlemmarna känner att församlingen inte visar att de bryr sig om Svenska kyrkan eller svenskarna som faktiskt byggt upp den. Med pålagor och kyrkskatter. Ingen har lyckats med att trakassera människor hur länge som helst. Det lär inte Svenska Kyrkan heller kunna.

    SvaraRadera
  4. Svenska kyrkan kallas det. Och varför det? Om det inte varit något som skapats i Sverige, för svenskarna och av svenskarna. Annars hade det kunnat heta Nigerianska kyrkan eller Kinesidka kyrkan. Nu ställer man två "begrepp/ord" mot varandra Friends och Arena och folk skall motas in i någotdera begrepp. Hjord och boskap, får och fåraherdar talas det mycket om i Bibelns gamla testamente som är en kvarleva från det judiska och judendomen. Det kristna har sin grund i det Nya testamentet och Jesus. Senare skiljde Norra Europa under trettio åriga kriget ut sig från katolicismen och fariséerna. Folk vill inte ledas in i en ny fåraskock. Med några nya religiösa överheter som Friends eller Arena. Där politiker skriver avtal med andra religioner ytterst handlar det om makt och pengar.

    Men överheten gör som den vill. Både den politiska och religiösa i symbios med varandra. Broderskapsrörelsen som den hette förut är socialdemokratisk. Politiken är oerhört inblandad vilket vi inte minst sett när man använder sig av religiösa symboler när man ingår politiska avtal, handelsavtal osv med nu senast Iran och dessförinnan Saudiarabien. Idag skall Israel bojkottas och Palestina hyllas. Tidigare var det Sydafrika som skulle bojkottas.

    Sverige har så många fattiga, hemlösa, människor som lever i misär. Kyrkan tycker det är viktigare med människor i andra länder. Det tyckte inte Jesus. Han uttryckte klart att han inte brydde sig om Romarriket, kejsaren i Rom eller dess marionetter runt om i det romerska riket. Han brydde sig om människorna runt omkring sig. Han struntade i Friends och Arena.

    SvaraRadera
  5. Svenskarna har, på visst sätt,samma problem som ryssarna: Kristendomen är beordad från makthavarna. I Medelhavsområdet bröts trosn första åkrar med det blod Makten utgöt av martyrerna,och det var viktigt att minnas, när Makten (eller mobben) började utgjuta blod på grund av fel sorts kristendom. När Ryssland hämtar sig från sju decennier av officiell gudlöshet, började man från det lokala och frivilliga planet bygga upp kyrkan igen, "Restauration version 1" Då får man folket med sig påallvar och tron kan växa sunt.Men snart kom Putins statsortodoxi, med kyrkan som statsideologi, "Restauration version 1" och den har svårt att vinna männsikors hjärtan. I Sverige ha r kriste tro varit obligatorisk sedan knappt tusen år, och reflexen att betrakta kyrka och tro som en del av den överhet man Ska Lyda är stark (se Ulf ovan Ulf H Berggren, "som blott underordnar mig en överhet " Han är snarare standard än undantag!) Men det engagerar inte! Kristen tro måste bära underifrån-i famlijerna, i församlingarna, klostren, i gemensamma övningar (fastoran,festeran pilgrimsvandringar, mötespunkter..) och en stark medveten tradition: Tror gör vi ihop! Söndagen är veckans roligaste dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Högst relevant jämförelse. Frågan är väl om vi nu går i takt med ryssarna, mitt i alla försöka att bli världens mest jämlika kyrka (=vår statsbärande ideologi)? Behåll 86:an och vi markerar en kyrkans medvetenhet-underifrån!an

      Radera
    2. Rättelse! Det ska vara:"Men snart kom Putins statsortodoxi, med kyrkan som statsideologi, "Restauration version 2" -Förstås. Så ni vet att också jag fattade det! :)

      Radera
  6. Dag har länge önskat en rejäl lärostrid. Vi är inte så vana vid det. Men har haft liturgiska strider förr, "liquoriststriden" om vin i mässan, Röda boken, Religiösa retormförbundet med dop i det Enas namn. Nu pågår en om handboken, ett skadeskjutet försök till "brexit" ur den ekumeniskt liturgiska konsensus de västliga kyrkorna emellan som för Svk:ans del fick sin form i 86:an. Få se om det kan lyckas på den Arena som KM utgör. Motståndet kan kanske hämta inspiration från Skottarna.

