fredag 17 mars 2017

Solen sken

Solen sken i går, men jag var moloken hela förmiddagen. De tre från Västerås stift som svarat på debattsidan ska inte särskilt pekas ut som skyldiga. De var bara en utlösande faktor. Det var det där med att de tydligen ville träffas och prata om våra gudserfarenheter. Träffas? Prata?

Präster talar numera om "jobbet". De jobbar på söndagen och tydligen andra dagar också. Kan det vara så, att det återkommande talet om "jobb" egentligen skyler faktum att det inte arbetas särskilt mycket i den kyrkliga produktionsapparaten? Man träffas. Man pratas vid. Vad åstadkoms? På mig verkar det som om andra arbeten kräver mer av folk än prästeriet/prateriet. Gymnasielärare, tjänsteman i internationella insatser och butikschefer lika. I dessa sysslor finns ett ärende, en mening och ett mål. Finns detta i en syssla där man önskar att man får träffas och prata om sina upplevelser? Eller har något gått fruktansvärt fel? Är drivkraften borta, den drivkraft som ville se världen kristnad i vår generation? Kvar blir en tillvaro, där insatserna blir insatser för en organisation och för en trots allt rätt lättjefull tillvaro, där man gör det man gillar och inget annat. Samt träffas och pratar. Mer som en metod att hantera olikheter än som en metod att söka sanning.

Framtid skapas inte i en "terapeutisk" pratkultur med gott om tid för sådana aktiviteter. Framtid skapas av kallelsemedvetenhet och kallelsetrohet, dvs en hållning där vi frågar vad Anden har att säga församlingarna och gör därefter. Är det en felaktig kultur i vårt församlingsliv/ungdomsarbete som är bas för rekrytering av kyrkoarbetare, som vill fortsätta att bli omhändertagna och ha roligt tillsammans? Jag är ivrigt för studiedagar och fortbildning - men nog måste man fundera över de stora sammandragen genom att räkna mantimmar. Hur mycket arbetstid går det åt för olika satsningar? Nåja, jag kan ha grundläggande fel. Om det ändå inte skulle arbetats på hemmaplan så spelar det mindre roll om man konfererar på bortaplan. Men arbetar verkligen inte prästerna, sliter de inte ut sig i Guds rikes tjänst? Jag svarar: Det är just det som är frågan. "Vad har jag gjort i tjänsten för Guds rike idag?" kan vara en skrämmande fråga. Fast nyttig.

I går var det också direktsänt med handboksförslaget. Jag kollade en stund. Solen sken fortfarande. Egendomligt att upprepa att det varit "blod, svett och tårar" - för har ni sett blodet eller känt lukten av svett? Vem har gråtit? Så räddar man sig över genom att tala om barnkonsekvensanalys. Hagelin körde på med "tillförsikt och glädje". När en högerman så talar, ska man passa sig. Repetera Keesey´s bok Gökboet!

När Antje talade om "två olika paradigmer" begrep jag. Det kom att bli än tydligare sedan när kansliets underlag försett henne med kyrkoordningsparagrafer för att beskriva hur omöjligt det är att låta det nya vara tillägg till 1986. Skulle det gamla vara kvar, skulle den sammanhållande karaktären äventyras. Exemplet var att vi inte kan ha två rättsordningar. Det är till att inte ha någon egentligen kännedom om engelskt rättsväsende, noterade jag. Där inför man nytt och bevarar gammalt. Advokater ska också kunna leva!

Dyster la jag märke till att Svenska kyrkans gemensamma (nåja) gudstjänstliv nu under slagordet "ordo" slås sönder. Gordon W. Lathtrop har levererat en modell som nu ska anammas. Det betyder, precis som Antje påpekade, att det ställs större krav när man ska välja att gestalta gudstjänsten, där bedrivs sålunda "jobb" för kantorer, präster, församlingspedagoger (barnperspektivet!) och detta ska "församlingen ha mycket glädje av". Sa Antje.

