Det ogenerade

I kyrkovalet kommer vi att möta det ogenerade. Det är som i det sista kyrkoherdevalet i Kalmar, det där alla medlemmar i pastoratet kunde rösta. I upprop mot en av kandidaterna, en enda, deltog ogenerat damer från andra pastorat. De hade alltså ingen rösträtt i valet, men kom med synpunkter ändå. Det var den sortens aktioner som lurade folk från både Vissefjärda och södra Öland att ta sig till Kalmar för att rösta De stod timmavis i kö för att till sist få veta att här fick dom inte rösta. Då blev de arga. Nu är det på samma sätt när Kommunal går ut i valet. Jag läser, som så många andra så ingen egen berömmelse över detta, Mölndals-Posten.
http://molndalsposten.se/debatt/lat-inte-kyrkan-bli-en-bakatstravare-i-samhallet/

Kommunals Elpida Georgitsi, som säkert är en förträfflig person, har med två andra undertecknat. Det är kanske ändå ett problem att Elpida inte är medlem i Svenska kyrkan. Ett annat problem är Kommunals uppropsmakares deklaration: "Även om många av oss sällan besöker en kyrka finns det ändå anledning att fundera över vilken kyrka vi vill ha?" De skrev så, med frågetecken och allt. Men det vore kanske vettigare tat fundra över varför de själva går sällan och varför de ska fundera över vilken kyrka de vill ha om de nu inte i praktiken vill gå i kyrkan när klockorna kallar? Lite tankehjälp att förstå det, får vi.

De vill ha en kyrka som hjälper människor i nöd, oavsett härkomst, välkomnar människors olikheter, låter alla visa sin kärlek, oavsett om man tillhör olika eller samma kön, som aktivt arbetar för kvinnors och mäns lika värde och, håll i hatten, "tar ställning för kvinnliga präster". Bortsett från frågan v ad de egentligen behöver präster till för om detta Röda Kors-upplägg av kyrklighet måste man säga att allt detta levererar redan Svenska kyrkan.

Det kommer ett önskemål till: "Som arbetar för heltider, vettig arbetsmiljö och kollektivavtal för de anställda." Det är bra. Jag vet ju socialdemokrater på stiftsnivå och lokalt som fuskar förskräckligt med detta och uppträder i arbetsrätten som om de drev en enmans-pizzeria med den brist på regler som då kan tyckas vara det lämpligaste. Kul att stå samman med Kommunal mot stiftsstyrelsen i Växjö!

"Låt inte kyrkan ta rollen som bakåtsträvare i samhället", heter det. Tankemodellen är den som gällde för kyrkoorganisationen i Wahrtegau.
Så vad bör göras?
Låt inte mindre partier "med starkt värdekonservativa och intoleranta värderingar" få använda kyrkan som språngbräda in i den politiska värmen. Det är bra att det blir sagt. Det visar hur politiska partier i grunden tänker och vad som styr deras engagemang.
Vad ska vi göra då?
"Gå till vallokalen och välj en politiker eller ett parti som du har förtroende för och som låter den här viktiga institutionen fortsätta att utvecklas i en positiv och öppen riktning." Där fick vi besked av Elpida och hennes kamrater.

Verkligheten tecknas så: "De politiker som är högst ansvariga i Svenska kyrkan bestämmer allt det här." Inte ett ord om Gud. Inget om Jesus. Inget om Anden. Inget om Skriften. Inget om Traditionen. Inget om allt det arbete för människor som faktiskt utförs och inget om problemet att ett fack ska bestämma vilka som ska bestämma. Sådant kunde Mussolini gilla, för han omfattade den korporativa samhällsmodellen. Då grottar jag för tillfället inte ner mig i det alltmer problematiska att det finns en särskild arbetsköparorganisation i Svenska kyrkan.

Vi får nu och på nytt markera vad det är firman tillverkar, bekänner och håller fram som kärnvärden. Vart ska annars detta barka vart?

Elpida hoppas att du tycker att det är viktigt att du använder din röst den 17 september. Själv kan hon alltså inte. Hon har ingen rösträtt. Intressant på många sätt. Intressantast att kommunalarna i Mölndal inte funderat över detta förhållande, när de lyckliggjorde Mölndal-Posrten med sin insändare.

Jag har nämnt risken att Antje blir fixstjärna i ett val som inte är hennes. Till rollen som ärkebiskop hör att utsättas för kritik. Det har en ärkebiskop betalt för. Avsikten var dock att skilja mellan kyrkoval och ärkebiskop. Tydligen går inte det när Antje själv och egentligen i oträngt mål klipper till med valet som argument.

Det handlar om reformationsbordet, det planerade konstverket vid Uppsala domkyrka för 4 miljoner.
http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/ab-om-lutherbordet-bra-konst-vacker-alltid-debatt
"Bra konst väcker alltid debatt", hävdar Antje. Men debatten har faktiskt inte handlat om det, för någon bild eller skiss av konstverket har inte funnits förrän nu. Frågan har gällt själva idén, platsen och kostnaden. "Men man hade kunnat önska att diskussionen motiverades av saken, och inte av rykten", säger Antje då. Noga taget är det just saken, som på det tillgängliga sakmaterialet (att men inte hur och egentligen oklart vad), som har debatterats. Antje fortsätter: "Men vi måste sätta kritiken i proportion. Vi ska inte glömma att det är kyrkoval till hösten. De olika nomineringsgrupperna vill göra sig kända, och gott så." Så talar en översåte som inte vill samtala. Det är helt bedrövligt.

Bertil Murray, Frimodig kyrkas gruppledare i Kyrkomötet, har argumenterat, men det har inte varit för att göra nomineringsgruppen känd utan för att han och fler i Uppsala (för att inskränka sig) såg skäl att komma med invändningar. "Proportionen" mellan det fina bordet och det kyrkopolitiska nomineringsgruppsintresset är emellertid nu av Antje återställd. Bordet vann, egenintresset förlorade. Men vad säger denna utsaga om Antjes syn på kyrkovalet? "Gott så" - alls inte. Det är illa om det vore så som Antje säger. Riktigt illa.

Tyder vi allt till det bästa, har Antje rest för mycket och är trött och sliten. London - Rom - Arvidsjaur och dessförinnan Namibia, Sydafrika och Berlin, insatserna tidigare i år i Mellanöstern inte att förglömma. Tröttheten gör att blir dumt, det kan man förstå. Men tänk om hon verkligen tänker så här och tror att det är de olika nomineringsgrupperna som är presskåta och driver egenintressen?
Då har Svenska kyrkan allvarliga problem, uppbyggd episkopalt och med demokrati därtill, som hon är.

Den kritik som hörs, beror inte på att det är kyrkovalår och Antjes replik stärker inte intrycket av respekt för den demokratiska processen. Tvärtom anas här ärkebiskopligt behov av att distansera sig från kyrkopolitikerna, de som kommer med sakligt omotiverad kritik byggd på rykten därför att de driver sina egna intressen. Varsnar ni problemet? Jag är generad inför den ogenerade och i grunden föraktfulla kritik Antje för fram.