    SvaraRadera
  7. Viktigt att lyfta kyrkosynen, Bibelsyn.För några dagar sedan diskuterade Björn F varför / därför. Måste man inte koka ner det ytterligare till varifrån och vart Vi är på väg. Sambandet rot och frukt. Mitt i "arenans" myller av verksamhet kanske man inte ser så stor skillnad, men källan/roten avgör om frukten har liv eller inte. Det är stor skillnad på granens kottar och julgranskulor. Alla oavsett vilken kör vi sjunger i, doa eller hoa, måste vi fråga varifrån och vart våra uttalanden kommer o vad det leder till. Vilken herre blir förhärligad Fadern, skaparen, lögnens fader eller vårt eget kött.
    Om jag förstått tillvaron rätt så är dödligheten 100 % och vi kommer att ha ett liv att ansvara för, hur vi levt det. Den dagen inför evigheter tror jag inte på någon omröstning i kyrkomötet som har avgörande betydelse. Ber: Herre förbarma dig över oss! Prästänka

    SvaraRadera
  8. Ja Prästänka, det är bedrövligt. Och ja Björn. Det är bra att någon tar strid. Problemet är bara hur dessa strider går till. Etablissemanget för sälla fram några strider som de inte redan bäddat för skall gå dem väl i händerna. De har redan beslutat och lagt upp gången i det hela. Läs Ledarsidorna (gårdagens) om Martin Schulz. Så luras folk än en gång. De vill bli av med Merkel och så får de Schulz fastän de inte vill ha någon.

    Forsnes berättelse om Schulz är en ypperlig beskrivning på hur det går till bakom kulisserna. Och Malmö-mötet lär inte bli något undantag.
    https://ledarsidorna.se/2017/03/tyskland-schulz-bakom-masken/
    Så tipset är förbered er noga på vad som komma skall. Det enda ni kan vara säkra på är att det blir som det beskrivs vid Ledarsidorna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns ju både strider på makro och mikronivå. Men om alla på mikronivå levde i de beredda gärningar var och en är kallad till, tjänade varandra i stället för att hävda sin rätt, skulle atmosfären förändras. Världen läser ingen annan Bibel än de kristnas liv. Var ska omvändelsen börja?
      Prästänka.

      Radera
    2. Ja Prästänka det skulle man diskuterat redan på 60-talet för då var det uppenbart vad som skulle hända. Alla minns vi pastor Jansson. Svenskarna var så upplysta och bildade att man inte längre trodde på gudasagor. De gjorde sig av med både tomten och gud ungefär samtidigt.

      Kyrkan klarade inte att ta den diskussionen vad som händer när ytterst få människor tror på gudar längre. Det ville man inte för det fanns tillräckligt många äldre som hade en tro och kyrkorna blev halvfulla. Men de äldre dog och de yngre hade ingen tro. De yngre är mer intresserade av andra saker. Och varför skulle de gå dit när de inte trodde på gudar? De flesta äldre vet hur svårt det är att ens få barn och barnbarn till begravning av en nära anhörig idag. Det är samma sak över hela landet. Än värre att ta hand om gravar eller gå i kyrkan. Fortfarande är det många som gifter sig men det får nog Kyrkan tacka Kungahuset för. Det är "inne" just nu tack vare alla kungliga bröllop.

      Präster citerar bibeln men vem annars läser den? Skall prästerna sitta där ensamma i sina elfenbenstorn och citera för varandra? Eller vad ska prästerna göra i kyrkan som lockar dit ungdomarna? Leka prästen söker fru? Eller byta fru? Kanske är mer passande idag. Spela bingo. Ha melodifestival?

