onsdag 28 juni 2017

Det kyrkopolitiska språket

Jag har fått en vetenskaplig utbildning. Det vetenskapliga samtalet bygger på att resonemang är möjliga att föra därför att tankar är möjliga att följa. Det bygger också på att belägg för det som påstås kan ges. Referenser kan ges till relevanta böcker, artiklar och uppsatser men ibland också till införskaffade erfarenheter. Om det vetenskapliga inte är objektivt så skulle det i vart fall kunna uppfattas som intersubjektivt, dvs möjligt att resonera kring och kanske falsifiera.

Jag läser Roald Flemestad i Vårt Land (24/6). Han är biskop och doktor, väl orienterad i kulturfrågor och alltid värd att lyssna till (erfarenhet!). Når kulten byter formål heter hans artikel och han illustrerar med ett citat från kulturarvssamordnaren i Svenska kyrkan. Eftersom så få kommer till kyrkan för att möta Gud, får kyrkan bli en resurs för alla som bor på platsen, oberoende av religion, härkomst eller inkomst. Denna utvidgade användning avspeglar "ett skifte från religion till kultur med en ny sorts helighet i byggnader och platser. Kulten har helt enkelt bytt föremål." (citat från SvD 23 febr 1014, När Gud blir sambo med kulturen). 

Detta är intelligibelt. Och skrämmande. Från kristen tro till religiositet, från eviga frågor till samtidens stängda men pretentiösa perspektiv, från gudsfruktan till människobehagsamhet. Salig Hägg hade uppskattat att fundera kring allt detta, men han är 27 år död. Innan han dog, drog han linjerna mot framtiden och talade inte om en väckelse utan om sådana som lekt rommen av sig och sedan ville komma till det kyrkliga för att bli torkade med varma servetter.

Kommer man in och har sina koder i ordning kan man läsa artikeln på SvD. Det kunde inte jag. Jag skriver tidningen ett uppgivet mejl. Poängen i sammanhanget när jag nu hanterar min uppgivenhet är att religionsskiftet är verkligt, möjligt att analysera och självklart fundera över handlingsalternativen för dem som i detta läge vill vara kyrkokristna. Men blir detta till en kyrkopolitisk diskussion av gängse snitt, upphör allt tänkande och allt tankeutbyte. Då går det till så här:

Först visa indignation i största allmänhet.
Sedan döma ut motpartens förmåga att förklara.
Därefter använda sin egen auktoritet för att fastslå vad som denna den egna auktoriteten brukar fastslå och låtsas att detta är oomkullrunkeliga sanningar.
Till detta redovisa förvåning över att kombattanten fortsatt hävdar vad han sagt, som om auktoriteten återkommande inte klargjort hur det egentligen förhåller sig.
Dessutom ställa någon meningslös fråga, av den typ som inte går att intellektuellt besvara (för frågan hör inte hemma i ett sådant sammanhang).
Sedan blanda i stället för att renodla kategorier för att slippa diskutera grundfrågan
När detta är gjort, anklaga för tystnad när kombattanten inte tagit upp de fakta auktoriteten så bestämt hävdat är fakta (som andra skulle avvisa som alternativa fakta eller i värsta fall rena dumheter)
Därtill försöka få till en kläm med avsikt att ställa till det för kombattanten - och en sådan kläm kan egentligen vara hur dum som helst och utan logiskt samband med något.
Det var det hela.

Nu kanske någon undrar om det finns exempel på den här sortens kyrkopolitik. Det finns det. Märkligt nog är det POSK som levererar, men det kommer att gå lika bra med de inlägg som publiceras inför kyrkovalet. Jag ger en typisk referens. http://www.ostrasmaland.se/insandare/sandahls-argument-ar-ihaliga-som-ett-ror/

Och då fattar ni.
Lite uppseendeväckande med POSK-stödet till S, må jag dock säga. Och då är min ansats kyrkovetenskaplig.

Mitt svar, som blev slutreplik (jag fick sista ordet!), finns i Östra Småland denna dag.
http://www.ostrasmaland.se/debatt/jag-kanske-ska-svara-en-gang-till/
Jag beskriver dem som kommer utifrån och in för att fatta beslut. Sedan fick jag till det, och meningen borde bli en klassiker:
"Jag menar att sådant folk inte är byxat att ta hand om trosfrågor."


20 kommentarer:

  1. Stig Walldin28 juni 2017 08:39

    Tyvärr smittar det kyrkopolitiska språket av sig. Många tycks tro att man som kristen måste stoppa huvudet under armen. I stället får "pirr i magen" vara det avgörande.
    Ibland gör jag misstaget att höra på den s k morgonandakten i radio. Väldigt många vackra ord staplade på varandra. Men var är substansen?
    I vårt Lutherjubileumsår vore det kanske på sin plats att påminna om att i sig själv kan inte förnuftet fatta andliga ting, men det kan upplysas av Guds Ord och hans Ande. Gud har gett oss tankeförmåga och vill att denna gåva skall helgas.

    SvaraRadera
  2. Biskop Flemestad slår huvudet på spiken i beskrivningen av Svkys nya civilreligion, som är postkristen.

    Metropolit Aflayev har beskrivit de olika kristna kyrkorna och samfunden som olika "kristenheter" där han använt Svky som ett exempel på ett samfund som står längst bort från katolsk och ortodox kristendom, vilket i min mening är post-kristet och neo-gnostiskt!

    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Metropoliten Alfeyev är utan tvekan en av de skarpaste hjärnorna i den tyska hierarkin. Ekumeniskt myket kunnig. Var med oss vid flera tillfällen i Teobalt, Theology in the Baltic Region. Han vet dock att hans omdöme inte gäller alla delar av SvK.

      Radera
    2. Fingrarna snubblar ibland, jag vet. Metropolit Hilarion är ryss, hör till Moskvapatriarkatet och ansvarar för dess departement för externa kyrkorelationer. Han är alltså Moskvapatriarkatets utrikesminister för kyrkliga frågor, och sitter bl.a. i ledningen för Kyrkornas världsråd. Han har varit i Sverige många gånger.

      Radera
    3. Tja, metropolit Hilarion (Alfejev) ingår förstås i den RYSKA hierarkin. :-)/Paul

      Radera
    4. Det är väl så att Aflayev bedömer helheten i Svky, och jag är rädd att han inte vet vilken enorm hastighet den postkristna civilreligionen tagit makten i Svky, de senaste 5-6 åren (hittar inget efter 2011 där Aflayev hänvisar till området i Svky, han har kanske "gett upp"?!).
      Antony

      Radera
    5. Moskvapatriarkatet har gjort uppehåll i de officiella ekumeniska förbindelserna med SvK på kyrkoledningsnivå (i samband med SvK:s beslut om samkönade äktenskap). Detta innebär dock inget hinder för kontakter på "lägre" nivåer, t.ex. mellan enskilda församlingar eller präster./Paul

      Radera
    6. Beklagar t-et i stället för r. Jo, metropoliten Hilarion vet mycket väl hur det går till i Svk.

      Radera
  3. "Även ett ihåligt rör kan slå några med häpnad!" får väl bli omdömet om den repiken med anspelning på Socker-conny.

    Annars förundras jag mest över debattredaktörens förmåga att dra ett sträck i debatten. Har kanhända debattörerna flugit sin kos?

    SvaraRadera
  4. Den där slutsatsen som många icke kunniga/ointresserade drar, att om folk inte kommer till kyrkan så får vi försöka med annat än Gud för att locka förvånar stort här.
    Under tiden jag tillbringade söndagar, tisdagar o torsdagar i mässa i S:ta Clara (andra dagar enbart i caféet) inbjöd jag många ggr de som sa så att "hänga på". Den kyrkan ansågs av många "för kristen" men hade (har) ändå synnerligen välbesökta gudstjänster. (För den som inte varit där - det är en stor kyrka.)

    Det är oerhört underligt att man så gott som aldrig hör någon av dem som (rätt ofta politiker som vill profilera sig o locka väljare) klagar över besöksstatistiken fundera på om det kanske är för LITE Gud som är problemet.

    Jag har några minnesbilder från när POSK var nya. En släkting satt för politiskt parti i KM o nedåt o arbetade i en kyrka där hustrun till en av de (i alla fall då) ledande i POSK var präst. Att med de minnen upplivade tänka mig att en POSK:are skulle förespråka sekulära partiers deltagande i kyrkobeslut....
    Det är fler vägar än Herrens som är underliga o omöjliga förstå ibland.
    Eva H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nåja Eva, du kanske inte ska döma alla hermelinerna efter kattens ordsvada?
      Hermelinerna har förvisso en del problem med sina egna formuleringar.

      Radera
    2. Här döms icke!
      Jag skrev "...en POSK:are..." :)
      Eva H

      Radera
  5. Eget beröm doftar inte gott!

    Nej, bloggarens kommentar om att han fick sista ordet och som delvis handlar om det politiska språket, luktar självberöm. Ändock har han inte svarat på frågan vad som nu gäller för honom och FK, när statsministern (inte jag som han får det till) deklarerat att S blir kvar i kyrkovalet under oöverskådlig tid.

    Verkligheten, hr bloggare, pockar på ett ställningstagande. Verkligheten, som innebär att vem som det vill har rätt att ställa upp i kyrkoval. Denna sanning, aldrig så obehaglig för vissa, gäller.
    Verkligheten, att väljarna sist och slutligen bestämmer via röstsedlarna, gäller också.
    Bloggaren och FK alltså mot väggen. Samma procedur som sista gången - många val framöver!

    Jag avundas inte bloggaren, som gör sig lustig över att argument inte kan vara ihåliga som rör.
    Men det är ju bloggarens. Argument motsagda av just den krassa verkligheten, den som ställer mångas prat, önskedrömmar och luftiga förhoppningar på ända.
    Men den gäller - ALLTSÅ!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu levererades också ett bibelord. Det kanske ska mediteras över för att få perspektiv på tillvaron.

      Radera
    2. Bloggardag: Varför ska detta Dikes ständiga innehållslösa ältande kring teknikaliteter i kyrkovalet lyftas fram dag efter dag? Låt detta inlägg bli sista ordet här på bloggen fram till och med kyrkovalsdagen 17 september från Dike. Berit

      Radera
    3. Det kan väl inte bara vara jag som uppskattar att få en inblick i Dikes tankevärld och därmed förstå vad POSK i praktiken kan vara?

      Radera
    4. Nej, Dag, Du är inte ensam. Det är ytterst intressant att få dessa inblickar i - tydligen helt sekulära och sekulariserade - kyrkopolitikers tankevärld. Varje gång noterar jag att jag gjorde rätt när jag som 20-åring (alltså i början av 1960-talet) begärde mitt utträde. Jag är tacksam att min framlidne far - som var präst i SvK - slipper uppleva detta. Det har blivit värre än han någonsin kunde föreställa sig.../Paul

      Radera
  6. Berit,

    Om galoscherna inte passar, kasta dem!
    Kraven på att tysta röster, vilka uppfattas som obehagliga och inte stämmer med den egna, har hörts och funnits i århundraden och märks också tydligt i vår demokrati.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  7. Men varför svarar du aldrig på frågor, Dike?

    Du är alltså sosse och vill att man rösta om bekännelsen?

    Hur kan du ställa upp för Posk, ett parti som har ungefär samma uppfattning som bloggaren om de politiska partierna?

    Se där tre frågor att ta itu med!
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
  8. Canutus Hahn,

    Jag är inte, och har aldrig varit, socialdemokrat. Vad får Du allt ifrån? Och så försöker jag verkligen svara på frågor efter bästa förmåga.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera