torsdag 9 mars 2017

Var får han allt ifrån?

Modéus II jagar nu en ersättare för sig. För en dag. Den som är mellan 14 och 18 får skriva och anmäla sig för att bli biskop för en dag. "Är arbetet som biskop inte mer kvalificerat än så", sa en välutbildad gymnasielärare. Kanske är det inte det. Kanske handlar det mest om att öppna kranarna och låta Anden göra jobbet. Men idén är inte klok för det.

Ur ett barnperspektiv kränker idén den som får jobbet för alla som ser den som är biskop för en dag måste i sitt stilla sinne undra inte bara över idén utan över den som ansökt om jobbet. Här ska någon vandra runt och låtsas vara biskop och alla ska spela spelet. Tänk om en präst denna dag behöver söka biskopen i någon svår fråga och då lotsas till en15-åring? Eller tänk om det blir en middag hos landshövdingen och ersättningsbiskopen ska dit? Kanske det blir något sammanträde? Eller finns det dagar när en biskop bara går runt och egentligen bara utför uppgiften att finnas till och alla nöjer sig ned detta? Har biskopen inget egentligt arbete?

Ska den som blir biskop för en dag behörighetsprövas, förklara sig villig att i alla uppgifter etc? Hur skas biskopen vara klädd? I Lila skjorta, det fattar jag. Men liturgiskt? Finns det en lämplig biskopskåpa och mitra i passande storlek? Det har sagts att det för Putin tog et tag innan han fick snits på korstecknen - hur är det med ersättningsbiskopen?

Nu kan man nog lita på stiftet. De flesta kommer att böja ner huvudena när ersättningsbiskopen kommer, mest för att ingen ska se att de ler. Men det finns noga taget inte så mycket att le åt. Den dåliga idén gör biskopsämbetet till något det inte ska vara alternativt framställer biskopsämbetet i stiftet som en nullitet, en djupdykning i utklädningslådan men inget annat, en yta men inget innehåll.

En biskop måste ta sitt eget ämbete på allvar, veta att hans biskopsvigning inte kan ifrågasättas och hävda biskopsämbetets auktoritet. Biskopen är ju, som fader Jan förmodade, en som på ett särskilt sätt har tumme med Gud. Vad ska vi annars ha biskopar till?

Idén med ersättningsbiskop säger något om biskop och stift men kanske också om de kristnas självbild. Avslöjar idén en grundläggande brist på gudsfruktan? I gårdagens bloggpost med info från Luleå fick vi veta att gudsfruktan tolkades som rädsla för Gud. Så kan man tänka. Men gudsfruktan är väl närmast att vara rädd om Gud, låta Gud vara Gud. Och några av oss tror att Gud inrättat ämbetet för att vi ska komma till tro.

Nu blev idén en viral succé, såg jag. Modéus II tycktes nöjd med den uppmärksamhaten. Så blir det i vårt kommunikationslandskap. Bara folk uppmärksammar något är det bra. Kanske kan han få ett kommunikatörspris han också? Problemet är bara att det finns folk i stiftet som kan tänka och fråga vad som finns under ytan. Då har Modéus II fått problem. Kan ingen berätta det för honom?

Nu har jag i flera dagar varit på väg till London. Jag kom inte fram utan blev sittande rätt nära Landvetter. Jag klagar verkligen inte. Vi som väntade på flyget tillsammans hade trevligt under tiden, men idag tror jag att jag vänder hemåt och tar mig till London någon annan gång och då via Kastrup.

29 kommentarer:

  1. Figge slår ett slag för den praktiska yrkesorienteringen -skitbra!
    Och tänk vad kyrkanungapers skulle vitalisera denna blogg...
    Tiger 🐯, med grånad svans i behåll

    SvaraRadera
  2. "Där tron slutar börjar teatern", och ingen av Svkys stiftschefer är väl en mer utrerad kabarédirektör och karnevalspajas än Modéus II?!
    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fredrik Modeus är ingen pajas ;möjligtvis är han ett clownskott i Svenska Kyrkans rotsystem.
      Ulf H Berggren

      Radera
  3. Nåväl, vid närmare eftertanke så saknar ju Svky ett biskopsämbete,både som läroämbete och juridiskt episkopalt, så skadan kan ju knappast bli så omfattande, det blir kanske det slutgiltiga beviset på att Svky blivit en postkristen kongregationalistisk sekt?!
    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr har Antony, bloggaren och många andra rätt i att vi saknar ett rätt biskopsämbete. Så har det varit också i förgången tid: t änk bara på renässanspåvarna för att nämna några. Men Herren ser alltid till de sina. Nu gläder jag mig över att vi har rättrogna biskopar i Mpr samt en god biskop i RKK Anders A.
      Roland K

      Radera
    2. Roland K: Nämn en renässanspåve som var heretiker eller saknade episkopal juristiktion?!
      Antony

      Radera
    3. Skurken Borgia kan väl närmast räknas som en heretiker. Jag kan ge fler exempel om så önskas.

      Radera
    4. På vilket sätt var Borgia (Alexander VI:e "I presume") en heretiker? Vilken/vilka var hans heresi(er)?
      Antony

      Radera
    5. Jag skrev inte om heretiker utan om ett ganska stort antal påvar som grovt misskötte sitt "ämbete". I jämförelse med dessa är våra nuvarande biskopar nästan att betrakta som helgon. Roland K

      Radera
    6. Att begå de vidrigheter som han gjorde samtidigt som man utger sig för att vara Vicarius Filii Dei torde räknas som heresier.

      Radera
    7. Roland K: de påvar som misskötte sitt ämbete hade i alla fall ett ämbete att missköta. Svkys stiftchefer saknar ett biskopsämbete varför det knappast kan bli tal om ett episkopalt haveri utan snarare om ett ledarskapsspektakel!
      Teol.kand., får förhoppningsvis någon gång lära sig vad heretiker betyder.
      Antony

      Radera
    8. Rättelse, det är Teol.stud, som jag hoppas ska bli mer bildad!
      Antony

      Radera
  4. Alphadeltagaren9 mars 2017 kl. 09:00

    Tack. Trodde jag höll på att förlora förståndet. Det är inte konstigt om folk inte tar kyrkan på allvar. Vi (?) gör det inte ens själva.

    SvaraRadera
  5. Var det inte Carl Gustaf af Leopod som skrev:
    Inför den höge dåren buga dig
    men djupt, så djupt min son att han ej ser dig le?

    SvaraRadera
  6. Det är inte till bruka särskilt mycket allvar med biskopsämbetet. Dag pekar på grundskadan: vi ser en kyrka som förlorat Gudsfruktan. Utifrån det blir mycket begripligt - och konsekvent.

    Gör tankeexperimentet att vi levt i Egypten eller Syrien. Vore en biskopsvikarie i konfirmandålder tänkbar som kandidat att förlora huvudet? Förföljelserna är både verklighet och ett kyrkans normaltillstånd.

    Svenska kyrkan tramsar bort sig själv och Gud. Det är smärtsamt att bevittna detta inre förfall. 'Kyrie, eleison.' Vi behöver gå ner på knä nu - och i ödmjukhet be för Svenska kyrkan, vår egen biskop och våra egen församling.

    Mikael Löwegren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren9 mars 2017 kl. 09:34

      Precis min tanke. Hur ser vi de kristna martyrerna i ögonen? Och på den yttersta dagen? Vad säger vi då?
      "Skojade ju bara lite"?

      Radera
    2. Herre och härskare över mitt liv! Tag bort ifrån mig lättjans, modlöshetens, maktlystnadens och de tomma ordens ande.

      Skänk mig, Din tjänare, kyskhetens, ödmjukhetens, tålamodets och kärlekens Ande.

      O Herre och Konung! Låt mig se mina synder och inte döma min nästa. Ty du är välsignad i evigheters evighet. Amen.

      (Efraim Syrierns fastebön)

      Radera
    3. Fallet blir inte så stort om man böjer knä. Det ligger mycket visdom i det! Prästänka

      Radera
  7. Detta är typiskt för en kyrka som håller på att bli fragmenterad. Biskopar är man bara till namnet inte till "innehållet". Varken läran eller de ordningar som är grundade i läran bryr man sig om. Detta är tragiskt inte bara teologiskt utan också rent mänskligt-intellektuellt. Man har inte det Kierkegaard kallade redelighet. Vi saknar en Ingemar Hedenius om kan avslöja bedrägeriet. Han brukade säga att biskopar har betalt för att tro på helvetet. Men idag vill man inte ens göra rätt för sin lön. Ett episkopalt system fungerar bara om biskoparna är biskopar, försvarar läran och upprätthåller ordningarna. Om inte förtjänar de inte namnet utan bör kallas vad de är, stiftschefer. Heretiska biskopar bör man heller inte lyda, därför att det kommer i konflikt med att vi bör lyda Gud mer än människor. Det bästa är faktiskt att skratta åt dem och be Gud om herdar efter Hans sinne, sådana som respekterar skapelseordningen och vinnlägger sig om den tro som kyrkan alltid har förvarat som en dyrbar skatt.

    SvaraRadera
  8. Vore det inte bättre att vända på perspektivet:
    Låta biskopen spela pingis på en ungdomsgård eller stå i gathörnet tillsammans med moppegänget. Sitta och spela spel halva natten samt outsövd och morgontrött visa sitt uppretade missnöje inför sina anställda. Få utegångsförbud av personalen och högljutt visa vad han tänker om det.

    LG

    SvaraRadera
  9. Det hade varit mycket roligare om han lämnat kräkla o ämbete till bloggskribenten för en dag...

    Skämt åsido, jag har hört många tala om gudsfruktan som rädsla/skräck. Mina funderingar kretsar då kring om vi så lite numer tänker på o har respekt för Guds helighet att "vi" inte förstår att fruktan där kan jämföras med vördnad t.ex.?
    Men det är klart - det är kanske inte många präster som predikar om det i sin iver att framställa Gud som "bara kärlek o godhet" för annars kan ju risken finnas gudstjänstdeltagare blir kränkta, ledsna o lämnar kyrkan t.o.m.
    Ja, ja, suckandet fortsätter.
    Eva H

    SvaraRadera
  10. Dag är mellan 14 och 18 år många gånger om, superkvalificerad!

    SvaraRadera
  11. Ersättningsbiskopen ska nog tjänstgöra när det är prästvigning. Gör hen det bra kanske det kan bli fler inhopp. "Rite vocatus" sa man väl även i Wittenberg...
    /Sub versus/

    SvaraRadera
  12. Att en påve må ha syndat grovt gör honom inte till heretiker.

    Men det finns väl exempel på biskopar i Svenska kyrkan som är både och.

    Jonas M

    SvaraRadera
  13. Klart 14-åringar kan vara biskopar. Är inte alla lika mycket värda?

    /SSU 4-ever

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var det inte Leo X som blev kardinal när han var 14 typ? Papisterna var något fint på spåret alltså! Synd att det gick i stöpet i norra Europa.
      /Sub versus/

      Radera
  14. Känns som om allt Svenska kyrkans anställda gör numera kompletteras med en ängslig "snälla-gilla-oss-knapp". Föreslår ett nytt begrepp som bättre beskriver sakernas tillstånd: "Locka-folk-kyrkan".

    Ickekristen (men troligen djupt trornde i SvK:s ögon)

    SvaraRadera
  15. Biskopen har historiskt haft som främsta uppgift att bevara den tro som förmedlats av apostlarna. Det är i princip hela vitsen med den apostoliska successionen.
    Nu torde det inte vara svårt att hitta en 14-18-åring som tydligare än biskop Fredrik offentligt bekänner den tro och lära som förmedlats som "klassisk kristendom".
    Säkerligen finns denna kvalitet hos många av deltagarna på Credos nyårsläger, varav en av dem finns att finna i detta hus.
    Men jag betvivlar att en så uttalad tro inte skulle klara behörighetsprövningen ens för ämbetet som endagsbiskop.
    Kanske en sådan endagsbiskop tar sitt uppdrag på allvar och anmäler en massa präster med synkretistisk förkunnelse till domkapitlet? (Om det nu finns några sådana inom stiftet?)

    SvaraRadera