      Det som är anmärkningsvärt är att de som tydligen skall komma på det där mötet är de som till slut satte sista spiken i Kyrkan. Man lyckades med att skrämma bort de sista kyrkobesökarna med en massa dravel och genom att göra Svenska Kyrkan till en allmän marknadsplats och tummelplats för jippon och för andra religioner. Andra religioner?! Så Svenska Kyrkan kan inte klaga de har förstört Kyrkan själva. De som klagar är faktiskt svenskarna. Men får de något gehör? Märkligt va? Borde det inte varit andra som hade andra idéer och kunde löst problemen och gjort Svenska Kyrkan attraktiv igen och meningsfull att bevara som kommit till de där mötena? Eller borde inte folk med idéer kanske inbjudits till Kyrkan och ledarna för att byta idéer? Svenskarna vill ha sin Kyrka kvar.

      Nu sitter Sverige och svenskarna i en katastrofal situation. Situationen klarnar säger Dag. Det är bedrövligt att de som skall delta i mötet inte ens vet vad mötet skall handla om. Vilka ledare vi har. Det är ynkligt. Och då tittar jag på listan som Dag angivit. Hade Jesus funnits idag hade han gjort som i Templet med fariséerna. Han kastat ut dom med huvudet före. Han hade varit rasande!

      Äntligen förstår ledarna vad de ställt till med. Vilken katastrof det är. De vill värna Svenska kyrkan mot övertagande. Inser de äntligen vidden av den katastrof de ställt till med? Nej, Fru Prästänka det handlar inte om att man på macro eller micronivå hävdar sin rätt. Inbördes strider. Det är betydligt värre än så. Vidden av katastrofen Sverige och svenskarna nu står inför har nog bara gått upp för ett fåtal. Och det verkar tydligen inte vara för de troende utan de mer jordnära, pragmatiska, realistiska och samhällsmedvetna. För de inser vad ett samhälle består av, hur ett samhälle fungerar och vad som måste till för att få det att fungera.

      Radera
    3. Lärostrid eller inte?

      -Av vissa kommentarer framgår en vilja att dra igång en kyrklig lärostrid; den syns tydligt mellan +Biörns rader här ovan. Och även andras.

      Jag blir en smula konfunderad över (strids)viljan. Vilket är dess yttersta syfte i dagsläget, när det knappast finns något så centralt teologiskt att konfrontera varandra med, åtminstone vad jag kan se.

      Kan verkligen konflikten om kyrkohandboken kallas en lärostrid i detta ords verkliga betydelse? Förvisso tillhör jag dem som bejakar kritiken från inte minst kyrkomusikerna och enstaka kulturjournalister men också tycker det är bra att utvecklingen sedan gått i rätt riktning, dvs i kritikernas.

      En lärostrid får inte dras igång för stridens egen skull. Endast för sakens - och då en sak med verklig och avgörande dignitet.
      Var finns i dag i Svenska kyrkan detta stridsäpple liggande?

      Ändock är det vid åsynen av några texter på bloggtorget svårt att fjärma sig från oron, att det finns hetsporrar, som gärna ser teologiska knivar vina i luften till stridstjut på hög decibelnivå - personer för vilka strider tycks vara livslust. Nu menar jag inte att den blide biskopen från Norrköping, som för övrigt i efterhand gratuleras till bemärkelsedagen som vi påmindes om i tidningen Dagen, är en sådan. fjärran därifrån.

      Men nu behöver Svenska kyrkan inre samling och formering för en helt annan strid än ett inbördeskrig (som det alls ej finns orsak till).

      Det är kampen mot den radikala sekulariseringens destruktiva krafter, kulturradikalismens filosofi, ondskans och hatets personifierade apologeter, rasismen och de politiska extremisternas företrädare.

      En stark, samlad och offensiv kyrka utgör här den stora motkraften - om viljan finns.

      Det är den kampen som överskuggar allt annat, det är i den kampen alla goda krafter behövs, krafter som solidariskt ställer upp och förmår skilja agnarna från vetet, dvs väsentligheterna från oväsentligheterna.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Bengt Olof Dike

      "Men nu behöver Svenska kyrkan inre samling och formering för en helt annan strid än ett inbördeskrig (som det alls ej finns orsak till)."

      "... krafter som solidariskt ställer upp och förmår skilja agnarna från vetet, dvs väsentligheterna från oväsentligheterna."

      Precis. Man för pseudostrider i stället för att ta itu med den stora "elefanten i rummet" - kyrkans överlevnad!

