lördag 18 mars 2017

I grunden krigiskt

Kyrkvärden i Göteryd, fd kompanichef i Hemvärnet, och jag umgicks något på expeditionen i går. Han var jägarsoldat från I 11 när det begav sig och stolt över sitt regemente. Det var kanske detta fredliga men i grund krigiska möte jag hade i bakhuvudet när jag for hem, via krigsflygfält 89 (jag minns väl beteckningen rätt nu, major Barkevall?), Enerydafältet. Då och där frågade jag mig: "Vad gäller striden i Svenska kyrkan? Och är det en strid, en lärostrid? Mycket blir kanske enklare om vi ser saken så?"

Uppenbarelse contra demokrati
På 1950- och 60-talen kunde striden förstås handla om kristen tro som uppenbarelse contra demokratiska beslut om vad tron skulle innebära. Eftersom Själafienden, sa man, gärna vill få oss att ta itu med det näst viktigaste och inte det viktigaste, fick vi se en strid om ämbetet. Den sades vara en ordningsfråga, men under dolde sig en lärofråga. Den skulle inte diskuteras då. Den dök med brutal kraft och löftesbrott upp senare. Det betyder att den viktigaste frågan, den om Uppenbarelsen (Bibeln, apostoliciteten - you name it) ställdes men avvisades så länge det någonsin gick. Den frågan blev ett partsintresse!

Den bild som ställdes fram var en polariserad förfalskning, men den fungerade. Å ena sidan de förstockade prästerna som predikade om helvetet och ville en dörrstängande kyrka. Å andra sidan de kulturöppna och inte så dogmatiska prästerna. Det var om den här öppenheten monologen Ringaren handlade och pastor Jansson steg in i folklivet eftersom alla visste hur det egentligen var ställt i de klent besatta kyrkorummen. Domprosten Danell samlade till två högmässor per söndag, till aftonsång och till tideböner veckan igenom. Socialetikerna stod för något som blev en lämplig ideologisk bas för partipolitiskt valda i kyrkofullmäktige. Det var dessa de demokratiskt valda som skulle fastställa Kyrkans lära.

Om saken har det skrivits minst en lärd avhandling. På omslaget syns Karl-Manfred Olsson locka folk till kyrkan medan domprosten Danell svavelpredikar för en liten förskrämd skara. Det var en teckning i Dagens Nyheter och den hör hemma i kategorin alternativa sanningar eftersom den ljög om det verkliga förhållandet. Men i denna polarisering kunde de flesta inte se motsättningen mellan uppenbarelse och demokrati. Det var detta saken på djupet gällde. Då. Och motsättningen fortlever men tar ny gestalt när uppgörelserna med mindre teologisk kompetens sker intra muros. De religionsvetenskapligt skolade tycks inte ens kunna sätta andra ord på motsättningen än slagord.

Kristen tro contra religion
Det kallas "olika tolkningar" men är olika verkligheter. Det finns somligt i Svenska kyrkan som är inkompatibelt med Kyrkans tro. Nu delar jag upp resonemanget i två delar:

Det vore inte helt ur vägen om de romerska katolikerna kunde börja fundera över väsentligheterna. Jag kanske inte ska räkna med dem som lämnat Svenska kyrkan och har att hantera den situationen. De har, heter det, inte kommit ut men "kommit hem". Så vad om inte ett hem hade de i Svenska kyrkan, där de döptes, konfirmerades och kanske prästvigdes?

Är de beredda att låta denna kyrka undergå i princip vad som helst och nöjer sig med att belåtet titta på och glädjas över förfallet? Ingen glädje är så stor som skadeglädjen, som bekant. Jag ska inte fråga hur stor procent av dem som kom hem hem efter några år helt enkelt har kommit bort, men andelen konvertiter som försvinner bort i det okända är betydande. Det sa inte jag utan en katolsk präst.

Har jag avslöjat att jag egentligen menar att de romerska solidariskt borde ge sitt stöd till katolsk tro i Svenska kyrkan och inte lämna sina tidigare trossyskon i sticket? Eller är tanken den, att en sekulariserad kyrka betyder att påffuan kan skära pipor i den vass där Mose ligger och bara väntar på tillfället? Detta var resonemangets ena del. Nu kommer den andra.

Det inkompatibla är förstås fromt, i grunden finns inga ofromma villolärare,  men detta är något annat än den Kyrkans tro som känns igen sekler igenom. Den andra tron är inte radikal på det sätt som Kyrkans tro är, att den återvänder till sina rötter. Den är radikal därför att den bryter upp, gör det uppror som tolkar reformation som ständig förändring, inte ständig förnyelse. Ni förstår skillnaden. Eller inte. Katastrofen inträffar när kristen tro blir religiös, dvs ett falsk medvetande och inte den uppenbarade sanningen om verkligheten. I grunden handlar detta om motsättningar.