Jag la märke till ännu en omständighet. Så fort förslag läggs fram ska det talas om hur länge det arbetats i processerna. Så med ämbetsbeslutet, så med äktenskapsbeslutet och så med handboken. Talet om allt detta arbete under alla dessa år misstror jag. Jag tror helt enkelt inte att det är sant. 1997 handlade det om att kolla upp 1986:an och Gunnar Weman var då angelägen om att vara med. Det förslaget föll 2000. Sedan har misslyckandena skett i omgångar - är det inte vad som faktiskt skett? Men med idoghet kan saken ändå föras vidare? Och då kan det döljas hur  som fortsatt haft kontroll över handboksarbetet.

Svenska kyrkan ska fram till 2024 förlora 600 000 medlemmar enligt prognosen. Jag ser inga motkrafter, människor som organiserar sig för att göra tron trolig och medlemskapet aktivt och meningsfullt. Jag skulle kunna kalla en sådan hållning "icke-mission". Då är jag inte ute efter ett aktionsprogram för att upprätthålla/upprätta borgerlig religion, för jag kan min J.B. Metz och varsnar farorna. Jag är ute efter kyrkokristendom. Insikten om det stora medlemstappet och insikten om människors alltmer bisarra krav på att Svenska kyrkan ska ställa upp på deras hemmagjorda varianter av dop, bröllop och begravning, borde slita på dem som förväntas ställa upp. I det utgående 1800-talet fanns det präster som börjat sin prästgärning med att predika i överfyllda kyrkor och fick på sin ålders höst (ingen pension för präster!) se sig stå med endast en liten skara kvar. Det talas om prästdepressioner dåförtiden. Vad ser vi och vad kommer vi att få se om världen består? Vad ska vi som är uppfödda med 1942 års handbok, var med i förnyelsearbetet och tyckte att 1986 var en förbättring och fortfarande exempel på kyrklig enhet säga nu, när denna enhet ersättas av något som kallas "ordo" men som i ringa mening är uttryck för gemensam tro?

De arbetsplatskonflikter vi alla vet finns - och som ofördelaktigt skiljer sig från bråket bakom möbelaffären i Derbe - kan handla om motsättningar mellan de i grunden kyrkofrämmande, som via vårt system väljs in (problemet var biskoparna Einar Billing och Yngve Brilioth medvetna om så det är inget nytt) och det medvetna kyrkfolket/de medvetna kyrkoarbetarna, men kan också handla om hur prästrekryteringen gått fel. Ingmar Ström sa sig ha prästvigt fel folk. Dessa är i tjänst nu... Och vad ska vi säga om handbokskonflikten som blir uppgörelser i församlingarna när "ordo" ska strukturera det andra? Lätt är det inte. Det drar mot uppslitande konflikter, också och särskilt markerat i det lokala. Blir ni molokna som jag är, kan jag bara med ett hybridstycke (bäst så, tycker jag) utbrista:
Molokna i alla församlingar, församlen eder!


35 kommentarer:

  1. Rolf Pettersson17 mars 2017 kl. 08:22

    Är drivkraften borta, den drivkraft som ville se världen kristnad i vår generation?

    Tack för en rannsakande fråga!

    SvaraRadera
  2. "Svenska kyrkan ska fram till 2024 förlora 600 000 medlemmar enligt prognosen".

    Detta är kolossalt lågt räknat! För 2017 är en möjlig prognos 150.000 med tanke på "kyrkovalsåret". Hit kommer sedan 70% av de 90.000 som avlider i Sverige varje år vilket kan innebära ett tapp på en bra bit över 200.000 för 2017. Håller trenden i sig handlar det snarare om 1.600.000 färre "medlemmar" fram till 2024.

    Att i det läget höja "kyrkoavgiften" som en del redan gjort ger samma effekt som att hälla fotogen på brasan.

    Det som har varit har varit, bäste Bloggardag, ta nu vara på minnena. Den dikeskörda "folkkyrkan" utan folk går mot sin undergång.