      Men så brukar det vara när verkligheten tränger på och blir för obehaglig för de som styr. Då fokuserar man och kör igång pseudodebatter som man slipper göra åtskillnaden mellan det som är väsentligt och oväsentligt. Slippa ta ansvar för att man förstört Svenska kyrkan som är i upplösning.

      Demokrati är detsamma i vilken organisation den än befinner sig. Ansvarsutkrävning. Man kan inte ta beslut över huvudet på folk för då händer precis det som Svenska kyrkan upplever idag. Medlemmarna går sin väg och kyrkorna blir folktomma. Och sedan får man hitta allt möjligt strunt för att locka dit folk och fylla kyrkorna. För att toppen skall få en legitimitet för sina poster och tjänster för sin existens. Och fortsätta leva på tillgångar som är svenskarnas. För faktum är att Svenska kyrkan står där med en tillgång som tillhör svenskarna som betalat i tusentals år skatter och avgifter hur illa de än haft det. Kyrkans tillgångar värderades för några år sedan till 40 miljarder trots att ledarna förskingrat , försett sig med tillgångar och t o m spelat på börsen. Pengarna strös hit och dit på resor, konferenser och möten som detta. Det är skandalöst vad det kostar varje deltagare. Folk har synpunkter på det. För det är folkets pengar. Inte prästerskapets. Till en massa strunt används pengarna som vi kan vara för utan för huvudfrågan är Svenska kyrkans överlevnad. Och inget annat. Det är elefanten i rummet som inte gärna den kyrkliga överheten vill prata om för då försvinner deras utkomst. Att använda pengarna till kurser och möten är förskingring av tillgångarna som svenskarna äger.

      Om man inte vill nu avskeda den ledning som styr idag med ärkebiskop och övriga kyrkliga pajaser och tala allvar om kyrkans framtid så finns det bara en lösning. Gör om Svenska kyrkan till en ekonomisk förening för ägarna , de svenskar som betalat kyrkskatt och frälsen genom århundraden. Avskeda prästerskapet och tillsett en styrelse som har hand om tillgångarna och driver skötseln av byggnader, kyrkogårdar och mark. Till det behövs endast vaktmästare och folk som underhåller.

      Andra som vill utnyttja kyrkan får betala för det.

      Tragiskt att det ska behöva gå så.

      Radera
    5. Svammel från en högerpolitisk föredetting. Marcus

      Radera
    6. Det pågår strid om trons innehåll. Handboksförslaget är just en sådan strid.

      Lex orandi, lex credendi

      Radera
    7. BengtOlof. Varifrån kommer lärostriderna, vart leder dom? Varifrån kommer splittringen? Vem vill ge upp "rätten att ha rätt" underordna sig? Finns det rätt och fel, eller är det upp till hur var och en känner? Hur kommer det sig att " det finns människor som hånar och följer sina gudlösa begär? Har Judas brev rätt, att det är dessa som vållar splittring, de som är oandliga och som inte har Guds Ande? Kan vi lära något av historien, har Judas rätt när han är ivrig att skriva om vår gemensamma frälsning och om kampen för den tro som en gång för alla överlämnats åt dom heliga? Ytterligare en av Jesu bröder Jakob skriver i kap 4 om strider och
      tvister, kämpa och inte få något- för att vi ber illa och vill vara vän med världen. Det är viktigt att fundera över om vi talar om olika världar. Jag tror inte att man kan få ny granskog genom att plantera julgranskulor. Prästänka

      Radera
  9. Alphadeltagaren20 mars 2017 kl. 13:07

    Borde inte Friends och Arena göra en bodelning och sedan skilja sig?
    I samband med kyrkovalet skulle man kunna kryssa i om man ville vara Friend eller Arena. Sedan delas pengarna och kyrkorna upp efter antal kryss. Och prästerna kan ju få välja jordisk huvudman (roligt uttryck, tack BOD. Sedan går vi skilda vägar i samförstånd, efter lång och varaktig söndring. Självklart är vi välkomna hos varandra, men styr inte varandra. Alla blir begravda. Begravningsväsendet tar staten, men vi är fria att välja ritual.