Motsättningar har i Kyrkans historia visat sig vara viktiga för att röja undan det som är osant. Arios hade inte rätt, t ex. Somlig etablerad och omskruten praxis var fel (avlatshandeln). Maktsystemen visade sig orimliga (Leo X, korstågen mot provinsen Oc och Konstantinopel). Här är det rätt att göra uppror. Den kyrkliga traktan att vänslas med makten har alltid kostat något - oftast friheten - och därför måste rösterna höjas mot dem där uppe som riskerar så mycket (ryska kyrkans oförmåga 1905-1917 som illustration t ex). Motsättningar hanteras genom att de blir beskrivna och analyserade, inte genom tystnad eller mumlande. Det är här det i grunden krigiska kommer in. Präster blir obekväma när det kommer till teologiska sakuppgörelser. Inte alla men majoriteten och om några som talar gäller att deras nit är verkligt men inte visligt. Hur ska vi då kunna förstå det som i grunden är högst reella motsättningar och därmed dagliga vägval som gör Svenska kyrkan religiös och anpassad?

Det kommer alltid att finnas en majoritet som vill ha denna religiösa storhet. Den uppskattas i samhällstopparna. Den uppskattas också av folk, som får den religiösa servicen levererad. Vad är det för fel på billig nåd? Kommer det att finnas några andra som säger något annat? Kommer det att finnas några som förmår läsa Dietrich Bonhoeffer som en motståndsman och förstå vad han skriver om Kyrkans liv?

Så här långt tänkt i går skulle jag ta hand om hundarna. I dag ska jag möta de frimodiga. Tänk att det fortfarande finns sådant folk!






53 kommentarer:

  1. Gick Kristus Jesus omkring här på jorden för att sprida en lära?
    Kom han inte till jorden för att på liv och död förnya skapelsen?
    -
    Vad är grundstrukturoroblemet för Svenska Kyrkan? Jo det som stimuleras i Lag om Svenska Kyrkan.
    Det Lutherska 1500-talsarvet. Vår tid är nu är nu är nu.Det är hög tid att reformera ut den lutherska barlasten.
    Dieter Bonhoeffer omnämnes. Vi kunde börja med att läsa den lilla insändaren i veckans nummer av KT som citerar DB. Och så fortsätta med Martin Linds senaste bokslutet.I detta Lund har minst två studiecirklar satt igång och studerat.
    Bonhoeffer lever.
    Leve Martin Lind!
    Ulf H Berggren, direkt från Botulfsplatsen i Lund. Igår såg jag från samma utsiktsplats Nämnde Martin,ja Lind vill säga, bege sig in i vår saluhall. Emeritusen är ju inte för inte medlem i Gastronomiska Sällskapet.Han, ja Martin, lär vara speciellt förtjust i den leverkorv som bara finns att få tag i i detta Lund...

    SvaraRadera
    Svar
    1. När jag läser Martin Lind om Bonhoeffer framträder en annan Bonhoeffer än om jag läser Bonhoeffer direkt...

      Radera
    2. ...vilket väl inte förvånar någon?! Martin Lind är väl nästan i samma heretiska "klass" som KG Hammar!
      Antony

      Radera
    3. Skall man lära Bonhoeffer bör man börja med Eberhard Bethge stora biografi om sin nära vän. Parallellt kan man läsa Bonhoeffer själv och därefter teologiska utläggningar om honom.
      Roland K

      Radera
  2. Rätt att göra uppror mot demokratin i kyrkan?

    -Han finner alltid vägar - långa inledande sådana - att komma fram till målet, den gode bloggaren: gamla lärostrider som anges vara orsaken till kyrkans nuvarande problem. Antingen det är den fiktive översten Salander eller en (möjligen verklig) erfaren hemvärnsman i Göteryd som är inkörsportar eller vägvisare, är syftet alltid detsamma, just lärostriden. Detta ord kan enklast översättas med kvinnopräststriden. Lärostrid är lika med kvinnans rätt eller icke rätt till prästämbetet.

    När vi har förenklat saken så och gjort den enklare och mer begriplig, är det dags att se på nästa återkommande tema i bloggarens texter. Det är (som i dagens) demokratin kontra kristen tro.

    Smaka på de orden noga, kära läsare! Antingen en kyrka, som förmedlar kristen tro, eller en som är demokratisk. Låter denna slutsats oomkullrunkelig, som det gamla ordet stavas?

    Kristen tro mot demokratin, frihetens styrelseskick?
    Som om dessa storheter inte i grunden förutsätter varandra!

    Nyligen läste vi bloggtexten "Evidensbaserad tro". Är alltså en sådan tro omöjlig i vår svenska demokratiskt styrda folkkyrka? I grunden vill ju den samma kyrka högt uppsatta bloggaren göra sken av detta, eller åtminstone antyda det.

    Men där biter han sig i svansen, inte i någon av hans söta hundars svans utan i den egna.
    Får jag vänligen betona att Guds ord - alltså den äkta sanna läran - är frihetens, öppenhetens och människokärlekens ord, alltså ordet för den fria människan.

    Vad står demokratin för?
    Det vet ni alla, präster och andra skribenter på denna blogg.
    Någon motsatsställning? Visa den då, och ni är illa ute sakligt, må jag utbrista!
    Sensmoral: spotta inte på demokratin! Hylla den i stället!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så enkelt var det alltså inte. Inte på något sätt.

      Radera
    2. Demokratin är bra där den har sin plats. Dikes vänsterflum har däremot skadat kyrkan.
      Det är sorgligt att han inte ser det.
      Canutus Hahn

      Radera
    3. BOD
      Och jag som trodde att demokrati betyder folkvälde och teokrati, Gudsvälde.
      Jag hade en klok kyrkvärd som en gång sa: demokrati är det mist dåliga sättet att föra syndafallets värld vidare.
      Vad är det Regeringsformen säger: All makt utgår från folket.
      Men i kyrkan ...?

      Radera
    4. All offentlig makt ...

      Radera
  3. Jag vill bara säga att denna dags/Dags blogg läste jag med stor behållning. Intressanta och viktiga frågor i mina ögon.
    Trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trevlig helg själv! Du verkar ha förmågan att ge Dag både ris och ros, och ingår således inte i den av Bengt Olof Dike förkättrade "doakören". Desto roligare att vi båda kunde uppskatta denna bloggpost! Allt gott!

      Radera
  4. Alphadeltagaren18 mars 2017 kl. 10:27

    Hur blir man en sådan där frimodig?

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Frimodig" blir man genom att acceptera kvinnliga prästinnor, seriemonogami och att man kan rösta om dogmatiken!
      Antony
      A

      Radera
  5. Själv vill jag bara säga till berörda parter: Resan till min svårt cancersjuka anhörig avlöpte på bästa möjliga sätt. Jag grät visserligen, vilket var helt okej sa man mig, men det blev inte ett enda stort "Annas gråtkalas" av alltihop som jag befarat utan vi hade trevligt och roligt också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Barn vet vad vuxna har glömt, att det är nära mellan gråten och skrattet. Så ska det vara. Och vi får göra de barnsliga erfarenheterna, vilket är rätt stort.

      Radera
    2. Ja det är sant. Och Lotta själv lever just så. Hon är inte "tapper" vilket låter som något tillkämpat, utan hon tar tillvara det liv som ändå ges henne mellan smärtattackerna där hon kan gråta av smärta för att sedan skoja om triviala saker och ägna sig åt livets små glädjeämnen. Om det inte framgått så är hon en viktig person i mitt liv!
      Tack till er som lagt trätoämnen åt sidan och bett för henne och för min styrka att klara av den svåra situation som jag stod inför.

      Radera
    3. Det som gör att Dagbloggen inte lämnar mig någon ro är att jag aldrig vet om jag ska skratta eller gråta...
      🐯 Tiger

      Radera
  6. Det står i 2 Timoteosbr.1:7 i den äldre övers. att Gud givit oss en frimodighetens ande...Det är alltså Guds verk Ibland finns det psykologiska skäl, för vår försagdhet, ibland andras synd mot oss, ibland för att Gud skapat oss för att vara de stilla i landet.

    Men alla kan vi vara frimodiga på grund av vad Jesus gjort för oss.Det är på det som hela Kyrkan vilar och vi får vila. Det är på Sanningens grund vi kan vara frimodiga.

    SvaraRadera
  7. Nå, ska jag också kommentera inlägget så..ser jag inte riktigt varför demokrati och kyrka nödvändigtvis ska höra ihop. Kyrkan är ju som Dag brukar skriva "en firma" och i en firma finnes ingen demokrati. "Styrelsen" bestämmer vad firman ska leverera och i styrelsen sitter de som de övriga i styrelsen anser bäst lämpade för uppdraget.

    SvaraRadera
  8. I grunden krigiskt?! Ja även religioner krigar. Muslimer har nog tänkt vinna krig på andra sätt. Vad säger Svenska kyrkan och det kristna Europa och Sveriges kristna Kyrka om utplåning av européerna? Folkmord? Nu stod följande artikel inte ens på en sk "hatsajt" utan i en av USA:s mest ansedda tidningar - New York Times.

    Enligt New York Times är Erdoğan inte den förste muslimske ledaren som föreslår att västvärldens befolkning ska bytas ut genom att muslimer bosatta i de länderna föder många barn. Pew Research Center, som tidningen hänvisar till, skriver att muslimer i Europa föder signifikant fler barn än icke-muslimerna gör.

    "De låga födelsetalen bland Europas vita kvinnor, endast 1,6 barn per kristen kvinna och 1,4 bland dem som betraktar sig som ateister, innebär att Europas ursprungsfolk är på väg att försvinna. "

    De svenska prästerna kanske skall börja hålla brandtal från predikstolarna för att förhindra folkmord på svenskarna? Då vill jag lova att kyrkorna blev fulla på nolltid. Det skulle engagera för ingen vettig människa vill se sitt eget folk gå under. Så Svenska kyrkan kan spola sina propagandakampanjer och certifieringar av allsköns bråte och folk kommer att strömma till kyrkorna för sin överlevnads skull. Det gjorde man i Polen när polackerna slogs mot kommunisterna. Det har man gjort i alla tider när det varit fara på färde. Låt kyrkklockorna ringa för Sveriges, svenskarnas och kyrkans fortsatta existens. Det är nog inte folket det är fel på utan nutidens fariséer som inte värna om Svenska kyrkan, dess folk eller dess tro. Folk känner ingen samhörighet med Svenska kyrkan längre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir bara för Den Anonyme och andra att:

      omvända sig till islam

      snällt betala sin yasiya,

      eller dö.

      Det har redan de tidigare kristna befolkningarna i Mellanöstern och Nordafrika gjort. Nu är det Europas tur.

      /Islam äger!

      Radera
    2. Det finns möjligen 500 000 muslimer i Sverige. Om varje kvinna i fruktbar ålder föder 8-10 barn (vilket inte brukar vara fallet ens bland muslimer), fördubblas antalet. Sedan tar det en generation, minst 20 år, innan nästa fördubbling kan ske. Fortsätter det så här (vilket det inte brukar göra i välbeställda samhällen, inte heller muslimer föder då mängder av barn) tar det långt mer än 50 år innan det börjar närma sig 50 %.

      Det är väl liknande i de flesta europeiska länder. Det vill alltså till att ha tålamod, om man är muslim med vilja att ta över Europa! Och naturligtvis utgå från att inte också de själva sekulariseras. Om man ser på hur det är i England, Frankrike och USA, sker detta snabbare än på 50 år.

      I motsats till broder eller syster Anonym blir jag inte överdrivet uppskrämd!

      Radera
    3. En bedömningsfråga, +Göran. I muslimska föreningar som uppbär statsbidrag finns ca 250.000 muslimer. Sedan finns dessutom omkring en halv miljon mer eller mindre muslimskt troende, alltså med muslimsk kulturbakgrund. Hur många som väntar på PUT och anhöriginvandring eller är papperslösa vet ingen. Hur som haver lär vi mycket snart ha runt miljonen muslimskt kulturtillhöriga i Sverige.

      För Europas del gäller förfärande låga födelsetal. Ateistiska, europeiska kvinnor föder 1,2 barn. Kristna kvinnor 1,4. För bibehållande av konstant befolkning krävs födelsetal om ca 2,1. Hur många barn muslimska kvinnor föder i Sverige, är det ingen som vet. Hur som helst lär immigrationstrycket bestå, givet den låga medianåldern i Mellanöstern och Nordafrika, runt eller rentav under 20 år. Någonstans måste dessa väldiga framtida befolkningsöverskott ta vägen.

      Den politiska situationen lär heller knappast bli bättre av tiotals miljoner icke sysselsatta unga män. Tanken att immigranterna skall fördelas över EU är inte hållbar. Få låter sig frivilligt fördelas till ett lågbetalande land. Detta leder till fortsatt tryck på välfärdsstaterna i Nordvästeuropa. Sverige är bland de bästa betalarländerna och blir alltså ett favoritmål för migration och flykt. Det är alls inte omöjligt att +Göran (Jag kollade åldern på Wikipedia) får uppleva två miljoner svenska muslimer.

      Och så den läsvärda New York Times-artikeln:

      https://www.nytimes.com/2017/03/17/world/europe/erdogan-turkey-future-of-europe.html

      Lars Jensen

      Radera
  9. Till Anna och andra, som har så svårt att förstå den alls icke existerande motsättningen!

    -Min morgonreaktion efter läsningen av BloggarDags aktuella text är inte ny och grundar sig alltså helt på det faktum, att demokratin i vår kyrka - folkförankringen, kan det också uttryckas - ställs i motsats till kristen tro.

    Varifrån kommer detta obegripliga påstående? En demokratiskt förankrad kyrka är alltså inte fullödigt andlig. En sådan kyrka står i grunden inte för äkta kristen tro. Alltså är vår kyrka, den mer än tusenåriga, ingen riktig kyrka.

    Men snälla nån då, hur kan akademiskt välkvalificerade präster med eller utan docents titel, hävda något sådant? Jag häpnar faktiskt och undrar ibland om de riktigt har förstått demokratins innersta väsen och hur perfekt det harmonierar med den kristna trons värld: den underbara frihetens, den hett önskade fredens, den ibland nu långt borta varande solidaritetens, osv, osv i en lång uppräkning. Som Jesus inte vill se fria människor i ett fritt och mänskligt harmoniskt rike!
    Vad vill Han annars? Kan någon säga (skriva) det?

    På vilket sätt - sakligt, evidensbaserat för att tala med DS - står den kristna tron i harnesk till en i fria val och öppenhet styrd kyrklig organisation?
    Vänligen dra inte fram det gamla men totalt irrelevanta argumentet att KM röstar om evangeliet, vilket aldrig har skett (som jag i artiklar har tvingats erinra Ann Heberlein och Göran Skytte om.

    Och, snälla kritiker, lägg anklagelserna mot biskoparna för att inte vara riktigt djupa i tron och att läronämnden därför inte kan tas på allvar, en gång för alla åt sidan!
    När såg jag någon gång uppskattande ord om biskoparna i dessa spalter? När såg jag ett glädjens och hoppets ord om kyrkan och dess framtid? När läste vi en endaste vilja att ta ens det minsta handtag för att stödja kyrkan och missionera i dess och Jesu namn?

    En demokratisk folkkyrka är grundad på just folkförankringen, inte på några fås självrekrytering till teologiska besserwisser (vilka alla andra skall se upp till).

    Demokrati och kristen tro hör alltså ihop som lder och långhalm förutsätter faktiskt varandra. Det finns nämligen ingen annan samhällsform än demokratins som ens kommer i närheten av den frihet och öppenhet som Jesus gick i god för.

    Är detta så svårt att förstå - och acceptera?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du ställer rad frågor som inte besvaras och sedan slutar du med ett "alltså", slutsats utan argument och analys?

      Radera
    2. Att Jesus talar om friheten som kommer av att lyda Gud o inte människor, kan det vara ett argument?
      För mig är det argumentet mycket starkt när kyrkopolitiker talar om att "anpassa evangelium till tiden", hur demokratiskt invalda de än är.
      Eva H

      Radera
    3. Bengt Olof Dike

      Nu klistrar jag in din senaste kommentar och så försöker jag vid varje ställe, där jag har en tanke eller åsikt, att formulera den. Jag uppfattar det du skrivit som att du gärna vill ha svar.

      " Till Anna och andra, som har så svårt att förstå den alls icke existerande motsättningen!

      -Min morgonreaktion efter läsningen av BloggarDags aktuella text är inte ny och grundar sig alltså helt på det faktum, att demokratin i vår kyrka - folkförankringen, kan det också uttryckas - ställs i motsats till kristen tro.

      Varifrån kommer detta obegripliga påstående?"

      Min tanke om detta:
      Du formulerar ett påstående, som ingen har kommit med, nämligen att demokratin i kyrkan ställs i motsats till kristen tro.

      Från detta påstående - som jag alltså inte håller med om att du har saklig grund för - fortsätter du sedan ditt resonemang:


      "En demokratiskt förankrad kyrka är alltså inte fullödigt andlig. En sådan kyrka står i grunden inte för äkta kristen tro. Alltså är vår kyrka, den mer än tusenåriga, ingen riktig kyrka.

      Men snälla nån då, hur kan akademiskt välkvalificerade präster med eller utan docents titel, hävda något sådant? Jag häpnar faktiskt och undrar ibland om de riktigt har förstått demokratins innersta väsen och hur perfekt det harmonierar med den kristna trons värld: den underbara frihetens, den hett önskade fredens, den ibland nu långt borta varande solidaritetens, osv, osv i en lång uppräkning. Som Jesus inte vill se fria människor i ett fritt och mänskligt harmoniskt rike!
      Vad vill Han annars? Kan någon säga (skriva) det?"

      Min tanke om detta:
      Demokrati och partipolitik är inte synonyma begrepp. Vårt samhälles - landets - demokratiska styrelseskick är organiserat med partipolitik, så att riksdagen ska kunna arbeta och representera alla röstberättigade individer i landets befolkning.

      "På vilket sätt - sakligt, evidensbaserat för att tala med DS - står den kristna tron i harnesk till en i fria val och öppenhet styrd kyrklig organisation?
      Vänligen dra inte fram det gamla men totalt irrelevanta argumentet att KM röstar om evangeliet, vilket aldrig har skett (som jag i artiklar har tvingats erinra Ann Heberlein och Göran Skytte om."

      Om detta tänker jag följande:
      Ingenstans kan jag förstå varför de röstberättigade i Svenska Kyrkan ska behöva formera sig partipolitiskt. Det borde väl räcka med att de individer som är medlemmar och engagerade i de frågor som rör kyrkan erbjuder sig - eller tillfrågas - att arbeta tillsammans för kyrkans bästa?!?

      "Och, snälla kritiker, lägg anklagelserna mot biskoparna för att inte vara riktigt djupa i tron och att läronämnden därför inte kan tas på allvar, en gång för alla åt sidan!
      När såg jag någon gång uppskattande ord om biskoparna i dessa spalter? När såg jag ett glädjens och hoppets ord om kyrkan och dess framtid? När läste vi en endaste vilja att ta ens det minsta handtag för att stödja kyrkan och missionera i dess och Jesu namn?

      En demokratisk folkkyrka är grundad på just folkförankringen, inte på några fås självrekrytering till teologiska besserwisser (vilka alla andra skall se upp till).

      Demokrati och kristen tro hör alltså ihop som lder och långhalm förutsätter faktiskt varandra. Det finns nämligen ingen annan samhällsform än demokratins som ens kommer i närheten av den frihet och öppenhet som Jesus gick i god för."

      Tankar om detta:
      Ingenting av det du önskar ovan - och som jag håller med dig om, eftersom jag anser att vi ska vara snälla mot varandra efter bästa förmåga - förutsätter partipolitik.

      "Är detta så svårt att förstå - och acceptera?

      BENGT OLOF DIKE "

      Avslutande tanke:
      Ja, jag förstår fortfarande inte - och har aldrig gjort - varför partipolitik behövs i kyrkan. Men jag är ju inte medlem, så egentligen borde jag väl sitta i båten och vara alldeles tyst. Men det går lite dåligt, för jag vill så gärna förstå.

      Med vänliga hälsningar

      Ingrid Berlin

      Radera
    4. Ingrid Berlin,

      Dina vänliga rader, som jag varmt uppskattar för deras sakliga och resonerande ton, är egentligen inte svåra att besvara. temat har dock varit uppe tidigare på bloggtexten och i dess öppna torg.

      -Partipolitik behövs förvisso inte i kyrkan och förekommer ej heller där, vilket vissa debattörer ibland på fullt allvar gör gällande.

      Kyrkan har förstås helt egna beslutsagendor, som alls icke översänds till partierna innan de beslutas av kyrkans beslutsorgan.

      Du hänger upp Dig på att politiska partier STÄLLER UPP med egna listor i valen. Men det är deras rätt. I dag är de tre till antalet - S,C och SD - från att tidigare ha varit alla i riksdagen representerade partier. Då fanns heller inga, bortsett från enstaka exempel, fristående s k kyrkliga och/eller obundna grupper. Systemet med partilistor är gammalt, många decennier gammalt, men föranledde då ingen kritik och anklagelser om "partipolitik" i kyrkan.

      Du måste acceptera friheten för vem som vill och vilken grupp eller parti som helst att kandidera i de fria och öppna demokratiska val som kyrkovalen är. Socialdemokraterna och de andra partierna har den rätten och bestämmer alltså själva om de lanserar rena partilistor eller andra listor.

      S har tjänat på partilistor. Därom är vi säkert ense. M en till sist är det väljarna som avgör mandatfördelningen i kyrkomötet och andra kyrkliga beslutsorgan.
      Och märk väl att alla som tillhör Svenska kyrkan har rösträtt i kyrkovalen! De som hävdar att bara de aktiva gudstjänstbesökarna skall bestämma UTESLUTER alltså alla övriga MEDLEMMAR i Svenska kyrkan från deras obestridliga rätt som just medlemmar att vara med och påverka sammansättningen av kyrkans beslutsorgan.

      Jag jämför ibland detta med föreningslagens innebörd. Tänk om bara en förenings styrelse skulle ges rösträtt och alla andra betalande medlemmar diskvalificeras från inflytande!
      Ett uppenbart allvarligt och juridiskt ohållbart förfarande!
      Sedan är det en helt annan sak att långt ifrån alla kyrkomedlemmar utnyttjar sin rösträtt, precis som alla heller inte gör detta i de sekulära valen.

      Men rätten att rösta/bestämma kan inte fråntas dem!

      Jag hoppas att Du har fått svar på frågorna genom denna lilla faktasummering.

      Goda hälsningar!
      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  10. BOD
    Jag kan säga något uppskattande om biskopar. Det finns exemplar som utvecklats och mognat EFTER emeriteringen.
    Som lundabo riskerar jag ständigt att springa på dom...
    Ulf H Berggren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ulf Berggren.

      -Varför går du inte undan då?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  11. Jag tror ett grundfel i kartbilden är tanken om att SvK sjunker och att Rom/andra kyrkor består.
    När Söderblom och etablissemang lättade på modernismens förlåt och bl.a. lät 1800-talets historiesyn/bibelkritik få ta över helt fanns motsvarande romerska-katoliker. De bannlystes rakt av. Efter krigen kom de igen och satte ramarna för Vat II.
    Joh Paulus avvisade senare de latinamerikanska befrielseteologerna så polack han var. Nu har vi en sådan broder som påve.
    Det är inte en händelse att Antje och Franciskus gärna möts. Det som komplicerar är att biskop Bertil och Franciskus skulle trivts ännu bättre.
    Vad finns det för skäl att hoppas på att dagens romare skulle avvisa/konfrontera vad som sker i SvK annat än de gamla som kan vår lokala historia, den som allt färre känner till (om man inte hittar Kyrklig dokumentation)? OM det är så att Roms bidrag är maktkonservering så väntar man ju ut alla kyrkor som faller samman. Om det går för långsamt formas uniat.
    Kampen i SvK är ev ännu parallell med den som pågår i västerlandets alla kyrkor. Ev har vi några teologer kvar som kan bistå de större kyrkornas kamp. Moskvakyrkan har också sina gammelröda biskopar även om de verkar ha mindre av modernistisk teologi, av förståeliga skäl. Tvärtom, de vet precis vad de ska undvika. Teologi utan trons bekännelse leder bort från kyrkans gemenskap.
    Är engelska kyrkans uttalade avsikt att skydda minoriteter(na) en möjlighet för västs alla kyrkogemenskaper? Engelsmännen har väl egentligen inte någon motsvarighet vare sig till Pius X/motsvarande exilkyrka/or/Mpr/Missoury osv? De har tvärtom med hjälp av tredje världens traditionalistiska inflytande satt spärr (som antagligen kommer att kosta dem mycket stora offer).
    Begreppen strid och sanning är bärande i bloggen. Nu börjar man kunna använda begreppen igen på svenska. Alla köpte inte tanken om en gemensam värld i fred (det tål att påminnas om att Ryssland avvisade USAs Irakkrig). Alla talade inte sanning per automatik. Kanske det är den sekulära världens nya fråga efter sanning som kan väcka tanken om det är någon som vet vart vi är på väg.

    SvaraRadera
  12. Anonym,

    -Och Du har faktiskt inga slutsatser alls. Detta efter - observera detta! - min analys och slutsats.
    Jag upprepar nu frågan:
    -Rimmar Guds rike bäst med den demokratiska samhällsformen eller med någon annan?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan svara, jag blev lite väl anonym senast.
      Tanken är livsfarlig. Det fanns reformatorer som agiterade för vilken samhällsform som var mest lik Guds rike men inte var det Luther. Guds rike är icke av denna världen. Denna världen med dess samhällsformer går under.
      Om tror evangeliet, omvänder dig och griper om löftena i dopet och sakramentet finns det hopp också för dig.

      Radera
    2. an ska det vara

      Radera
    3. Och jag, och många med mig, upprepar frågan: Kan man tänka sig demokrati på annat sätt än genom partiväsende? (Var försiktig när du svarar, så att du inte i förbifarten dömer ut fackföreningarna som odemokratiska!)

      Radera
    4. Guds rike rimmar bäst med lydnad mot Gud. O Gud är mycket men inte demokrat i den meningen att Han låter oss hålla omröstning om huruvida vi gillar Hans bud. Det är mer åt "gilla läget eller gå" där.
      Guds rike rimmar alltså med att låta Gud bestämma o inte med det vi kallar demokratisk samhällsform.
      Eva H

      Radera
    5. Eva H,

      Tror Du Gud då är motståndare till ett demokratiskt styrelseskick?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    6. I princip ja.
      Den tidiga kyrkans diskuterande borde stå som föredöme. Ett diskuterande som försiggick mellan djupt intresserade o troende. Så är inte fallet med alla i t.ex. KM idag, oavsett vad du tänker. Det är inte svårt att hitta fler än Wanja Lundby-Wedin som uttalar att kyrkan "måste följa samtiden" snarare än Bibeln.
      Så ja, i teologiska frågor tror jag Gud är motståndare till demokrati som vi tänker den med "en person en röst".
      Det är inte lätt att acceptera, men det är ändå Han som måste ha sista ordet.
      Eva H

      Radera
    7. Den demokratiska samhällsformen har givetvis många varianter, vår handlar om en parlamentarisk sådan. "Direkt" demokrati är väl den enklaste formen. Frågan är väl också hur stor täckning som ska gälla för att räknas som beslut. BOD - är det bara parlamentarisk demokrati med majoritetsbeslut som rimmar mot Guds rike? an

      Radera
    8. Anonym,

      -Gatans parlament och revolutionära mötesföreträdare, som skriker "Direkt aktion", undanber sig svenska folket.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    9. Men frågan var väl inte vad svenska folket önskar utan vad som gillas i Guds rike för det är väl ändå någon skillnad mellan Guds rike och svenska folket?? Det tror tyvärr(??) jag.

      Radera
  13. Anonym18 mars 2017 08:45
    "Gick Kristus Jesus omkring här "Gick Kristus Jesus omkring här på jorden för att sprida en lära?
    Kom han inte till jorden för att på liv och död förnya skapelsen? "

    Jag tänker att Jesus var här för att i både teori och praktik visa oss en väg att följa. Han berättade hur man tar sig härifrån till Gud (och inte bara till graven vilket alla klarar ändå) och sedan demonstrerade han detta i praktiken.
    Blev skapelsen förnyad? Om man tittar omkring så ser det inte så ut i alla fall. Allt och alla på jorden lever en liten tid och sedan dör. Vad är det nya i allt detta?


