torsdag 15 juni 2017

Håll i hatten!

Man hittar en del på nätet. Jag läser. Ibland häpnar jag.
Här är ett exempel:

Svenska kyrkan har blivit allt mer politiserad. Prästerskapet inom Svenska kyrkan är till stor del öppet homosexuell och aktivister i Pride. Kyrkans broschyrer pryds med fler foton av människor i andra kontinenter än av de egna medlemmarna, och man kör affischkampanjer som syftar till att ta emot fler migranter. Att ledande personer inom kyrkan öppet uttrycker ett rabiat hat mot SD är kanske det tydligaste uttrycket för kyrkans partipolitiska positionering.

Vad säger vi nu? Hur är denna bild trots allt möjlig att sprida? Den är inte sann. Å andra sidan ligger det något i det som beskrivs. Vi har fått se hur någon uppfattar Svenska kyrkan och kommunikatörernas vedermödor. Det ska vi ta vara på. Bilden av prästerskapet är långt från den gamla bilden och det är klart, när biskoparna traskar på i Pridepromenaderna drar somliga sina lutsatser. Alldeles helt fel kan man knappast säga att de har. De har bibringats det intryck som för allmogen skulle signalera framsynthet. Alla köper inte konceptet. Likväl blir det fel.

Bildsättning är ett svårt kapitel. Om Svenska kyrkan skirver om andra kontinenter och den värsta katastrofen sedan 1945 och den utspelas i t ex Syrien och inte i Blekinge, kanske bildvalet inte är så upphetsande. Men på bilder från församlingslivet är det mestadels folk med skär hud, ibland sommarbrun. Och fräknar. Det körs inga affischkampanjer med syfte att ta emot fler migranter men Svenska kyrkan har svarat på de krav barmhärtigheten ställer. Det finns tydliga ord i Skriften om främlingen och vårt förhållande till främlingen. Men Jesus säger också något om att husbyggaren måste beräkna kostnaden. Och den allvarliga diskussionen om flyktingarna förs inte. Syns något slut på kriget?

De känslomässiga reaktionerna på SD har vari kontraproduktiva från början. Politiska partier ska granskas med politiska argument. Det hade räckt för att göra det svårare för SD men krävt en del ideologiskt arbete i samtliga partier. Det riktigt intressanta är dock att Svenska kyrkan får denna skopa ovett. Det är fler som målas ut som något de i all mänsklig svaghet ock icke är. Den bilden kan målas därför att avståndet till kyrkolivet är stort. Att kommunikatörerna har en del för dem nya problem att hantera, tycker jag är uppenbart. "Pass rygg!" som vi skrek i pojkfotbollen på skolgården.

Annars har jag, nästa exempel, fått viktig information av en Facebookläsare, som fått tips att läsa ett inlägg på Bloggardag. Det var inlägget Uppenbarelsen. Hon svarade:

Fast eftersom jag p g a hur det ser ut mellan mina ben inte är präst i textförfattarens ögon så avstår jag att läsa...

Jag uppskattar alla inblickar i, nej, inte så, i sakfrågor. Och detta var väl sakinformativt om något! Nu är vi mitt i det svenskkyrkliga vardagslivet. Vii ser alltså var frågan om ämbetet hamnat. Argumentationen är inte ny, inte uppseendeväckande eller så. Den förekom dock förr inte i det teologiska samtalet. Mönstret är enkelt. Det som förr var anonymt på insändsarsidor i tabloidpressen och i lokaltidningarna, blir nu meningsskapande teologiska inlägg. Repliken behöver inte uppröra någon, men den beskriver något väldigt viktigt, något att förhålla sig till. Det betyder på vanlig svenska: Tänk till nu!

Frågor om dop, nattvard och ämbete är kyrkoskiljande och har därför återkommande behandlats i det ekumeniska arbetet. BEM-dokumentet löste en del men mycket finsnickeri återstår. Finsnickeri är ordet. Och då blir det inte oviktigt när det grovhuggna i stället väljs som metod. Det är inte en anonym olärd. Det är en som avlagt teologisk examen och prästvigts i något stift i Svenska kyrkan. Har hon haft en hederlig chans att fundera över vad ämbetsfrågan innefattar? Det kan jag omöjligen tro. Det är skada för frågan om ämbetet är i varje fall för en präst en fråga om identiteten. Det borde det vara för alla som ska använda sig av prästerliga tjänster. Och präster, som av bisarra och egenkonstruerade skäl vägrar läsa en text, borde få oss att hålla i hatten. Jag läser en del präster och förstår inte hur de kan anförtros själavårdsfrågor. Möjligtvis fattar folk att det är inte till dem man ska gå.