    Vi har underbara dagar framför oss!
    /John

    SvaraRadera
  3. När och till vem sade Ingmar Ström att han prästvigt fel folk? Vem prästvigde Ingmar Ström för övrigt?

    SvaraRadera
  4. I kyrkan gör man säkert sina timmar, trots Dag Sandahls dystra sinnesstämning.

    Det skulle vara oerhört intressant med en oberoende utvärdering av den kyrkliga arbetstiden. Hur mycket av tiden utgörs av planering, resor, samtal med andra anställda och utbildning? Finns skillnader mellan församlingar med olika "ideologisk profil?

    Troligen är man i kyrkoapparaten lika intresserad av av en sådan undersökning, som statsmakten är av att undersöka de reella kostnaderna för migration. Man misstänker på båda hållen, att resultaten blir fel.

    PP

    SvaraRadera
  5. Ordo - ordning - är det viktigaste, innehållet, läran, av underordnad betydelse. Denna i förhållande till den evangliska bekännelsen bakvända prioritering har drivits rätt länge nu, och behöver väl sin stadfästelse i en ny kyrkohandbok.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den finns redan i 86:an. Ordo-tanken kommer nog från ett annat tidigare kyrkomöte. Men den där ordon kan diskuteras som du påpekar.
      Den gamla ordon var katekumenernas visavi de troendes eucharisti, alltså de som ännu fick undervisning innan dop och kommunion.
      Ett detalj krux med våra fyra distinktioner är när "inledning" övergår i "Ordets gudstjänst": före eller efter kollektbönen, före eller efter Kyriet?
      Det finns ett entydigt fokus i eucharistin och det är evangeliet.
      Där är och ska brytpunkten ligga. De som säger ja till evangeliet går vidare in i de troendes liturgi, de som ännu inte kan-vill-får avviker eller övervarar det följande.
      Att göra någon form av brytning mellan det förkunnade Ordet och det firade sakramentet (typ "tala och göra") är en banaliserad konstruktion som vi kunde vara utan.
      I tacksägelsen förkunnas och sker det under som evangeliet har proklamerat.an

      Radera
  6. Moloken Alphadeltagare17 mars 2017 kl. 10:49

    Det är nog tyvärr kört. Allt jag säger möts med "kyrkan finns inte i världen för att världen ska bli kyrkligare, kyrkan finns i världen för att världen ska bli mänskligare".

    Synd. Jag hade gärna velat ha lite mer Kyrka. Jag tror det hade hjälpt.

    SvaraRadera
  7. Fast man lägger ihop två paradigm ändå, när Bibel 2000 anses vara ett av de tunga skälen till revisionsbehov. Bibel 2000 har inte många antydningar till inklusivt språk.
    Vem kan föreställa sig Albrektsson och Riesenfeldt som inlusivister?? Riesenfeldts motto var: När jag hör ordet hermeneutik osäkrar jag min revolver!
    I så motto avviker B2000 från de flesta av Europas senare bibelöversättningar.

    SvaraRadera
  8. SvK lyckas tydligen allt mindre i ambitionen att undervisa folket i de kristna berättelserna.
    Läser precis en artikel i DN om Torgny Lindgren där enligt en intervjubok författaren i ett avseende sägs hänvisa till "Bibelns grundberättelser, som den om Isak i brunnen."

    Jodå både Isak och brunnen återfinns i bibeln, men knappast på samma ställe.
    Det påminnar mig om en kollega för ett 10 år sedan (då i trettioåråldern) beklagade sig för sin mor inför att hans sambo ville ge den nyfödde sonen namnen Elias.
    "Jag vill inte ha ett så bibliskt namn på min son! Han får heta Simon!"
    Återberättas av modern med ett leende på läpparna. Jag kan tillägga att jag asgarvade.

    Tyvärr blir det inte asgarv när vissa präster verkar ha en lika liten förståelse för bibelns ord som exemplen ovan.

    För övrigt anser jag att folkkyrkan ska visa sitt rätta anseende och i samband med kyrkovalet ordna medlemsomröstning om man ska behålla handboken från 1986, eller byta den mot ny gällande förslag.
    Skulle inte folkkyrkokramarna älska ett sådant medlemsinflytande?
    (Oaktat att kyrkokanslisterna skulle hata det.)