    Finns den nomineringsgruppen, månne?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag påstod att det pågår en liturgisk strid, ledd av det centrala kansliet i Uppsala. BOD, f.d.Norrköpingsmannen, som önskar en sammanhållen folkkyrkogemenskap i SvK, borde oroas av det förödande förslag handbokskommittén försöker driva igenom. Lika förödande som Strukturkommitténs för BOD:s folkkyrka.Jag förespåkar inte strid, den pågår för fullt. Det behövs omtag i de två frågor jag nämnt.

      Radera
    2. Bäste +Biörn,

      -Jo, jag är oroad, men förslaget är faktiskt bättre än det var från början, om än inte önskvärt bra.

      -De framtida kyrkliga strukturerna är också på sitt sätt oroande. Frågan är bara vilket som är alternativet, när minussiffrorna skapar dysterhet.

      Det jag menar med att undvika lärostrid är att den i så fall starkt försvårar huvuduppgiften: kyrkans utbredande av tron, alltså missionsarbetet.
      Inget är viktigare än den uppgiften. Jag kan inte tro annat än att Du delar den åsikten.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Alphadeltagaren21 mars 2017 kl. 19:28

      BOD
      Ursäkta en alphakursare. Men innan ni utbreder tron så tycker jag ni ska utreda tron. För om ni inte har bestämt er för om jungfrufödseln ens har ägt rum, om Jesus ens var Guds son, om Jesu skelett kanske ligger någonstans, om Muhammeds väg går lika bra till Gud, om korset kan tas ner vid behov, om dopet är ett allmänt uttryck för glädje över att man har fått barn, om kristen vigsel ett bevis på att man träffat en ny partner och kyrkan en neutral mötesplats för alla oavsett tro, och just kristen tro är ett smalt trångt krävande åsiktspaket, då ska ni inte missionera.

      Det skadar de människor som en gång gick dit med ett värkande hjärta.

      Radera
    4. Tack, Alphadeltagaren, för ett utmärkt svar.

      Radera
  10. BOD,

    Du talar om lärostrid.om väsentligheter och oväsentlighetr. Tja det är begrepp som för Dig tycks betyda något annat än det gör för många av oss.

    Det väsentliga är inte som du tycks tycka att SVeK har ett stort antal formella medlemmar och att det tråkiga sedan är att dessa nu i stor utsträckning lämnar.Utträdande som på sikt kan rasera grunden för alla arvoderade kyrkopolitiker även om det till en början enbart innebär att ett antal kyrkor / församlingshem läggs i malpåse eller säljes till "högstbjudande".

    Det tragiska är snarare att det har inneburit att man fjäskar för dessa ännu formella medlemmar och iom detta förändrar vad som är Kyrkans mål och mening.Det och hoppet om nya medlemmar villiga att betala för det där andra som nu blivit i praktiken SVeK´s huvuduppgift.

    Det är som , ja,jag har tagit exemplet förut, om vi tänker oss en nykterhetsförening vars stadgar säger att dess medlemmar skall vara helnykterister.

    Efter en tid tycker kanske styrelsen att kraven är för stränga. De gaml sviker och nya kan kanske tänka sig vara kvar om kraven mildras till "normal nykterism", dvs med gott samvete ta sig en drink eller ett glas vin i goda vänners sällskap.

    Visst kan det fungera- en tid men det är knappast en nykterhetsförening som vi känner dem och på sikt kan man räkna med att föreningen lär få problem med gränsdragningar.

    Det är likadant med SVeK, de har gjort så många eftergifter, gått emot sina egna statuter att den näppeligen kan kallas för "kyrka" men den envisas med att kalla sig detta trots att den nu i sig rymmer alla åsikter, alla trosuppfattningar inklusive ingen alls.

    När skriften lär oss att inte göra skillnad på folk så är det inte en uppmaning till att låta "allt" passera utan en uppmaning till att inte se på rang eller person, fattig eller rik, framgångsrik eller inte utan på vad som är rätt och ibland fel att göra.

    //HH

    SvaraRadera
  11. Det är nog välbehövligt med en lärostrid; det som inte dödar härdar, och bättre att avskilja det som inte hör hemma istället för att dö sotdöden.

    Jonas M

    SvaraRadera