Frågan om det av Gud instiftade ämbetet, det som finns för att vi ska få den saliggörande tron (Confessio Augustana) är inte en fråga om hur det ser ut mellan benen. Men tanken leder mig till Victor Klemperer och hans bok LTI. Förkortningen står för "Lingua Tertii Imperii", Tredje rikets språk. Boken kom i serien Mediehistoriskt Bibliotek nr 3, Glänta Produktion 2006. I LTI driver Klemperer meningen att språket sätter sig i huvudet och strukturerar vad vi ser, tänker, känner. Därför får vi aldrig anpassa oss till segrarens språk för då blir vi maktens fångar. Samtalet blir inte ens till tal utan till propaganda och individen upplöses i massan. Treenigheten heter makt, språk och medier och där definieras de misshagliga som kollektiv, judar eller kv*nn*pr*stm*st*nd*r* i denna mening lika. Den som letar mellan sina ben för att hitta ämbetsfrågan där, kommer säkert att lyckas och har därmed låst in sig själv och sin förståelse.

Vem hade alltså makten att hantera frågan om ämbetet så att den blev en fråga av denna dignitet? Och hur lyckades det ända in i prästmedvetandet? Antagligen därför att frågan, som Kerstin Wimmer vid dåvarande Patsoralinstitutet förklarade, var en "icke-fråga", som alltså inte avhandlades. Det hela är rätt fabulöst, men konsekvent för också galenskap kan visa sig vara konsekvent.

Den möjliga mothållningen är antagligen Klemperers: Iaktta, registrera, reflektera. Det känslomässiga och instinktiva var LTI:s kännetecken och det kritiska förnuftet gavs inte tid att hämta andan. Så håll i hatten och tänk med vad som finns under den. Och leta inte efter frågan om ämbetets mening mellan benen, även om detta intellektuella projekt besparar från mödan att läsa texter av sådana som definierats som misshagliga efter upptäcktsfärden i trosorna.


34 kommentarer:

  1. Den mediala bilden av SvK kanske förvisso inte är sann, men är det inte just den bild kommunikatörerna vill förmedla?
    Jag undrar för övrigt hur man kan ta en teologisk examen utan att ha läst någon av de klassiska bekännelserna från Nicea & Konstantinopel, konkordieboken, skrifter av Luther, Melanchton eller någon av kyrkofäderna?
    För om man vägrar läsa skrifter som nedtecknats av någon som inte bejakat den ämbetssyn som godkänts i SvK först 1958, så borde det vara svårt att plugga in en teol.kand.
    Är ens nya testamentet läsbart gods ur den synvinkeln?

    Nog för att somliga anser att samtiden är onödig, men här är tydligen kyrkans historia onödig.
    Möjligen kan detta i någon mån förklara varför man så ofta hör alternativa trosbekännelser under gudstjänster i SvK.

    Man kan möjligen tänka sig ett senkommet förslag till handboksarbetet, att stryka alla texter som skrivits av män som inte bejakat kvinnor i prästämbetet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren15 juni 2017 09:07

      Peter
      Fast då ryker ju både Bibeln och Luther och tja, det mesta ...

      Radera
    2. Men snälle Peter - tänk dig för!
      Ditt förslag i sista meningen skulle säkert gärna framföras av rätt många, så tänk dig för vad du tänker dig! Eller håll styr på fingrarna åtminstone.
      :D
      Eva H

      Radera
  2. Ämbetsfrågan har blivit en trosfråga ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. En damtrosfråga.
      Moberg

      Radera
    2. Alphadeltagaren16 juni 2017 07:35

      Det hänger på en skör string nu. Det skaver rejält.

      Radera
  3. Att ledande såväl som mindre ledande personer inom kyrkan uttrycker ett rabiat hat mot SD är sant. När det begav sig, var "kyrkan" överlag misstänksam mot socialdemokratin. Numera har socialdemokratins bärande del, gråsossarna, i stort flyttat till SD. Största parti bland LO-folket är SD.

    Det fanns skäl för kyrkan att inte köpa socialdemokratin rakt av. Det finns idag skäl att inte kasta sig i armarna på SD. Stora grupper i samhället blev och blir kyrkofrämmande, när kyrkan upplevs alliera sig med deras motståndare. Mönstret går igen. Kyrkan satsar konsekvent på gårdagens häst. Den som gifter sig med Tiden, blir snart änkling. Kanske dags att äntligen börja ägna sig åt sitt eget, gudstjänst, bön och undervisning? Värdegrundsspåret med sina politiska, folkuppfostrande pekpinnar tycks vara rejält kört och oframkomligt. 68-kyrkans grepp om den kyrkliga ledningen påskyndade kyrkans marginalisering.