    SvaraRadera
  9. Under en kurs för nya kyrkoherdar och förskolechefer i församlingar kom vi att tala om att det verkade finnas en skillnad i hur mycket tid som kunde läggas på samtal i förhållande till det arbete som var skulle utföras. Tyvärr kunde vi konstatera att det i församlingarna ofta var mycket snack och lite hockey, medan det för förskolecheferna närmast verkade vara tvärtom.

    En anledning till att det i församlingarna odlats en ”terapeutisk” pratkultur skulle kunna vara att prästen allt för mycket har tagit med sig en alltför lyssnande och samtalsaktig stil in i arbetslaget. Dock tror jag en större anledning är en skev bild av hur ett gott lagarbete utförs. Ett fotbollslag utför ett lagarbete och har som mål att träna upp sig för att vinna matchen. Laget leds av en coach och består av målvakt, backar, mittfältare och anfallare som måste samspela för att nå framgång. Ibland händer det att kompisgäng träffas för att ha kul, det spelar ingen roll vilken position man har och syftet är inte att träna för att vinna någon match. Många gånger är det mer kompisgängets lagarbete än bygdens A-lag (representationslag), som karaktäriserar lagarbetet i kyrkan. Konsekvensen blir att träningarna ses som viktigare än matchen, att alla kan spela på alla positioner. I kompisgängets lagarbete förlorar coachen sin betydelse och de som inte är kompisar får svårt att hitta in i laget.

    Anna Sophia Bonde skrev i kyrkans tidning att Margit Sahlin sa att det ”svenskkyrkliga ämbetet har ”vattenskalle”, alltså att allt för många gåvor och uppgifter än vad som är sunt ryms däri.” Prästen springer på allt istället för att koncentrera sig på sin uppgift och när prästens ordinarie position blir tom kommer en annan medspelare att täcka upp där. I en fotbollsmatch är kommunikationen oerhört viktig och bygger på att alla vet sina positioner. Är det någon som är osäker på uppgiften eller positionen krävs det mer kommunikation och om alla är osäkra hjälper det inte hur mycket man än kommunicerar. Då är det dags att vid nästa träningstillfälle be om klarhet och insikt så att det blir tydligt vad som är målet och vad var och ens specifika uppgift består i för att uppnå det.

    Johan Kalin

    SvaraRadera
  10. JK: Jag har än inte fått en vettig förklaring gällande Svkys "ämbete" och dess ontologi, samt vad ni tror händer vid en "prästvigning" i det postkristna samfundet?!
    Antony

    SvaraRadera
  11. Jag kommer på mig själv att sitta på bussen och bli allt moloknare för varje fastedag.
    Gnäll,gnat och gnöl är vad som strömmar från Dagbloggen.
    Nu när vi går in i passionstid får vi skärpa oss. BASTA!
    Ulf H Berggren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Därför att jag tvivlar på att synd kan med synd fördrivas...
      Voffor gör vi på dette viset...
      🐯 Ulf

      Radera
  12. Ser bloggaren inga motkrafter?

    -Det är mer än märkligt. Finns inte vi, som år efter år har varnat för medlemstappet, som har sagt - dit hör undertecknad! - att varje medlem som lämnar kyrkan är en allvarlig förlust. Men vilka är de som, också år efter år, har bagatelliserat minussiffrorna och till och med luftat åsikten att detta är positivt, då de flesta som lämnar kyrkan inte är så starka i tron.

    Gissa tre gånger, bästa bloggare vilka bagatelliserandets fäder verkligen är. Folkkyrkoföreträdarna kan i varje fall känna sig oskyldiga. Själv har jag också även på dessa spalter skissat ett offensivt program för att stoppa medlemsflykten. Den frågan är den viktigaste och helt överskuggande för kyrkan nu.

    Slutligen luftar bloggaren missnöje med "pratkulturen". Om jag får vara en smula elak, blir därför frågan till honom, om han är missnöjd med sig själv, ty få av KM:s ledamöter har nog så mycket prat från talarstolen som FK-ledamoten Dag Sandahl från Växjö stift...

    Trevlig helg önskas bloggaren - och mina ständiga kritiker, som inget lärt och inget glömt!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren17 mars 2017 kl. 20:30

      BOD
      Vilken tro är det man ska bli stark i? Om Jesus var en vanlig - om än lite extra ömhjärtad - människa, vem hör då mina böner? Vem är med mig alla dagar om Jesus var en kringvandrande jude som visserligen var ett dygdemönster, men som de facto varit död ett bra tag? Det går inte att få vare sig en tro som bär eller den berömda tilliten i en sådan här kyrka. Det blir bara obegripligt.





      Radera
    2. BOD - Vill Du verkligen tillbaks till den gamla tiden? Då alla som föddes i Sverige automatiskt blev (och förblev) medlemmar i SvK, oavsett tro (det räckte ju att en av föräldrarna nominellt var "medlem")? Då dopet saknade betydelse för kyrkotillhörigheten? Då staten tog "kyrkoskatt" av alla - inkl. icke-troende och icke-kristna? Hur förenar Du i så fall detta med den mänskliga rättigheten - enligt FN - till religionsfrihet?/Paul

      Radera
    3. Alphadeltagaen och Paul,

      -Vad var det jag skrev? Jo, att de finns som rycker på axlarna åt minussiffrorna och rentav gläder sig åt dem! Paul tycks vara en av dem. Han tänker inte ett dugg på hur bra det fungerade tidigare, då utträdena var ringa och alla accepterade ordningen. Han tänker tydligen ej heller på vad som riskerar komma i slutändan på nuvarande avtappning av medlemmar.

      En sådan kyrka - om det blir någon kvar - vill inte jag ha.

      Och inte heller en kyrka, som behandlar medlemmar olika: omhuldar vissa men inte bryr sig om andra. det kan kallas en särskiljande, utstötande kyrka.
      Ville Jesus stöta ut människor?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Alphadeltagaren17 mars 2017 kl. 23:12

      Nej, Jesus ville stöta bort människor. Men han frågar väl efter om om det finns tro när han kommer tillbaka? Inte hur mycket pengar verksamheten har på sina konton? Han frågar väl också om vem de sagt att han är? Där har vi problem, riktiga problem.

      Radera
    5. BOD - jag noterar att Du undviker att ge ett ärligt svar, trots att Du annars idogt försvarar det gamla statskyrkosystemet. Och detta är - i sig - ytterst talande! Samvets- och religionsfriheten är väl ändock viktigare och högre värden än medlemstalet och skatteintäkterna för "kungl. salighetsverket" (som ju - enligt Dig - fungerade "så bra")? Eller tycker Du att jag borde ha förvägrats utträde? F.ö. - min far var präst i SvK och skulle idag, som s.k. "kvinnoprästmotståndare" (dvs. skeptiskt inställd till den ämbetsreform som SvK påtvingades av sekulära politiker), ha drabbats av just detta särskiljande och utstötande, om han inte (lyckligtvis) hade hunnit både pensioneras och dö innan den s.k. samvetsklausulen upphävdes. Men med den Jesusbild som dagens SvK håller sig med, hade han tveklöst ha blivit utstött (dock inte av den sanne Jesus). Förstår Du verkligen inte hur hjärtlöst och cyniskt Ditt resonemang ter sig för dem som nödgats lämna SvK, just p.g.a sin - klassiskt svenskkyrkliga - kristna tro?/Paul

      Radera
    6. BOD
      -Jag vill inte ha en kyrka där icke -troende nödvändigtvis ska vara kvar som medlemmar. Heja utträdare!
      -Jag vill inte ha en kyrka där den i familjen som tjänar mest träder ut och den med lägst inkomst blir kvar av taktiska skäl.
      Jag vill ha en kyrka som är de troendes gemenskap.
      Jag vill ha en kyrka där all makt utgår från Gud i samarbete med den gudstjänstfirande församlingen.
      Ulf H Berggren,Lund /Hälleberga

      Radera
    7. Alphadeltagaren18 mars 2017 kl. 08:45

      Rättelse. Jesus ville INTE stöta bort människor ska det vara. Vilket jag hoppas alla förstår. Klipp och klistra inte i en iPhone. Det är lätt att slinta.