    En anonym en

    SvaraRadera
  14. BOD:s senaste utläggningar är - i sin art - faktiskt lysande! De demonstrerar - närmast övertydligt - både varför SvK:s medlemsantal (och därmed intäkter och verksamhet) minskar i rasande takt, och varför flertalet kyrkopolitiker står undrande och maktlösa inför utvecklingen. Några (som BOD) tycks tro att det räcker med hurtiga tillrop om "mer" engagemang och "demokrati"; företeelser som näppeligen låter sig kommenderas fram. Men när en kyrka låter Guds Ord bytas ut mot ("tillhöriga" men till största delen helt sekulariserade) människors röster (och röstande), så är utvecklingen helt följdriktig. Nu kommer BOD att invända att man minsann läser både Bibeln och trosbekännelsen i SvK:s gudstjänster samt att man minsann inte röstar om trosfrågor. Detta är dock bara i formell mening sant; problemet är att man sällan tar vare sig Bibel eller trosbekännelse på verkligt allvar, utan nöjer sig med "lip service" och fromma omskrivningar. Inte ens BOD känner sig behöva finnas på plats i församlingen varje söndag; det går lika bra med någon radioandakt. Under och trots läsandet av Bibel och bekännelse, förvandlas SvK:s tro till något slags allmänt humanistisk och "typiskt svensk" civilreligion. Både BOD och jag har nått tämligen mogen ålder - håller detta vår tid ut?/Paul

    SvaraRadera
    Svar
    1. Paul,

      -Graden av kristen tro står inte i proportion till antalet gudstjänstbesök.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Nåja, BOD, om antalet gudstjänstbesök ligger nära 0 (vilket enligt tillgänglig statistik tycks gälla för flertalet "tillhöriga"), så kan man nog inte helt bortse från detta. Meditera gärna även över Apg. 2:42 & 46! Men - jag förstår varför Du är så ytterst selektiv när det gäller vilka frågor Du besvarar. Kanske dags att äntligen se SvK:s verklighet i vitögat?/Paul

      Radera
    3. P.S. Jag instämmer i att det inte nödvändigtvis behöver finnas ett direkt linjärt samband. Men något slags indikation ger det ju ändå. Eller..?/Paul

      Radera
    4. Alphadeltagaren20 mars 2017 kl. 07:05

      Det gör det väl. Har inte kyrkan någon tro så är det väl ingen vits med att gå dit? Tvivla och förtvivla kan jag göra hemma, det behöver jag ingen hjälp med.

      Radera
    5. Jo, Alphadeltagare, visst finns och måste det finnas ett samband. Men jag ville inte skrämma bort BOD med alltför detaljerade "krav" på kyrkogång (typ varje söndag utom då rimlig anledning till att utebli saknas). Men visst - i längden räcker det inte med (om än så troget) radiolyssnande i ensamheten./Paul

      Radera
  15. BOD: Ingrid Berlin (och andra) har svarat dig väl och du får redan motstånd så det räcker i övriga kommentarer. Dessutom är jag inte klar över exakt hur jag tycker att det skulle vara i stället.

    Men apropå ordet "demokrati" så opponerar jag mig även mot ordet "elevdemokrati" till en del lärares förskräckelse.

    Men det ska inte vara någon "demokrati" i klassrummet. Det är jag som lärare som bestämmer där. Och det är jag som vet vad eleverna behöver lära sig, inte de. (Detta betyder dock inte att en god lärare inte är lyhörd för elevernas intressen och önskemål - men det är fortfarande läraren som bestämmer.)

    Kanske var det en dum parallell. Men "demokrati" är inte automatiskt det enda goda och rätta fast man alltid vill ha det så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Parallellen med klassrummmet är högst rimlig. Med enbart eller främst 'elevdemokrati' når man inte långt på bildningstrappan.Det blir som att spänna vagnen för oxen.
      Sen har vi ju ett tilltagande problem med kvaliteten på "oxarna". Alltså präster, eller här lärarkåren, men det är främst sjävförvållat från de demokratiska makthavarnas sida. /smun

      Radera
  16. Anna,

    -Javisst skall Du som lärare bestämma i klassrummet. Men där handlar det om icke-myndiga elever, vilka alltså saknar rösträtt i allmänna val. I kyrkovalen får heller inte ungdomar under 16 års ålder rösta.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  17. BOD: Jag är lärare för vuxna. Jag undervisar vuxna invandrare som i alla fall har rösträtt i kommunalvalen. Min poäng är att de kommer till mig för att ta del av det jag (dvs skolan) har att erbjuda, undervisning i svenska. Men det är jag/skolan som bestämmer vad vi ska erbjuda och inte de. Vi har inte (fast en del vill hävda det med ordet "elevdemokrati") och ska inte ha demokrati i skolan, varken när det gäller barn eller vuxna.

    SvaraRadera
  18. De som propagerar för demokrati i kyrkan skulle väl älska direktdemokrati?
    Varför skulle inte medlemmarna i direktval få kunna avgöra om det ska ske byte av handbok till det nu föreliggande förslaget?

    Mitt svar är att den styrande klassen inte önskar medlemsinflytande (inte ens från sina partimedlemmar), utan vill nyttja sin maktställning till största möjliga egennytta.

    SvaraRadera