    Lars Jensen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tacksam att kyrkan inte kastar sig i armarna på SD. Med företrädare somå slåss med järnrör och kallar kvinnor för hora är det knappast någon ideologi som kyrkan borde
      omfamna
      KM

      Radera
    2. Svky har "gift sig med tiden" i över 500 år!
      Antony

      Radera
    3. 500 år? Problemet har funnits sedan kyrkan blev tillåten. Därför att människor menade att kyrkan hade anpassat sig till makten (att biskoparna blivit män vid kejsarens hov), drog de iväg och blev eremiter och ökenfäder redan på 300-talet. Och hur var det med påvar i Avignon och inte i Rom under 1300-talet?

      Radera
    4. Stig Walldin15 juni 2017 14:54

      Antony
      tycks vara väldigt stolt över avlatsbreven, som väl var den tändande gnistan för Luther, som ville reformera den Katolska kyrka han tillhörde. Man kunde ju av pengarna, man fick in, fortsätta bygget på S:t Peterskyrkan. Och "ändamålet helgar medlen"?

      Radera
    5. Antony är säkert förtjust i vråmässorna som avverkades på löpande band på 18 minuter med an andra stod bredvid och var irriterade över att det gick för långsamt : skynda, skynda...
      100 mässor per dag för de döda i skärselden!
      Antonys älskade kyrka!!! Roland K

      Radera
    6. Herr Walldins kommentar som så ofta i det närmaste obegriplig. Vad är poängen? Har vi fått en ny Dike på halsen? /John

      Radera
    7. Stig Walldin16 juni 2017 07:47

      Varför skulle du förstå, John, som liksom en grammofonskiva hela tiden upprepar ditt förakt för svenska kyrkan och dess präster.

      Radera
    8. Att göra sig förstådd, herr Walldin, är A och O i ett meningsutbyte.

      Om herr Walldin i sitt statskyrkliga högmod önskar en kommunikation bör han därför vinnlägga sig om detta. /John

      Radera
    9. I sin senaste kommentar till Antony uttrycker herr Kristensson öppet förakt för eukaristins sakrament. /John

      Radera
    10. Aha! Det är detta som Antony och John kallar evkaristins sakrament. Det förklarar mycket!
      Roland K

      Radera
    11. När mässan herr Roland förringar
      sig kragen åt helskotta svingar!
      /John

      Radera
    12. John, du har helt rätt, den kvasikatolske lutheranen RK avslöjade verkligen vilken schismatisk heretiker han är!
      Antony

      Radera
    13. John och Antony,
      är ert högmod karaktäristiskt för romersk-katolska kyrkan?

      Radera
    14. Intressant! Det verkar som att "di romerske" här inne är lite stressade. :-) När metoden med invektiv effektivt krossats hemfaller John åt versskrivande medan Antony verkar ha gått i loop och tuggar om sina favorituttryck. Informationsbärande, som bloggaren brukar säga.
      /Per H

      Radera
    15. Jag är glad över att bli kallad "heretiker" och "kvasikatolik" av två herrar som inget gemensamt har med klassisk apostolisk kristendom att göra. Då har jag större gemenskap med Anders Kardinal Arborelius, även om jag inte är särskilt glad åt hans umgänge med fru Jackelen. RK

      Radera
    16. "Missions"-provinsen, som den förmätet munvige herr Kristensson (RK) ovan i periferin företräder, är en märklig post-“luthersk” företeelse. Någon “mission” bedrivs inte, trots det fromma namnet. Tvärtom verkar det handla om att hålla fast vid övergivna statskyrkoritualer till dess att “församlingen” (publiken) i praktiken avlider. Av youtubeklipp framgår att åldern på denna ligger mellan 65-85 år. Vare sig medelålders, barnfamiljer eller unga lockas av “Missions“-provinsen som redan från början var i ohjälplig otakt med samtiden.

      På ett annat Youtube-klipp får den tämligen okarismatiske “grundaren” Per-Anders Grunnan en hel halvtimma på sig att lägga ut texten för sig och sitt sekteri. I stället för att inse och ta chansen serverar han en tämligen oadresserad kökkenmödding av teologiska fastlåsningar och svårbegripliga unkenlutherier. För vem?

      Att man inte vänder sig utåt alls i sin “mission” bekräftas av att gruppens ca 200-250 medlemmar leds av inte mindre än tre (!) biskopar med ett antal avkragade förgrämda gamla statskyrko-“präster” i släptåg. Syftet verkar, snarare än att missionera, främst vara att garantera dessa möjlighet till ett periodiskt återkommande liturgiskt manöverutrymme inför publik.

      Fråga: Varför tror man att det som aldrig fungerade i statskyrkan ska göra det hundratals år senare? /John

      Radera
    17. Dessbättre har John fel. Mpr lever, frodas och växer. Även om ingen vet exakta antalet medlemmar är det vid en skattning betydligt högre än vad Dike och John tror och hoppas. Det tillkommer allt fler församlingar och vi ser att såväl medelålders som barnfamiljer och ungdomar kommer till Mpr. Gud går sina egna vägar och här ser vi välsignelsen.

      Radera
    18. Efter att ha läst Johns och Antonys senaste utgjutelser över SvKy och Mpr, kom jag på vem som måste vara dessa papistiska herrars stora förebild: Johann Tetzel, dominikanermunken som reste runt i det tyska riket och sålde avlatsbrev som skulle ge de arma troende en rak och enkel väg till himmelen. Pengarna gick till Rom och Peterskyrkans uppförande. Luther gillade inte Tetzel och Tetzel ogillade den bibelkunnige professorn och prästen i Wittenberg. Jag ser stora likheter mellan Tetzel och John/Antony!
      Em tröst för dessa herrar är att Luther skickade ett vänligt tröstebrev till den åldrade Tetzel när han, kanske ångrande sin nitiskhet för avlatsbreven, själv stod inför den skärseld som han "räddat" (?) så många från!

      Radera
    19. Glömde under underteckna: Roland K

      Radera
    20. Det är nog syster Elisabeth som går sina alldeles egna vägar i sin drömvision om "Missions"-provinsen. Med andra ord: sifferljuger stor och medvetet. Bara det faktum att provinsen mörkar medlemstal avslöjar att man har en galopperande brist av både medlemmar och pengar. Hemsidan talar ett annat språk än systers kluvna tunga.

      Herr Kristenssons morgonsång är ovanligt vän och historiskt intressant, såvida skrönan nu är korrekt återgiven. Jag tror mig veta att den har tillkommit efter erinringar från högre provinsnivå à propos det tidigare använda språkbruket. /John

      Radera
    21. John, tycker du, allvarligt talat, att ditt beteende på den här bloggen är förenligt med hur en kristen människa bör vara? Du är elak, aggressiv och oförskämd. Du spottar på andra människor och visar upp allvarliga tecken på att vara oomvänd. Om jag vore du skulle jag rannsaka mig själv innan jag kom med fler spyor.

      Radera
    22. Syster Elisabeth har haft ett utbrott. Ett försök till kvinnlig härskarteknik av det salvelsefulla, småhycklande slaget. Uj uj uj.

      /John

      Radera
  4. "Ämbetet"? en annan lutheristsynvilla som ingen av dem kan förklara och som helt saknar grund. Ännu ett tröstlöst snicksnack från statskyrkotiden. Såvida det nu inte är det som facebook-yogaprästinnan syftade på? /John

    SvaraRadera
  5. Bildsättning är förstås sådan nu. Informatörer i alla institutioner har för sig att man mådte inkludera bilder på invandrare för att inte vara nyfascistisk
    Att det just i Svenska kyrkan blir extra besvärligt eftersom en stor andel av invandrarna inte är medlemmar.

    Till och med imin storstadsförsamling är det etniskt svenska helt dominerande på gudstjänsterna.
    Därför blirden "inkluderande" bildsättningeb lögn
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
  6. Vad som är sant är naturligtvis att ärkebiskopen inte öppet ska ta partipolitisk ställning som hon gör. Hennes utfall mot SD efter senaste kyrkovalet var definitivt inte passande för en ämbetsbärare! Hon kan givetvis tycka vad hon vill, men hon ska definitivt inte gå till torgs med detta! Där försvann min tilltro till Svenska kyrkans ledning, trots att jag inte är sverigedemokrat.

    SvaraRadera
  7. Överkommandoran är ingen "ämbetsbärare", lika lite som någon annan förment "vigd" person i sv"k" är det. Tvärtom handlar det om tjänstemän med ett politiskt självnominerat patrask som huvudman.

    Vi noterar att tant lila inte "är" sverigedemokrat. Vad är hon i så fall? Vad kommer sen? /John

    SvaraRadera
  8. Det är förstås bra att ÄB besöker Rom för att lära sig sanningen om prästämbet därvid se det heliga mässoffret bäras fram även om syfet med resan är en annan.

    Annars kan man inte i sig klandra ÄB för att ta kyrkopolitisk ställning..hon skulle ju till och med kunna kandidera för något parti.

    Det som ska klandras är att det överhuvudtaget finns partier och val annat än till församlingsråd i Svenska kyrkan.

    Jonas M

    SvaraRadera