      Radera
    8. Paul,

      -Ingen präst har stötts ut och förlorat sin krage genom beslutet att ge kvinnor möjligheten att som männen vigas till prästämbetet.

      Men de måste ju följa denna ordning, nu kallad kyrkoordningen (KO) - kyrkans "grundlag". Precis som vårt demokratiska statsskick vilar på landets grundlagar.

      Konstigare än så är det inte; kvinnoprästmotståndarna är alltså inga förföljda "offer" eller martyrer som vissa av dem tyvärr offentligt ser sig som.

      Varje samfund, organisation, förening eller vilken sammanslutning det än handlar om måste ju ha en gemensam grund/ordning att följa. För Svenska kyrkans vidkommande har med förkrossande majoritet kvinnans rätt till prästämbetet slagits fast - precis som den rätten är given också i flertalet av de andra lutherska kyrkorna i världen.

      Vi har alltså alla ett gemensamt intresse att välkomna kvinnorna också till predikstolen för den viktiga missionsuppgiften att göra "alla folk till lärjungar"

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    9. BOD - Ditt första påstående är ren och skär lögn! Eller möjligen "selektiv varseblivning" som psykologer kanske skulle kalla det. Jag skulle här kunna räkna upp ett antal genom åren utstötta/ratade präster, men jag vill inte "hänga ut" deras namn offentligt, av hänsyn till deras anhöriga. Men - hur kan det vara så att kyrkans "grundlag" står högre än och uppenbart strider mot Bibel och bekännelse?/Paul

      Radera
    10. BOD - jag skulle gärna vilja att Du mediterar över denna text: ledaren på http://www.pastoraltidskrift.nu/
      Särskilt följande: "Svenska kyrkan tar miste om hon ännu tror sig vara en moralisk stormakt, och att hennes uppgift är att gå före för att visa andra, mindre progressiva kyrkor, vägen. I verkligheten är hon en krympande kyrka och hennes röst i världen skorrar. Hon behöver lära sig ödmjukhet." Kanske har något av detta även bäring på somliga kyrkopolitiker?/Paul

      Radera
    11. Paul igen,

      Det är Ditt personliga påstående att KO strider mot Bibeln och bekännelsen; inte Svenska kyrkans kyrkomötes, kyrkans biskopars och en stor majoritets av världens lutherska kyrkor.
      Du kräver alltså att vi skall rätta oss efter Din tolkning/uppfattning och inte efter deras. Är det inte anspråksfullt, minsann?

      Du vill - eller kan - inte an ge namnen på utstötta präster. Det borde Du göra; för övrigt är namnen offentliga. Men jag vidhåller att inga präster har avkragats bara därför att de är kvinnoprästmotståndare.

      Flera sådana präster finns ju i kyrkan i dag, vilket bevisas på denna bloggs öppna torg. Och den mest kände av alla, bloggaren själv, som verkligen inte genom åren har hållit inne med sin uppfattning i frågan, finns ju kvar. Att det sedan finns präster, vilka självmant tagit av sig kragen, är en annan sak. De har ju inte stötts ut.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    12. Vad gäller Bibel och bekännelse så kan Du ju studera olika inlägg i diskussionen inför beslutet i ämbetsfrågan, t.ex. en genomgång i frågan av landets då ledande exegeter. Men de hade ju varken rösträtt eller företrädare då riksdagen (INTE kyrkomötet, utan riksdagen MOT föregående kyrkomötes vilja) avgjorde frågan. "Så ska det inte gå till", konstaterade SvK när det var för sent. Som sagt, selektiv varseblivning, tycks vara vad som utmärker Dig. Att lutherska kyrkor - men inte vare sig katoliker eller ortodoxa (de internationellt stora kyrkorna) - senare gjort detsamma, visar väl bara att även de styrts av sekulära politiker (det var väl en av poängerna med reformationen att den lokale fursten tog över påvens roll?)./Paul

      Radera
  13. Nej, pratat har jag inte. I kyrkomötets talarstol har jag talat.

    SvaraRadera
  14. Vad åstadkoms egentligen i Svenska Kyrkan idag? Handlar det om någon tro längre eller bara certifieringar av HBTQ eller annat medialt och populistiskt trams. Varför skulle någon vilja vara med i den Svenska kyrkan längre om den ens är "svensk" längre efter att man för in alla olika trosinriktningar i Svenska kyrkan och sina pladdertal. Är det kanske därför som prästerskapet så sällan håller till i predikstolen nu för tiden? Varför skall man vara medlem och betala skatt när man lika gärna kan gå till porrklubbar, bagerier, konserter och annat ickekyrkligt som kyrkorna levererar? När kommer denna filmen att visas i Kyrkans barntimmar? Förmodligen kommer den att ingå i konfirmationsundervisningen som nöjesattraktion. SF påstår att det är 11-årsgräns. Och hur länge då? Har man väl påbörjat vägen så övergår det snart i ett sluttande plan. Undrar vad Jesus hade tyckt?

    http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/G7qpB/disney-film-skjuts-upp-efter-gayogonblick

    SvaraRadera
  15. Man måste komma tillbaka till ursprunget när det inte bara är ett jobb att vara präst, att prästen firar daglig mässa och ber tidebönen dagligen..prästen vabbar aldrig och är aldrig föräldraledig..prästen lever i celibat eller om han är gift är makan hemmafru och sköter om hemmet och barnet.. prästen måste kunna koncentrera sig på församlingen.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Uppgifterna kan väl samordnas (även utan att hustrun är hemmafru), men prästen måste välja mellan att i första hand vara fader i en församling eller i en familj.

      När mitt äldsta barn skulle konfirmeras, hade de en präst som de gillade. En månad före konfirmationen övergav han sin konfirmandgrupp för att ha pappaledigt. Med lite tanke på att han hade en uppgift som andlig fader, skulle han kunna ha skjutit på sin pappaledighet den där månaden. Men att vara fader i en familj gick före.

      Det kan noteras att han var med på konfirmationen, och det var väl bra, men utan att på något sätt tjänstgöra. Det är väl så när man ser prästeriet som ett jobb – är man ledig, så skall man inte arbeta.

      Radera
    2. Alphadeltagaren, svenskkyrklig19 mars 2017 kl. 12:00

      Jonas M och + Göran
      Vilka kyrkor tillhör ni?

      För det ni säger låter gott. Men jag får det inte att stämma med vad jag upplevt. På er låter det som att en präst finns för församlingen som är en välkomnande gemenskap med Jesus och varandra. Om prästen lägger schema över sin tid och måste välja att prioritera gemenskapen runt Jesus eller att vara en samhällsaktör i civilsamhället så verkar era präster välja det första.

      Men min erfarenhet säger är att det är tvärtom, och tydligen är det också tillsagt uppifrån att det ska vara så.
      (Uppifrån = Växjö)

      Problemet är att när jag påpekat detta så säger de att det är så det ska vara för så är det skrivet; Gör inte skillnad på människor. Då blir man svarslös, för det står ju verkligen så. Hur motiverar ni att ni "får" göra den prion? Det är väl ändå samma Skrift?

      Jag har gjort för många inlägg och ska vara tyst framöver. Får jag svar ska jag hålla näbben till efter påsk.




      Radera
  16. Ännu en DIKES-KÖRD dagblogg. VARFÖR?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Därför att BENGT OLOF DIKE helt enkelt har STORT EGO och tar STOR PLATS.

      PP

      Radera
  17. Anonym och PP,

    -Vi tackar för lugn saklig debatt med sakliga argument!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera